Nekromanti Vad är kartor bra för?

[Genesis]

Jag vill gilla kartor. De ser kul ut och är ganska roliga att rita. Men redan på den tiden då jag spelade spel med spelledare och förberedda scenarion tyckte jag att de var ganska menlösa. Typ det enda jag använde dem till var "Okej, ni är i en korridor. Det finns två dörrar till höger och en till vänster. Längre fram svänger det åt vänster." och det är den värsta sortens spelande jag vet. Översiktskartor, landskartor och liknande har jag aldrig riktigt sett poängen med, utom att de begränsar så att jag inte kan sätta en skog utanför byn, för det finns ingen sådan på kartan.

Så vad är de bra för? Folk verkar ju rådigga dem, men vad har man dem till?

 

[God45]

Världs och landskartor är till för tre primära saker:

1. De är coola och får världen att kännas lite verkligare. De ger känsla helt enkelt.

2. Om det är en sandbox kan spelarna hitta ställe de vill åka till.

3. Om spelarna blir tillräckligt mäktiga så behöver de veta vad de ska erövra! Också vem de kan handla med och vems prinsessor de ska gifta sig med.


Grott kartor ät till för att jag som GM ska minnas var fällorna och skatter mm är. Spelarna kan göra sina egna om de gillar att manuellt leta efter gömda utrymmen, komma ihåg var fällor är mm.

 

[Genesis]

2. Om det är en sandbox kan spelarna hitta ställe de vill åka till.

3. Om spelarna blir tillräckligt mäktiga så behöver de veta vad de ska erövra! Också vem de kan handla med och vems prinsessor de ska gifta sig med.

Jo, jag misstänkte att det var typ sådana grejor. För mig känns det naturligare och roligare att man hittar på vart man ska åka och vad man ska erövra, om det inte redan är etablerat saker som finns. Och då är ju kartor mest ivägen. Jag kommer från ett perspektiv där det man hittar på oftast är bättre än det någon annan skrivit ned utan att veta vad vi spelar.

Finns det annat man kan använda dem till, eller är de helt enkelt inkompatibla med min spelstil?

 

[nyvinter]

Jo, jag misstänkte att det var typ sådana grejor. För mig känns det naturligare och roligare att man hittar på vart man ska åka och vad man ska erövra, om det inte redan är etablerat saker som finns. Och då är ju kartor mest ivägen. Jag kommer från ett perspektiv där det man hittar på oftast är bättre än det någon annan skrivit ned utan att veta vad vi spelar.

För min del, då jag nästan uteslutande spelleder i modern eller historisk miljö, tycker jag att kartor ger en känsla av platsen. Folk som varit där kan känna igen sig och ge egna tillägg, och sedan ger det också en känsla av skala. Alla vet hur lång tid det tar att gå eller åka från A till B.

Sedan beror det lite på hur länge karaktärerna har varit där. Är de uppväxta i staden bör de ha koll på var gator och byggnader finns. Då är kartor en bra genväg.

 

[Mogger]

Så vad är de bra för? Folk verkar ju rådigga dem, men vad har man dem till?

Jag använder dem som underlag för improvisation. "Aha, här ligger det en cool liten by. Det är såklart därifrån Jolene kommer, och hennes familj av inavlade mördare. Det ser man på närheten till träsket". Typ.

Sedan ger det berättelsen en ram, som på film när kameran zoomar in skådeplatsen och säger "I ett hörn fanns en liten gallisk by som vägrade låta sig kuvas..." etc.

Överlag så är det sällan miljön som jag vill improvisera, utan personerna i den, så för mig blir en karta ett väldigt bra underlag.

Spelare: "Jag springer in i gränden bakom teatern! Ut på det öppna fältet"
SL: *det är ju en idealisk plats för ett bakhåll!* "Hehe, bakom teatern sa du? Ok, slå ett slag för att se om du undkommer dina förföljare" (och om du failar vet jag exakt vad som kommer att hända!)

Jag använder även gärna en karta till att etablera setting tillsammans med spelarna "var ligger det där templet som du vårdades på?"

MEN, en karta kan i värsta fall bli en "hur lång tid tar det att färdas till Stockton?"-fälla, så det gäller att inte se den som faktaunderlag.

 

[God45]

2. Om det är en sandbox kan spelarna hitta ställe de vill åka till.

3. Om spelarna blir tillräckligt mäktiga så behöver de veta vad de ska erövra! Också vem de kan handla med och vems prinsessor de ska gifta sig med.

Jo, jag misstänkte att det var typ sådana grejor. För mig känns det naturligare och roligare att man hittar på vart man ska åka och vad man ska erövra, om det inte redan är etablerat saker som finns. Och då är ju kartor mest ivägen. Jag kommer från ett perspektiv där det man hittar på oftast är bättre än det någon annan skrivit ned utan att veta vad vi spelar.

Finns det annat man kan använda dem till, eller är de helt enkelt inkompatibla med min spelstil?

Du kan ju alltid rita ditt saker när de blir etablerade. Så när ni etablerar att Vampyr rikena är i väster ritar ni dem på kartan och när orkland blir etablerat kan ni ju sätta det på kartan. Och ni kan sätta ut namn, om någon kommer från det mystiska landet Karadum så behöver ni ju inte definiera något om det förutom var på kartan det ligger Sedan har ni färdiga namn när ni behöver hitta på ett ställe, eller så kan de utvecklas efterhand.

