Nekromanti Vad är rollspel?

[Basenanji]

Phew- nu ska jag skriva min favorittråd. jag har gått och grunnat på den här i säkert ett års tid och nu anser jag mig så mycket forumit att jag kan skriva den.

Alltså- vad är egentligen Rollspel?

När jag började skriva på mitt eget spel insåg jag helt plötsligt att (visst, jag har med ett sådant kapitel; "Vad är rollspel?")
att min definition knappast skulle stämma överens med andras. Särskilt inte med er young boys som aldrig spelat Expert, utan tror att Drakar och Demoner utspelar sig i Trudvang.
Chockad inser jag att, rollspel, inte enbart är att döda nekromantiker, hitta skatter och levvla. Det kan vara att få spela en vampyr som går omkring i NY och deppar, det kan vara att partaja i Chronopia, det kan vara...ja, allt möjligt.

Dessutom kan man inte besvara frågan "Vad är rollspel?" utan att beröra "Hur spelar man rollspel?" och då börjar vi komma ut på riktigt svag is...!

Jag skulle önska att alla som känner sig manade, likt mitt exempel, skriver ner sitt personliga svar på frågan "Vad är rollspel?". På så sätt kan vi få se en tydligare bild av vad alla tycker och anser. Kanske kommer då den övergripande bild av hur olika åsikterna är, förklara varför vi kan reta upp oss på småsaker som vilken version av DoD som är bäst?!

Men läs mitt svar så kanske ni förstår att jag egentligen inte bara svarar på frågan vad rollspel är, utan också vad rollspel spelar för roll i mitt liv. Hur jag beter mig som rollspelare, helt enkelt.

Nåväl, här är mitt svar:

Rollspel är ett sätt för mig att få uppleva spänning i form av en simulerad handling i en för mig fantasieggande miljö.

Därför kan jag inte rollspela en vardaglig situation i vilken utsträckning som helst. En utmaning krävs hela tiden. Alltså tycker inte jag att rollpersonen, spelvärlden och dess invånare är tillräckliga, om de inte erbjuder mig någon form av uppgift. Sättet att erbjuda mig en uppgift kan vara olika men det måste finnas ett aktivt initiativtagande hos spelvärlden och dess invånare- inte hos min rollperson.

Jag vill kunna påverka spelvärlden genom min rollperson, vilket innebär att jag får ta ställning till olika val och utifrån min egen kreativa fantasi, försöka få rollpersonen att bli så framgångsrik som möjligt. Målet är huvudsakligen att lyckas. Med ett äventyr, eller ett livsmål eller en mission. Men hela tiden finns det en bakomliggande ambition att "klara av något". För mig räcker det inte att "vara en del av spelvärlden" eller att "få interagera med spelvärlden och dess invånare".

Miljön som detta utspelar sig i måste vara fantasieggande, vilket avslöjar att jag alltid syftar till vad just jag anser är fantasieggande. Dessutom måste världen underkasta sig en spelbarhet. Min rollperson ska ju "lyckas" med något först och främst, alltså får inte spelvärlden ställa så höga krav på mig som spelare, att jag inte förmår hantera förutsättningarna för utmaningarna. Jag måste hela tiden kunna se var utmaningarna finns. För mig är en bred och arketypisk fantasyvärld á la Tolkien ett ideal att sträva mot, då en sådan lättare går att föreställa sig.

När jag spelar rollspel vill jag interagera med spelvärlden, men inte i första hand uppleva den. Spelvärlden utgör en "spelplan", där min rollperson, grovt sett; erbjuds, antar och förhoppningsvis klarar av utmaningar. Ibland innebär detta att jag gestaltar min rollpersons handlande genom att spela teater, ibland genom ett mer abstrakt handlande där man övergripande beskriver ett handlingsschema och med hjälp av tärningar simulerar slumpens inverkan på handlingarna.

Eftersom det är viktigast att se om min rollperson "klarar av utmaningen" behöver jag inte fokusera på att "gestalta sin rollperson" eller "försjunka i spelvärlden". Tvärtom blir sådana moment ibland destruktiva eller bara tidsödande. Men ibland kan det vara kul att se hur mitt interagerande med andra slp leder till oväntade och väntade konsekvenser. Att få se hur man gör avtryck i spelvärlden, helt enkelt.

