Re: Är enkla system verkligen bra för oss?
Jag håller med om att många system (åtminstone hobbyprojekt) idag är för enkla. Jag tycker dock inte att problemet är att dessa enkla system slutar utmana mig - däremot tycker jag ofta de är för tråkiga.
Förenklade BRP-varianter orkar jag liksom inte läsa fler av. Det tar mindre tid för mig att göra sådana system än att läsa någon variant som någon annan jeppe hittat på.
---
Men; om utmaningar:
Den sorts utmaning jag eftersträvar som rollspelare är att systemet skall utmana och stimulera när man väl spelar det, inte att boken skall vara svår att läsa, förstå eller använda.
När jag läser i Dragon att det är smart att ha tvåhandsvapen om man vill kasta javeliner i D&D, eftersom man kan lämna tvåhandsvapnet i ens off-hand medan man kastar spjutet, och sedan greppa tvåhandsvapnet med båda ens händer för att angripa med det - istället för att förbruka en standard action för att växla ett enhandsvapen från off-handen till ens vapenhand... Sånt hade jag inte kommit på själv. Boken är för tungrodd och reglerna för oöverskådliga för att jag ska fatta att sådana val och möjligheter existerar. D&D är därför ett väldigt "svårt" spel - som ändå inte lyckas vara riktigt "utmanande" för mig. (Jag tycker heller inte att valet "vilket närstridsvapen passar om man vill kasta spjut?" är ett sådär himla intressant eller stämningsskapande val - så jag finner dessutom att D&D ofta gör de tråkiga valen svåra medan de mer inlevelsefulla situationerna istället kan vara något för simpla)
På samma sätt; när jag läser Forge-spel slår det mig ofta att spelskaparna verkligen försökt skriva regler som skall erbjuda små knorrar för att stimulera och utmana spelarna, men eftersom de är ett gäng hippies allihopa, så missförstår de alltid hur deras regler egentligen fungerar. De skulle inte känna igen en incitamentsstruktur om den så bar batiktröja, spelade grateful dead och bjöd på haschbrownies. Så i dessa spel skapar inte reglerna någon riktig utmaning alls, utan är bara ett fullkomligt meningslöst farthinder som tar en massa onödig tid i anspråk. Skaparen av Capes har exempelvis skrivit en utförlig strategiguide som ger sken av att det pågår ett komplext spel bakom kulisserna, men skärskådar man det hela så märker man att det strategiska djupet egentligen kan sammanfattas med "hitta på roliga saker, och fatta självklara beslut!"
Jag tycker dock att Forge-spelen ligger på en bra nivå i fråga om att vara kortfattade och kärnfyllda. De är inte självklara att sätta sig in i, men när man väl förstått dem så har man den där överskådligheten som D&D saknar. Det enda problemet med Forgespelen är att jag ännu inte stött på något med regler som faktiskt åstadkommer någonting.
Men... Fixar man bara det lilla kruxet, då kommer man att ha både roliga spel (till skillnad från avskalade BRP-varianter) som är lätta att lära sig (till skillnad från D&D) och som bjuder på utmaning när man spelar dem (till skillnad från Forge-spelen).
Det tycker jag är målsättningen.