Nekromanti Vad är Dungeons&Dragons för er?

[anth]

Re: Äpplen och adamsäpplen

Fast D&D är ju Forgotten Realms, eftersom det är den största, äldsta och mest populära världen, samt den med riktigast D&D-känsla.

Inte äldsta, både Greyhawk och Wilderlands är äldre.
Och för mig så ger båda dessa mer "DnD-känsla" än Forgotten Realms.
Varpå man osökt kommer in på att smaken är som baken...

 

[Targon]

Re: På tok för överskattat!

Så du menar på fullaste allvar att CoC DA med bumbibjörnar skulle kännas som DnD???

IMHO, ja.

Min rollspelskarriär började med ADnD för c:a 20-25 år sedan och det är helt enkelt jävligt svårt att slänga bort något som varit med en så länge.

Visst, antingen kan man trampa på i gamla hjulspår, eller så kan man lyfta blicken från det man håller på med och pröva något nytt...

Jag har ingenting emot att du har negativa känslor, men då får du banne mig SPECIFICERA dem lite bättre.

Nope, det tänker jag inte göra, för jag tycker jag lyckades alldeles utmärkt med att förklara vad som ligger i grund till mina negativa känslor mot den fantasyeklektism som liggertill grund för DnD:s världsskapande och som även går igen i de tidigare versionerna av DoD. Jag nöjer mig med att tipsa dig om att i tanken jämföra känslan i världsbeskrivningen mellan DnD och DoD6. Vilken av dessa spel ger en mer koherent, konsekvent, enhetlig, tät och disciplinerad världsbeskrivning och sålunda en schysstare känsla och stämning? Mitt svar är DoD6. Om du funderar ett litet tag på det kommer du också förhoppningsvis inse varför just detta är min slutsats.

 

[Targon]

Re: Äpplen och adamsäpplen

Fast nu jämför du ett regelsystem (D&D) med en värld (Tolkiens värld). Det är väl rätt trivialt att ett regelsystem avsett att kunna användas i mer än en värld inte innehåller nogranna världsbeskrivningar.

Det finns emellertid kampanjvärldar till D&D som jag tycker stämmer väl in på din beskrivning: Forgotten Realms och Greyhawk, t ex.

Jag inser att min närvaro i den här tråden egentligen är ganska malplacé. Men så blir det när man får för sig att lägga in en plötslig och spontan reaktion med något provocerande tendens. Egentligen borde jag inte ha gjort något inlägg i tråden alls.

Vad jag själv utgår från i min kritik är Fogotten Realms och även Greyhawk som jag dock bara sett någon enskild modul av. Om du menar att Dark Sun och i viss mån Dragonlance bryter det eklektiska mönstret är det helt klart intressant. Men egentligen håller jag med Rising. De flesta, såsom jag själv, associerar nog omedelbart DnD med Forgotten Realms. Det är i första hand utifrån den utgångspunkten man bör se mitt inlägg i debatten.

Själv har jag väldigt svårt att se regelsystem som något som kan stå för sig själv och som enbart i sig själv förmedlar vissa känslor och stämningar. Min uppfattning är väl snarare att ett regelsystem alltid är beroende av själva kampanjvärlden. Eller som Gertrude Stein skulle ha sagt: "Ett levelsystem är ett levelsystem är ett levelsystem".

 

[Targon]

Re: På tok för överskattat!

&D utan den här smaklösheten, det skulle inte vara särskilt häftigt i mina ögon; och definitivt inte ha mycket till D&D-känsla. (Liksom, det finns de som talat om att de gillar att bara spela med människor och lågmälda, trovärdiga kampanjer... Det låter helt anti-D&D såsom jag gillar det idag, såsom jag stundtals har stört mig som fan på det, och såsom jag uppfattat det i alla tider)

Varje sak har sin tid. I regel känner jag inte för att skutta runt i rollspelsvärldar utan trovärdighet, koherens och som dessutom fullsmetad med amerikansk vulgofantasy. Dock har jag principiellt sett ingenting emot det. Om vi träffas någon gång och du säger till mig: "Ska vi lira DnD? Så kommer jag att svara: "Visst fan ska vi det!" För ibland är det kul att bara larva till det och använda skrattmusklerna när man lirar. Ungefär som att hyra/köpa/ladda ner hela första säsongen av Xena: Warrior Princess och kolla igenom alla avsnitten under en och samma kväll med polarna, inte av någon annan anledning än för att roa sig kungligt av den totala respektlösheten och bristen på god smak.

