Fast du förutsätter här att det är en tanke naturligt som slår en i ett samtal där man kanske i takt med samtalets gång kommer in på en film eller dyl. För dig, som värdesätter att undvika spoilers mycket, ligger säkert den tanken nära till hands. För mig, som inte förhåller mig till ett verk på samma sätt, är risken ganska stor att tanken inte slår mig. För att tanken ska slå mig måste jag aktivt tänka på den ganska mycket, vilket innebär att jag i praktiken går omkring och oroar mig för att göra fel, vilket jag inte riktigt förstår varför det skulle va mindre skadligt för mitt mående än vad en spoiler skulle va för ditt. Jag tror vi i rättvisans namn får anta att dessa två typer av lidanden skapar lika mycket lidande i brist på någon sorts oberoende mått.
Tro mig, den där sociala ångesten och att hela tiden oroa sig för att göra fel / göra bort sig känner jag igen. Jag har såklart ingen aning om hur det egentligen känns att vara dig, men vi kan väl säga att det finns goda skäl till varför jag rent generellt tycker att det är skitjobbigt med sociala situationer – allmän ångest, svårigheter att läsa av folk, etc.
(Jag har ingen diagnos eller så – men ibland undrar jag om det inte mest handlar om att jag aldrig gått och testat mig.)
Det finns anledningar till varför jag framför allt fokuserat på online-situationer i mina argument – för där är det lätt, eller iaf
lättare, än IRL. Upplever jag. Jag har haft lättare att hitta konsekventa strategier online, som låter mig känna att jag inte aktivt gör andras upplevelse sämre och som är konsekventa med hur jag själv skulle önska att andra gjorde.
Men IRL är det såklart klurigare. Där har jag bara
förslaget att
försöka komma ihåg att kolla med folk om de sett en viss film innan man diskuterar filmens
twist. Det är såklart inte ett förslag som funkar för alla.
Och eftersom jag själv har svårare att se vettiga strategier IRL så är jag också mycket mer förlåtande IRL. Eller alltså, jag är generellt ganska förlåtande – jag hatar ingen som spoilar filmer, jag önskar bara att vi kunde hitta ett sätt för mig att slippa spoilers. En del av det hamnar såklart hos mig, och jag drar mig gärna undan från rena filmdiskussioner med främlingar eller med folk jag vet ibland häver ur sig spoilers. Det är egentligen ingen
bra lösning, eftersom det innebär ännu en social situation jag drar mig undan från och att jag överlag blir ännu mindre social än jag redan är. Men jag är å andra sidan inte en person som värdesätter det sociala sådär jättemycket heller.
Jag försöker minska de negativa konsekvenserna av dessa förutsättningarna, men du verkar anta att jag drivs av arrogans eller förakt emot er/de som är känsliga för spoilers.
Det har verkligen inte varit min mening. Som jag skrev i wikipediatråden så kan jag inte se vad folk har i huvudet. Det jag skrev ovan om min sociala förmåga – eller oförmåga – och hur svårt jag har att läsa av andra människor spelar såklart in där. Men det enda jag kan uttala mig om är vad folk gör och säger. Vad du drivs av har jag ingen aning om, men jag utgår från att alla människor i någon mån "vill gott". Även om det ibland är så att vi inte är överens om vad som är "gott".
Det är därför jag tror att diskussionen "hur kan vi hitta ett sätt att umgås och diskutera film utan att någon av oss får ångest" är en bättre och mer fruktsam diskussion än "finns det någon universell definition av vad en 'spoiler' är?". Det är också därför som jag försökte styra in mer på förslag på användbara strategier för att minska risken att folk blir arga. För att jag inte tror att "hitta en universell definition" är görbart, och även om det vore görbart så tror jag inte att det skulle hjälpa själva huvudproblemet – vilket, som du beskriver, är att det är jobbigt när man råkar göra något som gör någon annan arg eller ledsen.
Eller ja, det är det jag
upplever som det beskrivna huvudproblemet. Vilket säkert kan handla om att det är ungefär det värsta jag vet själv.
Här på forumet, absolut, men jag syftar ju som det står i det inledande inlägget främst på vardagliga samtal (eller, för den delen, Vrållådan). Mitt problem är ju snarast svårigheten i att bedöma vad som är spoiler och inte, och att alls tänka på risken. Det är ju dock ännu svårar här på forumet än i vardagen att fråga alla deltagare var gränsen går för en spoiler, jag kan ju knappast PM:a alla forumiter och fråga ifall de känner till handlingen i t.ex. en känd novell av HP Lovecraft.
OK, för tydlighet: Detta är inte "såhär borde du göra, annars är du dum". Det här är "såhär har jag tänkt, och det har funkat för mig":
Jag har olika strategier för forumet jämfört med IRL. Det kanske kan sammanfattas såhär:
- På forumet: spoilertaggar kring plot twists och överlag sådant som i filmerna verkar byggas upp kring som "överraskningar".
- IRL i små sällskap med vänner: kolla vilka som sett filmen innan jag pratar om den. Bara nämna saker som har med twistar att göra om det verkligen är relevant för diskussionen, annars hålla mig till andra delar av filmen. (Är det här svårt? Ja. Men jag har inte hittat någon bättre strategi)
- IRL i mer sociala situationer med massa folk omkring, eller med främlingar: diskuterar helst inte film.
Återigen, inte "såhär bör man göra". Bara "såhär gör jag för att minska min egen ångest och för att känna att jag inte
gör fel".[/QUOTE]
