Nekromanti Vad får man skämta om?

[hraufnir]

Jag funderar ofta vad folk tycker att det är ok att skratta åt och skämta om. Jag brukar själv leva efter mottot: "Om man inte kan skratta åt det eller skämta om det, då har det inget i mitt liv att göra..."

Jag har alltså inga problem att skämta lite lättsamt om katastrofen i Indonesien runt jul, inte heller några problem att skämta om min döde farbror (som dog i sommras) eller skratta åt något kring WWII. I skrivande stund sitter jag med SToruggla i #rpgonline och säger "klart det är lillebrorsan man skall skära i två bitar om man har tråkigt..."

Jag menar ju inte något elakt om min farbror, om alla de hundratusentals infödingarna som bor i indonesien eller om sagda lillebror. Jag Har inget emot någon av dem.

Nu kommer min fråga till er! Vad får man inte skämta om? Vad är för ömma tår? Hur lång tid måste gå efter en tragedi innan man får skämta om den innan man blir lynchad?

Hraufnir - Sätter sig och väntar på dödspatrullen!

 

[Gurgeh]

Vad får man inte skämta om?

Man får skämta om vad som helst, bara det är roligt. Tyvärr tror många (ingen komiker nämnd) att det räcker med att nämna plumpa saker för att det ska vara kul.

Grundregeln alltså: Roliga skämt får handla om vad som helst. Dåliga skämt är fel oavsett vad de handlar om.

Då kan man fråga sig vem som bestämmer om ett skämt är roligt eller inte. Det gör naturligtvis jag!

/tobias

 

[Rosen]

Vad får man inte skämta om? Vad är för ömma tår? Hur lång tid måste gå efter en tragedi innan man får skämta om den innan man blir lynchad?

Beror på om någon som hade anhöriga inblandade är inom hörhåll eller inte...
Jag kan garva åt det mesta och blir emellanåt betraktad som smaklös för det. Fast vad som är känsligt varierar också över tiden; när jag gick i skolan fanns det gott om vitsar om pedofiler, våldtäkter, bögar, negrer och judar som inte anses rumsrena idag men som då kunde cirkulera helt obehindrat.
Och kyrk- och prästskämt har väl gått från tabu till okej till att sparka nedåt...

--
Åke

 

[hraufnir]

Beror på om någon som hade anhöriga inblandade är inom hörhåll eller inte...

Då kommer ju den stora frågan: Skall man avhålla sig från att skämta alls då man inte är 100% säker på omgivningen, eller är det ok att skämta för att sedan be om ursäkt om någon fick en lilltå trampad på?

 

[Rising]

Jag tycker personligen inte att det är roligt att göra någon ledsen. Den som är stolt blir ofta indignerad när man skämtar med dem, och det är bara kul, men att göra någon ledsen eller bara få dem att känna sig obehagligt till mods - det är inte roligt i mina ögon.

Det har liksom inte med ämnet i sig att göra; i ena sekunden kan jag skämta om hur många rökringar man hinner blåsa med en cigarett från halsen på en dekapiterad bäbis innan den är förbrukad, och i nästa sekund kan jag låta bli att säga något om en killes tunnhårighet bara för att jag vet att han tycker det är olustigt.

Alltså; jag låter inte bli att skämta om tunga ämnen som våldtäkter eller pedofili i allmänhet, lika lite som jag tycker det är okej att såra folk fastän man bara skämtar om relativt lättsamma ämnen som övervikt, kroknäsor och underbett.

Men visst, jag tycker det är roligare med folk som jag kan skämta med på samma sätt som jag tillåter dem (och mig själv) att skämta med mig.

Nå, jag har alltså stor hänsyn till människor, men jag har ingen hänsyn som helst för ämnen. Liksom, jag sitter inte och väntar i nio månader innan jag tycker det är okej att skämta om kissmannen, tsunamioffer eller liknande.

 

[magoo]

Det bestämmer mottagaren. Bra komiker tycker jag balanserar på gränsen, ibland blir det övertramp men oftast skrattar man. Dåliga komiker är förutsägbara eller plumpa. Duktiga komiker har säkert knep att scanna publiken och justera materialet eftersom.

Humor är så himla svårt, själv kan jag skratta hysteriskt åt under bältet-skämt när jag är på ett visst humör men gäspa åt det när jag är på ett annat.