 

[krank]

Så vad är de bra för?

När jag spelar är de bra för en massa sånt där jag vet att du ogillar.

Till exempel:
- Underlättar spelledarens förberedelser (jag gillar att rita små kartor till mina äventyr).
- Gör det lätt att komma ihåg sådant man förberett (jag använder de små kartorna som komplement till mina förberedda tankekartor).
- Ger en bättre känsla av omgivning och område, man får en tydlig bild av hur saker rent konkret och fysiskt befinner sig i förhållande till varandra. Bra för både taktiska och inlevelsefokuserade strider, och för deckaruppdrag. Och för långa planeringsmöten där man funderar i flera IRL-timmar på hur man ska kidnappa någon.
- Stegvis utritade kartor, där spelarna inte får hela kartan från början, kan ge en schysst utforskning-av-världengrej. Det kräver, åtminstone för min del, att SL faktiskt har förberett kartan innan i dess helhet; hittar vi bara på medan vi spelar är det ju inte "på riktigt". =)

Så; när det gäller vad du skulle kunna få ut av kartor har jag faktiskt ingen aning. Men det där är ett axplock av vad kartorna ger mig.

 

[w176]

1. Hjälpa en förstå och greppa världen. Ett bra exempel på det är Sagas of the Icelanders när man spelar ut vikingasläktsagor om heder, ära släktfejder, kärlek, mord och mer mord.

Där ritar man en upp en schematiska karta över de gårdar de handlar om, och lite landmärken. Den där kartan hjälper berättelsen få liv. När man har sex med karln i granngården ute på fälten, skepp ligger till i viken, eller när man går i envig med sin broder på holmen vid fädragården.

2. För att skapa intressanta situationer och skapa intressanta val.

"Okej. Så du vill ta dig in i det här huset och rädda draken? Du är här. Där finns en vaktpost, härifrån kan du hara ljudet av röster och prat, det låter som en matsal till garresionen eller något sådant. Här är stallet. Här är köksingången..."

En karta kan både fungera som em bomb och som ett öppet problem med många lösningar.

 

[Sodivra]

Vi har dem för översikt och konceptualisering. Ikväll så red vi in i Drackenburg, en by på en klippa under ett enormt drakskelett. Och jag ba "SL, hur ser det ut?". Så SL beskriver lite intryck från staden och ritar en karta. Och ja ba "aah, jag fattar!"

Sen klättrade vi upp på drakskallen för att fånga åskfågeln, och då ritade han en karta över skallen, var åskfågelns bo var och var vi stod.

När vi spelat Apocalypse World så ritar vi också upp en karta under spel och placerar ut var Rolfball och Brace Win bor och var Landeater och Sweet Pot ligger.

För mig hjälper det ganska rejält att göra en plats "på riktigt" så att säga.

Men, angående de problem du tar upp, så gör vi aldrig så här: 1. Preppa karta -> 2. Skapa situation
Utan så här: 1. Spel -> 2. Gestalta med karta
Eller så här: 1. Preppa situation -> Gestalta med karta

 

[Genesis]

Jag använder dem som underlag för improvisation. "Aha, här ligger det en cool liten by. Det är såklart därifrån Jolene kommer, och hennes familj av inavlade mördare. Det ser man på närheten till träsket". Typ.

Det här kan jag digga. Jag har ju inget större behov av att få världen att kännas "verklig", i och med att jag ser på berättelsen som publik, så att säga. Det finns få kartor i filmer och böcker, med undantag för fantasyböcker*.

Men att använda det som underlag för improvisation kan ju kanske vara kul. Vi lirar fortsättningen på Svart av kval ikväll, som utspelar sig i Johannesburg. Jag kanske ska ta och skriva ut en karta att utgå ifrån?

* Vilket jag alltid tyckt är underligt. För mig tar det bort känslan av fantasy om man har kartor. I fantasy ska saker och ting ligga "bortom bergen" och "på andra sidan havet", inte "trettio kilometer nord-nordost". När vi senaste körde Prosopopée hade vi en massa platser och landmärken, men det hade känts knäppt att rita ut "skogen som ingen passerat" på en karta.

 

[Sömniga Isaac]

Så vad är de bra för? Folk verkar ju rådigga dem, men vad har man dem till?

Lite beroende på hur man ser på en karta kan det skapa olika mening i spel. Till exempel kan ju en vanlig karta ämnad för landmärken och dylikt även säga en del om rollpersonen eller den andre beroende på vad som lyfts fram på kartan och i vilket omfång. I det fallet så blir det spännande när världsbilden utmanas av fyndet av en annan bys karta som beskriver förhållandena helt annorlunda. Med andra ord en karta kan utöver att beskriva vart saker ligger även beskriva hur den/de som bor i området värderar saker omkring dem.

Utgår jag från ovanstående kan det också vara spännande om deltagarna någon gång under spelets gång får rita upp en varsin karta över det område de nyligen befunnit sig på för att spegla hur olika en kan se på världen. Utifrån detta skulle det eventuellt kunna skapas en gemensam världsbild eller förståelse för vad olika spelare noterade som viktigt i området.