Nekromanti Vad är Operation: Fallen Reich för typ av spel?

[Mutanten]

Jag har läst några bloggposter om rollspelet men har inte riktigt fått kläm på vad Operation: Fallen Reich är för typ av spel. Nu ber jag forumets medlemmar om hjälp för att räta ut några frågetecken.

• Spelsystemet ska vara enkelt och likna BRP har jag läst. Vilket känt spelsystem liknar spelsystemet mest? BRP?
• O:FR använder sig inte av grundegenskaper vad jag har förstått. Saknar ni som har spelat O:FR grundegenskaperna?
• Jag vet att det går att skapa rollpersoner utan brädspelet men brädspelet höjs ofta till skyarna när spelet recenseras. Hur stor del av O:FR tycker ni att brädspelet är? Går det lika bra att spela äventyren i O:FR med Achtung Cthulhu regelböckerna om man bortser från O:FR-brädspelet?
• Jag har läst att O:FR är en blandning av Tintin och Chock men jag får inte riktigt pejl på vilken typ av spel O:FR är baserat på den beskrivningen. De äventyr jag har skummat igenom ger mig Chock-vibbar. Vilken typ av spel tycker ni att O:FR är?

 

[Ki-ai]

Det är ett ganska enkelt system:

Du har en skill, du ska slå över en svårighetsgrad med t20 + skill. (Svårighetsgrad att simma över floden är 15, du använder Swimming 5 + t20, slår du tio eller över så klarade du det).

Jag saknar dem inte. Allt är skills men om man jämför med tex DoD så är de flesta av grundegenskaperna en del av skills nu.

Exempel på skills som var grundegenskaper i DoD är Strength, Agility, Aura etc. (Typ styrka, smidighet, karisma). Anledningen till att spelet inte använder grundegenskaper är (tror jag, jag har inte skrivit spelet) att man använder lifeboard istället för att köpa färdigheter.

Brädspelet är skitkul men passar nog inte alla. Det ingår ett slumpelement och du får kanske inte exakt den karaktär du ville ha. För mig är brädspelet en sak, och äventyren en sak. Vi kör det oftast vid olika tillfällen.

Jag har inte spelat Achtung.

O:FR är egentligen ett skojfriskt spel med mycket humor där det är en del slapstick och skojserier, allt till tonerna av en brittisk kolonialistisk trudelutt. Vi spelar det MYCKET mörkare och det funkar absolut. Jag gillar själva mytoset och att det inte är fullt så övernaturligt som Cthulu. Mytoset är inte så originellt men ganska annorlunda från Cthulu, mina spelare vet VÄLDIGT lite om något övernaturligt alls. Våra spel ser ut som typ...American Horror Story och lite Miss Marple.

Ett typiskt äventyr hos mig innehåller en psykotisk mördare eller en kult som skördar hud från unga människors ansikten...typ. Under Scenariot så drömmer kanske någon av karaktärerna en dröm där ledtrådar kan skördas.

Ett typiskt äventyr hos tillverkarna innehåller ungefär samma sak, men mördaren kan magi och kulten kan frammana ett spöke.

 

[Ki-ai]

Tillägg: En skön grej från min synvinkel är att det inte finns några parader eller liknande.

I närstrid är det lite svårare att skada en elitsoldat pga ett defence-värde men det är bara ett slag!

Under avståndsstrider spelar det ingen roll hur elit någon är, skjuter du på personen är det lika svårt att träffa en SS-Officer som en bonde. Det är ofta till och med lättare eftersom bonden kastar sig i skydd eller springer därifrån.

 

[Mutanten]

Att grundegenskaperna är färdigheter får mig att tänka att vissa färdigheter kommer att få större betydelse för spelet än andra färdigheter eftersom färdighetsslag som saknar färdigheter kommer att falla tillbaka på just dessa grundegenskapsfärdigheter. Nu är det väl sällan som färdighetsslag fördelas jämnt över alla färdigheter så O:FR system kanske mer handlar om ovana från min sida än att det är ett problem med spelsystemet. Nackdelen är möjligtvis att karaktären drunknar i alla färdigheter. Jag menar att det blir svårt att urskilja (grund)egenskaper som definierar karaktären om de förekommer som färdigheter bland alla andra färdigheter.

