Vad är lätt och peppigt för dig i hobbyn? Vad är du bra på?

[JohanL]

Så här på gamla dar har jag däremot börjat tycka det är tråkigt att bara optimera för strid, så istället försöker jag hitta sätt att göra en karaktär som är optad för något annat.

Så här gör jag också när jag ska vara mer ansvarig powergamer - det handlar inte så mycket om att vara bäst, utan om att rollpersonen formellt ska kunna göra de saker som denne framställs som kompetent på inom fiktionen. Det skaver jättemycket för mig om jag inte kan backa konceptet med formell kompetens i de relevanta delarna.

(Som jag ofta säger finns det ett annat ansvarigt sätt att powergama på också - ingen har någonsin blivit upprörd över att få för mycket buffar och helning.)

 

[mrund]

Folk säger att jag är en bra spelledare och en bra föreläsare. Jag har ofta tänkt att det ena nog ledde till det andra, som sedan har vänt tillbaka och stärkt det första ytterligare. En sal full med A-kursare är i princip ett ovanligt stort spelgäng. Det är inte så hemskt stor skillnad mot när jag ledde "Bland alfer och troll" när jag var tolv.

 

[Mekanurg]

Jag bygger stabila settingar. Det handlar om att se på djupet, identifiera hur saker och ting bör hänga ihop, och veta vad som krävs för att ett samhälle ska fungera. Struktur och färg.

 

[adrian_of_arcane_lore]

Jag är rätt säker på att jag är en väldigt bra spelledare, i vart fall har jag fått oerhört positiva reaktioner från i stort sett alla jag spelat med de senaste åren, och märker ofta att jag fått bra gensvar i form av engagemang och intresse från mina spelare, även om jag inte spelat med dem förut och de är nya i gruppen. Det kan såklart vara så att alla jag spelat med sedan 2018 bara varit väldigt snälla, men även då det är ett helt gäng spelare vid detta lag som passerat genom min regelbundna spelgrupp har jag inte fått något annat intryck av de som hoppat av att de gärna hade fortsatt, men att liv och åtaganden kommit ivägen.

Jag är väldigt stolt över mitt spelledande, för jag har lagt ner väldigt mycket tid och engagemang på att försöka bli bättre på det. Försökt lära mig av andra genom att läsa böcker, artiklar och delta i diskussioner om spelledande. Testa nya tekniker och analysera vad som funkar och inte funkar. Vissa saker har jag lite "gratis" som jag vet att andra tycker är väldigt svårt, jag har både relativt lätt för att lära mig och förstå regler, samt trivs nästan bäst när jag kan improvisera fritt och inte har för strama tyglar att hålla mig till (plats + aktörer med agendor är allt ett äventyr behöver, sedan löser sig resten vid bordet). Jag försöker vara väldigt spelarcentrisk och är ett stort fan av både mina spelare och dess rollpersoner, dit spelarna vill är dit vi går, förberedelser och "story" be damned, ju mindre jag själv vet om vad som händer härnäst, ju mer spännande blir det för mig och ju mer kreativ och peppad blir jag. Jag tycker till och med att jag är hyffsad på expressiv gestaltning (röstförställning och allt det där), även fast jag inte har någon som helst bakgrund inom det.

Helt enkelt, jag känner mig rätt trygg med att vara den spelledare jag vill vara, har fått positiva reaktioner på mitt spelledande, och känner en stor glädje och stolthet i det.

Vill man lyssna på hur det låter spelade jag in en one-shot i Call of Cthulhu Sverige med Svartviken rollspelspodd som man kan höra här, men det är också enda gången jag spellett i podd och var jättenervös. Har fått väldigt positiva reaktioner på de avsnitten, vilket gjorde mig väldigt glad.

 

[Ackerfors]

Som motvikt till mitt svar i andra tråden så finns det förstås saker som jag tycker om eller har lätt för, även om det egentligen är en förenkling av mitt komplexa inre.

Jag när alltjämt en dröm om att leva på mitt skrivande, eller åtminstone skaffa mig en tillvaro där jag får arbeta kreativt största mängden av min tid, vilket innebär att när jag skriver saker mer avancerade än bokrecensioner så har jag extremt höga krav på mig själv. Det arbetar jag också med aktivt, men det ligger ju i sakens natur att jag måste arbeta aktivt med min process och mitt resultat. Det är svårt att slå sig in någonstans och det är svårt att få meningsfull feedback. Här fungerar rollspelandet och kanske framförallt rollspelsmakandet som en ventil.

