Nekromanti Vad är grunden i fantasy?

[Tomatalven]

Alltså magin i Harry Potter är rätt DnD:ig och inte så mystisk och okänd om du frågar mig. Så du säger emot dig själv lite tycker jag.

 

[DeBracy]

Kallades Conan för fantasyböcker (som i genre), när böckerna först kom? Jag har dålig koll på ordets utveckling här. Inte för att det nödvändigtvis är fel att retroaktivt applicera etiketter, men jag blev lite nyfiken.

Jag har kunnat läsa mig till att när The Hobbit kom ut (1937) så användes inte termen fantasy, och att Michael Moorcock myntar termen sword & sorcery 1961 för att beskriva Conan och liknande. Han lär ha föreslagit "epic fantasy" först, så termen fantasy kommer på banan under 40- eller 50-tal.

När Conan-berättelserna ursprungligen publicerades (i helhet eller som serie) stog det väl lite olika grejer på omslagen. Här ser vi t.ex. "A Tale of mystery, fantasy, intrigue":

Det här är från maj 1934. Hade man frågat nån om en genre tror jag nog man hade sagt att det var en äventyrsberättelse kanske?

 

[Rymdhamster]

Alltså magin i Harry Potter är rätt DnD:ig och inte så mystisk och okänd om du frågar mig. Så du säger emot dig själv lite tycker jag.

Nja, det är bara för att jag skrev väldigt otydligt. Jag exluderar inte DnDs magi, utan snarare att jag räknar in mycket mer än sån magi när jag använder termen "magi".

Dvs för mig är även fenomenet i Neverwhere där vanligt folk inte ens ser de som fallit genom sprickorna en form av magi.

I Harry Potter kommer det okända från världen i övrigt och inte så mycket från själva magin. Men båda aspekterna finns där: magi och det okända.

I vilket fall som helst spelar det ingen roll. Vad tycker DU om fantasy?

 

[DeBracy]

Inne på samma spår. Sen finns det säkert författare som inte vill kallas fantasy, fast de skriver fantasy.

Klart det är så. Jag kan tänka mig att Janne Guillou inte skulle vilja hamna där även om han tog med nåt direkt övernaturligt i nån bok.

Måste förresten fråga, du som var med när det begav sig... När jag blickar tillbaka ser det ut som att fantasy mer eller mindre oproblematiskt klev in under science fiction som om det vore en paraplyterm under 70-talet. Var det nåt du upplevde?

Det var ju en hel del 70-talsgrejer som korsade linjerna (eller det vi ser som linjerna idag) mellan genrerna, men var det med i hur man pratade också?

 

[Arfert]

Tja, man började använda termen fantasy i "dagligt tal" först i slutet av 70-talet. Innan dess fanns så få fantasyböcker att köpa i Sverige att det var ingen idé.

 

[DeBracy]

Tja, man började använda termen fantasy i "dagligt tal" först i slutet av 70-talet. Innan dess fanns så få fantasyböcker att köpa i Sverige att det var ingen idé.

Ah! Det mejkar ju sense, som de säger åver där.

 

[Tomatalven]

Vet inte. Men det är så gott som det enda jag är intresserad av i rollspelsväg just nu. Att spela en bok av Haruki Murakami eller Maria Gripe vore ju inte dumt heller. Det är nog inte fantasy.

Det bästa med fantasy kanske är att det är övernaturligt och orealistiskt men inte ologiskt. Om det är bra alltså. Sen av nostalgiskäl. Bilbo och runescape

 

[Arfert]

Tja, man började använda termen fantasy i "dagligt tal" först i slutet av 70-talet. Innan dess fanns så få fantasyböcker att köpa i Sverige att det var ingen idé.

Ah! Det mejkar ju sense, som de säger åver där.

Jag såg termen först i en antologi av Sam J Lundwall kanske 1976. Sen i en bokhandlare i London -78.

 

[Rob_UBBT]

Jag har kunnat läsa mig till att när The Hobbit kom ut (1937) så användes inte termen fantasy, och att Michael Moorcock myntar termen sword & sorcery 1961 för att beskriva Conan och liknande. Han lär ha föreslagit "epic fantasy" först, så termen fantasy kommer på banan under 40- eller 50-tal.

Bra grävt, Moorcock efterlyste dock ett namn på genren och Fritz Leiber (Fafhrd & The Grey Mouser) var den som myntade begreppet.

 

[Eksem]

Gås inte det där igenom i Playing at the World? Iaf är ju allt typ scientifiction i början om jag minns rätt? Vad kallade typ Weird Tales sitt material? "Weird"?

