Nekromanti Vad är egentligen "Drakar och Demoner" för dig?

[Krille]

Det började med BEP, belastningspoäng, som illustrerade hur jobbigt något var att bära.

Sen kom en riktlinje på att 1 BEP ? 3 kg, i ett nummer av Sinkadus om jag inte minns fel. Det kan ha kommit in i Expert också.

Sen kom DoD91, och i och med det så gjordes belastningspoäng om till kilo. Och i den konverteringen så blev tvåhandssvärdet med sina 2 BEP plus moms officiellt åtta kilo tungt.

Spoiler: kommentarer

OT: Jag minns att det var du som i en upplysande post förklarade för mig att svärd väger ca1kg. För typ 1000 år sedan.

 

[Reddokk Fheg]

Kan mycket väl hända. men det gäller ju inte bara tvåhands svärden utan även de flesta andra vapen i spelet. Medan det mesta av annan utrustning och rustningsdelar har i alla fall mycket mer realistisk vikt.Dessa absurda vapen vikter fanns kvar hela vägen genom DoD historian från det att Bep försvann till chronopia.
I krigarens handbok finns österländska vapen och där väger ett katana 3kg. inte lika överdrivet som bastardsvärdens vikt på 5,5kg men fortfarande ca dubbla vikten mot ett riktigt katana

Detta kanske börja bli lite out of topic och ska vi gå in på detaljer om vikskillnader mellan vapen i spel och i verkligheten så passar det nog bättre i en egen tråd.
men i alla fall så för mig är en av sakerna DoD betyder just absurda vapen vikter

Spoiler: kommentarer

Chronopia-vapnen såg ju iofs i de flesta fall jääävligt skumma ut också så där kan det kännas mer eller mindre berättigat

Ja i cronopia kan jag godta att de vägde väldigt mycket, för tittar man på bilderna så var ju v apnen ofta veldigt överdrivna.
Men chronopia verkade ju släppa lite på realismen i sådant och köra mer på Cool faktorn. Stora häftiga vapen, skit i om dom skulle gå använda på riktigt eller inte. de ser coola ut

Indeed

Favoriten är chronosklingan; överdriven som satan och ser ut att haverera efter första kontakt med något hårdare än bomull

Rusningar och vapen i Chronopia ?! Det var första tillägget jag köpte till Chronopia och en del grejer där såg ju helt ASCOOLA ut!

Den ser rätt cool ut om man inte bryr sig om realismen
Bataljyxa tror jag den hette. en chronopisk yxa som även den såg rätt cool ut men som den skulle gå sönder väldigt lätt

Har seriösa planer på att damma av böckerna, slita ut regelsystemet (eller köra en "Primordial"-variant à la Eero Touvinen) och ösa fisktankslir, kanske med skuggspel från Svavelvinter...

...men sen skulle jag tröttna efter tre spelmöten. OM man ändå hade tålamod för kampanjer...

Jag spelade som sagt inte så myckt chronopia men det var ett roligt spel om man ville skita i realismen och bara köra något där man skiter i realism och bara kör på coolt. stora häftiga vapen häftiga men opraktiska rustningar. och bara ha kul.
Men det är ett spel vi oftast bara spelade någon gång då och då för omväxling och få vara så där orealistiskt coola

Jag vill fokusera på det mörka, den högtravande politiken och känslan av att det fan är kört för staden som helhet vilken sekund som helst (cthuloida monster anfaller underifrån, staden är belägrad av De Hängivna utifrån och spänningen mellan maktgrupperna i staden är så stora och deras förmågor så jämlika att det lika gärna kan mynna ut i ett inbördeskrig som ödelägger halva världen). Misären och lidandet som följer av hänsynslösheten och den megaextrema dekadensen kan bli en härlig fond för karaktärsutvecklingen

...men absolut, cool och crazy var det vi körde på back in the day

Ja jag gillar allt det med. det finns nog med ingredienser för att kunna göra något riktigt bra av det. men i alla fall för mig blev det lite så att när det var så överdrivet. med vapen och även annat så kunde jag aldrig riktigt ta alllt detta på nog stort allvar för att det skulle kännas betydelsefullt.
men med lite fixade regler och kanske göra vissa saker lite mer realistiska. även om man inte stirrar sig blind på realismen så skulle det kanske gå.
som sagt med allt som finns i chronopia är det en plats med hur mycket möjligheter som helst

