Nekromanti Vad finner ni lockande med scifirollspel?

[DanielSchenström]

Är det att få spela i en etablerad miljö som exempelvis den i Star Wars eller Star Trek?

Eller att utforska en möjlig framtid?

Är det att få utforska andra världar?

Att möta annorlunda varelser och kulturer?

Eller är det något annat som lockar er inom sci-fin? Kanske reflektioner av hur vår framtid kan te sig, se omvärlden genom främmande ögon? Eller är det coolare att spränga planeter än lagerbyggnader, coolare att flyga genom nebulosor i överljusfart än rida på hästrygg över leriga stigar?

 

[Ackerfors]

Jag tycker det är alla... eller kanske ingen... Det beror lite på. Jag köper Star Wars för att få spela i en etablerad värld och absolut inte för att utforska framtiden eller utforska andra världar. Jag spelar Star Wars för att jag vill vara Obi-Wan helt enkelt. Men å andra sidan så finns det andra spel som inte alls har en etablerad värld och de spelen finner jag också ytterst intressanta. Det är helt upp till vilket spel man spelar eller vilket humör man är på.

Man ska man se till hur det är rent generellt (vilket jag antar är precis vad du vill att jag ska göra...) så föredrar jag nog oftast utforskande av världar, utforskade av möjliga framtider och möten med främmande kulturer framför pojkdrömsspelande i till exempel Star Wars eller Star Trek, mest för att jag tycker att det är svårt att spela i etablerade världar (som jag dessutom tycker om) utan att bli någon suspekt inkarnation av min favoritkaraktär.

 

[Storuggla]

Att kunna säga "Berätta koden kräkpulver, annars åker du ut för luftslussen!".
Att skojja med skottar i nollgravitation (klura på den ni!).
Den klaustrofobiska känslan när man bordar eller blir bordad och vet att den minsta hålet i skrovet är sketafarligt.
Och naturligvis misjumpsen...


Storuggla, marinkåren har kilt och säckpipa, dammit!

 

[Brixton]

Något som verkar vara populärt både på film (särskilt star trek) och i rollspel är att plocka ut en liten del av dagens samhälle och bygga upp sitt äventyr/sin värld runt den. Det är nog något som tilltalar många när man känner igen sig i något samtidigt som det är nytt eller överdrivet till det extrema.

Det här används i vart och varannat Star Trek-avsnitt och är en stor anledning till att så många utomjordingar får en så pass homogen och människobaserad kultur som jag sett en miljon andra inlägg klaga på. Samtidigt är det ett utmärkt sätt att presentera en historia eller ett budskap på ett sätt som går hem och som folk kan relatera till och därför en del av vad som gör Star Trek så tilltalande för många.

Sen i hur stor utsträckning man kan överföra det på rollspel vet jag inte riktigt. Jag tror att svaret på vad som är lockande med SF-rollspel är enklare än så. Har man som rollspelare sett en häftig film med en häftig värld så vill man förstås prova rollspelet som utspelar sig i den världen också.

 

[Rickard]

Jag gillar att spela i en värld som de (i detta fall är "de" spelmakarna) har haft en tanke bakom, som vilken stämning den ska ha eller att den bygger på en ball grundidé till värld..

Sedan är det alltid kul att få uppleva fantasifulla ting eller hur vissa ger förslag på hur framtiden ska te sig i form av mekaniska mekanismer..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som känner sig menlös som inte ens kan vidareutveckla detta

 

[Eksem]

I like to blow things, big things! Nej vänta nu...

I like to blow things UP, big things!
Vill jag spela symboliska spel, utforska saker och se på min omvärld ur främmande ögon spelar jag urban fantasy.
Vill jag ha det smutsigt och gritty spelar jag dark fantasy.

Vill jag spränga stora saker, skjuta med lasrar och vråla saker åt saker spelar jag space fantasy (rymdopera).

 

[entomophobiac]

Lite av varje, tror jag.

Jag tycker inte om omfattande bakgrundsmaterial, så världen i sig bör vara lätt att förstå sig på och komma in i. Just nu är det faktiskt Sci-Fi som jag planerar att spelleda, och det kommer bli kul att åka runt bland stjärnorna igen efter åratal av nutidsspel, tjugotal och fantasy.