Mina krav på mig själv är betydligt mindre (vilket förhoppningsvis inte nödvändigtvis gör saker väldigt mycket sämre) när jag gör rollspelssaker och jag tillåter mig själv att pröva, att ta pauser, att inte bli klar, att visa upp det jag gör. Rollspelsammanhanget runt omkring mig är också väldigt stöttande och öppet (kanske framförallt närmare). Det är en fin boost att rita eller skriva något och få någon typ av feedback, om än så liten. Utan det hade jag inte tagit upp makandet igen för några år sedan, utan det hade det inte blivit något A World Mending, 1d100 Years eller forumskapade dungeons.

 

[Skarpskytten]

Som SL.

• Det kreativa. Skapa bra berättelser, bra miljöer: kulturer, personer, platser, religioner, att göra världar och gestalta dem. Skapa platser och mysterier med djup och twister och gråskalor, göra planteringar, planera saker på lång sikt.
• Jag är också bra på att se till att spelmöten blir av, och att även ambitiösa kampanjer spelas till de är klara. Det handlar väl om en kombination av att kunna planera och vara uthållig.
• Jag är nog inte jättebra på att beskriva och skapa stämning, men blir ibland anklagad för att ha ordets gåva. Svårt att självskatta mig här.

Som spelare.

• Jag kommer till spelmötet, i tid.
• Jag är en medspelare. (Men jag kan bli lite motvalls om jag blir rälsad eller förväntas lösa svåra mysterier).

Bägge

• Humor. Jag är rolig och får folk att skratta. Ibland lite för mycket, men jag försöker lägga band på mig själv för att inte paja SLs stämning (gäller även när jag själv är SL).

 

[Gorjin]

Jag tycker det är roligt att läsa regler. Jag kan köpa regler som jag med extremt liten sannolik kommer spela och lära mig dom. Lite för att se vad som finns där ute.

 

[TheDawn]

Det har aldrig varit så lätt att få tag på bra spel och supplement som nu. Särskilt OSR/NSR scenen är extremt bra på att producera kvalitativa produkter som är lättlästa, roliga, påhittiga och vackert utformade.

 

[Franz]

Jag är bra på att improvisera. Jag är bra på att gestalta karaktärer. Jag hoppas att jag är bra på att skriva rollspelsprodukter.

 

[Oscar Silferstjerna]

Jag är bra på att skapa nya koncept och på att skriva klart kortare texter. Många av dem har publicerats i Fenix samt i flera lådor och supplement till Mutant År Noll. Det längre formatet har jag än så länge varit sämre på. Har dock inte släppt den bollen ännu (delmål i arbetsprocessen borde vara lösningen).

Som spelledare är jag rätt medioker. Glömmer lätt bort saker. Dålig på att improvisera. Är förmodligen betydligt bättre som spelare.

 

[joth1006]

Jag är rätt okej på improvisation och att kunna följa de spår som mina spelare vill utforska, utan att fördenskull styra om hela kampanjen.

 

[Lanina]

Som SL:

Jag har fått höra att jag är bra på att uppskatta hur lång tid ett äventyr kommer att ta! Det här med att hålla uppe ett tempo, och avsluta i tid är väl en styrka jag har.

Sen tror jag att jag är rätt bra på att komma på äventyr/intriger rätt ofta. Jag har alltid fler idéer på lager än vad jag har tid att spela dem.

Och jag är bra på att värva in nya personer till rollspelshobbyn! Det räcker att någon kollega/ny vän andas något om att "det kanske man borde testa på någon gång", så är sannolikheten hög att jag lyckas få dem att inte bara testa en gång, utan även återkomma.

Som spelare:

Jag är bra på att kroka an i andra spelare, försöka få till någon slags dynamik så att våra rollpersoner agerar med/mot varandra istället för bara parallellt.

Köper alltid snacks med mig.

 

[Christoffer]

Att just peppa igång på saker är lätt för mig. Det spelar ingen roll riktigt om det är en liten aspekt i en roman som sen blir som en snöboll och växer till något helt annat, hur regler interagerar och potentiellt skapar emergenta utfall som jag blir förälskad i att uppleva kring spelbordet, en spelvärld, osv osv. Också rätt öppen på pepp kring lite allt möjligt, få saker jag som har problem med i sig utan gäller att hitta en ingång till saken bara så är jag med på tåget!

Man skulle ju kunna tänka sig att det leder till ett ständigt flackande mot det heta nya/andra, men inte längre, har under åren blivit rätt bra på att ha ett fokus på det som spelas för stunden, men också lätt att jag lånar hem femton böcker från biblioteket och börjar vilja dyka ner lite i saker. Antalet böcker om amerikanska inbördeskriget och stillahavskriget som jag funderar på att läsa just nu är lite för många, allt på grund av att jag spelar spel rörande de perioderna. Men däremot, som sagt, riktigt bra på att inte peppa igång på nästa kampanj när vi är mitt i något annat spelande!