Nekromanti Vad fick dig att börja med rollspel?

[Kri]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

På något sätt fick en kompis den svarta boxen till DoD. Vi var kanske 8-9 år gamla.

2 - Vad fick dig att testa?

Hela kompisgänget spelade. Kompisens mamma var SL första gången.

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Som nörd som gillar fantasy var det svårt att inte fastna...

 

[GnomviD]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

Genom Baldur's Gate, Icewind Dale, m.m. hade jag blivit bekant med D&D-reglerna och genom webcomics fattat hur det spelades kring bord. På spelbutiken där jag brukade spela Magic såldes också rollspel.

2 - Vad fick dig att testa?

När jag började gymnasiet så hittade jag nya nördpolare, som redan spelade rollspel. Jag hade varit intresserad att prova redan innan, och tog väldigt gärna chansen att prova.

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Först var det den där första wow-känslan, men också att det blev ett sätt att umgås med min nya kompisar (vi spelade mest DoD-91). Under den hösten släpptes Vampire: the Requiem och det var egentligen då kaninhålet öppnade sig. Jag var femton, lyssnade på hårdrock och tyckte Hellsing var världens bästa manga. Vampire var som gjort för mig och böckerna bjöd in en till att fundera, fantisera, skapa egna berättelser och utforska känslor, passioner, ansvar och riktigt coolt grisavåld. Några månader senare färgade jag håret svart och slutade klä mig i osvarta kläder. Ja, ni hör ju.

 

[Bolongo]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

Jag köpte plupp-spel på Wizard Games (på Järntorget i Göteborg), och där sålde de rollspel också.


2 - Vad fick dig att testa?

Jag var helt såld på sci-fi på den tiden, och den lilla svarta Traveller-lådan verkade så cool.


3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Möjligheten att själv bestämma berättelsens handling.

 

[luddwig]

1. Min granne Tobbe hade fått den lila Mutant-boxen, jag tror att det var i födelsedagspresent.

2. Tobbe ville naturligtvis testa sin födelsedagspresent.

3. Både jag och Tobbe gillade att spela spel och Mutant var roligare än mycket annat.

 

[Bifur]

1. Jag tror det var en artikel i Kamratposten om ett gäng grabbar som spelade Drakar och Demoner. De brukade spela Dimön, men de tyckte det började bli lite tråkigt när de kunde äventyret..

Den där artikeln minns jag nu när du nämner det. Undrar om jag läste den innan eller efter jag hade börjat spela själv... Undrar om den finns att hitta någonstans...

 

[Dante]

Dessa frågor har jag bestämt redan besvarat.

 

[Jocke]

1. Av någon anledning - det hände aldrig igen varken innan eller efter - följe jag med min far på middag hos en av hans jobbarkompisar. Denne jobbarkompis hade två sönder, den ena i min ålder och den ena något år äldre. Den äldre och hans vänner satt och gjorde DoD-gubbar och visade upp Grymkäfts fällor och sådär. Särskilt bilden siluetten på baksidan av rollformuläret och den där fällan när äventyrsgruppen blir nergjorda av att taket välter och slänger in en av äventyrarna i ett vasst stålnät fastnade i mitt huvud. Mins även att de hade massor av Action Force som var en typsik "nej nått sånt får du inte" leksak (men det har inget med saken att göra). Den julen fanns DoD-91 med i Stor & Liten katalogen och jag la den överst på önskelistan.

2. Jag hade haft min DoD låda i något år och skaffat mig en Mac SE (förmodligen den bästa maskin jag någonsin ägt) som lådan bodde ovanpå. Jag hade läst i den ganska många gånger men det klickade inte riktigt. En helg sov en vän över och vi brukade ägna oss åt att skriva fåniga grejer på våra macar och spela Pirates eller Dubbelmoral - han ägde en classic. Lådan fångade vår uppmärksamhet och efter lite arbete hade vi skapat ett gäng rollpersoner och en egen ras (en super deformed manga-alv). Nån vecka senare tvingade vi våra andra vänner att komma och spela. Det gick sådär, men nästan alla av oss fortsatte.

Också värt att veta är att min kompis och jag nu igen sitter bakom varsin mac tillsammans och jobbar om dagarna. Jag skriver och han ritar - typ som det alltid har vart. Men ibland kan vi ta ut lön också. Han håller inte på med hobbyn alls.

3. Ganska många av oss bestämde oss för att vi nu var rollspelare - det blev så at Klas, som bodde störst och gillade att planera saker, tog över spelledar rollen, vi tog 5 kr per person i medlemskassa för att kunna köpa nya spel och sådär. Det var helt enkelt det vi i det gänget gjorde tillsammans. Sen började vi med Warhammer och tjuvrökning i högstadiet, som båda tog lite fokus från rollspelandet.