Det jag föredrar med scifi är möjligheterna och friheterna. Ingen ifrågasätter en bläckfisk som går på land och flyger - du kan introducera den om du vill, så länge du har ett fånigt namn till den. Hade det varit fantasy - eller något annat än Cthulhu - så hade du inte kunnat ta med ett sådant kreatur utan spelarnas irritation. (Ibland undantaget D&D också, men jag hoppar helst över de töntiga monstren.)

 

[Johan K]

Är det att få spela i en etablerad miljö som exempelvis den i Star Wars eller Star Trek?

Det är nog min största anledning att jag lirar scifi-spel... Att få vara med & hjäpa rebellerna mot Imperiet..
Sen att det är lite skoj att fantisera om hur det verkligen kommer att bli i framtiden är ju åxå skoj faktiskt... Att man inte ricktigt vet hur det kommer att vara.

 

[Vitulv]

Fan heller

Storuggla, marinkåren har kilt och säckpipa, dammit!

Det har vi inte alls! Vi bär byxor och spelar flöjt, tackar som frågar.

/Vulf

 

[Brixton]

...och här ser vi beviset

http://www.ala.usmc.mil/band/photogallery/1stmcdistrict.asp

men dom skulle nog vara söta i kilt

 

[jimpe]

Utforksandet och Near Space

Jag tycker om att leka med populärvetenskapliga idéer och nya rön inom astronomin för att hela tiden ha en on the edge känsla i spelet. Detta främst när jag skriver egna spel.

Det mest spännade när man spelar är att utforska en värld. Jag älskar Near Space miljöer som i filmerna 2001/2010, OutLand, Moon 44, Total Recall och i stor del också Babylon 5, för fast den egentligen sträcker sig långt ut i galaxen så är den ganska lotech.

 

[Neanderson]

Jag spelar i princip bara Cyberpunkrollspel när jag lirar "sci-fi", och det som lockar mig till denna genre är delvis den nära framtiden, det inte alltför abnorma steget framåt inom teknologin (inga laserpistoler und så vidare), men framför allt den existensiella biten av cyberpunk som, om den inte redan är befintlig, är lätt att "montera" dit.

 

[Krille]

Det är inte fjantasy

Det är inte fjantasy.

Åkej, innan vi rasar samman i en anti-fjantasy-debatt, så kanske jag ska förklara mig. Science fiction som genre är oerhört varierad. Det finns inte ens någon "standard-subgenre" inom SF, som fjantasy har kommit att bli "standard-subgenre" inom fantasy. Säg "fantasy" och allihopa kommer omedelbart att tänka på det som hamnar innanför JET-mallen (Jordan-Eddings-Tolkien). Säg "SF", och du kommer omedelbart att få ett stort krig mellan Star Wars-fans och trekkies, och ett litet krig mellan cyberpunkare och near earthare. SF är helt enkelt en mycket mer diversifierad och inte lika stereotyp genre.

 

[Krille]

Re: Near-earthers vs flat-earthers

"SF har hard sf vs rymdopera, cyberpunk, near-earthers, dysonian."

Snarare hard sf vs space opera, far future vs near future, mörk framtid vs utopia, samhällsexperiment vs eskapism, etc.

"Everway, mitt älsklingsspel bland fantasyspel"

...är i princip okänt utom bland utan dess galna fans (själv fann jag spelet totalt ospelbart men snyggt). Det belysande med fantasy är att alla de rollspel du tar upp som "annorlunda" är små som fan, och tilltalar enbart sina respektive fans. Men tittar man på SF-rollspel så hittar man så varierande produktlinjer som Star Wars, Star Trek, Traveller och Fading Suns innan man ens hunnit lämna mainstream-linjen.

"Säger någon SF-rollspel tänker jag på typ Traveller, B5, Star Trek... att man åker omkring och träffar rymdisar."

Och säger någon fantasy-rollspel så tänker jag direkt på DoD eller D&D.

 

[Rising]

Brudarna!

Jag bedömer all Sci Fi efter följande vetenskapliga algoritm:

Kvalitet = Killarnas fulhet/fattigdom X Brudarnas exotism X antalet illa dolda sexuella undertoner.

