Re: Hur känns/märks Qadosh???
Ja, som sagt så ansåg jag att man inte skulle det endast för att kunna få de där "chockeffekterna" för präster och andra som avfaller från den rätta vägen, något som för tillfället tilltalar mig mycket. För magiker är det ju som sagt en helt annan sak, men de är ju vid tillfället normalt lite upptagna av att börja brinna... (eller dylikt).
Vad gäller känslan av gemenskap ser jag inte på något sätt gudarna som några "goda", så jag har lite svårt att få in en odelat postitiv känsla där... men för religioner som jordmodern och den samoriska läran kan jag tänka mig att det är det rätta. Känslan bör anpassas efter religion, så Allvetandes Brödraskap får ett ögonblick med en känsla av upplysning, Daaktroende en av... "elation"? Upphöjning? (hittar inte bra svenska motsvarigheten), Mahktadyrkande en av gemenskap med den mörka modern och växande styrka, Cirzatroende av att guden ler mot dem, etc.
Vad gäller helig och ohelig skulle jag se det som det är med begreppen ond och god: Är det ondska när du dödar den trilskande flugan? Om nej, är det ondska när demonen/guden, för vilken du är mindre än en fluga, dödar dig? (var bara tvungen att pröva den liknelsen för hur jag ser det som att Eons ondska/godhet ska fungera
) Dibuk är en dödsgud, så hos honom kan de vandöda vara heliga (se Dödsgastar). Azradeus är en demongud, så hos honom är demoner heliga. Abstrakt, ja, men framför allt subjektivt (jag menar, ta bara korna i Indien!).
