Nekromanti Vad är samberättande?

[Gurgeh]

Det här inlägget existerar på grund av det här inlägget. Där redogör Wilper för en spelkväll med Supergänget och konstaterar att det inte är ett samberättande spel. Det är eventuellt helt riktigt, men det beror lite på hur man definierar samberättande. Jag skulle själv hellre beskriva Supergänget som narrativt eftersom reglerna inte har som syfte att simulera en verklighet utan att simulera en berättelse, och medberättande eftersom spelarna själva får beskriva resultaten då de använder sina superkrafter.

Frågan är: Vad krävs för att ett spel verkligen ska vara samberättande?

/tobias

 

[Krille]

Frågan är: Vad krävs för att ett spel verkligen ska vara samberättande?

Den här definitionen är den som jag trivs bäst med:

"Spelaren har direkt kontroll över världen på annat sätt än genom rollpersonens handlingar eller indirekta konsekvenser därav."

 

[Mogger]

[ QUOTE ]
"Spelaren har direkt kontroll över världen på annat sätt än genom rollpersonens handlingar eller indirekta konsekvenser därav."

[/ QUOTE ]

Eller kanske så här:

Spelaren har direkt kontroll över världen och/eller berättelsen på annat sätt än genom rollpersonens handlingar eller indirekta konsekvenser därav.

 

[Genesis]

Mer eller mindre samberättande

Det handlar väl som alltid om en skala snarare än en binär egenskap. Jag tror att Supergänget kan klassas som samberättande rent definitionsmässigt, men det är mindre samberättande än många andra spel, eftersom samberättandet bara kommer i spel ibland. Man samberättar ju bara vid konflikter, och när konflikter dyker upp är ju till stor del upp till SL. Så SL styr/guidar berättelsen på det stora hela, och "släpper in" spelarna i detaljerade scener. Alltså: spelarna påverkar egentligen inte berättelsen särskilt mycket, förutom genom sina rollpersoner, men väl detaljerna i scenerna. Har jag fattat rätt?

Möjligtvis kan man säga att Supergänget är "samfantiserande" eller nå't sån't, men det förvirrar bara saker. Jag tycker att man kan kalla det "svagt samberättande", typ. Till skillnad från "starkt samberättande" som till exempel Münchaussen.

 

[Rising]

Frågan är: Vad krävs för att ett spel verkligen ska vara samberättande?

Jag har aldrig sett samberättande som en kvalifikation, utan snarare som en riktning eller ett mål.

Jag har inget emot kvalifikationstermer; "spelledarlöst" och "konfliktresolution" är två sådana termer som man antingen kan uppfylla eller inte uppfylla. Men sådana kvalifikationstermer fungerar inte i en triangel - för det finns ju potentiellt oändligt många av dem. Om ett hörn skall vara "reaktionsregler" (a la skräcktabeller), ett annat hörn vara "konfliktresolution" och det tredje vara "taktiska stridssystem" då finns det ändå massor av spel som inte faller in under någon av riktningarna, och dels en massa andra kvalifikationer som är minst lika viktiga.

Så den inställningen till termen tycker jag är ointressant.

Jag ser samberättande mer som ett av tre ideal; ett av tre sätt att bli engagerad i rollspelets handling. Antingen försöker man styra den inifrån (=problemlösning), utifrån (=samberättande) eller bara leva ut den (=gestaltning). Men Samberättande i sig tycker jag verkligen inte ska behöva vara något konstigt.

- När de andra spelarna vill att jag ska gå med min rollperson till värdshuset där deras rollpersoner väntar, och jag försöker komma på en vettig anledning åt min rollperson för stämningen runt bordets skull, då samberättar jag.

- När jag, fastän jag slagit ett lyckat SAN-slag i ett dramatiskt slutskede i CoC-äventyret vi spelar, ändå väljer att bli galen och hoppa utför ett fönster - för att jag tycker det blir mer dramatiskt på så vis, så samberättar jag.

- När min rollperson befinner sig i ett lab och jag säger "jag kastar en flaska med syra mot soldaterna och skjuter flaskan så att det stänker syra i deras ansikten!" fastän spelledaren inte berättat något om någon syra - så samberättar jag.

Osv. Anledningen att jag inte vill att definitionen på samberättande skall vara något i stil med "man har dramapoäng som man kan använda för att bla bla" - är för att det bara beskriver hur vissa rollspel spelas idag. Sådana termer är jättebra också, men i rollspelstriangeln ville jag ha mer generella och allmäna mål som beskrev vad rollspel skulle kunna vara.

Vill man absolut peka på de typer av spel som har regler för spelarkontroll över världen, då får man gärna specificera en sådan term. Men vad man än kallar denna term, så kommer den att gå i den samberättandets riktning.

 

[Rickard]

Olika grader av spelarinflytande

Om vi ska hårddra något så är den minsta formen av samberättande är vanligt rollspel där spelaren har viss kontroll över miljön via sin rollperson. Vill man flytta på en sten, så slår man för att flytta på stenen. Feng Shui tar steget lite längre genom att låta miljön passa in i spelarens agerande. Om spelaren vill flytta på en sten, så får spelaren hitta på att det finns en sten där. Supergänget tar steget ännu längre genom att låta spelaren få ändra sina förmågor för att få ändra på miljön. Spelaren förändrar sin förmåga så att den kan flytta en sten och sedan hittar spelaren på att det det finns en sten.

Allting går ut på att man går ifrån handlingsresolutionen mer och mer. När det från början gällde det att flytta på en sten så slutar det med att stenen endast var ett verktyg för något annat. När man trätt över den gränsen så har man helt släppt handlingsresolution och gått in i fritt samberättande. I Oskrivna Blad så hittar man inte bara på att det finns en sten, utan även anledningen till varför stenen ska användas.

/Han som åtminstone tyckte det här lät vettigt när han skrev det och ser nu att han även beskrivit på vilket sätt som samberättande kan vara svårt

 

[Johan K]

Frågan är: Vad krävs för att ett spel verkligen ska vara samberättande?

För min del så skulle jag tolka det som ett spel som mer elelr mindre är sl-löst & att tyngdpunkten ligger på att just berätta. Det är alltså mer spelarstyrt, så at spelarna har mer inflytande på vad som händer & sker
Nu har jag iof inte spelat Staden, men är inte det ett bra exemple på ett samberättande spel.
Eller är jag helt fel ute nu ??

/ Johan K, som sl:at ett gäng kids i M:UA