Nekromanti Vad är dina förväntningar på Kopparhavets Hjältar?

[afUttermark]

Ett bågskott bort från Blomsterkransen och på andra sidan floden ligger gästgiveriet Tre Grytor. En vacker fyravåningshistoria i rosa granit med taktegel från Karaban, tinnar och torn där gröna vimplar med de gyllne grytorna lojt fladdrar i vinden och klädsamma klängrosor som växer i en vid båge över entrén. Gästgiveriet ligger alldeles bakom Reberbas torg.
Det var konung Balian VIIs farfar som lät adla släkten Spiis i tacksamhet för de pastejer, syltor och aladåber som hans kungliga pastejbagare givit honom över åren.
Nu är detta etablissemang det självklara valet för de nyrika borgarna, köpmän från när och fjärran liksom de ädlingar som ännu inte fått tillträde till hovet.
Här vill man självklart bli sedd.
Men de som har råd låter sig gärna trakteras och bo över. Matten är ypperlig och bolstren i bäddarna är av finaste dun.

Sockerdrapperat vildäpple, med sauterad Kardunsk näktergal och förgylld palsternacka 7s
Ångad Ingefärspudding med älvastoft och fylld Morelvidynsk lammkrona 13s
Anskaniskstrudel med kvittenost och silferblästrad drakorkidé 9s

Att sköljas ner med Pendisk sekt, det bästa bubblet i Athos 10s buteljen

 

[Leon]

Ett bågskott bort från Blomsterkransen och på andra sidan floden låg gästgiveriet Tre Grytor. En vacker fyravåningshistoria i rosa granit och med taktegel från Karaban, tinnar, gröna vimplar med de gyllne grytorna lojt fladdrade i vinden och klädsamma klängrosor som växte i en vid båge över entrén. Gästgiveriet låg alldeles bakom Reberbas torg.
Det var konung Balian VIIs farfar som lät adla släkten Spiis i tacksamhet för de pastejer, syltor och aladåber som hans kungliga pastejbagare givit honom över åren.
Nu var detta etablissemang det självklara valet för de nyrika borgarna, köpmän från när och fjärran liksom de ädlingar som ännu inte fått tillträde till hovet.
Här ville man självklart bli sedd.
Men om man har råd kan man både spisa och bo över här.

Sockerdrapperat vildäpple, med sauterad Kardunsk näktergal och förgylld palsternacka 7s
Ångad Ingefärspudding med älvastoft och fylld Morelvidynsk lammkrona 13s
Anskaniskstrudel med kvittenost och silferblästrad drakorkidé 9s

Att sköljas ner med Pendisk sekt, det bästa bubblet i Athos 10s buteljen

De har tyvärr slutat servera drakvin, sedan debaklet '88 då vad alla trodde var finaste Berendiskt årgångsdrakvin från Gallslätten i själva verket visade sig vara billigt Magilriskt rödtjut fulsvavlat av någon avdankad alkemist i Nares.

 

[Lightshy]

Av någon okänd anledning såg jag precis om filmen ”300” om Kung Leonidis och hans kalsongprydda superhjältar.

Då kom jag på tanken om att det någonstans runt Kopparhavet borde finnas en ö med en platå som bara går att nå via ett trångt pass. Ön tillhör stadsstaten Kharta och har aldrig erövrats av främmande makt. För där fostras Kopparhavets främsta krigare, rustade med spjut, kortsvärd och stora runda sköldar. Klädda i karmosinröda mantlar och och hjälmar med ståtliga plymer i samma färg.

 

[afUttermark]

Ja, fast dem är inte människor utan orcher.

 

[Leon]

Av någon okänd anledning såg jag precis om filmen ”300” om Kung Leonidis och hans kalsongprydda superhjältar.

Då kom jag på tanken om att det någonstans runt Kopparhavet borde finnas en ö med en platå som bara går att nå via ett trångt pass. Ön tillhör stadsstaten Kharta och har aldrig erövrats av främmande makt. För där fostras Kopparhavets främsta krigare, rustade med spjut, kortsvärd och stora runda sköldar. Klädda i karmosinröda mantlar och och hjälmar med ståtliga plymer i samma färg.

Vet inte om vi kan lova att täcka Frank Millers mardrömsvisioner, men det skall definitivt gå att smyga in sina egna fräcka öar och äventyrsmiljöer utan att det känns konstigt

 

[Mogger]

Trodde det hette Xartagos? Om ni tänker på den vilda orchstammen som håller till i Arkipelagens ytterområde, i en krater som härstammar från Drakarnas krig.

 

[Skarpskytten]

Och vi bygger vidare på det i Kopparhavets Hjältar, där man definitivt kan börja som alvisk Svanmö.

Då förväntar jag mig regler för en halv anka-halv svanmö.

 

[Mogger]

Då förväntar jag mig regler för en halv anka-halv svanmö.

Haha, det blir väl en helanka av det? Sjöfågel som sjöfågel liksom!

