Lupus Maximus
Tekniker
Det blir nog ändå upp upp till varje spelgrupp, men har man inte koll på ungefärliga klädstilar, matvanor, syn på äktenskap (inklusive skilsmässa), samhällsklasser, religion, styrelseskick, osv, så faller det utanför vad jag räknar in i Culture Gaming.Zire;n201297 said:Var går gränsen isåfall? Räcker det med "Nordamerikansk indianstaminspirerad kultur", "babylonisk bronsålder" eller mer "Dick Wases tolkning av gotländsk leverne under tidigt 1400-tal". Det som händer när det uppstår glapp eller logiska luckor får man antingen retconna (låtsas som att det alltid har varit korrekt) eller att någon helt enkelt säger emot ("hade det varit kutym för smeder att bära med sig pärlor för att visa sin status så hade jag haft pärlor, det har jag inte, så det är inte sedvänjan"). Ett smidigt sätt att undvika glipor är att man helt enkelt vänder sig till närmast sörjande ("du som är smed, hur visar ni smeder status?" "Genom storleken på hammaren." "Ni ser en kvinna med mycket stor hammare komma ut ur tältet...").
Tyvärr är det på tok för sällan jag fått ge mig på Culture Gaming. Men nästa gång jag har möjligheten, så skulle jag nog gärna köra lite "workshops" innan spelandet, ungefär som vissa lajvargrupper verkar köra. Både för att se till att gruppen har koll på kulturen, samt att kunna tweaka till saker och fylla i vissa luckor innan spel.
Stämmer; och en rätt bra jämförelseMen jag tolkar det som att du ser culture gaming som att kulturen är i stort färdig och att man förhåller sig till det (den befintliga information) snarare än att man får hitta på nytt? Lite liknande som att man inte riktigt löser deckarmysterier om man hittar på allt eftersom (man skapar storyn kring lösandet av ett mord) istället för att man samlar ledtrådar etc som SL tänkt ut i förväg, för att lösa mordet?