Vad är OSR?

[krank]

Speltid eller världstid? Världstid är lätt att lösa med att det tar en stund att leta igenom rummet. Speltid... ja, den tiden lär det ju ta om man bokstavligen vänder på varje sten som om man spelade King's Quest, men är det faktiskt kul?

Tja, jag brukar fråga mig samma sak inför strid. Klart man kan spendera ett halvt spelmöte bara med att spela ut stridsrundor och handlingar och skador, men är det faktiskt kul? Uppenbarligen finns det de som tycker det.

Jag har inte spelat OSR, men jag ser paralleller med att t.ex. genomsöka brottsplatser i utredar-scenarier. Det har sagts att en utredning bara är en informations-dungeon så jag antar att det finns vissa likheter. Men jag skulle känna mig lurad om SL lät genomsökandet av ett rum där ett brott begåtts avgöras av ett Finna Dolda Ting-slag eller liknande. Jag vill ju beskriva hur jag lyfter på mattor, kollar bakom tavlor, dokumenterar blodssplatter, försiktigt lyfter på offrets uppknäppta väst för at se vad det är som buktar ut i bröstfickan. Och naturligtvis diskutera med mina medspelare om bästa sätt att gå till väga utan att t.ex. förstöra några bevis eller så.

Så… Ja, det verkar ju som att det finns en hel del som tycker att det faktiskt är kul.

 

[kloptok]

Jag tycker absolut att en rolig del av OSR är att bit för bit söka igenom rum och dialogen som uppstår mellan SL-spelare kring det. Just den dialogen tycker jag personligen känns som en viktig pusselbit för det som är OSR. Och jag vill gärna ha det utan tärningsslag. Men (och det är ett viktigt men), det ska ju inte dra ut på tiden alltför mycket, och det är en balansgång som SL framförallt att ge tillräckligt mycket information för att telegrafera vad spelarna ska fokusera in på och vad de kan ignorera, samtidigt som jag tycker det blir tråkigt om man avslöjar för mycket för snabbt.

 

[MattiasLejbrink]

Jag tycker absolut att en rolig del av OSR är att bit för bit söka igenom rum och dialogen som uppstår mellan SL-spelare kring det. Just den dialogen tycker jag personligen känns som en viktig pusselbit för det som är OSR. Och jag vill gärna ha det utan tärningsslag. Men (och det är ett viktigt men), det ska ju inte dra ut på tiden alltför mycket, och det är en balansgång som SL framförallt att ge tillräckligt mycket information för att telegrafera vad spelarna ska fokusera in på och vad de kan ignorera, samtidigt som jag tycker det blir tråkigt om man avslöjar för mycket för snabbt.

Absolut, och skulle vilja lägga till att SL behöver ha lite koll så det är kul för hela gruppen. Ibland vill vissa vidare och blir nästan uttråkade medan de andra experimenterar med saker. Samma gäller för övrigt stora strider som kan bli väldigt sega, särskilt om ens rollperson inte kan påverka så mycket.

 

[JohanL]

Tja, jag brukar fråga mig samma sak inför strid. Klart man kan spendera ett halvt spelmöte bara med att spela ut stridsrundor och handlingar och skador, men är det faktiskt kul? Uppenbarligen finns det de som tycker det.

Jag är inte orolig över spännande rum - mer om spelarma känner att man måste leta igenom varje urna. tunna, burk och packlår i ett lager för att se till att man inte missat något värdefullt. Som annars hanterats med ett slag Finna dolda ting och att SL säger ”ni slösar bort några timmar och hittar inget intressantare än torkade äpplen och spikar”.

 

[Sömniga Isaac]

Jag är inte orolig över spännande rum - mer om spelarma känner att man måste leta igenom varje urna. tunna, burk och packlår i ett lager för att se till att man inte missat något värdefullt. Som annars hanterats med ett slag Finna dolda ting och att SL säger ”ni slösar bort några timmar och hittar inget intressantare än torkade äpplen och spikar”.

Beror inte detta på hur rummet/platsen är designat? Min uppfattning efter att läst en del om OSR är att strävan är att kapa bort andelen meningslösa rum där ingenting händer eller inget finns att upptäcka. Då undviks problemet du nämner genom designen av rummet/platsen designats för att stötta en spelstil där spelarnas utforskande blir meningsfullt istället för meningslöst.