När min rollperson lyckas med sin utmaning känner jag som spelare tillfredställelse med att jag kunde lista ut att det fanns en fälla vid ingången till grottan, att man skulle undvika de vita rutorna i schacklabyrinten hos Lord Black och att se hur min rollperson blir bättre och bättre.

När jag spelar, gör jag det med mina kompisar. Vi gör det sällan, men ibland åtminstone återkommande med viss periodicitet. Vi skrattar rätt mycket och tar inte spelandet på så stort allvar. För oss är rollspel en fängslande, men ändå enbart, en hobby.

Det var min bild av rollspel. Inte nödvändigtvis den bästa eller den mest rätta, men ändå min bild av rollspel.

Vad är eran?

/Basenanji, ödmjuk

 

[Muggas]

Jag håller med om det mesta, men har lite kommentarer...

Rollspel är ett sätt för mig att få uppleva spänning i form av en simulerad handling i en för mig fantasieggande miljö.

Håller jag helt med om. Vare sig det är i rollen som spelledare eller spelare.

Jag vill kunna påverka spelvärlden genom min rollperson, vilket innebär att jag får ta ställning till olika val och utifrån min egen kreativa fantasi, försöka få rollpersonen att bli så framgångsrik som möjligt. Målet är huvudsakligen att lyckas.

Att "lyckas" behöver inte enligt mig innebära att rollspersonen blir framgånsrik relativt med vad som räknas som framgångsrikt i den fiktiva spelvärlden. "Gestaltningsmässig framgång" (d v s att spelaren lyckas med att framhäva delar av sin rollpersons personlighet) är mest intressant för mig, vare sig det är i samklang med vad framgång innebär för en individ i spelvärlden eller ej. Jag kan t ex bli lycklig över att misslyckas kapitalt i spelvärlden med katastrofala följder för min rollperson om det framhäver en intressant svaghet eller nackdel hos min fiktiva karaktär.

Min rollperson ska ju "lyckas" med något först och främst, alltså får inte spelvärlden ställa så höga krav på mig som spelare, att jag inte förmår hantera förutsättningarna för utmaningarna.

Min syn på saken: Utmaningarnas karaktär ska vara i samklang med spelarnas önskemål på "typ av rollspel" (heroiskt, jordnära). Utmaningar kan vara antingen spelmässigt generella (utmaningar av typen som kan vara intressanta för spelare i allmänhet) eller roll- och spelmässigt karaktärsspecifika (d v s i enlighet med rollpersonens livsmål och karaktär. Då är "spelmässig" framgång mindre viktig).

Eftersom det är viktigast att se om min rollperson "klarar av utmaningen" behöver jag inte fokusera på att "gestalta sin rollperson" eller "försjunka i spelvärlden".

Här tycker jag tvärtom att det även kan vara kul att "misslyckas" med en utmaning om det är intressant ur ens rollpersons perspektiv. Jag är alltså mer för gestaltande som prio nummer ett (men visst, det kan vara tillfredsställande att "klara" utmaningar om man ser dem som hinder (spelmässiga element) som ska övervinnas. Detta är dock sekundärt för mig).

Min bild av rollspel:

För mig är rollspel att tillsammans med vänner och/eller bekanta, gestaltande fiktiva personer, interagera i en alternativ, tilltalande och fantasieggande verklighet. Rollspelssessionerna ska vara en mix av intellektuell och tävlingsmässig (spelmässig) utmaning och underhållning.

Spelledarens åtaganden:
Spelledarens uppgift är att, utifrån de förutsättningar som man kommit överens om innan spel, se till att presentera spelvärlden och gestalta dess varelser på ett, för spelarna och spelledaren själv, så underhållande sätt som möjligt. Spelarna bör tillåtas ha visst inflytande på element i rollspelet som är direkt knutna till deras rollpersoners direkta omgivning.
Spelarnas personliga förväntningar av rollspelandet ska användas som underlag vid konstruerande och/eller anpassning av sammansatta utmaningar (äventyr) i form av löst givna förutsättningar med vissa förutbestämda element som samverkar för att understöda ett helhetskoncept.