 

[anth]

Re: På tok för överskattat!

Visst, antingen kan man trampa på i gamla hjulspår, eller så kan man lyfta blicken från det man håller på med och pröva något nytt...

Efter att ha läst inläggen i den här tråden så verkar det som att folk tycker att dessa saker definierar DnD:
- Amerikansk fantasy som saknar koppling till någon realistisk/historisk medeltid
- Grottkräl
- Arketypgruppen bestående av krigare, präst, tjuv, magiker
- Levelsystemet, som gör att man blir bättre lika snabbt som en raket stiger, och när man blir bättre så får man mer hp - vilket gör att man blir nästan odödlig.

Konstigt nog så liknar inte mitt DnD något av ovanstående.
- Jag försöker ha en fungerande ekologi, dvs monster ska ha en naturlig plats i världen. Finns det ingen naturlig plats så finns inte heller monstret.
- Jag försöker ha minst lika många äventyr ovan jord som i klassiska grottor.
- Jag försöker ha en "europeisk stämning" i min värld (dvs inte amerikansk fantasy) och jag försöker även skapa en stämning som passar de olika varelserna: faeries/älvor är "övernaturliga" och kommer från en annan värld, alver är Sidhe och styr i älv-världen, gnomer är som svenska vättar osv.
- Spelarna måste välja humans som race för att bevara den rätta känslan av mystik kring de övriga raserna.
- Jag delar ut xp för encounters som spelarna klarar av, det kan vara en audiens hos kungen eller att tala sig förbi stadsvakten efter ett krogslagsmål. Givetvis så delar jag även ut xp om man klarar sig igenom ett klassiskt orcbakhåll också, men man får xp för att klara encountret, inte för att döda orcer - skulle man klara sig utan att döda några orcer så får man xp iallafall. Framför allt så halverar jag den rekomenderade xpn i DMG eftersom jag tycker att man stiger alldeles för fort i level.
- Mitt nästa steg just nu är att försöka flytta DnD från d20-reglerna.

Och du tyckte att jag skulle pröva något nytt, har du några förslag?

Nope, det tänker jag inte göra, för jag tycker jag lyckades alldeles utmärkt med att förklara vad som ligger i grund till mina negativa känslor mot den fantasyeklektism som liggertill grund för DnD:s världsskapande och som även går igen i de tidigare versionerna av DoD. Jag nöjer mig med att tipsa dig om att i tanken jämföra känslan i världsbeskrivningen mellan DnD och DoD6. Vilken av dessa spel ger en mer koherent, konsekvent, enhetlig, tät och disciplinerad världsbeskrivning och sålunda en schysstare känsla och stämning? Mitt svar är DoD6. Om du funderar ett litet tag på det kommer du också förhoppningsvis inse varför just detta är min slutsats.

Betyder det att om du spelade med d20-reglerna i Trudvang så skulle det inte kännas som DungeonsDragons?

 

[Gordeg]

Re: På tok för överskattat!

Det är pop, varken mer eller mindre.

Inser du själv hur extremt klockren den liknelsen är?

I somras var jag på en av Kents tältkonserter. Som superpopulär svensk popgrupp har de inga problem med att fylla jättetält med 10 000 st medelsvensson upprepade gånger. Så där stod alltså 10 000 svenssontyper plus jag. Ahh... vem försöker jag lura, jag är också en svenssontyp. Min poäng är att bandets texter ofta är extremt deppiga, och jag och min kompis hade väldigt roligt åt att 10 000 medelsvensson avslutade konserten med att sjunga "vi ska alla dö, vi ska alla dö" i allsång tillsammans med Jocke Berg. Ytterst få i publiken såg ut att reflektera över vad de sjöng, för de flesta var det bara var en fras, det jag är övertygad om.

