Vad brukar du spela för rollpersoner?

ChrilleT

Swordsman
Joined
1 Feb 2014
Messages
552
Jag spelleder mest men när jag väl spelar så kan jag tänka mig det mesta så brukar ta och vänta ut och se vad de andra tar och välja något som blir över. Dock verkar de andra i gruppen väldigt sällan välja alv eller jägare så den kombon har det nog blivit flest gånger.
Brukar dock sällan vilja vara någon krigarmaskin / tank så brukar undvika yrken som krigare och riddare. Vill hellre bli bra på några få färdigheter än halvdan i många om regelsystemet tillåter det.
Ålder har varierat men kör nog hellre på en yngre rollperson.
Karaktären får gärna ha någon rolig nackdel men har ingen direkt favorit som jag kör på varje gång.
 
Last edited:

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
322
Det som nog är genomgående för de rollpersoner jag spelar att de är ganska jobbiga typer. Då personlighet och uppträdande är det som spelar roll för mig betyder yrke inte så stor roll utan jag kan välja lite var som behövs. Så karaktären har alltid något som gruppen behöver men på en person som de egentligen hade velat klarat sig utan. Som bibliotekarien som sitter på en massa kunskap och information men med en dröm att vara hjälte och som springer rakt in i alla situationer utan att planera något eller den läkarroboten som ser till att alla är hela och friska men som ursprungligen var en tortyrrobot så all hjälp kommer med fruktansvärda smärtor och dryga kommentarer.
Jag har haft tur som inte hamnat i grupper som varit ute efter att "vinna spelet" utan där resan varit målet.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
Jag spelar dekadent adelsman eller hög status karaktär som tar mycket plats i gruppen. Oftast någon med ett dolt lyte, som en försvunnen son, förflutet samröre med ond slp sammanslutning, droganvändare osv
 

OlderGaymer

Veteran
Joined
15 Jul 2023
Messages
5
Location
Göteborgsområdet
Jag spelar än så länge bara D&D 5e.

Hittills spelar jag druid alv samt en cleric halv-alv.
Har även en druid air-genasi, som har dött. Får se om kampanjen kommer att fortsätta och i så fall kanske jag får komma tillbaka.
De har alla tragisk bakgrundshistoria.

De är alla ganska lika mig själv, tillbakadragen som person samt observerande och logiska, oftast.
 

zonk

muterad
Joined
10 Jan 2016
Messages
3,300
Gillar att spela personer med väldigt svag känsla för långsiktiga konsekvenser. Känslostyrt och impulsivt.
Jag kan intyga sanningshalten i ovanstående.. minns spindel-mutanten som skulle smaka/peta på allt som såg farligt ut :LOL:
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,528
I taktiska rollspel som D&D spelar jag gärna suport eller helare. Warlorden från 4ed D&D, Clericen från alla D&D editions, person med kraftfält i superhjälte spel och så vidare. För då har jag en viktig roll i att göra andra starkare eller hålla dem vid liv, en roll där jag får ta viktiga beslut men en roll där det inte är så viktigt att jag är en USEL taktiker.

I spel där det finns en karaktärstyp som är stor, tuff och bufflig och kan köra över dem tenderar jag de senaste åren att inte välja det alternativet. Alltså, Auhron i Werewolf, Gunluggern i Apocalypse World eller Street Samurai i Shadowrun tex. För om jag är bakom spakarna på en ostoppbar dödsmaskin kommer jag gå rakt till problemet och döda det. Vilket inte är så kul! Det är mycket roligare att spela en Ragabash, en Maitre D eller en Hacker adept och tvingas tänka.

Jag tror dock att de flesta som spelat med mig skulle vara överens om att nästan alla mina karaktärer är: Lätt förförda, på det där sättet där Jokern kommer till Harvey Dent eller Richard den 3e sättet. Liksom, jag kan motstå allt utom frestelser. Impulsiva för så mycket av mitt liv på riktigt handlar om att ta det lugnt, prata med folk, vara försiktig och låta folk hitta sina egna lösningar. FUCK THAT i rollspel! Jag kör skåpbilen GENOM VÄGGEN på polisstationen. Politiskt/Ideologiskt/Religiöst övertygad. För det ger alltid så bra kontaktytor med världen.

Sedan har mina karaktärer några andra saker gemensamt för att jag styr dem. En God45 karaktär kommer inte ge sig och bli tillfånga. För jag hatar den skiten. Så jag kommer hellre göra val så att min och alla andras karaktärer dö än ge mig. Men det har inte med karaktären att göra.
 

Zeedox

Hero
Joined
14 May 2021
Messages
1,285
Location
Stockholm
Om möjligheten finns så slumpar jag gärna.
Jag tror inte att jag har en speciell typ, utan jag varierar mig ganska friskt och älskar att hänge mig åt slumptabeller. Men jag vill gärna att karaktären skall vara lite "min-maxad". Den skall ha några starka kompetenser och några fallgropar där den inte kan så mycket.

Sen gillar jag som spelare att skapa kontakter, föra fram storyn, och djupdyka i lore. Vilket innebär att mina karaktärer ibland faller in i någon slags "Face"-liknande roll, för att resten av gruppen kanske hellre mördar skurkarna än att prata med dem. Men även när jag boostar mina kunskapsfärdigheter kan jag ibland motivera det med att karaktären känner till sagor och legender, snarare än bara bokkunskap.