Spelarnas åtaganden:
Spelarnas uppgift är att utifrån de beskrivningar av deras rollpersoner som gjorts gestalta sina alter-egon så trovärdigt som möjligt. Även om rollpersonerna kan komma att påverkas negativt i rollspelet som en följd av drag hos karaktären som spelaren i verkligheten inte besitter ska gestaltandet prioriteras framför spelmässiga fördelar. Spelarna ska, även om de i teorin ska tillåtas att handla precis som de vill i rollspelet, respektera spelledarens äventyr och kampanj genom att i rimlig utsträckning anpassa sig till vissa skeenden som går i linje med äventyrets koncept och rollspelets anda.

Mina allmänna åsikter:

Jag tycker alltså att det är viktigt att samtliga rollspelsdeltagare har kul, både spelledaren och spelarna. Fastställ alla formella och informella önskemål på rollspelet redan innan och respektera varandras önskemål under spelsessionen. Ömsesidig respekt, helt enkelt. Som spelare, visa lite god vilja, även om rollspelet bitvis är lite oengagerande. Som spelledare, ha överseende med att spelarna inte gör exakt som du vill och anpassa äventyret i viss mån därefter. Att vara spelledare är en seviceroll, men viss frihet att sätta en personlig prägel på scenarion ska vara ett privilegium (med spelarnas välsignelse, naturligtvis).

Och avslutningsvis...

När jag spelar, gör jag det med mina kompisar. Vi gör det sällan, men ibland åtminstone återkommande med viss periodicitet. Vi skrattar rätt mycket och tar inte spelandet på så stort allvar. För oss är rollspel en fängslande, men ändå enbart, en hobby.

...håller jag med om. Även om jag bitvis kanske låter lite allvarlig i mina framställanden.

 

[Krille]

"Alltså- vad är egentligen Rollspel?"

Det är ett ämne som har skrivits om sedan dödagar, ungefär. Jag står fast i min definition: det är ett spel (organiserad lekföreteelse med mer eller mindre behov av uppställning, förberedelser och verktyg) i vilket man spelar en roll (någon form av rollidentifikation och inlevelse). Det finns andra definitioner, men du borde kunna hitta dem på femton sekunder. Jag hittade till exempel följande trådar:

1
2
3
4
5

Och jag tror inte att en ny tråd kommer att spika fast en entydig definition av rollspel. Måhända att jag låter trist när jag säger det, men jag står fast vid min åsikt.

 

[Basenanji]

Åmme!

Min idé med min tråd var egentligen inte att få ett akademiskt, perfekt svar på vad rollspel är, utan snarare en sorts personlig reflektion över vad rollspel är för den enskilde individen!

Jag kan tjafsa med Walle i trettitusen år om huruvida man ska eller inte ska vara trovärdig, köra med rälsning, om han är snygg eller ful, etc

Eller så kan man konstatera att vi har så olika åsikter därför att det inte finns en entydig definition av rollspel. Antagligen finns det lika många definitioner som det finns spelare.

Din (förvisso eminenta) förklaring i Västmark lämpar sig ju inte så bra om man ska friforma tex?! Jovisst, det finns väl något generellt med texten som är tillämpbart, men egentligen är det ju helt omöjligt att enas kring vad rollspel är, då rollspelandet ser så olika ut.

Min idé var att låta alla som orkar, ge sin bild av vad rollspel är. På så sätt får man en inblick i hur (förmodligen) olika/lika vi spelar, vad var och en menar med kvalitet (ett inte heller entydigt begrepp) och hur det egentligen går till i rollspelsstugorna runt om i Sverige.

Som jag uppfattar det, är denna variant på "Vad är rollspel?"
inte redovisad så som jag skulle vilja. Alltså äger inlägget sitt berättigande.

/Basenanji

 

[Gurgeh]

Har du ställt rätt fråga?

Min idé var att låta alla som orkar, ge sin bild av vad rollspel är. På så sätt får man en inblick i hur (förmodligen) olika/lika vi spelar, vad var och en menar med kvalitet (ett inte heller entydigt begrepp) och hur det egentligen går till i rollspelsstugorna runt om i Sverige.

