Nekromanti Vad är dina största problem när du gör äventyr?

[Xyas]

Jag antar att titeln säger sig själv

Kampanjspel:
Att hålla mina jäkla tassar från det och låta spelarna bestämma vad de vill göra och vad som ska hända.

En-kvällare:
Att fokusera på en ide och inte sväva ut för mycket.

Båda:
Att hålla alla mina idéer som gör sig bättre som litterära verk borta från den kreativa processen.

 

[Skarpskytten]

En variant av denna åkåmma. Att jag förbereder för mycket och för nogrannt; varför varje äventyr tar en evighet att skriva och att jag drunkar i detaljer. En gång var jag bra på att improvisera, men jag litar inte längre på min förmåga att tänka snabbt. Förmodligen helt i onödan.

Mitt nyårslöfte är att spelleda mycket lösare och lite på mina intiutioner.

 

[Zimith_UBBT]

Att jag ofta blir väldigt förtjust i min egen story, så när spelarna rövbolar den genom att göra något helt annat, totalt oväntat, så blir jag ledsen och försöker tvinga tillbaka dem istället för att gå med flönet.

 

[Fienden]

Det tar för lång tid, eftersom jag älskar att göra komplicerade saker. Jag älskar stora intriger, komplott och konspiration, och varje äventyr jag gör (förutom dumma dungeon crawls till D&D) blir till en enorm jävla kampanj som aldrig spelas igenom för att det tar alldeles för lång tid. Jag kan börja på ett mindre äventyr, men jag vill utforska hela bakgrunden till hela äventyret, och vill då även att mina spelare ska göra det.

 

[Ögat]

Att göra tillräckligt mycket ståry för att jag ska känna att det här kan bli bra och samtidigt lämna utrymme för spelarna att ta sin egen väg så att det faktiskt blir bra.

Och att jag måste göra äventyret samma vecka som jag spelar, annars hinner jag tröttna på det.