Jag skulle inte skämta om katastrofer, barns missbildningar mfl känsliga ämnen, men ibland kan skrattet vara en väg ut ur det svåra. Man kan ju vänta tills motparten bjuder upp också...

 

[Rickard]

"Då kommer ju den stora frågan: Skall man avhålla sig från att skämta alls då man inte är 100% säker på omgivningen, eller är det ok att skämta för att sedan be om ursäkt om någon fick en lilltå trampad på"
För min del så skiter jag i andra när det gäller generella skämt.. Ok, det kanske låter lite hårt och känslokallt men så är det faktiskt.. Jag kan faktiskt inte ta hänsyn till vad alla andra varit med om och om jag inte riktar mig till en speciell person så har jag synen att det är uppenbart att det är ett skämt.. Ok, alla delar inte den åsikten och det vet jag om, men det är i så fall inte personer som jag inte vill umgås med ändå..

Däremot är det inte sagt att jag går runt och drar värsta äckliga dräggskämten när jag rör mig i en krets med helt nya bekanta.. Jag är inte en idiot och jag inser att om jag är för konstig så blir jag utstött.. Med andra ord så följer mitt skämtande min strategi att umgås med människor.. När jag inte känner dem så försöker jag smälta in och när jag känner dem så försöker jag stå ut.. Jag vill också framstå som att jag har självdistans och därför skämtar jag mycket om mig själv också.. Om jag skulle bara skämta om (läs: med) andra individer så skulle jag framstå som ett kräk..

Men skämtadet om/med andra kommer också med att jag lär känna dem.. Ju bättre jag känner dem, desto mer skämtar jag om dem.. Både för att jag själv vet mer om dem men också för att jag vet att de känner till hur jag är och kan därmed ta mina skämt.. Därför får nytt folk rätt konstigt intryck av mig när jag rör mig i kretsar där jag känner halva gruppen väl och den andra inte alls, för min humor är i regel rätt elak mot andra..

Men detta om att skämta om andra.. Jag har suttit och funderat på vad jag inte skulle kunna skämta om.. Kom på att det inte var något.. "Våldtäkt" funderade jag på som en företeelse som det inte går att skämta om, men sedan började jag att tänka på att "tappa tvålen".. Finns det ett gyllene tillfälle att dra ett skämt om någonting så drar jag det.. Är skämtet roligt så finns inga barriärer.. Och för min del är skämt ett sätt att bearbeta ett problem (och kommunicera med andra, vilket blir ett problem i sig)..

/Han som dock aldrig skämtar om tjejer, om han inte känner henne riktigt väl och vet att hon har humor

PS. Om du undrar angående "elak humor" så kan jag dra följande anekdot.. Vi talade om "det gyllene snittet" och jag sade att 1,618 var även måttet för skönhet och om många drag i ansiktet hade proportioner som stämde med 1,618 (som att bredden på näsan är 1,618 gånger mindre än bredden på munnen), så betraktas personen som vacker.. Då vände jag mig till en av killarna (den mest intresserade) och sade "Så det stämmer ju med andra ord inte så bra med ditt ansikte".. DS.

 

[Jambu]

För en större katastrof eller krig bör man enligt regel vänta 22,3 år. Mindre saker varierar på hur starkt det fastnat i minnet och vad de är. Jag håller dock med Gurgeh (förutom om delen att han bestämmer för det gör naturligtvis jag).

(var det nån som inte fatta att första delen var ett skämt?)

 

[Dewil]

Re: Vad får man skämta om? - varning, studenthumor

I ett annat forum diskuterades för några år sedan hur lång tid det måste gå innan ett känsligt ämne kan skämtas om. Någon sade sig ha läst någonstans att 11,2 år var tiden som måste passera, varpå en massa förslag på mer eller mindre rumsrena spextitlar dök upp:

- Estonia eller Botten upp! (2005)
- Bin Ladin eller Sagan om de två tornen (2012)
- Kursk eller Hur lågt kan man sjunka? (2012)
- Cortez eller Där rök en indian
- Hallandsåsen eller Det tar vi gift på
- Stalin eller Att sätta eliminering av obekanta i system
- 35-åringen eller Mycket väsen för ingenting (2015)

När jag, i mer seriösa sammanhang, har diskuterat vad som är OK att skämta om så har vi inte kommit fram till något riktigt bra svar, mer än att riktigt etablerade komiker kan (eller tillåts?) skämta om sånt som andra inte klarar av. Till exempel hade Hasseåtage i "Svea Hund på Göta Lejon" en sketch där V-Gurra och Adolf Hitler spelade tennis ihop, men än i dag drar sig nog de flesta för att skämta om Hitler. (Fan vet om Hasseåtage hade kommit undan med det där i dag, med tanke på förmiddagspressen: "Nazi-attack mot kungen - Hovet rasar mot Hasseåtage".)