 

[Mogger]

Beror inte detta på hur rummet/platsen är designat? Min uppfattning efter att läst en del om OSR är att strävan är att kapa bort andelen meningslösa rum där ingenting händer eller inget finns att upptäcka. Då undviks problemet du nämner genom designen av rummet/platsen designats för att stötta en spelstil där spelarnas utforskande blir meningsfullt istället för meningslöst.

Det finns även andra aspekter som gör det meningsfullt i OSR, där tid i sig självt är en resurs, med vandrande monster, facklor, besvärjelser o.s.v.

 

[Zire]

Ja, jag tänker också att det är lite att tråkigt designade rum blir tråkiga och roligt designade rum är roliga. Men sen beror det också på gruppen. "Rumsbeskrivningarna i äventyr X passade oss, men de i Y tyckte vi var tråkiga."

Kommer man in i ett rum, till största delen tomt, men det är ett mystiskt altare vid mitten av ena väggen så förväntas man lite agera på det. Undersöka, diskutera risker, experimentera. Ibland är det vi hittar en fälla som rollpersonerna riskerar att utsättas för, ibland är det en skatt gömd där, eller kanske en intressant magisk effekt, ibland är det ingenting (det är svårt att veta, men har vi slut på ideer så får vi anta det). Om det går att gå in i rummet och bara rulla på upptäcka fara för att konstatera att det är ingen apterad fälla åtminstone, sedan rulla för finna dolda ting för att få veta att det finns en dold spak i ljushållaren, när spaken dras i så förvandlas det som ligger på altaret till en isstaty, så förtar det någonting. Det gör rummet mycket tråkigare. Och förmodligen hela det äventyret tråkigare.

Det viktiga är inte att man har en universell gräns för vad som är player skill, utan bara att man har en uppfattning om vad som är kompatibelt med äventyret. Och förmodligen sker det i form av att spelledaren läser igenom äventyret och konstaterar att Y verkar dåligt och X verkar bra. Lite underförstått att X passar oss bra, men Y passar våran stil dåligt.

 

[MattiasLejbrink]

Stora delar av den här tråden sammanfattar också en del av det jag peronligen inte gillar med den OSR ni beskriver. Vi behöver 5-10 sidor på oss att ens komma fram till hur man spelar. Det här sättet att spela är inte inkluderande och nybörjarvänligt alls. Och hur mycket man än kallar det "rules light" så är det behäftat med drivor av underförstådda regler och instruktioner (eller kalla det värderingar då) för hur man ska spela på rätt sätt (enligt gruppen). Old School Primern som exempel är i det närmsta obegriplig. Så snart man tar upp någon passage som motsägelsefull behövs tio andra för att förklara vad texten egentligen betyder. Som Player Skill - ett begrepp så brett och vagt att det är oanvändbart.

 

[MattiasLejbrink]

(Och varför tar jag upp detta? Jo för att TS är "Vad är OSR för dig?" och för mig är det kanske mest basala inslaget i OSR att det är inkluderande och lättillgängligt.)

 

[Mogger]

Stora delar av den här tråden sammanfattar också en del av det jag peronligen inte gillar med den OSR ni beskriver. Vi behöver 5-10 sidor på oss att ens komma fram till hur man spelar. Det här sättet att spela är inte inkluderande och nybörjarvänligt alls. Och hur mycket man än kallar det "rules light" så är det behäftat med drivor av underförstådda regler och instruktioner (eller kalla det värderingar då) för hur man ska spela på rätt sätt (enligt gruppen). Old School Primern som exempel är i det närmsta obegriplig. Så snart man tar upp någon passage som motsägelsefull behövs tio andra för att förklara vad texten egentligen betyder. Som Player Skill - ett begrepp så brett och vagt att det är oanvändbart.

Man ska ha med sig att OSR dök upp som en motreaktion dels mot D&D:s regeltunga härken men även teoretiserandet inom indierörelsen. Man ville vara punk. Bara spela. Det är inte så noga. Kör på, rulla tärning. Dö. Men, detta var ju 10 år sedan nu, och som med alla små rörelser så växer de och utvecklas och idag vågar jag nästan påstå att OSR har nått samma nivå på teoretiserandet som indierörelsen gjorde. Det här är en naturlig utveckling så inte så konstigt.