Den första snubben som Barbarella ligger med är ju hårigare än Chewbacka, en riktig fuling, men hon är rena rymdpinglan, och filmen lämnar aldrig själva sextemat. (förutom kanske när den snöar in på lavalampa-temat) Typiskt bra.

Star Wars' höjdpunkt var förstås när Yabba (=extremt ful och oattraktiv kille) började slemma (som en riktigt äcklig patriarkal borgarbracka) på Leia i hennes guldbikini (=hög brudfaktor). Hela grundstoryn i första filmen om den fattiga pojken och den strulige smugglaren som slåss om prinsessans gunst får också godkänt.

Star Trek är ofta lika upphetsande som ett avsnitt av Kvinnofängelset, men i den där filmen då de hamnar på fängelsekolonin och de får hjälp att fly av den där varelsen som kunde ändra skepnad hur som helst... Kommer ni ihåg? Phwoaaa! Vem skulle inte vilja skaka galler om man kunde ha sådana där syndigt förföriska rymdnegresser som ens cellkompisar? Kirk är visserligen inte ful eller fattig, men han sitter ju i en hopplös situation bakom lås och bom, så i slutändan hamnar ändå kvalitetsindex högt. Det behövs inga sexuella undertoner, heller, för de gökar ju på riktigt.

Osv, riktigt bra S/F driver alltid de sexuella fantasierna ett steg längre än vad man tidigare gjort. Skulle det vara sexigt med blå hud? Skulle det vara sexigt med en reptilkvinna? Skulle det vara sexigt med två dominanta bitchfascister som Lydia och Diana? Skulle det vara sexigt med tre bröst, som hon i Total Recall? Osv, desto mer kluven man är till idén, desto mer exotiskt och bra blir det.

När man blivit ett riktigt proffs på sådana här saker (som jag) så hamnar också till synes osexiga rymdvarelser under nytt ljus och det dröjer inte länge innan man börjar drömma våta drömmar om E.T och Yoda, tillsammans i ett badkar full med vinbärsgelé, och E.T stoppar in sitt lysande finger i...

/Rising
skojade bara.

-I själva verket så gillar jag samtidskommentarerna bäst. Eloi och Morlockerna i Tidsmaskinen, osv. Cyberpunken. All filosofi i Star Trek. Det är enkelt att få med sånt i S/F utan att det blir för krystat.

 

[Man Mountainman]

Jag gillar SF som litterär genre för dess möjligheter till tankeexperiment. Själv är jag ingen mästare på tankeexperiment, och skälet till att jag just nu är i en period där jag känner mig lockad av att lira i rymden har andra anledningar. Kanske är det att en rymdsetting är så obegränsad. Tusentals världar att utforska, biljoner individer att träffa, massor med häftig teknologi att bygga storysar på. Du är inte begränsad på något sätt, men samtidigt kan dina spelare alltid relatera till allt du hittar på eftersom det förenas av sin förankring i fysikens och teknologins lagar. Motsatsen är Fantasy, där du också kan ha med allt men där spelarna förmodligen kommer att ha svårt att kväva en gäspning när det magiska flygande slottet kommer åkandes mot dem. ("jaha, magi. Så spännande")

 

[Vitulv]

Cobra

Någon som sett den sköna mangarullen Cobra? Huvudpersonen stöter på två robotar som ser ut som halvnakna tjejer. De två är fångvaktare när Cobra försöker fly från ett fängelse.

Skön dialog i varje fall;

Sexig robottjej; "Vem är du?"
Cobra; "James Bond"
Sexig robottjej; Omöjligt, han måste varit död i flera hundra år!"

Sedan slåss dom som fan.

/Vulf - som vill ha en sexig kvinnorobot precis som i Jason X, som för övrigt var den bästa fredagen den 13:e någonsin ("we LOOOVE premarital sex")

 

[Troberg]

Re: Cobra

Någon som sett den sköna mangarullen Cobra? Huvudpersonen stöter på två robotar som ser ut som halvnakna tjejer. De två är fångvaktare när Cobra försöker fly från ett fängelse.

Var det fängelset tänkt som något slags straff???