Den fråga du vill ställa är alltså "Hur ser det ut när ni spelar rollspel?", inte "Vad är rollspel?" Oavsett hur rollspelandet ser ut och vad man får ut av att syssla med det kan nog de flesta vara överens om att det rör sig om ett improviserat rollgestaltande under organiserade former. Sedan kan man köra med eller utan regler, med eller utan spelledare, hacka goblins i grottgångar eller sitta i ett badkar och såga sig i handleden; det är fortfarande rollspel.

/tobias

 

[Basenanji]

Retar jag upp folk?

Hmm- ibland undrar jag det. Är jag en sån där jobbig typ som man stör sig på?

Den fråga du vill ställa är alltså "Hur ser det ut när ni spelar rollspel?", inte "Vad är rollspel?"
Läs mitt inlägg en gång till, snälla. Det ska gå att förstå vad jag menar med det.

Visst, man kan göra om frågan men som jag ser det så är svaret på fågan "Vad är rollspel?" intimt förknippad med hur man spelar det.

I motsats till dig så tror jag inte att vi skulle kunna komma överens om en generell definition. Johan K försökte få oss att vara överens om åtminstone en enda sak, men lyckades inte.
Vilket inte nödvändigtvis behöver innebära något dåligt!

Om jag säger att rollspel är att sitta och improvisera rollgestaltning, kan du skriva upp att nån i vårt land räcker upp handen och säger "Nej det är det inte, för när vi spelar så..." alltså borde man besvara frågan med något i stil med "Eftersom vi spelar så här, är rollspel det här!"

Det innebär inte att jag vill höra enbart hur ni spelar. Snarare är tillvägagångssättet en markör. Det visar vad man tycker är bra och dåligt, helt enkelt.

Om du tex säger "Vi spelar med regler!" så avslöjar du också att du gillar att tex kunna förutse vissa händelser, att du inte helt vågar lita på en gemensam "sund vilja" som kan fälla avgörandet i trängda situationer (dog rp:n eller inte?) mm.
Alltså är rollspel något som innebär en sorts förutsägbar simulering av en tänkt situation. Se där, en definition som heter duga.
Det intressanta är ju att sedan jag började hänga här inser jag att det finns lika många sätt att betrakta rollspel på, som det finns forumiter.
Vore kul att få höra om deras definition av rollspel!

/Basenanji

 

[Gurgeh]

Jag är inte ett dugg uppretad...

... jag undrar bara om du får det svar du är ute efter när du formulerar frågan på det viset.

Nej, alla kan kommer inte kunna bli överens om en definition av rollspel, men så som människor är funtade kommer det alltid vara någon som är motvals till en definition, oavsett hur självklar den är och oavsett vad det rör sig om.

Jag tror däremot inte att frågan "vad är rollspel?" måste vara förknippad med hur den enskilda individen spelar. Jag kan acceptera att många andra spelformer än de jag själv sysslar med är rollspel, utan några problem.

Om jag skulle våga mig på en definition skulle den vara följande:
1. Gestaltar man en roll?
2. Finns det regler?
Är svaren på båda frågorna ja, är det ett rollspel annars är det antingen rollgestaltande, men inte ett rollspel eller spel, men inte ett rollspel. Därmed inte sagt att någon av dessa verksamheter är sämre än rollspel på något sätt.
(Nu känner jag för övrigt att det är synd att svenska språket saknar ett ord som tydligt skiljer mellan role-playing och role-playing game. Min definition ovan är för den senare företeelsen, inte den första.)

Om du tex säger "Vi spelar med regler!" så avslöjar du också att du gillar att tex kunna förutse vissa händelser, att du inte helt vågar lita på en gemensam "sund vilja" som kan fälla avgörandet i trängda situationer (dog rp:n eller inte?) mm.

Hallå där! Om jag spelar med regler innebär väl det att jag gillar att INTE kunna förutse vissa händelser. Med reglerna blir resultatet av handlingarna beroende av ett tärningsslag, vilket inte är det minsta förutsägbart.

 

[Basenanji]

Re: Jag är inte ett dugg uppretad...