 

[Ape of Wrath]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

Vi satt på golvet hos en kompis när vi var kanske 10-11 år, han berättade att hans storebror hade köpt något nytt spel som hette Drakar och Demoner och han drog fram en blå låda med papper, böcker och tärningar. Att öppna boken och läsa föll oss aldrig in utan istället började vi hitta på egna regler om att en av tärningarna var en drake och en annan träning var en riddare. Ja! Det lät skitkul men när vi inte hade en susning om hur vi skulle använda resultaten av våra tärningsrull dog det hela snart ut och vi gick ut i hans trädgård och moffade svarta vinbär istället.

Några år senare var det en äldre kompis som introducerade oss på riktigt och då var det svarta lådan Drakar och Demoner som gällde. Sen var jag hooked.

2 - Vad fick dig att testa?

Det faktum att det var en äldre kompis som introducerade mig och guidade mig, och att jag ända sedan jag kan minnas varit intresserad av att skapa egna fantasivärldar och måla upp scenarion och scener i huvudet med fantastiska element.

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Friheten, inga begränsningar, kunna göra på mitt sätt, jag kan skapa vad jag vill, och att vi gör något tillsammans, skapar något helt unikt som ingen någonsin upplevt eller kommer uppleva igen på samma sätt. Sen är det också en av de få aktiviteter jag verkligen kan förlora mig i, att totalt glömma tid och rum utan bara vara här och nu.

 

[osrick]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

Obskyra notiser i tidningen Military Modelling

2 - Vad fick dig att testa?

Det verkade supercoolt

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Det var supercoolt

 

[Fridigern]

1) En fritidspedagog spelledde något slags B/X D&D för oss när vi var 7-8.

2) Det var det eller sitta och pilla med småpärlor

3) Även om jag inte helt fattade grejen då (jag försökte slåss med tennminiatyrerna) så tror jag att jag fattade potentialen, för jag var grymt taggad när den smartaste av oss köpte DoD91. Sen spelledde hans pappa för oss, efter att ha läst boken en gång, och var till dags dato den bäste spelledare jag någonsin sett.

 

[DanielSchenström]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?
Första Drakar och Demoner dök upp i leksakskatalogerna tidigt 80-tal och såg väldigt spännande ut. Jag kommer inte ihåg vad beskrivningen var men det var tillräckligt för att jag och en klasskamrat skulle lägga märka till dem och önska oss spelet till vår födelsedag och julafton. Jag fick det inte men kompisen fick det i slutet av 1985. Han läste det men förstod inte hur det fungerade. Jag gjorde detsamma och förstod inte heller. Vi var 11 vid tillfället.

2 - Vad fick dig att testa?
1986 hade Drakar och Demoner funnits i våra lokala leksaksaffärer så man spanade lite på dem när man kollade andra leksaker. Och så en dag fanns svenska Dungeons & Dragons där och såg coolare ut än Drakar. Bilderna var mycket bättre. Jag läste kompisens DoD igen och fattade tillräckligt för att vilja testa. Jag valde att köpa Dungeons & Dragons trots det högre priset (159 mot 149). Det visade sig inte bara vara snyggare men upplägget var väääldigt mycket mer pedagogiskt upplagt och efter att ha läst och kompisen och våra brorsor och två klasskompisar gjort rollfigurer så spelledde jag för första gången.

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?
Spelleda rollspel var fantastiskt. Man fick verkligen utlopp för sin fantasi, man fick skapa och fick feedback på den. Inte förrän de senaste kanske 5-6 åren så har jag tyckt spelandet av en rollperson var så kul utan för mig har det varit spelledandet som är det stora.

 

[gustaf s]

1) Min ett år yngre bror berättade. Han hade spelat med sin bästa kompis. Mutant. Jag minns att det var sommarish och vi av någon anledning var på en stor lekplats när han berättade om den här galet göttiga grejen han varit med om. Jag var max tolv för när vi började sexan var jag redan knädjupt inne i rollspelandet.

2) Efter vad brorsan berättade var det nog mest en tidsfråga innan vi skulle spela ihop. Minns inte omständigheterna exakt, men utgår ifrån att det återigen var nåt Mutant. Antagligen RYMD.

3) Vet ärligt talat inte om det var så mycket spelmöte. Som i en avsatt och avgränsad grej. Men när vi hade testat var det självklart att vi skulle fortsätta spela och ragga folk för att vara en grupp. Varför? Det fanns något så otroligt coolt i att själv befinna sig mitt i en film eller bok och att skapa det där tillsammans.