Men, jag vill nog påstå att OSR förstås bäst runt spelbordet. Jag spelar inte det själv och är inte heller mer än akademiskt intresserad av ämnet, men väldigt många av ingredienserna känns ju igen från andra spel och perioder.

Jag håller f.ö med om att det inte nödvändigtvis är inkluderande. Som med alla subkulturer som anser sig göra Något Annat™ finns det ju en önskan att visa detta på olika sätt och skapa koder och symboler som bara förstås av de invigda. I OSRs barndom var det rätt vanligt att en en sån här tråd hade dödats av några invigda med ord som "om du inte fattar så fattar du inte"

 

[Zire]

Vi behöver 5-10 sidor på oss att ens komma fram till hur man spelar.

Ja, om man ska ta reda på det via en tråd där definitionen av OSR diskuteras. Jag skulle annars rekommendera Svärd och svartkonsts korta beskrivning av hur man spelar som betydligt mer koncis och nybörjarvänlig. Kanske för att den till skillnad från denna tråd har det som avsikt.

 

[Genesis]

Stora delar av den här tråden sammanfattar också en del av det jag peronligen inte gillar med den OSR ni beskriver. Vi behöver 5-10 sidor på oss att ens komma fram till hur man spelar. Det här sättet att spela är inte inkluderande och nybörjarvänligt alls. Och hur mycket man än kallar det "rules light" så är det behäftat med drivor av underförstådda regler och instruktioner (eller kalla det värderingar då) för hur man ska spela på rätt sätt (enligt gruppen). Old School Primern som exempel är i det närmsta obegriplig. Så snart man tar upp någon passage som motsägelsefull behövs tio andra för att förklara vad texten egentligen betyder. Som Player Skill - ett begrepp så brett och vagt att det är oanvändbart.

Jag hade inga som helst problem med att komma in i OSR när jag spelade det för första gången, och många i vår spelgrupp hade nära noll rollspelserfarenhet sedan innan (till skillnad från mig, då). Konceptet player skill tror jag inte är särskilt svårt att förstå för de flesta, och det är definitivt användbart. Rollspel.nu kan spendera nio sidor med diskussioner för att försöka komma på om man kan dra ett svärd från ryggen, så det är liksom inte en bra måttstock, och man får inte tro att en term behöver ha en klar och tydlig definition för att termen ska vara användbar. Så jag ser inte överhuvudtaget de problem du beskriver. Sedan om det är nybörjarvänligt eller inte, det vet jag inte, men ser det heller inte som någon central del i OSR. Du jobbar ju med en extremt annorlunda definition av termen (jag tror att de spelledarlösa play-to-lose-spel som jag spelar kvalar in som OSR med din definition, vilket ju är väldigt långt ifrån vad alla andra menar när de använder den).

Termer är alltid vaga och svårdefinierade, och det är helt okej, och folk tenderar att haka upp sig på orden som termen innebär. Sandra var som vanligt smart när hon kallade sin spelstil blorb, istället för att basera det på andra ord. Jag tror att det är ett stort misstag att försöka läsa in sin egen betydelse i termen baserat på orden den innehåller, istället för att försöka ta reda på vad folk menar när de säger den.

 

[luddwig]

Som Player Skill - ett begrepp så brett och vagt att det ör oanvändbart.

Jag tycker tvärt om att konceptet player skill är enkelt. Du som spelare ska försöka fatta smarta beslut i förhållande till spelvärlden. Det jag tänker på som OSR är inte heller komplicerat, men situationen försvåras av att "old school" är en missvisande benämning och av att folk uppfattar OSR på mer eller mindre olika sätt. Dessa försvårande omständigheter blir särskilt tydliga i en tråd som denna, med diskussionslystna rollspelsnördar som älskar att dissekera regler och konventioner. (Och inget fel med det, det är ju i mångt och mycket därför vi är här.) Vid spelbordet är det enligt min erfarenhet annorlunda. Där behövs inte mycket för att förklara kärnan i spelstilen OSR - utforska farliga platser och försök hitta smarta lösningar på de problem du ställs inför - och sedan tar äventyret fart.