Jag tror däremot inte att frågan "vad är rollspel?" måste vara förknippad med hur den enskilda individen spelar. Jag kan acceptera att många andra spelformer än de jag själv sysslar med är rollspel, utan några problem.

Ok, nu ska jag försöka vara tydlig.
Om man liksom jag, menar att det är svårt att definiera vad rollspel är, eftersom det finns så många olika sätt att spela på, så vore det intressant att gå en annan väg till definitionen än genom att bara försöka svara på frågan "Vad är rollspel?".
Kanske kan man få en bild av vad rollspel är (för den enskilde individen) om denne kan få redogöra för hur denne spelar.

Gick det att förstå? Jag vet att jag är klumpig vid tangentbordet och nu är inte första gången då jag skulle vilja träffa mina forumitvänner IRL, för att få en chans att förklara mig bättre.

Att man kan "acceptera andra spelformer som rollspel" är väl om jag får välja uttryck, lite väl diplomatiskt.
Visst, det kan nog alla här på wrnu. Men om två olika forumiter som har olika preferenser för sitt spelande skulle tvingas ihop- då skulle det nog bli problem. Ändå spelar båda "rollspel". Ändå respekterar de varandras sätt att spela på.

Det intressanta är som jag ser det, att få en bild av hur mångfacetterat spelandet ser ut i Sverige just nu. Hur olika det kan vara och hur svårt det måste vara att skriva det där "Vad är rollspel?"-kapitlet egentligen.

/Basenanji

 

[Krille]

Re: Jag är inte ett dugg uppretad...

"Om man liksom jag, menar att det är svårt att definiera vad rollspel är, eftersom det finns så många olika sätt att spela på, så vore det intressant att gå en annan väg till definitionen än genom att bara försöka svara på frågan "Vad är rollspel?"."

Ett annat sätt att uttrycka samma fråga är kanske bättre. "Vad är rollspel" antyder att man söker en entydig definition av vad rollspel är, ungefär motsvarande "vad är en båt", men inte så mycket enskilda uppfattningar om vad ett rollspel är eller vad konceptet båt innebär.

Du kanske skulle fråga "vad anser du att rollspel är?" Då markeras det tydligare att det är de enskilda åsikterna som eftersöks, inte den entydiga definitionen.

 

[Gurgeh]

Vägen till sanningen

Jag förstår vad du frågar efter (och jag förstår det ännu mer efter att ha läst ditt ursprungsinlägg ordentligt). Orsaken till mitt svar är att jag inte håller med om att vad rollspel är har något att göra med hur man faktiskt spelar det. Jag tror inte heller att man skulle kunna närma sig frågan "vad är en bok?" genom att analysera svar som "jag gillar att läsa engelska deckare i min hängmatta". Däremot tycker jag att frågan om hur det ser ut när olika personer spelar rollspel och vad de vill få ut av det är relevant och intressant, och jag ska sluta störa den med det här sidospåret.

/tobias

 

[Gurgeh]

Vad jag vill få ut av rollspel

För mig kan rollspel vara nästan vad som helst. Jag har inga speciella krav på att världen ska vara beskaffad på ett visst sätt eller att reglerna ska vara beskaffade på ett visst sätt, men jag vill att de ska finnas där och att de resultat de genererar i alla fall ska påminna lite om det man kunde förvänta sig av verkligheten.

Orsaken till att jag spelar rollspel är att jag vill veta vad som händer sedan. Som spelledare vill jag skapa sitiationer och se vad som händer när rollpersonerna hamnar i dem och vad utgången av det hela blir. Som spelare vill jag se hur min rollperson reagerar i olika situationer och vad resultatet blir. Att rollgestalta är inte det viktigaste, det är bara ett sätt att berätta en historia och se vart handlingen leder vidare. Om världen runt omkring är fylld av drakar, cyborger, vampyrer eller bara vanliga människor spelar ingen roll, inte heller om rollpersonerna är ärkehjältar eller vanliga snubbar -- det är viljan att få veta hur det slutar som är det väsentliga.

/tobias

 

[Gordeg]

Vår personliga uppfattning?