Jag har lite svårt att föreställa mig ett skojfriskt skräckrollspel så det blir nog till att tona ner skojeriet och liksom du spela ett mörkare eller mycket mörkare O:FR. Utan att ha läst O:FR så tycker jag att det mer och mer är brädspelet och sättet att generera rollpersoner på än själva rollspelet i sig som imponerar på mig med O:FR.

Det är okej med mig att mördaren kan magi och att kulten kan frammana ett spöke. Det låter som att originaläventyren passar mig bättre än dina versioner av äventyren vilket bara är bra. Men skojeriet får jag se upp med. Jag tror man är farligt ute om man skojar till ett skräckrollspel.

Jag har lite planer på att spela med ett spelsystem som innebär att man ska slå under ett färdighetsvärde på 1-10 med en T10:a och mMiljövariabler som ger +1 till +10 resp -1 till -10. Jag har för mig att det är så spelsystemet i Top Secret/SI fungerar. Jag tror att systemet i praktiken är samma sak som BRP men med decimaltecknet ett steg åt vänster och alla värden avrundade ett steg uppåt eller nedåt. Det är väl just att 5 % i T100 måste avrundas till antingen 1 eller 0 i T10 som är skillnaden. Jag är svårt att se att entalstärningen tillför särskilt mycket i BRP. Det är en annan sak om man ersätter T20 med 3T6 eller 2T10 för då förändrar man ju i grunden resultatfördelningen men att gå från T100 till T10 spelar ingen större roll. Men jag kanske har missat någon viktigt detalj i entalstärningens betydelse i T100-systemet.

Det där med defence-värde fick mig att tänka på WEG's D6 som har ett default defence value om man inte väljer att undvika som en aktiv handling under sin stridsrunda. Skillnaden mellan WEG och O:FR i det här avseendet är att defence-värdet varierar med motståndaren. Om vanliga dödliga människor har ett standardvärde så kommer systemen att fungera likadant i många fall. Det kanske är det bästa av två världar att ha ett varierbart defence-värde. Jag har haft tankar på att använda Chock-varelsernas skräckvärden på ungefär samma sätt så det låter ju som om det skulle passa bra ihop med hur stridsreglerna i O:FR fungerar.

 

[Snow]

Spelsystemet ger mig samma sak som BRP till CoC, inte mekaniskt då, men känslomässigt. När vi spelar CoC talar siffrorna om vem jag är på ett tydligt sätt. Man behöver inte rulla tärning så mycket. Samma med Fallen Reich.

Nej, jag saknar inte grundegenskaperna, för de finns där, de råkar bara kallas färdigheter och fungera som färdigheter.

Missa inte brädspelet. Det är helt unikt och borde upplevas bara för den sakens skull. Slutresultatet i form av rollpersoner kan man åstadkomma på andra sätt, exempelvis med mängder av bakgrundstabeller eller en livlig fantasi. Men brädspelet är en så fräck grej att du borde köpa det bara därför. Den känsla som väcks när ens rollperson försöker ta sig till Afrika men hamnar mitt i en revolution och sen blir kriminell och en stund senare har hamnat i Asien, där det blir krig etc... Det är som själva livet, man har planer och kan sträva mot mål, men sen kommer verkligheten och har sin syn på saken.
Som Ki-ai säger så är det en annan sak än äventyren. När man väl spelar själva rollspelet så har brädspelet inget med saken att göra.

Fallen Reich för mig är som Foyles War möter CoC. Mysterium i krigstid med en möjlig övernaturlig förklaring som ibland blir uppenbar (och sen dör man).

 

[Mutanten]

Men brädspelet är en så fräck grej att du borde köpa det bara därför.

Jag hittar det tyvärr inte i någon nätbutik. Det är slutsålt överallt verkar det som.