Varför babblar jag om svensk depp-pop? Jo, för att likheterna med D&D är så uppenbara. D&D har en enorm publik som gillar spelet av olika anledningar. Jag gillar det också. Men så fort man börjar analysera systemet och plocka isär det i molekyler upptäcker man att de flesta i publiken inte vill lyfta på huven och kolla vad som finns därunder. De vill bara ha en tjusig åktur. Alla pop-rollspel får snabbt en skara av äkta fanboys.

Gordeg

 

[Targon]

Re: På tok för överskattat!

Ok, din beskrivning av ditt projekt låter både intressant och sympatiskt. Speciellt uppskattar jag att du använder sig av irisk-keltisk mytologi (sidhe) och "the other world"-idén. Spännande!

Och du tyckte att jag skulle pröva något nytt, har du några förslag?

Fortsätt med vad du håller på med. Värdsbeskrivningen låter helt schysst.

Betyder det att om du spelade med d20-reglerna i Trudvang så skulle det inte kännas som DungeonsDragons?

Nope. För övrigt hänvisar jag till detta inlägg i tråden.

Och nu lämnar jag den här tråden.

 

[Gordeg]

Ja, utvecklingskurvan är en viktig ingrediens. När man är level 1 ska man verkligen känna hur kass man är. På tvåsiffriga levlar ska man tåla mer stryk än en elefant. I D&D ska hjältar vara hjältar och skurkarna ska vara minst lika tuffa. Känslan av hi-fantasy hör till.

Gordeg

 

[Magnus Seter]

Världsbeskrivningar

Jag nöjer mig med att tipsa dig om att i tanken jämföra känslan i världsbeskrivningen mellan DnD och DoD6. Vilken av dessa spel ger en mer koherent, konsekvent, enhetlig, tät och disciplinerad världsbeskrivning och sålunda en schysstare känsla och stämning?

Du måste specificera dig. Vilken värld till D&D är det du pratar om? Det finns åtminstone tre världar till D&D som ger en nog så "koherent, konsekvent, enhetlig, tät och disciplinerad världsbeskrivning" som DoD6.

De jag tänker på är:

Ravenloft
Planescape
Dark Sun

Planescape är min favorit av dessa.

Vidare finns ju den nya världen Eberron, som i större utsträckning än Forgotten Realms bygger på logiken som finns i D&D regelsystem. En väldigt fokuserad värld, genomarbetad och väl presenterad. Inte alls lika yvig och vildvuxen som Forgotten Realms.

Om du funderar ett litet tag på det kommer du också förhoppningsvis inse varför just detta är min slutsats.

Den enda slutsats jag drar av dina inlägg är att du inte känner till så mycket om D&D, eller om de världar som finns till spelet. Och det säger jag som en person som spelat D&D från 1986, och som en person som varit med och dragit mitt strå till den stack som är Trudvang. Jag känner till båda delar, intimt.

/Magnus

 

[Magnus Seter]

Okej du pratade enbart FR

Såg ditt andra inlägg, där du säger att du endast känner till Forgotten Realms.

Tja, FR är inte samma sak som D&D. Du borde testa nått nytt och lira lite schysst D&D nån gång, kanske med Eberron. Eller med Planescape, om du vill testa något som inget annat rollspel har gjort.

Då har du mer att jämföra med.

/M

 

[Targon]

Re: Okej du pratade enbart FR

Du borde testa nått nytt och lira lite schysst D&D nån gång, kanske med Eberron. Eller med Planescape, om du vill testa något som inget annat rollspel har gjort.Då har du mer att jämföra med.

Jag är inte motståndare till förslaget.


Skulle just posta ett svar till ditt tidigare inlägg när jag såg det här nya inlägget. Även om det känns lite obsolet så postar jag det i alla fall, mer som förtydligad info.

---------
Som generellt svar hänvisar jag till detta inlägg.

är att du inte känner till så mycket om D&D, eller om de världar som finns till spelet.