 

[Sömniga Isaac]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?
En barndomsvän som tidigare hade testat rollspel. Vi samlades då en liten grupp och utvecklade vårt eget berättande i en mer strukturerad miljö, inte med något släppt rollspel utan utifrån regler vi själva kom fram till för att skapa en god struktur. På den tiden tänkte vi nog mest på det som ett gemensamt berättande även om vi talade om det som rollspel.
2 - Vad fick dig att testa?
Svaret finns ovan, men tanken på att skapa något tillsammans och utforska en värld tillsammans var det som lockade mig. Att kunna vandra in i gamla sagor eller berättelser som vi tagit del av genom böcker, spel och annan media,
3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?
Det var givande och jag fick upp ögonen för en mer strukturerad form av berättande tillsammans. Det gjorde att jag återvända och sen vart djupt besviken då många rollspel lade en tyngdpunkt på strid, något jag kom över då jag upptäckte bredden på rollspel på senare år genom att läsa mer aktivt i diskussionerna här på forumet.

 

[solvebring]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?
En kompis berättade att han hade spelat det men en nyinflyttad kille.

2 - Vad fick dig att testa?
Ovanstående berättade om hur det funkade och undrade om jag ville testa. Jag menar, jag läste ju redan travvis med fantasy, spelade Magic, Diablo osv. så det var bara att köra. Lät precis som min grej!

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?
Jag upplevde något inom mig som jag aldrig lyckats uppleva med något annat ... Det går helt enkelt inte att beskriva. Tyvärr har jag dock aldrig lyckats återuppleva känslan från det allra första spelmötet, men det väckte liksom någonting inom mig. Bordsrollspel hade allt jag ville ha vad gäller spel och fantasi. Jag och rollspel klaffade helt enkelt.

 

[Robert Jonsson]

1. Annons i Leksakskatalog. Drakar och Demoner 3.0 såg asballt ut. Ville ha det direkt!

2. Att jag tvingade min kusin att spelleda, eftersom jag inte själv lyckats lista ut hur det fungerade.

3. Jag hade fantastiskt roligt och det var helt olik all annan hobby jag pysslat med. Okej, inte riktigt. Jag hade förstås lekt krig där man visualiserat scenarion och landskap i vardagen, och det här påminde om det - fast på steroider.

 

[Sia]

1. Hittade rollspelsböcker när jag botaniserade bland ungdomshyllorna på biblioteket och tyckte att det verkade spännande. Tror att det var DnD som jag läste och det verkade rätt roligt för en fantasy-slukare som jag var under gymnasiet.

2. Det dröjde en massa år innan jag började prova spela, ffa för att jag inte hade någon i bekantskapskretsen som spelade. Sedan flyttade jag för att plugga vidare, vidgade min bekantskapskrets, hittade WRNU och events och gick på en sån!

3. För att det var en spännande upplevelse, att få leva in sig i roller och världar helt olikt ens vanliga dagliga tillvaro! Trevligt folk och community. Ville också prova på olika slags rollspel vilket jag gjorde ett tag och även då inte bara bordsrollspel utan även lajv

 

[Paco]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

Genom kompis när jag var omkring 7-8 år. Hans bror lirade. Var redan såld på fantasy.

2 - Vad fick dig att testa?

Vi körde improviserat utan papper och tärningar på väg till och ifrån skolan. Sen introducerade min bror från en annan mor mig till DoD... vi körde Marsklandet. Jag var kanske 13 då, och började köra "på riktigt".

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

Förstår inte frågan.

 

[Rhodryn]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?

Jag hade börjat gymnasiet (1995), och jag hade börjat skaffa nya kompisar där (2st... de få kompisar jag hade haft innan gymnasiet försvann helt när jag slutade högstadiet)... och efter bara ca 4 månader i första ring (jag minns att det var snö ute) så berättade min första nya kompis (vi hade upptäckt att vi båda gillade bygga flygplans modelet, så vi blev vänner med början på det... första dagen utav gymnasiet faktiskt, och för en gång skull så var det jag som tog första steget vilket jag aldrig hade gjort tidigare... jag är en oerhört blyg person, och kraftigt mer så på den tiden än nu) att han hade sätt reklam fasttejpad på en lycktstolpe i stan. Reklam för någon typ av spel affär som hette "Fanatic" som låg bara ca 5 minuters gång ifrån våran skola. Min kompis ville gå ditt på någon av rasterna för att kolla vad det handlade om, så vi gick ditt efter lunchen. Och vad vi fann var något som ingen av oss två hade sätt tidigare... väggarna var fulla av lådor med vad som såg ut att vara plast och tenn figurer, till diverse olika spel, men de flesta var till nått spel som tydligen hette "Warhammer"... fanns ju både sci-fi och fantasy version av dem också! Vi var rätt sålda på det redan från början, specielt 40K versionen.