Dewil

 

[Vitulv]

Jag tycker att humor ska kittla lite obehagligt för att vara riktigt rolig. Man ska liksom känna; "shit, vågar jag verkligen skämta om det här?" eller "Fan, han är inte klok som skämtar om judar på det där sättet". Att dra ett skämt ska vara en chanstagning, det ska lika gärna kunna falla platt eller uppröra som locka till nervöst skratt. Nervöst skratt förresten, det är den tydligaste indikationen på att ett skämt funkar.

Så ett bra skämt skall;

* Kännas lite läskigt att dra
* Uppröra de flesta utanför målgruppen för skämtet

- Vulf

 

[Gurgeh]

Varning, studenthumorförtydligande!

Stalin eller Att sätta eliminering av obekanta i system

Flera av undertitlarna är lånade från Kårspexet (vid KTH om någon undrar), fast det visste du antagligen, jag bara upplyser resten av mänskligheten. Just den där är oerhört mycket fyndigare i original:

Gauss eller Att sätta eliminering av obekanta i system

/tobias

 

[Nightowl]

Re: Varning, studenthumorförtydligande!

Gauss eller Att sätta eliminering av obekanta i system

Påminner mig om " Kafka eller Gör processen kort "

Erik

 

[Rosen]

"Våldtäkt" funderade jag på som en företeelse som det inte går att skämta om, men sedan började jag att tänka på att "tappa tvålen"..

Flickan till polisen:
"*Snyft*, och plötsligt hoppade han bara fram, och så drog han in mig i buskarna och *snyft* våldtog mig. Och sen sprang han bara iväg... *snyft* Jag fick inte ens den drummelns telefonnummer!"

Den gamla nunnan berättar för reportern om sina minnen av andra världskriget.
"Ja, först så kom tyskarna och våldtog oss allihop, utom syster Beata. Och sen så kom engelsmännen, och de våldtog oss allihop utom syster Beata. Och sedan kom fransmännen och våldtog oss allihop, utom syster Beata. Och lite senare kom de där ryssarna, och de våldtog oss allihop, utom syster Beata. Och sen..."
"Ursäkta att jag avbryter" säger reportern, "Jag förstår bara inte... Varför var det ingen som våldtog syster Beata??"
"Ja, hon är inte så mycket för sånt, se."

I början av 70-talet gick det en populär serie på TV vid namn Pratmakarna, som enbart bestod av att ett gäng komiker (Carl-Gustav Lindstedt, Stig Grybe, Roffe Bengtsson m.fl.) stod på rad på en scen och turades om att berätta vitsar - ungefär som Har du hört den förut, fast utan pub.
Den gick i repris nån gång på 80-talet, och jag slogs av hur markant stor del av vitsarna de drog - som publiken skrattade gott och applåderade åt - som handlade om just våldtäkter; de två ovan kommer därifrån. Misstänker att serien inte ens skulle gå att sända idag.

--
Åke

 

[Dewil]

I början av 70-talet gick det en populär serie på TV vid namn Pratmakarna, som enbart bestod av att ett gäng komiker (Carl-Gustav Lindstedt, Stig Grybe, Roffe Bengtsson m.fl.) stod på rad på en scen och turades om att berätta vitsar - ungefär som Har du hört den förut, fast utan pub.
Den gick i repris nån gång på 80-talet, och jag slogs av hur markant stor del av vitsarna de drog - som publiken skrattade gott och applåderade åt - som handlade om just våldtäkter; de två ovan kommer därifrån. Misstänker att serien inte ens skulle gå att sända idag.

Pratmakarnas vitsar var väl nästan utan undantag av det mindre rumsrena slaget.

Någon gång i början av 1990-talet sände SVT en ny omgång av Pratmakarna, och gissa om jag blev besviken när det visade sig att det var som "Har du hört den förut" fast utan pub. Inga tjocka medelålders vita heterosexuella män i kostym (eller var det smoking?) som drar fula vitsar här inte.

