Nekromanti Vad gör barden där eg?

[tull]

Ja förutom att barden verkar vara den roligaste classen i dnd 3.5 (eller motsvarande regelsystem) - vad gör barden nyttig i en grupp?

Det yrket verkar nämligen ganska söndermobbad: Av de jag pratat med och av det jag kan utläsa på internet. Säg att man är 4-5 personer i en grupp då verkar barden vara "omotiverad". Jag får intrycket att det alltid finns något annat som kan göra bardens roll bättre.

Så är barden ett jävla mobboffer eller finns det något roligt med den rollen? Förutom att man får vara en festlig personlighet vid spelbordet.

 

[Ymir]

Barden sög just för att D&D back then var ett paradigm som uppmuntrade specialisering; bardens hela koncept går ut på att kunna lite av varje, vilket helt enkelt suger ur optningssynpunkt. Barden är inte bäst på något.

Detta togs igen med råge i D&D4 dock, där Bard-classen är totalt kickass, och -ändå- jack-of-all-trades fortfarande. Man kan lätt kombinera vissa feats för att få till en bard som är fullständig skill-Gud, tex.

 

[Rickard]

Jag kommer å tänka på följande tråd. Den fick mig att fundera kring vad barder borde kunna och jag bestämde mig för att de borde känna en himla massa personer. Därför får man en Bekant i Matiné när man slår ett perfekt slag i Framföra. Den resursen kan spelaren sedan använda för att hitta på en ny kontakt eller knyta an en relation till en spelledarperson som spelledaren under scenariots gång presenterar.

/Han som kan säga att resursen mest är ett "Jag lyckas automatiskt"-slag men viss rollgestaltar-ton i det hela

 

[Cybot]

Jag gillade barden, även i 3.5, om man körde ett mer multi-taskande äventyr.

*Han kan tala en ur de mest krångliga situationer (tack vare en kombo av bardisk kunskap, skithöga diplomacy/bluff värden samt en kombo av fascinate/suggestion). För att inte snacka Modify Memory. Den bästa "erase all trace we were ever here" formlen i spelet.
*Fungerar skitbra som booster tack vare Inspire Courage, Heroism, Blur, Haste osv.
*Fungerar bra som backup healer tack vare att han är en CHA beroende spellcaster.
*Har flera riktigt bra offensiva formler. Börjar med Hideous Laughter, fortsätter med Suggestion (eller hold person) och så hela vägen upp till Mass Charm Monster och Irresistible Dance. Tack vare bättre Hitdice, BAB och bättre saves så är det också lättare att komma nära.

 

[Pom]

Att vara en festlig personlighet vid spelbordet är inte att förakta, men annars är det en väldigt bra fråga du ställer.

Jag tror så här:

Barden lider av att den inte har någon självklar spelteknisk roll, rollspelshistoriskt. I sagor och myter är musik ofta detsamma som magi. Men i rollspel är det magiker som är de stora magiexperterna (eventuellt med den D&D-iga uppdelningen i flexibla sprängarmagiker och heliga läkarmagiker). Alla övernaturliga förmågor som inte har med övermänsklig fysik att göra blir per definition magi.

Att vara expert på sociala relationer har inte varit någon självklar fördel när krigaren, färdighetskungen och magikern/magikern & prästen är i källaren och slåss mot allt som rör sig. Magikerna har haft besvärjelser för att charma och kommunicera om det skulle bli nödvändigt.

Man måste därför antingen anpassa kampanjen så att bardens förmodade sociala kompetens kommer till sin rätt så ofta att det blir oekonomiskt att använda besvärjelser istället, eller hitta på bardregler inom det spelparadigm man befinner sig i och se till att de varken blir svaga eller överlappar någon annan arketyps område nämnvärt.

Där håller jag med Ymir att D&D 4E verkligen har lyckats. Barden där kan mobba ihjäl fiender och har en massa speltekniska finurligheter som gör den till något eget och spännande.

 

[solvebring]

Barden sög just för att D&D back then var ett paradigm som uppmuntrade specialisering; bardens hela koncept går ut på att kunna lite av varje, vilket helt enkelt suger ur optningssynpunkt. Barden är inte bäst på något.

Hear him!
... Något som till och med går igen i gamla D&D-lulliga dataspel som Baldurs Gate; barden kan behandlas som tjuv, lightkrigare, musikalisk helare osv.

Barden är partyts "fixarkille" som liksom hänger på och ställer upp på vad han nu behövs för.

 

[Ymir]

Agone hade musikmagi av något slag i regelsystemet, det var rätt koolt. Det var ett sånt där spel där "creativity" var ett stat också.

Jag gillar barder, eftersom jag har lätt att relatera till konstnärer (snarare; skapare) av olika slag - mina manliga rollpersoner i princip måste vara konstnärer om jag ska kunna känna för dem. (Och därtill inom ett område jag förstår, tex pulpnoveller eller medeltida musik - impressionistisk konst går alltså bort).

Så skulle jag bygga ett prestationsrollspel (won't ever happen, men men), skulle jag definitivt väva in nån form av musikmagi i kosmologin redan från början, så barderna kunde vara med på koola sätt.

 

[Necross]

Vicious Mockery var ju en kul idé i 4E. Men där är väl barden mer konkurrenskraftig än i andra versioner.

 

[CapnZapp]

Barden sög just för att D&D back then var ett paradigm som uppmuntrade specialisering; bardens hela koncept går ut på att kunna lite av varje, vilket helt enkelt suger ur optningssynpunkt. Barden är inte bäst på något.

Detta togs igen med råge i D&D4 dock, där Bard-classen är totalt kickass, och -ändå- jack-of-all-trades fortfarande. Man kan lätt kombinera vissa feats för att få till en bard som är fullständig skill-Gud, tex.

Jag skulle vilja säga att Dungeons & Dragons är lika optningsfokuserat och specialiseringsbelönande som någonsin.

Däremot har designteamet lärt sig en läxa från 3E.

Om du ska få lov att kunna två saker är det inte alls rimligt att du är hälften så bra på var och en av dem. Istället är det rimligt att du är mellan 90% till 99% så bra, vilket i praktiskt bruk innebär att generalisten för att alls vara relevant får max ligga 1-3 poäng efter specialisten.

Men den stora skillnaden är ju inte att Barden istället för att kunna 50% av lite av varje nu kan 90% av lite av varje.

Istället är den huvudsakliga anledningen att Barden gjort sig fri från sitt skamfilade rykte att: Barden inte alls längre är Jack of all Trades!

Barden har ju gjorts till en fullgod Leader i 4th Edition. Därmed är den lika mycket på topp som Warlorden eller Shamanen (bara för att ta två exempel).

Att Barden fortfarande räknas som någon som kan lite av varje är i detta sammanhang mest att betrakta som lite bakgrundsbeskrivning, lite fluff. Det viktiga är att Barden fått ett jobb han kan göra på 100%!



TL;DR: Anledningen att Barden kickar ass i 4E medan han inte gjorde det i 3E är att det handlar om två fundamentalt olika klasser, där den ena saknade någonting att vara bäst på; vilket är, har varit, och kommer troligen alltid att förbli det enda som räknas i D&D.