Men våra "svanmöer" har en liten twist, så på ett mer seriöst plan så är det inte riktigt så det funkar.

Vi är själva väldigt nöjda med våra älvfolk!

 

[Dunderklumpen]

Vill naturligtvis se regler för att segla vilse i förti-elva år, delta i fårstölder på cyklop-bebodda öar och undvikande av andra sköfaror - kort sagt: En slumptabell för misslyckade segla-slag.

 

[Leon]

Vill naturligtvis se regler för att segla vilse i förti-elva år, delta i fårstölder på cyklop-bebodda öar och undvikande av andra sköfaror - kort sagt: En slumptabell för misslyckade segla-slag.

Vi jobbar med lite olika idéer på just detta - bland annat baserat på input här ifrån forumet.

Vi funderar lite på att kombinera slumptabeller/händelsetabeller med båda bra och dåliga utfall med missöden för misslyckade sjöfartsutmaningar.

Men vi är fortfarande i idefas på detta, och tar gärna emot förslag, råd och tips

 

[crilloan]

Det hoppas vi också! Det skissas redan på detta! Men mer om det längre fram! Någon speciell region som är intressant?

En fungerande reboot på Nidländska reningen

dvs en som går att spela

hihi

C

 

[Mogger]

En fungerande reboot på Nidländska reningen

dvs en som går att spela

hihi

C

Vi har inte rättigheterna att använda något material runt Nidland.

Och vi har inte försökt få det heller. I Athos kan man säga att Yndar har rollen som det avlägsna hotet.

Ett äventyr som utspelade sig där hade varit fett!

 

[afUttermark]

"Jag kom ut ur skogen strax bakom templet, på ryggen bar jag vedkonten. I bältet den lilla späntyxan. Mor hade skickat ut mig hit för att plocka späntved och nässelskott. På hemvägen var jag satt att hämta hem far från templet.
Enkitemplet låg på en liten höjd alldeles utanför byn och där gravplatsen slutade tog skogen vid. I templet huserade fader Faruq och de två åldriga hierodulerna Makda och Lievinda. Att de en gång dansat och blidkat Inashatar, var numer en gåta för mig. Kvinnorna hade säkert sett drygt åttio vårbål i sina liv. Rynkor och grått hår talade ett tydligt språk. Det hade varit här så länge jag hade levt och det var i alla fall fjorton år, det hade mor sagt.


Jag ställde konten med späntved jämte den vita marmortrappan som ledde upp till det runda Enki templet. I vapenhuset hängde jag av yxan och kniven. Man hörde röster från sakristian. Fars Kardunska dialekt och fader Faruqs krunska dito. Faruq skrockade. Jag korsade tempelrummet och gled in genom dörren till sakristian där jag hamnade snett bakom far. Ljuset från den milda försommarsolen fyllde rummet och belyste den läspulpet där far och prästen stod och läste högt ur Enkis bok. Min far läste högt på folkspråk fast att texten var på ålderdomlig östjori. Prästens ögon var skumma så far brukade hjälpa honom med att läsa texterna ur den heliga boken och på så vis underlätta för den gamle hur bönerna om regn skulle sjungas. Och han läste stjärnkartan så att positionen av nordstjärnans stod i rätt läge och tillfället för att nå Enki var gynnsammast. Allt detta gjorde far, trots att far inte längre var tempelvakt. Han hade både kvinna och en hoper barn. Jag och mina syskon.

Prästen och far kontrade med citat och liknelser. Ögonen på den gamle må varit grumliga men minnet var det inget fel på. Min far påpekade det och den gamle strålade av självbelåtenhet. Innan de dök ner i ytterligare en tolkningsfråga angående sötvattenslevande trögdjur och regninsamlande verktyg.
Prästen skrockade och far log brett, de skämtade om kameler och såll. Prästen berättade för far om när han sett kameler med egna ögon, när denne som barn levt i Krun. Han försökte förklara att de var stora djur, högre än hästar med puckel och små runda öron. Far skrattade och menade på att kamelen är en ödla som skiftar färg. Och att han sett en sådan i sin ungdom i Ekeborg.

Jag vände mig bort från dem och strosade ut i tempelsalen, jag lät far och prästen ha sina skämt om hovdjur ifred. Som brukligt gick jag bort till min favoritplats i templet och tittade på mosaiken som föreställde Abzu. På ett litet bord framför mosaiken stod två stenskålar, en av marmor med havsvatten och en av alabaster med sötvatten. I sötvattens skålen låg en strimmig stengroda, som jag aldrig sett förr.
I samma ögonblick som jag lyfte upp grodan ur vattnet och lät den vila i min hand tystnade fars och prästens röster.

Jag vände mig om mot dem och såg att fars ögon var fulla av tårar, Faruq log och plötsligt hörde jag en viskande röst inuti mitt huvud som sa att jag var utvald..."

