anth;n27885 said:
Jag kan gå så långt som att säga att X-COM är ett strategispel med rollspelsinfluenser, men det är definitivt INTE ett rollspel eftersom fokus på spelet inte är de små gubbarna.
Där av att jag kallade det RPG-lite. För att den biten jag anser vara RPG är en del av helheten med RPG.
Dock, för mig, är biten med att karaktärer blir bättre på vad dom gör, sakta men säkert blir bättre pga att dom använder färdigheter, eller levlar upp till en ny level där dom blir bättre efter det... eller något... det är den biten som är den absolut viktigaste grejen för mig i vad jag anser vara "rollspel".
Visst, den faktiska definitionen är väl biten med att man spelar en roll, att man kör "teater utan public" eller radioteater eller något. Men för mig är det inte det viktigaste elementet i RPG. För mig har det alltid varit karaktärernas utveckling i förmåga, att dom blir bättre på vad dom gör, att deras värden blir högre, mm. Det är vad jag ser som den mest viktiga aspekten av "rollspel". Och det är ju just det som faktiskt händer i X-Com, ens små gubbar blir bättre på vad dom gör... om dom överlever så klart.
Kan väl oxå påpeka att hur strid hanteras i dom flesta penna och pappers rollspelen är ju något som jag oxå anser vara väldigt "RPG'igt"... och kan då oxå säga att hur strider fungerar i X-Com (och många andra spel oxå, som Fallout (1, 2, Tactics), Final Fantasy Tactics, det nya Shadowrun, och det kommande Wasteland 2... mer eller mindre turnbased strid, men kan även vara tidsbaserade stridssystem som dom ryska spelen Brigade E5-E8) är något som jag oxå ser som väldigt "RPG'igt" fast bara lite simplare (eller mer avanserat i vissa spel).
Jag förstår att många kanske inte ser det som vad som gör ett spel RPG eller inte... men för mig är det dom två viktigaste definitionerna (blir bättre nr 1, och stridssystemet nr 2). Den tredje är nog själva storyn och/eller äventyret man beger sig ut på där man får en möjlighet att utnyttja sin karaktärs förmågor.
Det faktiska rollspelandet, skådespelet, konversationerna, den sociala biten när man spelar sin karaktär, mm... dom hamnar rätt långt ner på listan för mig... för att det är någonting som jag inte är bra på, och kommer aldrig bli särskilt bra på. Visst, min sociala förmåga har förbättrats sedan jag började spela rollspel för över 18 år sedan, men jag är fortfarande långt ifrån "normal" när det gäller det sociala. En spelare som är bra på det sociala, men har en karaktär som är otroligt dålig på det sociala, skulle kunna över tyga mig med en karaktär som faktiskt är bra på det sociala... om det inte vore för tärnings slagen... utan tärnings slagen skulle jag aldrig kunna spela en karaktär som var bra på det sociala... för att jag själv inte riktigt har snackets förmåga.
Dock kan jag säga att jag värderar konversationerna man kan ha i tv/dataspel mycket högre än vad jag gör konversationerna i ett faktiskt penna och pappers rollspel.