De skulle tydligen ha en spel kväll i affären en kort tid senare, där man skulle kunna få testa alla de olika spelen... så vi gick på den spelkvällen. Där träffade vi en person (han var en ca 5-6 år äldre än oss) som visade oss hur man spelade ett spel som hette "Blood Bowl" (vilket blev det figur spel som min grupp spelade absolut mest).

Efter vi provar Blood Bowl så föreslog samma person för mig och min kompis att vi kanske skulle vilja prova något som hette "Drakar och Demoner", ett så kallat "fantasy rollspel" som han och hans kompisar hade spelat sedan 80'talet. Jag hade spetsat örona vid "fantasy", eftersom sedan jag hittade David Eddings böcker sommaren mellan sjätte och sjunde klass, så hade fantasy varit min nr 1 favorit bok-genre (95%+ utav allt jag läser i bokform är fantasy... den näst största är Sci-Fi som får en 3-4%... inom andra typer av grejer så är det en mer balanserad blandning mellan Fantasy och Sci-Fi för mig... vet inte varför det är en så pass kraftig lutning åt fantasy i böcker för mig)... men också för att jag hade spelat några konsol baserade fantasy "RPG's" (visste på den tiden inte att det vare en förkortning på "roleplaying games") som t.ex Secrets of Mana och det första Zelda innan dess. Jag och min första nya kompis var båda två villiga till att prova det, så en tid sattes till att träffas några veckor senare (bland de första veckorna utav 1996).

Dagen efter vi varit på Fanatics spelkväll så berättade vi för min andra nya kompis om det hela (min nuvarande SL... han och jag blev kompisar för att jag brukade sitta i en av de stora CNC-fräs maskinernas datorrum (min utbilding var "Industriprogram: Trä", göra möbler med maskiner) där jag brukade läsa fantasy böcker under vissa raster... och en dag så stack han in huvudet och frågade "Sitter du och läser Eddings?" (han kände igen bilden på framsidan) och jag sa "Ja... det gör jag."... och efter det blev vi kompisar... XD )... och till min och min första nya kompis förvåning så visste han redan vad Drakar och Demoner var, han ägde till och med några böcker (91'ans box) som han hade spelat lite med kompisar han hade haft innan gymnasiet.

2 - Vad fick dig att testa?

För att han (den äldre... "veteranen") föreslog det? XD

Jag hade ju gillar både Warhammer, och Blood Bowl... och jag var ju redan kraftigt intresserad utav fantasy pga Eddings, och jag hade gillat ett par fantasy spel på konsoler ju. Så det kändes liksom bara naturligt att jag skulle prova detta också.

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?

En av anledningarna... dock ej huvud anledningen faktiskt... är att en grupp på 5 andra personer byggdes upp runt mig under denna tiden... till viss del, men igentligen rätt stor del, baserat på rollspel. Denna gruppen av 6 personer var ju jag, mina två gymnasie kompisar, modelbyggaren och "Sitter du och läser Eddings?" kompisen, "Veteranen" som jag träffade i Fanatic affären, modelbyggarens bästa kompis från innan gymnasiet, och flickvännen till min "Sitter du och läser Eddings?" kompis.

Och detta var kompisar som jag ansåg vara mina första "riktiga" kompisar... personer som det kändes som att de faktiskt ville spendera tid med mig... för att det var... jag. Inte för att jag var någon typ av temporär ersättare för att inga av deras andra kompisar var tillgängliga just då eller något... vilket var vad jag kom fram till, och kände, att det hade varit så med de flesta kompisar jag hade haft innan gymnasiet. Och på det så fanns dar ett flertall ytterligare lager utav "kompisar" och "bekanta" runt denna kärngruppen utav 6 personer som jag var del av... andra grupper av rollspelare i min stad och närliggande områden som andra i min grupp kände och kände till, men även några få andra grupper utspridda i landet som vi stötte på via rollspels konvent som Gothcon, Sydcon, mm. Helt enkelt en stor grupp personer som nästan alla spelade rollspel och/eller figur/brädspel utav denna typen.