Att rekryteras av Ghumgakk

 

[Leon]

Att rekryteras av Ghumgakk

Charmerande

 

[Leon]

"En annan lustig tradition bland ytbarbarerna vid vår östra huvudport visar sig när en slagbjörn, grottbjörn eller storväxt ulv dyker upp på människostammens jaktmarker. Plötsligt drabbas stammens ynglingar av självmordsvansinne, klär av sig nakna och ger sig ut för att leta reda på vilddjuret och ge sig in i närkamp med det med bara nävarna. Naturligtvis dör många människobarabarer på detta sätt. Men då och då lyckas någon enstaka dåre ha ihjäl vilddjuret - genom list, tur eller ren styrka. Detta anses vara en stor händelse, och björndräparen flår sig en mantel av den döda bamsens fäll. Så rekryteras en ny medlem av Humbabas fruktade Råskinn."
- Uzpar, krönikör och ytgeograf vid den stora dvärgstaden Zar Khur

 

[afUttermark]

I Kardunien, i landsändan Arenmark hur mycket fantasy upplever en livegen dräng ute på betfälten dagligdags? Finns det svartalfer i byn? Tas fåren av lindormar? Bjuder prästerskapet på riktig magisk(gudomlig) underhållning eller är det mestadels kastratsång och lite levande ljus?

Är bönder oftast människor?

 

[Mogger]

I Kardunien, i landsändan Arenmark hur mycket fantasy upplever en livegen dräng ute på betfälten dagligdags? Finns det svartalfer i byn? Tas fåren av lindormar? Bjuder prästerskapet på riktig magisk(gudomlig) underhållning eller är det mestadels kastratsång och lite levande ljus?

Är bönder oftast människor?

Man kan säga att vår grundinställning är att inte diktera något om världens beskaffenhet på det planet.

Vi kanske kan beskriva baroniet Arenmark, svartalfstammen i Arskogen och prästen som kryddar sin predikan med illusionism. Men hur det ser ut i andra baronier, skogar etc säger vi inget om.

Vi gör nedslag här och var, och kommer naturligtvis beskriva platser i kommande äventyr men den generella fantasynivån sätt av spelgruppen. Man kan betrakta neslagen som särdeles fantastiska eller som ett exempel på den allmänna stämningen helt efter eget huvud.

 

[Leon]

Bra frågor.

Kardunier, I Aidnebergens och Svarta Tornets skugga, är misstänksamma mot orchfolk, och svartalfer behandlas därför som laglösa och utstötta. En svartalf som vågar bege sig in i mänsklig bebyggelse kan vänta sig misstänksamhet och svårigheter. Däremot vet bönderna mycket väl att det finns svartalfer i skog och mark. Och i Krun är svartalfer än mer accepterad, om än fortfarande illa sedd, del av samhället.

Drakormar är hemska monster i bergen och i avlägsna länder man skrämmer barnen med. Om en drakorm börjar ta får kan man vänta sig panik, uppbåd och desperat sökande efter kapabla hjältar!

Alla vet att världen är full av andar, gudar och magiska fenomen. En bypräst leder offer och botgöring (vad gäller shamash) och är framförallt ansvarig för att man inte stöter sig med världens makter. Om prästen kan åkalla Shamash sanningsljus för att blända förbrytare eller tala med de döda genom Erekshigals nåd så rör det sig om en extraordinärt helig person med ett speciellt band till guden - någon som "rekryterats" som utvalt sändebud.

Just Kardunien är väldigt människodominerat, men det kan definitivt finnas en dvärgsmed eller en vargmansjägare i anknytning till byn. Alver förekommer i huvudsak i närheten till Goiana och längs kusten. En ankfamilj kan ha slagit sig ned i kusttrakter, men de är mycket vanligare i arkipelagen och morelvidyn.

Hoppas detta ger svar både på den allmänna frågan och lite hur vi tänker oss Kardunien

 

[afUttermark]

Jag tänker att egentligen är frågan inte så relevant för jag vill ju inte rollspela i Lillhagen, Skurnäck eller Blistermåla. Men ändå går mina tankar till "vanligt folk", det är ju alltid kul med viss kunskap om dem.
Som tex värdshuskvinnan i fallout 2 som hade en deathclaw i hönshuset och därför gjorde så goda omeletter(hade lika gärna kunnat vara en grip).

 

[Leon]

Jag tänker att egentligen är frågan inte så relevant för jag vill ju inte rollspela i Lillhagen, Skurnäck eller Blistermåla. Men ändå går mina tankar till "vanligt folk", det är ju alltid kul med viss kunskap om dem.
Som tex värdshuskvinnan i fallout 2 som hade en deathclaw i hönshuset och därför gjorde så goda omeletter(hade lika gärna kunnat vara en grip).

Precis! Kopparhavets Hjältar är ett spel där man spelar just Hjältar, och om du kommer från en sömnig by i Arenmark är chansen att du är just den där vargmannen, alven eller utsötte svartalfen - eller kanske dotter till den lokale länsherren och solfararrekryt.