Nekromanti Vad fan är en Ranger?

[God45]

Så jag skulle skriva upp Rangers för min New Wizard city kampanjvärld... Och jag hade inte någon jäkla aning om vad jag skulle göra med dem. Vad fan är en Ranger? Alltså, jag har spelat Rangers och några av mina favoritkaraktärer i D&D kampanjer har varit Rangers. Och vem gillar inte Ranger npc:erna i datorspel som Minsc eller Bishop? Men vad har de karaktärerna som gör dem till en distinkt grupp? Är det animal companionen? För alla har inte en. Är det att de använder två svärd eller en båge? För det är inte heller alltid en grej? Är det att de är bra på att döda en speciell typ av varelser?

Eller finns bara Rangern på grund av Aragon och finns den bara kvar som en klass på grund av Drizzt?

 

[Kärlekscraft]

Så jag skulle skriva upp Rangers för min New Wizard city kampanjvärld... Och jag hade inte någon jäkla aning om vad jag skulle göra med dem. Vad fan är en Ranger? Alltså, jag har spelat Rangers och några av mina favoritkaraktärer i D&D kampanjer har varit Rangers. Och vem gillar inte Ranger npc:erna i datorspel som Minsc eller Bishop? Men vad har de karaktärerna som gör dem till en distinkt grupp? Är det animal companionen? För alla har inte en. Är det att de använder två svärd eller en båge? För det är inte heller alltid en grej? Är det att de är bra på att döda en speciell typ av varelser?

Eller finns bara Rangern på grund av Aragon och finns den bara kvar som en klass på grund av Drizzt?

Vad en 'Ranger' är, är ett stort mysterium. I översättningen av 'Ringen' så är Aragorns yrke "utbygdsjägare". Så jag skulle säga någon form av jägare/spejare. Även krigare - en lättbepansrad sådan med huvudvapnet pilbåge. Sedan finns det ju också vissa som specialiserar sig på en viss sorts motståndare.

Så att summera är en ranger en slags hybrid av en jägare/spejare/vildmarksman/krigare.

 

[Sapient]

Rangers är logiska som yrke i en fantasy-värld. Bortåt tio procent av befolkningen i ett relativt glesbefolkat men skogsrikt land borde kvala in som "level-0" rangers, med enstaka veteraner mm på level 1-3. (Om vi ska följa de proportioner som väl etablerades i D&D 3.x, typ.)

Men som spelar-klass är det svårare. Att Aragorn varit en inspiration är väl rätt klart, men de flesta spelare strävar väl inte nödvändigtvis efter att emulera en specifik hjälte, så det räcker liksom inte. Och då famlar klassen lite efter inspiration.

Jag har ofta tyckt att det är onödigt att kasta på dem spells. Istället tycker jag det vore intressantare med ett antal (för att använda D&D 3.x-terminologi) "spell-like abilities".

Det vore mer spännande att tänka i termer av en vag, mystisk anknytning till naturen, än "ännu en spellcaster"...

Och som en följd av det, kanske hellre en "favoured environment" - dvs för att få nytta av sina abilities (iaf fullt ut) behöver rangern vistas i rätt typ av miljö.

En sådan ranger i en stadsmiljö, är alltså kanske en väldigt "streetwise" person - oklar försörjning, med tusentals kontakter ("jag känner nån som känner en kille..."), som hittar överallt osv.

Vet inte om detta hjälper.

 

[CapnZapp]

Svaret på frågan "vad är en Ranger" är "någon som vill vara som Aragorn", så

Eller finns bara Rangern på grund av Aragon

är mitt i prick.

 

[Cybot]

En ranger är en jägare/överlevare/krigare. Han utmärker sig ifrån krigaren genom sin förmåga att vara hemma i terrängen, en plats där han känner allt och alla.
En ranger är allt ifrån landsvägsrövaren till Great White Hunter till noir-detektiven.

