” Så ni vill hyra mina tjänster, furstessa. Ni ska veta att jag är dyr men tillförlitlig, ni bör dock veta att mitt rykte är skamfilat. Och med all rätt. Vår bataljon har varit ett stridande förband i tre mansåldrar. Och jag har varit deras övermarskalk och Primus sedan brandskattningen av Sarbon 462 e.U
Du frågar hur det går till och det är ingen hemlighet, min sköna. Jag är av älvisk börd och liksom många av mina fränder som har valt djurens stig, har jag levt många liv. Hade det inte varit för glömskan skulle jag kanske kunnat vara konung och styrt över ett eget blomstrande rike. Men du förstår att rastlösheten och glömskan som Gudinnan lämnade oss med när hon valde bort oss. Den gör mig inte till en ledare av länder.
Men min bataljon. Den styr jag med ömsom som piska och ömsom morot.
Jag har fyra kompanier i min sold, ett Berendiskt båkskyttekompani, förstärkta med två plutoner av Tauriska handkanonjärer, ett nattkompani. Ja, det stämmer jag har tvåhundra femtio soldater i min sold som helst slåss under de timmar då solen inte står som högst på himmeln. Ett ypperligt drillat pikkompani med Kardunska knektar, dessa räds icke en kavallerichock. Jag har ett spejarkompani, här återfinns min pluton av Krunska dervischer som med sina danser beskyddar oss från fientlig magi och kontrollerar våra eldsalamandrar och våra jordandar. Och tre plutoner av förstaklassiga vinterkrigare från Orghin. Liksom skogsbarbarer från Nagur. Ja, jag kan med säkerhet säga dig att jag har nästan en pluton för vad du än må ha för plan.
Det ända jag saknar och ännu inte ansett mig behöva är tungt kavalleri. Den sortens fältslag är icke för oss. Belägringar, förhärjanden av landsbygder, brandskattningar och plundring bakom fiendens linjer. Det är vår kopp te.
Jag har de bästa bästa hästtjuvarna i Athos, kentaurerna Eyla och Jarmilla. De återfinns i den tvåhundra man starka trossen. Liksom två dvärgiska runsmeder och en galen alkemist.
Vi har folk i bataljonen som kan bereda crauta och felicisk eld.
Kort sagt vill du göra din fiendes landsända en otjänst då är vi bataljonen för dig.
Du förstår att det är en ansenlig mängd soldater som sällar sig under ditt banér och många av mina soldater har också sina familjer med sig.
Därav plundringsklausulen. Min bataljon har förtur på all plundring.”
Vaalyun Rhâân, Primus för bataljonen Krakaus Krii och dess ledare i 150 år