Detta är egentligen en separat tråd och diskussion, men jag skulle vilja flika in att det inte är sådär superenkelt varken att spela eller spelleda spel med spelarkonflikter. Om inte hela gruppen är medvetna om det från början (tex genom att spelet gör det tydligt i sin pitch, vilket jag anser är något det kan ta ansvar för) har det blivit pannkaka flera gånger i varje fall för mig. Och jag har läst många skräckhistorier på nätet.Och då spelar man ett annat spel?
Känns ju spontant som att ”problemet” med Mage är att det inte är en DnD-kopia. Jag hade spelat det som Nobilis, eller för den delen AW. Sätt ett gäng rollpersoner med olika mål och verklighetsuppfattning. Släng in lite biroller också, med olika relationer till rollpersonerna. Skapa relationer mellan rollpersonerna: de är förälskade i varandra, de är släkt, de är dödsfiender, de delar samma delmål trots att de avskyr varandra, och så vidare. Tryck på startknappen och se vad som händer. Superenkelt att spela, om det inte vore för vad som verkar vara ett sjukt meckigt regelsystem, och att man måste tragla igenom en massa spelvärldsbeskrivning.
Typ 100% av spelen vi har i Indierummet har ju spelarkonflikter, och vi lirar med nybörjare hela tiden och jag har aldrig hört om att det ska ha gått fel någon gång*, så SÅ svårt kan det ju inte vara. Men det handlar nog återigen om att man kommer in i spelet med ett traditionellt tänk. Och jag kan absolut föreställa mig att Mage gör absolut noll för att få en att tänka på något annat sätt.(Kan det vara så att du är duktig på det, snarare än att det är lätt? )
En notis här är att V5 ansträngde sig för att få ihop en fungerande grupp som gör i alla fall en del saker tillsammans betydligt mer än tidigare utgåvor, med konstruktionen att Fursten sätter upp små grupperingar för att lösa specifika uppgifter i staden (något som känns som att det passar bra i den semi-feodala strukturen i Vampire), och förväntar sig att ni gör det jobbet (och har resurser att straffa er annars) oberoende av vilka personliga konflikter ni har i övrigt.Och jag kan absolut föreställa mig att Mage gör absolut noll för att få en att tänka på något annat sätt.
Grejen är ju att Mage, i regelboken, hela tiden utgår från att man spelar i en cabal. Det sätter förväntingarna.Typ 100% av spelen vi har i Indierummet har ju spelarkonflikter, och vi lirar med nybörjare hela tiden och jag har aldrig hört om att det ska ha gått fel någon gång*, så SÅ svårt kan det ju inte vara. Men det handlar nog återigen om att man kommer in i spelet med ett traditionellt tänk. Och jag kan absolut föreställa mig att Mage gör absolut noll för att få en att tänka på något annat sätt.
* Inte så att alla partier är perfekta, men det har aldrig varit, mig veterligen, PVP som har ställt till det. I alla fall inte när jag varit med.
Ja, antagligen är det ju så att de försökte göra en DnD-kopia och misslyckades, snarare än att de gjorde något ballt med avsikt.Grejen är ju att Mage, i regelboken, hela tiden utgår från att man spelar i en cabal. Det sätter förväntingarna.
Alla WoD-spel gör ju det. Cabal, coterie, pack osv.Grejen är ju att Mage, i regelboken, hela tiden utgår från att man spelar i en cabal. Det sätter förväntingarna.
Vaulderie. Du blandar det nog med Baudelaire, som onekligen också passar i Vampire.(vaudelaire?)
Få saker har fått mig så sugen på att spela Mage som den där. Tack!Den här diskussionen om paradox är väldigt bra.
Nu måste jag ju lyssna på dig för den är awesome! <3Men jag är snubben som gillar Dirty Secrets of the Black Hand så lyssna inte på mig…