Det är säkert alldeles jättesant. För mig är D&D i första hand Forgotten Realms och Greyhawk och det är utifrån det perspektivet man måste förstå allt jag skrivit i den här tråden. Alltså, det gamla vanliga "sword-and-sorcery" high fantasy-bråtet som för egen del är synonymt med D&D och alla dess populärkulturella motsvarigheter som Zena: Warrior Princess och Hercules (som tenderar åt samma fantasyeklektiska håll). En annan ypperlig om än ironisk illustration på det knasiga med D&D-kulturen såsom jag uppfattar den finnes här
Utifrån det perspektivet så är det väl ganska uppenbart att Trudvang är något annat.

 

[Magnus Seter]

Och nu är det D&D-kulturen

Det blir svårt för mig att hänga med här. Först uttalar du dig om D&D som spel, när du egentligen menar Forgotten Realms. Sedan börjar du prata om "D&D-kulturen", som om det vore ett tydligt definierat begrepp, när det i själva verket är tvärtom, och Unicorns LA (festlig och klassisk film, fast det finns värre ... eller bättre ... eller ... ja, andra filmer också, som är mer tydligt kopplade till D&D som spel).

Men att använda Unicorns LA som något slags illustration av vad D&D är, blir för mig som att använda Hem till Midgård som exempel för att illustrera Trudvang. Ingen som spelar spelet känner igen sig i "illustrationen".

/M

 

[Targon]

Re: Och nu är det D&D-kulturen

Ingen som spelar spelet känner igen sig i "illustrationen".

Nä, jag tänker inte försvara mina fördomar. De får stå för sig själv. Det är upp till er entusiaster och fanboys att förklara för oss andra att "det verkligen inte är så illa som det vid första anblicken verkar"

Bara lite förtydligande. Vad jag menar med D&D-kulturen är inget specifikt utan snarare ett raljant sätt att beskriva en allmän tendens. Man skulle också kunna kalla det sword-and-sorcery-kultur utan någon pekpinne mot ett enskilt spel eller enskilt system. Jag menar, som sagt, en tendens inom rollspelshobbyn som jag tycker är fjantig men samtidigt ganska kul (ja, exakt som My Barbarians låt Unicorns LA). DeBracy och Rising belyser och vidareutvecklade på bra sätt i den här tråden vad jag är ute efter.

 

[Hawkmoon1]

Det BÄSTA någonsin!!! Varför lämna?

det D&D gör är att de erbjuder en fantasy värd som är som serier/filmer. till en början kan det kännas som om man levlandet gör värden ologisk men faktum är att det gör spelet mer likt en tv serie eller film. ta starshipp troppers i början av filmen så har de grovva problem med att döda en enda "bug" men mot slutet mejar de ner hela horder (dvs levlande), ett annat exempel är star trek TNG där borgs till enbörjan är jätte farliga men där de mot slutet av voyager dödar flera tusentals, samma sak har skett i stargate, Lotr osv listan kan göras lång. Att levla är ngt som sker i film och gör filmen intressant, det ger progression osv... För att detta ska gå att föreställa sig dock får man se hp mer som uthållighet än liv....

Sedan är D&D- känslan en känsla av att spela ett spel som liknar magic, dvs det går att göra helt brokna karaktärer och helt dåliga. Detta optimerande man kan ägna sig åt är kul i sig, dessutom finns det i D&D precis som i magic en massa interaktion möjligheter, ja nästan ett oändligt. som DM kan man sitta och modifera och lägga templates på en massa monster osv. Dessa interaktioner går att förnya och testa på olika sätt, i magic kan man bygga nya lekar i D&D bygga nya monster/ karaktärer. Spelandet/testandet av karaktärer och monster är även kul i sig, precis som det är kul att spela magic.

D&D är även ett spel om balans och reglerna är balanserade om de används på rätt sätt och powerkreapen i spelet är väldigt liten och system är väl testat. Dessutom är D20 som många har sagt som ett smörrgåsbord men det avnjutes som bäst när det är ett stort smörgåsbord.

