Nekromanti Vad är detta?

[forum_romanum]

Hej.
Jag har rätt nyligen hört talas om skräckrollspelen och undrar nu vad dessa är för något, vad de handlar om, vad de går ut på och hur man spelar dom?
Vielen Dank.

 

[Rising]

Egentligen fungerar skräckrollspelen på samma sätt som alla andra rollspel. De flesta utav oss hade ju redan spellett skräckäventyr med vanliga rollspel långt innan vi visste något om specifika "skräckrollspel".

Poängen är dock att skräckrollspelen helt och hållet är inställda på att man ska spela läskiga äventyr i dem. Den stora skillnaden mellan skräckrollspel och vanliga rollspel är väl snarast att man i vanliga rollspel har en massa utmaningar som skall överkommas, medan det i skräckrollspelen snarare finns en massa fasor att uppleva. Äventyren leker med skräckingredienser såsom förväntan och överraskningseffekter.

I ett vanligt rollspel ger spelledaren en uppgift åt rollpersonerna och spelarna får tänka "hur skall vi klara av det här, nu då?" medan spelledaren i ett skräckrollspel kastar in rollpersonerna i en spännande och obehaglig situation varpå spelarna fylls med tankar såsom "vad skall hända härnäst?" Man agerar mer instinktivt i skräckrollspel. När man jagas av ett amfibiemonster genom en kloak med en rollperson som är bibliotekarie så funderar man ju inte direkt på vilken stridstaktik man ska använda för att döda monstret. Man bara kutar allt vad man har och hoppas kunna nå upp till ytan innan man blivit reptilföda!!!

Äh, den här förklaringen låter helt idiotisk. I verkligheten är det mycket enkelt: Det är rollspel i vilket det händer läbbiga saker. Aldrig varit lite rädd i vanligt rollspel? Jo? Okej, tänk dig då ett rollspel som bara innehåller sådana scener. Schysst va?

/Rising

 

[Ymir]

Re: ehrm *harkling*

Är det bara jag som även i andra sorters rollspel tycker att saker ska upplevas snarare än att utmaningar ska övervinnas?

- Ymir, som spelar för att gestalta en person och uppleva händelser och känslor, inte för att lösa fåniga problem och döda skurken på slutet

 

[Rising]

Re: ehrm *harkling*

Jag skarvade förstås lite för att förtydliga skillnaden mellan båda spelstilarna. Någon som inte ens kan tänka sig hur skräckrollspel fungerar antar jag inte har provat att spela särskilt läskiga äventyr med sina vanliga rollspel.

Jag tycker att matinérollspel gärna bygger på problemlösningar såsom "hur skall vi ta oss in i basen?", "hur skall vi anfalla den här byn?" och "hur skall vi lönnmörda häxmästaren?" och alltså få vara den agerande parten. I ett skräckrollspel så får rollpersonerna däremot ofta finna sig i att reagera på monsternas intiativ.

Det menar jag är skillnaden. Att man har känslor och levande karaktärer även i det simplaste matinéäventyr förstår ju alla.

/Riz

 

[Ymir]

Re: ehrm *harkling igen*

Fantasyrollspelande (tex) behöver definitivt inte ta matinéform. Vi har diskuterat saken förr, och minns du det så vet du vad jag tycker om matinéäventyr.

- Ymir, håller sig till intrigkampanjer, ångestdraman och annat 'finrollspelande' även i fantasygenren.

 

[Rising]

Re: ehrm *harkling igen*

"Fantasyrollspelande (tex) behöver definitivt inte ta matinéform. Vi har diskuterat saken förr, och minns du det så vet du vad jag tycker om matinéäventyr. "

Ah, ja, det är svårt det där. Man måste skilja på rollspelen, äventyren och spelsessionerna -det är riktigt. Här var vi dock fel ute från början. Vad är ett "skräckrollspel"? Egentligen är det ju bara enskilda spelsessioner som kan vara läskiga, ingenting annat. Äventyr kan underlätta att spelsessioner blir läskiga och skräckrollspel kan vara extra enkla att skriva skräckäventyr till, men... Jag ville inte gå in på allt det.

Jag gjorde därför en förenkling. Den har självklart sina brister. Jag erkänner. Skjut mig. Jag fick en enkel fråga och kom på ett enkelt svar. Självklart är det inte en slutgiltig sanning jag har levererat.

Problemet är att vi nu krånglat till alltihopa. Om jag hade ställt en enkel fråga hade jag inte velat få det här pladdriga svaret.

Så, visst, jag backar fullt ut. Du har alldeles rätt. Däremot tycker jag att den här diskussionen inte hör hemma i just den här tråden. Var sak har sin plats. Ibland är det faktiskt läge för en grov förenkling.

/Rising

 

[Erufailon]

hurra... äntligen en upplyst människa!

- Ymir, som spelar för att gestalta en person och uppleva händelser och känslor, inte för att lösa fåniga problem och döda skurken på slutet

jaop! helt rätt... kunde inte sagt det bättre själv