Nu har jag ju inte faktiskt den typen av kontakt med de flesta av dem längre (jag brukar anse att 2003 är året då den rollspels gruppen hade upphört finnas, because life happens... och där jag anser 2006 sedan vara året då jag tappade kontakten med den sista spillran av den gruppen när jag slutade spela/träna innebandy, vilket jag hade spelat med dem sedan 1996)... den enda som jag fortfarande träffar någerlunda regelbundet är min "Sitter du och läser Eddings?" kompis, som jag lite då och då spelar rollspel med, tillsammans med hans mycket yngre bror (11 år yngre för honom, 10 för mig). Det är ju lite synd att det blev som det blev, men det är sånt som händer, och de 7-8 åren gav mig oerhört mycket. Bl.a så har rollspel hjälpt mig att inte vara lika blyg som jag var innan jag träffade dessa kompisarna... även om jag är långt mer blyg i dag än den vanliga personen... men innan dess så var jag RIKTIGT jävla blyg... det tog all min kraft under den där första rasten under första dagen på gymnasiet att ta kontakt med den andra snubben i klassen som gillade att bygga model plan etc... och i dagsläget, tack vara rollspel, så tar det nog bara halva min kraft att göra det. XD


Men... som sagt, det är inte huvudanledningen till varför jag kom tillbaka. utan den är för att... ja... hur ska jag förklara det.

Efter jag hade spelat rollspel det första gången så kändes det som att ett tomrum, som jag inte visste jag hade, fylldes. Och specifict ett rollspels format tomrum. Jag hade redan börjat känna det innan vi spelade... när jag skapade min karaktär... Riddar Rhodryn Callahorn... att där var något med det som tilltalade mig något oerhört mycket.

Det är nästan som att man har satt ihop ett helt puzzel utav ens intressen, ett riktigt snyggt och roligt puzzel... där någon helt plötsligt håller fram en extremt stor puzzelbit och säger "Men den här då? var ska den sitta? Puzzlet är ju redan klart ju!"... och när du väl har den puzzebiten i handen, så helt plötsligt uppenbarar sig ett stort hål som du inte kunde se innan i mitten utav puzzlet, där denne stora puzzelbiten passar in. Där allt annat runt den (och de andra stora puzzelbitarna) är de många små puzzelbitar utav "grejer" (intressen) som bildar en någerlunda tjocka ramen som håller ihop det hela... och tillsammans skapar de ett flertal större puzzelbitar som sitter i mitten.

Rollspel är för mig en av dessa stora puzzelbitarna. De andra stora sådana puzzelbitar för mig är böcker (nästan bara fantasy dock), tv/dator spel, figur/bräd-spel, serietidningar (främst Marvel, men även Image), tv-serier och film, och kanske några andra lite mindre puzzelbitar... och hela det här puzzlet är till större delen en blandad bild utav Fantasy och Sci-Fi baserade grejer.

På många sätt och vis var jag oerhört sent ute med att hitta rollspel... för innan december 1995 (jag är född under Juni 1979), och specielt innan Januari 1996 (när jag provat det för första gången) så visste jag inte ens att det fanns något som ens hette "rollspel"... konceptet utav denna specifika typen av "rollspels" som helhet fanns inte i min hjärna innan dess helt enkelt.

Så när jag väl fann den så var det som en typ av uppenbarelse för mig... något som det var meningen att det skulle vara en del av mitt liv på något sätt. Jag kände väldigt liknande känslor när jag hittade Fantasy böcker med David Eddings... eller tv/data RPG's när jag hittade Final Fantasy VII 1997 och Fallout 1 och 2 på PC runt ca 2000... de olika diverse Fantasy och/eller Sci-Fi baserade tv-serier och film... mm.

It's like it was just ment to be...

 

[Ram]

1 - Hur hörde du talas om rollspel första gången?
Jag var inne i "stan" (bodde "på landet") och hälsade på en kompis. Han hade Drakar och demoner den blå lådan och jag och en kompis spelade. Jag fattade inget, kunde inte spela tillsammans med någon utan skulle "tälva" och rida åt olika håll och dog av troll.

2 - Vad fick dig att testa?
Jag var 11 och min kompis sa att vi skulle spela.

3 - Vad fick dig att komma tillbaka efter ditt första spelmöte?
Mina bokstavskombinationer. Jag åkte direkt hem och skapade mitt eget Drakar och demoner med enbart T6:or och skapade femtio monster, tio äventyr och mängder med SLP. Sedan öppnade jag sparkassan och köpte mig Drakar och demoner, den svarta lådan. Jag var fast direkt helt utan återvändo.

 

[Botulf]

1+2
Det gamla vanliga. Brorsan köpte DoD91.

3
Kom ihåg att vi satt och gjorde rollpersoner men vetetusan hur det blev med första spelmötet. Jag hade en rollperson som var riddare. Brorsan gjorde ett helt äventyrargäng han SLP: ade. Jag blev såld på konceptet med friheten att utforska en medeltida fantasyvärld.