Min främsta anledning till att spela det är att D&D serverar ganska mycket gratis, skulle jag byta system skulle jag nog ägna massa tid åt att lära mig det och ytterligare en massa tid att få det balanserat, i slutändan så är inte reglerna det viktigaste snarast hur man spelar osv, men med D&D slipper man en massa otydligheter då det liksom magic har bra explicita / enkla regler.

Sedan slutligen rekomenderar jag ebberon som enligt mig definerar en D&D värd, i denna värd kan man spela rollspel på så många olika sätt, och intriger från filmer går enkelt att inkopriera även om intrigen är modern i sin natur. trots detta behålls en distinkt fantasy känsla över världen

Sedan så är D&D mycket pulp, detta anser jag underlättar rollspelandet, själva D&D har affordance mot speldelen och rollspelden samtidigt många andra konkurenter kan inte uppnå båda samtidigt

 

[Pom]

Re: Äpplen och adamsäpplen

Vad jag själv utgår från i min kritik är Fogotten Realms och även Greyhawk som jag dock bara sett någon enskild modul av. Om du menar att Dark Sun och i viss mån Dragonlance bryter det eklektiska mönstret är det helt klart intressant. Men egentligen håller jag med Rising. De flesta, såsom jag själv, associerar nog omedelbart DnD med Forgotten Realms. Det är i första hand utifrån den utgångspunkten man bör se mitt inlägg i debatten.

Jo, jag håller med dig om Forgotten Realms. Men eftersom jag spelade AD&D innan det fanns något Forgotten Realms utgivet så gör jag inte den automatiska koppling du gör. Jag minns min irritation när Forgotten Realms kom ut "vad nu då, en disneylandvärld till, räckte det inte med Greyhawk?", men det störde inte mitt rollspelande eftersom vi just då körde mycket Dragonlance.

Pyttekort beskrivning av gamla Dragonlance: hårt berättelsedriven kampanj med symmetrisk mytologi som influerar nästan allt i världen. Goda alvnationer i luven på varandra. Goda riddare i luven på varandra. Ostoppbara drakarméer som tyvärr inte är i luven på varandra. Inga orcher, inga hobbitar. Gammaltestamentliga och mormoniska begrepp i varje buske.

Ännu pyttekortare beskrivning av Dark Sun: Mad Max i Sumer och alla är psioniska.

 

[anth]

Re: Det BÄSTA någonsin!!! Varför lämna?

Det känns som om du läser in/svarar på saker/frågor som inte finns i mina inlägg (dvs du gör samma fel som Targon).

Re: Det BÄSTA någonsin!!! Varför lämna?

Var någonstans står det att jag ska lämna DnD???

det D&D gör är att de erbjuder en fantasy värd som är som serier/filmer.

Finns det något rollspel som INTE gör detta?

till en början kan det kännas som om man levlandet gör värden ologisk men faktum är att det gör spelet mer likt en tv serie eller film. ta starshipp troppers i början av filmen så har de grovva problem med att döda en enda "bug" men mot slutet mejar de ner hela horder (dvs levlande),

I samtliga rollspel som jag sett finns det regler för hur man blir bättre (det finns säkert rollspel där ute där man inte blir bättre, men jag har inte hunnit lägga min lortiga tassar på dem ännu).
DnD använder sig av levels för att göra rollpersonerna bättre, andra system har andra lösningar - men de har fortfarande samma syfte.
I nästan samtliga rollspel som jag sett så börjar rollpersonerna som nybörjare som knappt kan klara av en fiende, för att till slut bli så bra att de kan meja ner horder av fiender.
På vilket sätt skiljer sig levels från andra rollspels sätt att göra rollpersonerna bättre och varför skulle levels vara en bättre/sämre lösning än andra system?

För att detta ska gå att föreställa sig dock får man se hp mer som uthållighet än liv....

Alla rollspel som jag känner till har någon form av hp (jo, health levels i WoD är en form av hp).
Om man t.ex. delade ut mer health levels i WoD, så ger väl det samma effekt som ökande hp ger i DnD?

i D&D bygga nya monster/ karaktäre

I samtliga rollspel som jag sett kan spelledare och spelare skapa nya saker, i vissa spel kan det vara lättare i andra svårare.
Vad skiljer i sånt fall DnD från övriga rollspel?