Dewil

 

[Ymir]

Re: Allt [ANT]

Allt. Okej, man behöver ju inte aktivt anstränga sig för att göra folk i sin närhet obekväma eller upprörda, snarare kan man, som alla vettiga människor, vara lite hänsynstagande; men annars ser jag inga begränsningar av något slag. Det enda jag har svårt för är skämt som skvallrar om att skämtaren har mossiga värderingar.

Edit: Risings inlägg var bättre än mitt för övrigt, så ignorera det här och utgå från att jag tycker likadant som honom

- Ymir, död åt moralpaniken

 

[Ymir]

"Våldtäkt" funderade jag på som en företeelse som det inte går att skämta om, men sedan började jag att tänka på att "tappa tvålen"..

Jo, men 'tappa tvålen' och Redneck-träd är skämt om manlig våldtäkt, vilket av någon bisarr anledning verkar samhälleligt acceptabelt att skämta om. Hade man däremot börjat skämta om våldtäkt på kvinnor, då jävlar...

- Ymir, som sagt, död åt moralpaniken

 

[Rickard]

"Hade man däremot börjat skämta om våldtäkt på kvinnor, då jävlar..."
Se Rosens svar men annars kommer jag å tänka på en liten stripp som fanns på baksidan av en LinCon-folder för några år sedan.. Jag har inte den kvar, annars hade jag skannat den men den gick ungefär som följande..

[bild på två beväpnade vikingar som kommer in i en by]

"Rape and plunder! Rape and plunder!"

[bild på ful eskimåkvinna]

"Plunder! Plunder!"

/Han, vars spelgäng hette "Rape and plunder" det följande året och när namnen ropades upp så hörde han att en person från någon annan spelgrupp ropade "Plunder! Plunder!"

 

[w176]

Vad som helst

..men man får förvänta sig att de kan ge reaktioner.

 

[Dewil]

Minutaktuellt exempel - det här med humor är svårt

Sitter och lyssnar på P3 Homo där ståuppkomikern Moa Svan intervjuas om hur det är att vara ståuppare, kvinna och homosexuell. Hon är irriterad över de som bestämmer vad som är roligt, dvs. män, och exemplifierar med följande resonemang:

Feministiskt initiativ har fått mycket skit i medierna, bl.a. för "manshatarsångerna" som förekom på deras kongress. Sångerna var bara på skoj, men det förstår inte omgivningen, vilket skulle bevisa att det är männen som är normen.

Som teknologstudent hajar man till här och tänker på debatten för några år sedan om kvinnoförnedrande sånger som florerade i vissa studentsammanhang på vissa högskolor. Sångernas försvarare menade att sångerna bara var humor och på skoj och att de som inte hajade det var tråkmånsar. Dvs. samma resonemang som försvarar mansförnedrande sånger på Fi-kongressen.

Och vad drar man för slutsats om detta? Jo, att det alltid går att påstå att något är roligt och att de som inte tycker att det inte är roligt är tråkmånsar som saknar humor.

Ur en principiell synvinkel tycker jag att kvinnoförnedrande och mansförnedrande sånger är lika förkastliga - däremot så skulle jag ha lättare att acceptera enstaka nedsättande visor om män mot bakgrund av att jag är man och att det generellt sett är mer OK att "sparka uppåt", dvs. mot männen som trots allt har en starkare ställning i samhället, än att sparka nedåt.

Dewil

 

[walium]

Tja, man kanske kan skämta om vadsomhelst men man kan däremot inte skämta med vemsomhelst som flera redan har konstaterat. Att skämta kan vara både ett sätt att bryta isen och ett sätt att markera och förstärka en gemenskap beroende på vilken typ av skämt man använder sig av. Olika habitus (öhöhöhö Bordieu öhöhöhöff (någon jävla nytta ska man väl ha av sin utbildning?)) det vill säga olika sociala grupper, levnadsmiljöer, gemenskaper osv har olika koder och tabun. En grupp studenter skämtar om andra saker än en grupp pensionärer eller en grupp invandrade serber även om man nog kan räkna med en viss överlappning. Ett bra sätt att göra bort sig är att valsa in ibland människor som man inte känner och fyra av något riktigt dåligt och väldigt internt skämt.

Personligen är jag lika rolig och spontan som en sten och det var längesedan som jag ens försökte med något annat än en och annan torr kommentar. Vissa kan konsten att få det mest triviala att bli roligt och charmar alla med sitt sinne för humor. Jävligt orättvist är det, men som tur är så är jag i alla fall snygg.