För mig är det mest världarna och inte spelet som är tjusningen. Spelet i sig är medelbra tycker jag, inte bra, inte dåligt utan funktionsdugligt.
Vad tycker jag då är tjusningen med världarna?
Storleken. AD&D-världen är ett multiversum, med "spelvärldar", färder till andra dimensioner, rymdfärd med mera. Det är lite av fantasyns Star Trek där allt är möjligt.
Det okända förflutna. Det är vanligtvis så att det finns gamla bortglömda civilisationer och tecken på att före människor och alver har andra varelser varit härskande, onda raser. Lite Cthulhu över det.
Mängden material. Det mesta man gillar eller intresserar sig av oavsett om det är en region, ett yrke eller nåt annat så finns det mer info att hämta i en box, en bok eller en roman.
Det som är roligt är också att det är väldigt mycket sandlåda över spelet, det har ingen inbyggt attityd eller filosofi om man inte kör Planescape eller Ravenloft så man kan göra vad man vill i en utsträckning som på gott och ont inte finns i många andra spel.
Framför allt är det lagom enkelt och jag gillar det allra främst för att jag har haft mycket kul när jag spellett det.