 

[Dimfrost]

Som Krille skriver: vapenvikterna berodde på att de från början hanterades abstrakt, via BEP (belastningspoäng), som sedan räknades om till kilogram via 3 BEP = 1 kg, trots att hela poängen med att BEP även skulle mäta klumpighet försvann då. Jag tycker att BEP är ett helt överlägset system, för övrigt, även om jag en gång i tiden föredrog vikt pga större "realism". BEP är en sak jag skulle vilja ha kvar i DoD.

Spoiler: kommentarer

Äsch, du skulle ju inte använda det ändå.

Vet inte om jag godtar att det är enda förklaringen. Eftersom mycket annat av utrustning som i början åxå mättes i BEP fick sina vikter omgjorda betydligt mer korekt. tex rustningar och annan utrustning. Och om de har beräknat om vikten från den mer korrekt varför inte då vapen vikterna?

Jag tror helt enkelt det rörde sig om okunskap, För även i historisk literatur är vikten på europeiska vapen ofta överdrivna. medan asiatiska vapen ansågs så mycket lättare och smidigare. framför allt Katanan. Du kan hitta mer än ett utalande folk som anses vara experter inom medeltida historia som påståt att europeiska svärd var otroligt tunga och klumpiga. Att de vägde upp till 10 kg och i vissa fall även mer

Och även med BEP systemet var mer än ett vapen onaturligt tunga och klumpiga. En dolk var 0,5 BEP. ska man omvärdera det till ren vikt så blir det 1,5kg. då är dock inte klumpihetsfaktorn som BEP även skulle vara ett mått på medräknad men en dolk är ju liten och smidig och inte nämnvärt klumpig. Vare sig att använda eller bära

Med tanke på att Henrik Strandberg på Ä-spel var inbiten SCAit (Society for Creative Anacronism), så är jag inte övertygad om att det rör sig om okunskap. Han borde ha haft både en köksvåg och en klase svärd och rustningsdelar hemma i lyan att lägga på sagda våg, eller åtminstone tillgång till dem genom föreningen.

Jag har en känsla av att man helt enkelt råkade släppa katten ur säcken när man en gång sa att 1 BEP var ungefär 3 kg, och sen fick man inte in den igen.

BEP-skalan var ju inte bara klumpighetsbaserad och anpassad till rollpersonens STY, utan också spelbalanserad så att det fanns en konkret nackdel med stora grunkor. Sedan försökte man gå över till en skala som var mer intuitiv och lättförståelig för precis allt annat utom vapen. Vem som helst kan slå upp Järnias katalog och se att en spade väger 2,4 kg, liksom.

Men för vapen försökte man behålla spelbalansen också. Hade det bara varit vikt så hade tvåhandssvärdet överförts till 6 kg. Nu blev det 8 kg, vilket nog får betraktas som spelbalanspåslag för att kompensera för dess övriga fördelar.

Och rustningar tror jag mer var ett olycksfall i arbetet, typ. BEP-till-kg-konverteringen råkade helt enkelt stämma någotsånär.

Kan ju vara så. Men så länge vi inte får något officielt bekräftat så kan vi bara spekulera

ja med allt för enkla regler så var det ju oftast så att ju större vapen desto bättre, det gav inte mycket minus att ha ett stort tvåhands svärd gämnfört med ett bredsvärd.

men även den logiken brister lite med tanke på att även de mindre vapnen hade enorm överdrivna vikter. faktiskt mer överdrivna än tvåhands svärdet.
Ett bastardsvärd, eller hand and a half sword eller vad man vill kallad et vägde ju 5,5kg. och i verkligeteen vägde de sällan mycket över 1,5. Så i spelet vädge de över 3 gånger så mycket som i verklighete, närmare 4 gånger nästan. ett bredsvärd 4,5kg så det uppmuntrade ju inte direkt en att välja ett svärd som gjorde mindre skada men likafullt var väldigt tungt

Debbie: Klart jag skulle använda det! Att opta utrustning utifrån vad man kan bära (antal föremål, klumpighet, etc, i förhållande till uthållighet) tycker jag definierar en del av vad DoD-fantasyn är för mig.