För mig ligger tyngdpunkten på inlevelse, och jag tror att det också är den svåraste biten för de flesta. Att agera och reagera som rollpersonen skulle ha gjort, inte som du själv skulle ha gjort.

Rollgestaltningen är visserligen bara en av beståndsdelarna i rollspelen, men det är den som skiljer rollspel från de flesta andra typer av spel. En spelare som ständigt skapar rollpersoner med samma personlighet som han själv ägnar sig visserligen åt spelande där han sitter vid spelbordet. Men ägnar han sig åt roll spelande?

Gordeg

 

[Pom]

De ingredienser jag vill ha när jag spelar rollspel är:

- Rollpersonerna (och jag menar i inlägget f o m nu spelarnas rollpersoner) skall vara speciella på något sätt, utvalda, ovanliga, med ett viktigt uppdrag eller så.

- Rollpersonerna skall tillåtas göra åverkan på kampanjen, t o m om deras agerande tvingar SL att göra om delar av äventyr och kampanjer.

- Det skall finnas ett detaljerat regelsystem som alla följer.

- Ju längre kampanjer desto bättre

- Skådespelande, regelspel, historieberättande kan gott få samsas om utrymmet.

- Om sessionen förvandlas till ett vitsparty är ingen skada skedd.

- Helst fantasy eller historisk miljö. Bombastisk SF kan också fungera. Nutid är för vardagligt.

 

[Targon]

Det korrekta svaret är...

...att det nog inte finns ett korrekt svar. Efter detta högst triviala påstående vill jag dock bidra till en fundering, nämligen följande:

Ty hur man än vänder och vrider på roeven har man den alltid bak, nämligen i form av det solklara faktum att rollspel i hög grad är en narrativ hobby som borde sorteras i samma låda som andra former av narrativa företeelser; litteratur, film, konst, etc. Som jag ser det ligger hobbyns fokus snarare i berättandet än i rollgestaltandet. En spelare kan försöka gestalta en hur avancerad och djup rollperson som helst, men den måste till syvende och sist ändå uttryckas i ord. Beskrivningar av personer, miljöer och skeenden gör just berättandet till den absoluta grundbulten i hobbyn. Rollspel har sålunda en rent litteraturvetenskaplig potential. På grund av att de flesta av oss är så hopplöst dåliga berättare så är vi dock ständigt förpassade till populärkulturens grumligare vatten.

 

[Johan K]

Är helt kalrt inne på din linje !
Att få uppleva en fantastisk värld olik våran egen, att få en saga/äventyr uppslelad för sig & vara delaktig i den på ett elelr anant sätt, att få speal en hjäite.
Fastt samtidigt så tror jag att det är välldigt upp till en själv vad rolslepl är xåå.. Tror att det finn mer elelr mindre lika många versioner som det finns rollseplare.
Alal är nog inte helt ense om vad just rollsepl är.

 

[Rickard]

Re: Det korrekta svaret är...

"...en narrativ hobby som borde sorteras i samma låda som andra former av narrativa företeelser; litteratur, film, konst, etc."
Intressant tanke.. Jag hade tänkt att skriva ett standardsvar likt Basenanjis eller något som jag redan skrivit i de trådar som Krille gav länkar till, men det du skrev fick mig att börja tänka lite..

Människan vill gärna utveckla områden inom det som de har möjlighet att nyttja.. Med handen kan människan göra figurer och måla.. Det finns många olika stilar på hur vi målar.. Allt från barnet med färgkritorna till amatörkonstnären och den uttrycksfulla konstnären.. Vi kan även använda handen till att skriva litterära verk med.. När kameran uppfanns så fann vi ett sätt att göra en tavla av verkligheten.. En bild utav verkligheten porträtterad såsom fotografen vill ha den, ungefär som en landstavla... och filmen är inte mer än en massiv explosion av foton.. Detta beblandas med både ljud och litteratur..