D&D är även ett spel om balans och reglerna är balanserade om de används på rätt sätt och powerkreapen i spelet är väldigt liten och system är väl testat

Varför är balans ett mål i sig?
För mig är spelreglerna rollspelsvärldens naturlagar.
Jag ser inget direkt fel med obalanserade regler så länge man låter rollspelsvärldens innevånare anpassa sig efter den.
En obalanserad regel i sig är inget fel, en värld där innevånarna inte anpassat sig efter den obalanserade regeln är däreomt väldigt fel.
Ja DnD 3,5 är antagligen världens mest speltestade rollspel - men det är bara ett naturligt resultat av att det är världens största rollspel.

Dessutom är D20 som många har sagt som ett smörrgåsbord men det avnjutes som bäst när det är ett stort smörgåsbord.

Även WoD och GURPS är som smörgåsbord, även om d20 är det största smörgåsbordet.
Skulle d20 vara ett bättre smörgåsbord bara för att det är större?
Om du anser att d20 är bättre, men inte för att det är större - på vilket sätt skulle det vara bättre?

Min främsta anledning till att spela det är att D&D serverar ganska mycket gratis,

Syftar du på SRDn när du säger gratis?

skulle jag byta system skulle jag nog ägna massa tid åt att lära mig det och ytterligare en massa tid att få det balanserat,

Alla rollspel har en inlärningströskel och de flesta rollspelare har husregler.
Det argument som du använder för att inte byta från DnD är samma argument som många andra spelare använder för att inte byta till DnD.
Mao så säger du: "man ska bara lära sig ett rollspel och sedan aldrig mer mer lära sig något annat".

men med D&D slipper man en massa otydligheter då det liksom magic har bra explicita / enkla regler.

Lustigt nog så så säger många anti-DnD spelare att DnD är för komplicerat.


<table width="80%" border="0" cellspacing="0" cellpadding="0" align="center"><tr><td bgcolor="svart">/images/hr.gif</td></tr></table>

Återigen:
- Jag är ute efter ERA förklaringar vad DnD-känslan är för något (om ni försöker förstå vad jag tycker DnD-känslan är av mina inlägg i den här tråden så kommer ni antagligen dra felaktiga slutsatser).
- Framför allt så tycker jag inte om "luddiga svar" - eftersom det inte hjälper mig ett jota.

 

[anth]

Re: Äpplen och adamsäpplen

inga hobbitar

hee hee hee
Och det är främsta anledningen till att det inte finns några hobbitar i DnD 3,0/3,5
DnD-halflings är nämnligen ADnD-kenders

 

[cogitare]

Re: Äpplen och adamsäpplen

Om du menar att Dark Sun och i viss mån Dragonlance bryter det eklektiska mönstret är det helt klart intressant. Men egentligen håller jag med Rising. De flesta, såsom jag själv, associerar nog omedelbart DnD med Forgotten Realms.

Ni skulle må mycket bättre av att associera ADD/D&D med Dark Sun. Har spelledat i den världen i många år tidigare och den bryter det stereotypa fantasymönstret.

Men det är ju ingen chock att de flesta associerar ADD/D&D med Forgotten. Personligen tilltalar den världen mig föga dock.

C.

 

[dream]

Jag kan inte D20-systemet, men det jag kan säga om D&D är att det som jag kännder det framför allt är ett strategi- och taktikspel. Mycket handlar om logistik innan man ger sig till äventyrsplatsen, därefter handlar det om att gruppens olika klasser ska användas på optimalt sätt. Så en konvertering bör enligt mig ha kvar detta inslag - strikt klassuppdelning och grottkravlande!

 

[Saxifrage]

Re: På tok för överskattat!

I regel känner jag inte för att skutta runt i rollspelsvärldar utan trovärdighet

Öh, vad är en rollspelsvärld med trovärdighet? Goda Grannar RPG?