 

[dawnrazor]

Rangern finns pga Aragorn. Värt att notera är att originalrangern (OD&D och AD&D1e) inte alls är samma som senare versioner (från 2e och framåt). De hade visserligen en mycket begränsad förmåga att kasta spells från level 8-9, men var mer "beskyddare av de svaga som dragit sig tillbaka till vildmarken" mer än dagens "krigardruid och beskyddare av djur och natur".

 

[obak]

Till 3.5 så fanns alternativa ranger levlar där man bytte in magier och indiankompanjon mot fighter feat progression.

 

[Rhodryn]

Ranger från The Free Dictionary

Ranger från Wiktionary

Rover från Wiktionary

Hoppas det kan ge lite extra insikt i det hela.

 

[Ond bråd död]

Vad var Aragorn för typ egentligen? Jag vet att han och hans folk patrullerade utmarkerna och att han var ättling till nån kungatyp, men hur hamnade han där? Vem var hans arbetsgivare, och var är alla kvinnliga dunedains som han och hans gelikar var gifta med? Låter ju lite konstigt att en kungaättling och hans släkt får för sig att patrullera lite vildmark baraföratt.

 

[God45]

Så nu har flera av er skrivit definitionen av en ranger. Det är inte vad jag är ute efter. Jag är ute efter vad som gör iden till något kraftigt. Något som har överlevt flera årtionde. En emotionell kärna eller filosofisk insikt eller... Något.

En ordboksdefinition är som vanlig det minst intressanta och mest pedantiska.

Utredandet av Aragon kopplingen, Great White Hunter och noir-detektiven grejen, hur klassen utvecklats och varför, Sapients ide om level 0-rangers. Det är bra grejer! Och det tackar jag för

 

[Cybot]

Jag tror att hela mythoset Mannen av Vildmarken (oavsett om detta är en riktig vildmark eller en metaforisk sådan) som ger Iden om Rangern sin slagkraft.
Det är samtidigt en symbiotisk och en antagonistisk relation, och i denna så kopplar man hela mänsklighetens kamp för överlevnad. Det är liksom inte konstigt att t.ex. i Pathfinder så får rangern Endurance "gratis" vid level 3. Det är också ur denna symbios/antagonism/mänsklighetens kamp som idén om animal companion kommer tror jag. Till skillnad från druidens animal companion så är ju i princip alltid rangerns kompanion ett jaktdjur, någon som är precis som rangern själv.

 

[Jocke]

Tommy Lee Jones i The Hunted tycker jag visar hur en ranger kör sina skogstrix i stadsmiljö.

 

[God45]

Jag tror att hela mythoset Mannen av Vildmarken (oavsett om detta är en riktig vildmark eller en metaforisk sådan) som ger Iden om Rangern sin slagkraft.
Det är samtidigt en symbiotisk och en antagonistisk relation, och i denna så kopplar man hela mänsklighetens kamp för överlevnad. Det är liksom inte konstigt att t.ex. i Pathfinder så får rangern Endurance "gratis" vid level 3. Det är också ur denna symbios/antagonism/mänsklighetens kamp som idén om animal companion kommer tror jag. Till skillnad från druidens animal companion så är ju i princip alltid rangerns kompanion ett jaktdjur, någon som är precis som rangern själv.

Det här är en take på det hela som jag verkligen gillar. Det är en hel del av den mytologiska "formbytaren", delvis djur och delvis man som gör idén mäktig.

Du nämnde The Great White hunter här tidigare och jag tror det är ett av sätten att göra det på, både Aragon och Drizzt är civiliserade män som går ut och tämjer vildmarken. Det är mer åt det antagonistiska och mästrande hållet av relationen som du nämner. Medan rangers som Minsc och Bishop är mer på den symbiotiska sidan och därför mer en del av "vildmarken" och därför också mindre mänskliga.