 

[Mogger]

Sandra var som vanligt smart när hon kallade sin spelstil blorb, istället för att basera det på andra ord.

Blorb - Wikipedia

en.wikipedia.org

Just sayin. Dock håller jag med dig. Och blorben är det mest spännande som hänt inom spelteori de senaste 10 åren!

 

[Mogger]

Jag tycker tvärt om att konceptet player skill är enkelt. Du som spelare ska försöka fatta smarta beslut i förhållande till spelvärlden. Det jag tänker på som OSR är inte heller komplicerat, men situationen försvåras av att "old school" är en missvisande benämning och av att folk uppfattar OSR på mer eller mindre olika sätt. Dessa försvårande omständigheter blir särskilt tydliga i en tråd som denna, med diskussionslystna rollspelsnördar som älskar att dissekera regler och konventioner. (Och inget fel med det, det är ju i mångt och mycket därför vi är här.) Vid spelbordet är det enligt min erfarenhet annorlunda. Där behövs inte mycket för att förklara kärnan i spelstilen OSR - utforska farliga platser och försök hitta smarta lösningar på de problem du ställs inför - och sedan tar äventyret fart.

Tycker också det är väldigt enkelt. Speciellt om man ser det ur ett tradpelsperspektiv. I vår spelgrupp var det förr rätt vanligt att man hörde "nä, det kan min/din gubbe inte veta". Och då var det såklart underförstått att man inte fick lov att agera på det. Det kunde handla om allt möjligt, men sällan ren kompetens (eftersom vi var typ 15 så visste vi inte så mycket) utan snarare att man försökte agera på info man egentligen inte skulle ha, om exempelvis spelgruppen delar sig och man får reda på att det finns 10 orcher i rum 11. Då går man bara förbi utan att öppna den dörren.

Jag vet inte hur OSR hanterar sådan här metainfo men jag kan tänka mig att det inte är någon större grej (det är det förvisso inte idag heller när vi spelar). Men om man tar ett avstamp där är det ju supertydligt vad Player Skill innebär. Sedan kan det extrapoleras och till slut når man någon punkt där det blir absurt. Reductio ad absurdum.

 

[Genesis]

Jag vet inte hur OSR hanterar sådan här metainfo men jag kan tänka mig att det inte är någon större grej

När vi spelade var det en uttalad regel att alla spelare kan vara med och diskutera lösningar och idéer, oavsett vilka rollpersoner som var närvarande på plats. Det var också ganska mycket taktikdiskussioner i strider, när våra rollpersoner rimligtvis inte hade tid att prata med varandra.

 

[MattiasLejbrink]

Fast jag tycker inte att vår diskussion är teoretisk här, tvärtom ganska konkret. Jag älskar inte alls att teoretisera, nödvändigtvis Vi lyckas ju inte ringa in huruvida det är player skill eller character abilities att rota omkring och leta efter något i ett mörkt hål, eller hoppa över ett hål. Ni kanske har någon magi i era spelgrupper, men att säga att Player Skill är något enkelt utifrån den här trådens kontext stämmer ju helt enkelt inte.

 

[Mogger]

Fast jag tycker inte att vår diskussion är teoretisk här, tvärtom ganska konkret. Jag älskar inte alls att teoretisera, nödvändigtvis Vi Jag lyckas ju inte ringa in huruvida det är player skill eller character abilities att rota omkring och leta efter något i ett mörkt hål, eller hoppa över ett hål. Ni kanske har någon magi i era spelgrupper, men att säga att Player Skill är något enkelt utifrån den här trådens kontext stämmer ju helt enkelt inte.

Det finns få termer som används på den här planeten som man inte kan slå hål på genom att leta upp absurda exempel. Jag skulle säga att alla i den här tråden är överens om vad player skill är, utom du

 

[MattiasLejbrink]

Det finns få termer som används på den här planeten som man inte kan slå hål på genom att leta upp absurda exempel. Jag skulle säga att alla i den här tråden är överens om vad player skill är, utom du

Ja men då så!

 

[Leon]

Sjuk Player Skill om spelaren talar alviska där! Kvittar ju om rollpersonen kan!

Tana valdëa