Nekromanti Vad är illusionism?

[Ram]

Tusan, jag får vara försiktig så att det inte låter som jag är emot det sociala kontraktet här...

För mig är det default-läget att lita på min spelledare och ha kul när jag spelar.

Och jag tycker du har fel, jag tycker att man kan spela funktionellt utan att ens beröra det där, det är enligt rollspelens första regel. Du får tycka som du vill, jag tycker som jag tycker.

Däremot så föredrar jag andra upplägg, men jag tycker det går.

Sådetså.

 

[Ram]

Det är inte story now vi pratar om. Vi pratar om illusionism, som Ron et al vill påstå är en för alla människor i alla grupper överallt är en dysfonktionell (icke)spelstil.

Hoppas jag...

Jag funderar på att brodera ut resonemanget, men jag tror bara det skulle bli rant:igt...

Bara för att klargöra, vad pratar du om...

 

[Ram]

Suck. Jag får ge mig. Du vill inte förstå vad jag pratar om. Du pratar om överenskomna agendor som bryts på ett utstuderat sätt, jag pratar om spel där den frågan som du försvarar aldrig ses som en fråga. Det finns en enorm gråskala runt frågan, inte bara den onde, i hundra procent av fallen överkörane, rälsande spelledaren.

Tack för mig.

 

[Ram]

Har jag förstått det rätt?
...

Hade du uppfattat alla dom tre rätt?

Ja och Ja.

Då är vi ännu mer vid vägs ände. Vi har helt enkelt landat i att vi tycker olika. Jag tycker nästan alltid att det är ok att spelledaren "fuskar" lite, jag tycker att det är dennes privilegium. Lagom lite, på ett snyggt sätt och helst utan att det ger en sämre spelupplevelse än jag kunde ha fått annars. Det finns en hel del undantag till min regel (där det är explicit uttalat att denne inte får göra det i det sociala kontraktet) men jag ger hellre spelledaren lite friare tyglar än stramare.

Tackar för dina förtydliganden. De var kalas.