 

[Ond bråd död]

Handlar det inte mycket om att äventyren flyttade upp ovan mark och man behövde en specialist i stil med tjuven för den miljön också. Särskilt som det redan fanns karaktärer som Robin Hood, Legolas och Aragorn som man ville spela. Det fanns alltså ett behov av rollen särskilt då om man kunde utrusta honom med en pilbåge som ju är betydligt bättre när man har lite längre avstånd än i en grotta.

Det är rangern för mig. En vildmarksspecialist med pilbåge. Sedan, troligen på grund av Drizzt, så började dual weapon-varianten dyka upp, men den känns inte rätt för mig. Drizzt kunde hellre fått vara rogue om han skulle fylla rollen som lättrustad fighter.

 

[Krille]

Rangern är en tämligen hårdkodad bit av amerikana, med sin förebild i riktiga figurer som Lewis&Clark, Davy Crocket och James Bowie och fiktiva förebilder som Hjortfot. De stenfästes i amerikansk myt i och med Rogers Rangers, ett kompani lätt infanteri specialiserat på spaning, okonventionell krigföring och operationer bakom fiendens linjer under Sjuårskriget/fransk-indianska kriget.

I samtliga fall kommer en bild fram av personer som fungerar i oberoende under lång tid i vildmarken, använder list och naturen till sin fördel och inte möter sin fiende rakt på. Det är från dessa den amerikanska bilden av rangers kommer, och de är också förebilden för diverse polisiära (exvis Texas Rangers) och militära enheter (exvis Army Rangers).

 

[Pansarsvinet]

Oj, hur var det nu… okej det är lite dimmigt. Jag fyller på. Ber om ursäkt för ev upprepningar.
Har milt för mig att det är en anställd under en ”skogsväktare” som är som en typ sheriff som hade översikt över kungens marker under medeltiden i England. Denne ”Ranger” stod för skötsel av ett skogsområde och utfodring av vilt. De var också de enda som hade tillstånd att fälla vilt på kungens mark (detta var strängeligen förbjudet att jaga på hans mark typ Robin Hood) och försåg hovet med skogens behårade delikatesser som det konsumerades mängder av. Tror dock inte att de fick fälla hjort utan kungens närvaro (?).
De hade även som jobb att följa med kungen på jakt för ex att leda samt, driva och transportera vilt .m.m samt se till att hålla tjuvskyttar borta från markerna. Pga ökad laglöshet rörde de sig senare i mindre grupper om 3-4st och stod för viss utökad säkerhet i skogarna som de kände mycket väl. Utrustning var långbåge och dolk eller svärd men vill minnas att tom brynja, hatthjälm (?) och buckler (armsköld(?)) inte var helt ovanligt på senare tid. Den gröna manteln med huva var för att de inte skulle skrämma djuren då de smög sig på bytet. Det finns vissa avbildningar som antyder att de även kunde bruka löv och kvistar som fästes på manteln för att öka kamouflage samt något slag av slöja eller nät för ansiktet.

Ordet Ranger används oftast modernt som skogsvaktare eller gränsvakt/polis i olika länder.
I de väpnade fallen översätts det som ”jägarsoldat” på svenska och härstammar från de irreguljära skytteförbanden av pälsjägare som under amerikanska frihetskriget agerade som spanings/gerilla och distansskytte enheter. Dessa skilde sig från uniformerade att de heltenkelt bar sina egna gevär och ”gröna” skogskläder som senare blir deras uniform när de sattes in som något mer reguljära trupper under amerikanska inbördeskriget. Senare agerade de som storm/ingenjörstrupper (?) under WWII och i Vietnamkriget förvandlas de till riktiga specialenheter som kopplades direkt till högkvarteret i infanteridivisionerna där de utförde långdistanspatruller (LRRP) och sabotage. Nu för tiden verkar de flesta ”väst” allierade länder axlat sina egna varianter med eller utan Amerikansk assistans (rådgivning/träning). Våra egna fallskärmsjägare räknas som Rangerförband.