Ljudet.. Vi kan använda instrument till att skapa musik.. Vi kan även använda rösten till sång... och likt kameran, som kan användas till både skapa film och foto, kan rösten användas till ett annat område.. Vår sysselsättning där vi berättar.. Förtäljer sagor för varandra.. Sagor där handlingen kan ändras då, till skillnad från vanligt historieberättande, åhörarna kan vara med att påverka handlingen.. Vi har egentligen ingen verbal berättartradition kvar längre i vår moderna tid.. Film och det skrivna ordet har ersatt det.. Man skulle kunna säga att vi har återuppväckt berättartraditionen och vidareutvecklat den..

Skulle vår berättarutövning kunna klassas som (fin)kultur likt dans, teater och konst? Är det en konstform vi utövar? Ja, vissa gör antagligen det.. Men likt målning så finns det flera olika nivåer av utövande.. Jag å min sida ser rollspel mer som en hobby, precis som amatörmålaren gör med sitt utövande.. Något jag kan göra på fritiden som avkoppling från vardagen..

En kort förklaring om vad rollspel är...? Finns det? Jag tycker det är rätt menlöst att ha en kort förklaring om man ändå senare måste vidareutveckla det, så jag avstår från det..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] är nöjd över att han väntade med att svara, då svaret nu blev rätt annorlunda från hans normala synsätt

<font size="1">narrativ: berättande</FONT>

 

[Ceram]

Barnslighet

För mig ger rollspel (eller spellederi eftersom det är det jag pysslar mest med) en möjlighet att få leka trotts att jag blivigt för gammal för att klara av att leka utan att sätta upp ramar och regler.

/Ceram, ger ett kort svar.

 

[walium]

Eftersom jag inte är särskilt petig så ser jag även de flesta spelformer som skiljer sig ifrån min egen som rollspelande. För mig handlar det om upplevelser snarare än en taktiskt kamp emot spelledaren. Jag tycker att det ska finnas regler men deras syfte ska vara att förenkla och hjälpa till i rollspelandet och inte sinka eller vara alltför dominerande. Det handlar om nya utmaningar och upplevelser men också om att förflytta sig själv in i okända situationer.
Ju äldre jag blir desto mer lärorikt och jordnära vill jag att rollspelandet ska vara med mer fokus på karaktärsutveckling än häftiga effekter.

 

[Troberg]

Bra fråga, fler sådana!

För mig är rollspel ett (någotsånär) ordnat experiment i att utreda "what if"-scenarion.

Med andra ord, ett sätt att svara på frågor i stil med:

Om det fanns monster och verkligheten var en illusion, hur skulle folk reagera inför det?
Om jag var en vampyr, hur skulle jag reagera?
Om det skulle komma en storkatastrof, vad skulle hända med världen och invånarna?
Om rymdvarelser attackerar jorden, hur skulle det vara för elitsoldaterna som slåss mot dem?
Hur är det att vara 00-agent?

osv.

Ren verklighetsflykt alltså, men på ett systematiskt och ordnat sätt.

Edit: Mot bakgrund av detta föreslår jag därför följande nomenklaturändring: rollspelare -> whatifonaut. Vilka håller med?

 

[Targon]

Rollspel och konst

Skulle vår berättarutövning kunna klassas som (fin)kultur likt dans, teater och konst? Är det en konstform vi utövar? Ja, vissa gör antagligen det.. Men likt målning så finns det flera olika nivåer av utövande.. Jag å min sida ser rollspel mer som en hobby, precis som amatörmålaren gör med sitt utövande.. Något jag kan göra på fritiden som avkoppling från vardagen..

Ungefär som att skriva noveller. Vissa gör det bara för sin egen skull och låter sina alster därefter skräpa i skrivbordslådan eller på någon sida på nätet dit få letar sig fram. Eller så skickar man in sina små konstverk till ett välrenommerat förlag, och ett tu tre har man vunnit nobelpriset i litteratur. Spännviden är naturligtvis stor gällande såväl begåvning som konstnärligt anspråk. Så ska det också vara. Men jag tror också starkt på en utvecklingen av rollspelets konstnärliga potential, även om jag inte är helt klar över hur detta egentligen ska ske. Frågan är vilket som är det största problemet vad det gäller en rörelse i riktning mot en mer konstnärlig utövning av rollspeleriet. Högkulturens fisförnäma företrädare eller många rollspelares egen tendens till nedskrivning av sin egen verksamhet.