Däremot tenderar jag att spela kvinnliga rollpersoner. Oftast slumpar jag kön, men jag har flera gånger rullat om, för att jag insåg att jag hellre spelade kvinna än man. Jag spelar för det mesta också en godhjärtad hjälte, för jag har svårt att göra ondskefulla saker i rollspel. De väcker obehag.
 

Ulfgeir

Swashbuckler
Joined
6 Feb 2001
Messages
3,266
Location
Borås, Sverige
Jag kör ofta karaktärer som är mer supportkaraktärer med mycket skills. Kör oftast kvinnliga rollpersoner, och alltid "yngre". I strid oftast inte the heavy hitters. Jobbar mer på att undvika att bli träffad än att kunna tåla smällen när den väl kommer.
 

Lukas

Mannen i Gult
Joined
25 Jan 2010
Messages
3,717
Location
Huddinge
Jag har tre typer av roller jag brukar dras till i tradspel.

Någon med koppling till någon spännande kult.

Gruppens ledare så jag kan bossa runt mina medspelare.

Naiva karaktärer som desperat försöker göra något som är nästintill omöjligt i settingen vi spelar.
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,615
Jag har spelat ett par karaktärer inspirerade av Locke Lamora på sistone. Dvs, någon slags charmig bedragare och gentlemantjuv. Det är antingen det eller en tuff krigstjej som typ Brienne of Tarth.
Men jag gillar också att slumpa fram grejer om det finns möjligheter till det.
 

Vitulv

Årets spelledare 2011 och 2013
Joined
23 Dec 2000
Messages
7,060
  • Gärna "second in command", den som har mycket åsikter om hur vi gör saker men vill inte vara ledare.
Det där skulle jag inte kalla en "second in command" (eller ställföreträdare). Tvärtom ett ganska destruktivt personlighetsdrag i en grupp.
 

Stämma

WC-zonmö i behov av IQ-hjälp
Joined
17 Jul 2020
Messages
385
Location
Södertälje/Uppsala
Alltid ska de vara uttrycksfulla. Högljudda eller lågmälda, men alltid måste de bära inom sig frön till något minnesvärt. Det första, och ytligaste, intrycket är det viktigaste. Där kan man fånga intresset och sänka djupa krokar, så att det sen går att släpa det ned till djupet av rollpersonens inre. En botten får det finnas, gärna fler, men alltid måste personligheten skina på ytan. Men även denna yta är en spegling eller framtvingad skenbild av det inre.
Den väderbitna veteranäventyraren som möter all världen med lakoniska skämt och muttrande ironi, ty utan slöjan av självdistans skulle han vara tvungen se sanningen i vitögat, och inse verkligheten i allt hemskt han sett och gjort. Alla gamla ärr i det gråbleka ansiktet skulle flamma upp som banesår.
Den av grå huva, kappa och skugga dolda drakkultisten. Som ständigt är närvarande, men som endast yttrar sig i enstaka ord eller gåtfulla pseudoordspråk. Vad som vägleder henne är för de flesta dunkelt, men de som står henne närmast vet hennes kval. Främmande inför alla utom sig själv. Ensam överlevare av en urtida högkultur, ingen lever längre som hon kan samtala med om Alnavyrs skönhet eller de gnistrande ormarnas mysterium. I sitt sinne har hon ensam dryftat varje tanke på det förflutna, tills de nötts och slitits så att de alla är tröttkörda, fadda och helt tömda på känsla och liv. Hon minns endast fragment av de Gryndiska visorna, ingen kan fylla i dem. De nutida språken kan hon knappt, har knappt lärt sig dom för rädslan att mista eller förvirra minnena av hemmet.
Den sirligt utsyrslade kondottiären med de mest förfinade manér. Givmilt bjuder hon hela tavernan på skummande ruddrycker, det egna stopet tömmer hon i ett svep och hennes skratt ekar genom salen. Men under leendet slumrar ett ursinne, som lätt väcks ur sin dvala. Spiller någon öl på hennes mårdmantel, eller fasanplymshatt, ligger snart den oförsiktige på golvet. Dolkskurna sår tömmer sakta kroppen på blod. Sin jovialiska uppenbarelse till trots är hyrsvärdens hövding en hämndlysten och oförlåtande krigarsjäl. Blodet pudras snart över, liket städas undan och bordet smattrar av dobbeltärningar.

Sådana är några av mina rollpersoner. Kvinnor oftare än män, men jag gillar att leka lite med egenskaper som traditionellt är kvinnligt eller manligt laddade. Spelmekaniskt är de oftast av det krigiska slaget, med bitande klingor eller vassa spjut. Besvärjare och andra troll gillar jag som koncept, men jag har ofta svårt att hitta en estetik jag är nöjd med. Som spelare är jag ofta den som gör upp planer och har i regel mycket att säga, vilket är mer förenligt med vissa rollpersoner än andra. Det är t.ex. svårt att vara drivande med drakkultisten och samtidigt upprätthålla hennes koshianska uppträdande.
 
Top