Re: Nja...
"Är det faktiskt så? Det som avskräcker mig är snarare då folk bara säger att de behöver bilder och frågar om det finns någon som är intresserad. Liksom, "bilder till ett fantasyspel", vad är det?"
Nejnej, jag tycker det är kul om de berättar precis vilken stämning och vilka motiv de vill ha, osv, men om vi exempelvis leker med tanken att Dimfrost skulle söka tecknare till Terone; han har redan fångat intresserade, vad skall han göra:
1. Fråga om det finns några intresserade, och först när han vet hur många som vill teckna kan han börja samtala med dem individuellt, se vad de har för stil, säga "ditt manér passar nog rätt bra för mitt älvarike, medan jag skulle vilja att du ritade några bilder på stora korroderade maskiner, vore det okej?" osv.
2. Säga att endast de bästa behöver bry sig, och fortsätta jiddra om arbetsprover och intagningsprov osv.
---
Personligen föredrar jag nämligen att få teckna till ett projekt där jag får påverka litet med mina bilder också. Ett givande och ett tagande. Skribenten inspirerar mig och jag inspirerar sedan tillbaka. Då måste jag få någorlunda fria tyglar.
Alltså, personligen skulle jag nog som tecknare föredra att visa "så här tänker jag!" och sedan få höra "okej, jag är ledsen, det är en schysst skiss, men jag har en helt annan vision, så jag tror inte att ett samarbete mellan oss skulle gynna projektet", än att direkt få en massa kvalitetskrav och förpliktelser i ansiktet.
Så, visst, illustratören måste få lite kött att tugga på, men inte så mycket att man sätter i halsen.
/Riz
skall äta surströmming för första gången i sitt liv på fredag.