 

[DeBracy]

Jag har kunnat läsa mig till att när The Hobbit kom ut (1937) så användes inte termen fantasy, och att Michael Moorcock myntar termen sword & sorcery 1961 för att beskriva Conan och liknande. Han lär ha föreslagit "epic fantasy" först, så termen fantasy kommer på banan under 40- eller 50-tal.

Bra grävt, Moorcock efterlyste dock ett namn på genren och Fritz Leiber (Fafhrd & The Grey Mouser) var den som myntade begreppet.

Ja, så var det ju! Så går det när man bara skummar för man har för sig man minns hur det låg till.

 

[Rob_UBBT]

Jag minns faktiskt inte vad de kallade dem men det bör ju ha varit weird tales om man tänker på namnet på tidskriften, bara att Moorcock 25 år efter REHs död efterlyste ett samlingsnamn för genren tyder väl på att det inte fanns en vedertagen benämning under många år.

 

[stenhöna]

Episka inslag med storpolitik, och en kamp mellan gott och ont (eller ont mot ont)? Jag skulle inte kalla Odyssén för fantasy. Å andra sidan uppfanns inte vad som idag kallas realism förrän på 1800-talet.

 

[Tomatalven]

Episka inslag med storpolitik, och en kamp mellan gott och ont (eller ont mot ont)? Jag skulle inte kalla Odyssén för fantasy. Å andra sidan uppfanns inte vad som idag kallas realism förrän på 1800-talet.

S Conan är inte fantasy? Obs: Har bara sett Arnoldfilmen.

 

[Brokk]

Utspelar det sig i en fantasivärld? Finns magi? Finns monster? Något av detta? Då är det fantasy. Klart conan är fantasy. Vill man kalla det Sword and Sorcery kan man ju göra det. Det är enligt mig bara en stilfråga.

 

[Dante]

Såhär tyckte jag 2005:

Fantasy är för mig berättelser som inte försöker vara realistiska (dvs. efterhärma verkligheten) utan just fantastiska. Berättelser som innehåller övernaturligheter eller på andra sätt tar sig friheter med vår kända världs naturlagar. Berättelser med en mer eller mindre förvetenskaplig syn på världen.

De kan utspela sig i främmande världar eller vår egen värld i en fiktiv forntid. Till och med i en fiktiv nutid eller framtid. Gemensamt är att de (i allmänhet till skillnad från science fiction) på något vis innehåller element som inte kan förklaras i naturvetenskapliga termer.

Ett annat kriterium är att berättelserna ska vara skrivna i modern tid. Jag tycker inte det känns meningsfullt att försöka genrebestämma Bibeln, Iliaden eller Gilgamesh-eposet utifrån moderna genrekonventioner.

Om berättelserna sedan innehåller krut, tåg eller t.o.m. rymdvarelser spelar egentligen ingen roll.

Och så tycker jag väl fortfarande.

 

[Ram]

För mig... För mig så räcker det med en värld som inte är vår egen för att vara fantasy faktiskt. Jag behöver inte ha magi eller monster.

Om det utspelar sig i vår värld så behövs det nog någon form av "magi" eller en dold sub-värld med någon form av mystiska krafter eller företeelser.

 

[Leon]

För mig känns det ganska solklart att Robert E Howard, Ursula Le Guinn och Erik Granström är fantasy. Och då faller bonnpojkekonservatismen. Visst är dussinfantasy reaktionär, men 2 av 3 författare ovan visar att fantasy inte behöver vara reaktionär eller tillbakablickande/prisca sapientia.

Det är klart att alla genrebetekningar är godtyckliga, men jag förstår inte poängen med att begränsa fantasy till dussinskräp. Det känns lite defaitistiskt.

 

[Rymdhamster]

Såhär tyckte jag 2005:
...
Och så tycker jag väl fortfarande.

Så för åtta år sedan skrev du ett inlägg som idag inte bara är helt "on topic" utan dessutom lyckas bemöta en del av de saker som kommit upp i tidigare inlägg i den här tråden på ett relevant sett?

Jag är sjuuuuukt imponerad!

 

[Dante]

Så för åtta år sedan skrev du ett inlägg som idag inte bara är helt "on topic" utan dessutom lyckas bemöta en del av de saker som kommit upp i tidigare inlägg i den här tråden på ett relevant sett?

Jag är sjuuuuukt imponerad!

It’s the ciiiiiiircle of life!