/oink

 

[.113]

Eftersom du vet ungefär vad en ranger "är" men vill veta något annat så tänker jag mig att du menar något i stil med en "vägvandrare" eller "kringresande krigare". Någon som, förvisso ofta kanske använder pilbåge, helt enkelt för att när man reser långa sträckor och klarar sig själv så behöver man mat. En båge för jakt är ett smart sätt, men ett fiske spö och bärplockning kan lika gärna fungera. Poängen är att de klarar av att hitta mat och vatten, de klarar sig själva.

En krigare, riddare, paladin, rogue, osv tar landsvägen till nästa stad om de inte måste vika av från den, och reser kanske inte ogärna i grupp heller, medan rangern ofta föredrar sitt eget sällskap och som sagt trivs i vildmarken, friheten.

Ofta beresta, antingen mellan olika länder, eller kanske till och med olika plan, men åtminstone kan de trakten de vistas i, och inte enbart staden, de 3 byarna runtikring och det välkända vattenfallet, utan den undanskymda gläntan och den stora eken i mitten av skogen, björngrottan en bit därifrån och en massa annat.

Summering: Ofta beresta vägvandrare. Rastlösa individer med stort krav på egen frihet.

Hoppas det hjälpte

 

[Ram]

En ranger utmärks av att den aldrig är kass. Den har alltid ett ess i rockärmen. Den är skaplig i närstrid, den har en båge så den kan skada på avstånd (jag skiter i två-vapen-rangern, den skapades bara för att Drizzt var ranger), den har en Animal companion och kan summona flera efter behov, den klarar sig bra i vildmarken, den kan spåra och gömma sig, den är svår att överraska och ambush:a och därtill har lite andra spells. Den är som en spelbar skogstomtebard helt enkelt.

Sedan håller jag med Krille; Han är The american dream. Stark på egen hand. En cowboy. John Wayne.

 

[Godzillikles]

Sedan håller jag med Krille; Han är The american dream. Stark på egen hand. En cowboy. John Wayne.

Ja, eller varför inte den ännu mer uppenbara referensen Chuck Norris?
Det är åtminstone för mig precis som Krille säger, det är det som gör den charmig och kraftfull för mig (och som gjorde att jag ogillade den en hel del i min anti-USA period jag hade för ungefär 15-20 år sedan).
Även prisjägartypen, framställd och förevigad av bland annat Lee Van Cleef och Clint Eastwood, drar i samma känslosträngar. En ranger i min nuvarande kampanj är i princip en flodpiratsjägare (favoured enemy: human såklart) som drar mycket inspiration från Van Cleef.

edit: http://youtu.be/1NuIfInlBII

 

[CapnZapp]

Vad var Aragorn för typ egentligen? Jag vet att han och hans folk patrullerade utmarkerna och att han var ättling till nån kungatyp, men hur hamnade han där? Vem var hans arbetsgivare, och var är alla kvinnliga dunedains som han och hans gelikar var gifta med? Låter ju lite konstigt att en kungaättling och hans släkt får för sig att patrullera lite vildmark baraföratt.

Tolkien körde en variant av när man gömmer sista ättlingen till det hotade kungliga blodet i en vassbåt...

Om jag minns rätt handlade det om att Aragons linje är de sista numenoranerna som behövde skyddas undan Saurons vrede. Elronds smarta tanke var då att om han bara skyddade dem som gäster skulle de snabbt bli feta och veka; så han tog en risk genom att ge dem ett mål och ett syfte, dvs att skydda och patrullera de västliga och nordliga länderna (f.d. Arnor). Som bonus gjorde detta att Saurons agenter sköts ner innan de hittade hoberna

Tror inte Tolkien var speciellt intresserad av "kvinnliga dunedains"... ;-) Antagligen gifte de sig med lokala kvinns, som med lite tur hade eget numenoranskt blod...

Tja förutom Aragorn själv då; som gick rätt på högsta vinsten (Aragorn och Arwen skall ses som en "blek kopia" av Beren och Luthien, som Tolkien alltid såg som sig själv och sin fru... Så lite av en romantiker var han allt ändå