Jag använde också oftast bastardsvärd eller bredsvär. eller för att vara helt ärlig oftast yxa och sköld det gillar jag.
Det var tanken att de gjort tvåhands svärdet så tungt vore för att uppväga de fördelar det ger stämmer ju inte när även mindre vapen har ännu mer överdiven vikt

Dimfrost: jaja, ha med det då så ignorerar jag det den här gången också!

 

[Sapient]

Drakar och Demoner för mig är också Ärans väg. Ologiska kartor med stämningsfulla namn på platser.

Sen förvandlades det mest till ett långsamt "avbockande" av dessa platser, när det kom till kritan. Gå dit och dit, slåss där, hitta lite skatter, kanske en ledtråd.

 

[Big Marco]

Vi Skaffa Ära!

Allt som behöver sägas.

 

[Rymdhamster]

Min bild av drakar och demoner etablerades långt innan jag någonsin spelade det, och fr mig har det aldrig levererat det jag förväntat mig av spelet just därför, även om det varit roligt.

Det här är Drakar och Demoner för mig. Brorsan hade lådan i sitt skåp och ibland låg det framme på bordet så jag kunde tjuvkika på det, men jag vågade aldrig öppna lådan för jag var ung och rädd för att han skulle bli sur. Men det satte igång fantasierna. Min bild är ett väldigt högtravande, mörkt fantasyspel som går i samma stil som Conanserien. Saker är konstigt och vill döda dig. Allvaret ligger tungt.

När jag många, många, många år senare slutligen spelade Drakar och Demoner möttes jag istället av ett rätt lättsamt rollspel med lite småcrazy humor i spelvärlden. Jag har haft mycket roligt i det, men jag har aldrig upplevt det jag tycker att DoD borde vara.

Spoiler: kommentarer

Jag känner igen känslan! Jag var nog äldre när jag såg bilderna, men den du visar där lovade mycket.

Sedan, ett par år senare, fick jag möjlighet att bläddra lite. Och såg Carl Barksiga ankor.

Jag skulle gärna se att Drakar och Demoner någon gång skulle återvända till den där Elric-stämningen som aldrig riktigt har funnits där annat än i omslagen.

 

[Rymdhamster]

Jag känner igen känslan! Jag var nog äldre när jag såg bilderna, men den du visar där lovade mycket.

Sedan, ett par år senare, fick jag möjlighet att bläddra lite. Och såg Carl Barksiga ankor.

Ja jäklar! Rent personligen gillar jag ju ankorna, men de ligger verkligen så långt bort från vad jag trodde DoD var som det går. Det var som att förvänta sig en tung chtulhuskräckfilm och istället se introt till Duck Tales.

 

[roboman]

Min första bekantskap med DoD var i och med Vildhjarta och DoD 6. Därefter hann jag nog med DoD 6 expert innan vi provade lite gamla varianter, sedan Trudvang, sedan tillbaka till 6 expert. Det som är DoD för mig, om jag ska särskilja det från det som är Trudvang, är ett snabbt, simpelt regelsystem och en stereotyp fantasysetting. På ett bra sätt. Man spelar stereotypa fantasy-yrken, han nödvändiga grundegenskaper och TYDLIGA färdigheter.

Vad menar jag med "tydliga" färdigheter? Jo jag menar att man, om man står framför en mur man måste ta sig över, kan slänga en blick åt sina färdigheter och se om man är bra på något som kan hjälpa en. Man måste inte fundera över vilken färdighetsgrupp som passar och se om man har bra fördjupningar, och däröver kontrollera så att man inte får några minus pga skräck, packning eller annat.
Man har en färdighet, den har ett värde. Man slår en tärning. På sin höjd får man ett minus av SL pga svårigheten.

Det var i alla fall den känsla jag fick från DoD 6 grundregler samt i ännu större grad av de tidigare upplagor jag spelat.

Kort sagt är DoD för mig simpel, stereotyp fantasy utan en massa komplexitet.