Vad gör dig oroligast för hur en spelarkaraktär ska fungera i din kampanj?

[Zire]

Tramsig ras och dumt namn. Det fanns flera andra varningslampor, men inget är värre än någon som signalerar "jag har inte tänkt ta det här seriöst alls".

 

[Svarte Faraonen]

None of the above (lägg alltid till ett sånt val för oss fåntrattar som inte hittar vårt svar ).

För mig är det:

CHAOTIC NEUTRAL SOM ALIGNMENT

Största varningsflaggan i världen! Signalerar "jag kommer att vara en douche mot alla spelare OCH rollpersoner och kommer att peka på min alignment för att rättfärdiga mitt beteende.

/M

Jag tror min senaste rollperson till D&D 5e är Chaotic Neutral. Hon är en rätt hyvens typ som dock har dålig ordning på sig, inte vill att någon sätter sig på henne och väl egentligen gärna hjälper andra att slippa förtryck om tillfället ges, men inte har något vidare patos. Inte den som sticker ut nacken för andra, men absolut inte taskig.

 

[Dr_Dängrot]

Den jobbigaste version av neutral i DnD är 2nd editions true neutral.. fuck u druider i 2nd edition .

 

[Rickard]

Jag röstade för "konceptet inte funkar i settingen", men vet inte om jag skulle ens råka ut för det, eftersom jag skulle prata med spelaren om det. På samma sätt känner jag om "dumt namn". Så det jag skulle oroa mig för är väl snarare om karaktären är stulen, eftersom spelaren i sådana fall inte kan tänka bortom det. På andra plats är det om spelaren återanvänder en karaktär från ett helt annat spel.

Resten är inget jag egentligen oroar mig för, mycket på grund av hur min spelstil är. Det spelar ingen roll om de minmaxar, är svaga, är onda (jag anpassar mig) eller har för mycket/lite backstory (använder backstory för att skapa världselement, men kan lika gärna hitta på själv).

Det jag skulle oroa mig mest för är om karaktären inte passar för gruppspel, för sådant tycker jag är svårt att veta på förhand. Det kommer främst fram under spel.

 

[ceruleanfive]

Ursäkta att jag sabbar din första poll, men mina svar ligger utanför alternativen.

För mig är den största oron att jag spelaren tycka att rollpersonen är ointressant i praktiken – att hen tycker att den verkar intressant, men när vi börjar spela tröttnar hen på att spela den.

Tidigare var en av mina stora orosmoment att rollpersonen inte skulle klicka med resten av rollpersonerna, men det har vi numera verktyg för att hantera, så det är inte ett problem längre.

 

[Mogger]

Jag är nog aldrig orolig över det, en spelares RP. Det ligger isf så långt ner på min lista över saker att oroa mig över (där "undrar om kompressorn i kylskåpet klarar 4 år till?" kommer ovanför). Men jag svarade att konceptet inte funkar i settingen. Jag har aldrig varit med om det, vad jag kan minnas. Om det är något som eventuellt skulle kunna oroa mig så är det en RP som stjäl alla andra RP:s strålkastarljus, men jag vet inte... Det är väl mer på spelarnivå kanske? Och sådana spelare hade jag nog inte spelat med, så...

 

[luddwig]

Några spelare i min hvudsakliga spelgrupp har en förkärlek för att göra mycket märkliga rollfigurer men ändå få dem att fungera i kampanjerna så jag försöker lära mig att slappna av och lite på att det löser sig.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har i ungdomen haft den där spelaren som alltid skapade udda karaktärer som aldrig någonsin passade in i settingen/äventyren/kampanjen/äventyrsgruppen.

Vi spelade nått öken äventyr till DnD och hen gjorde en sjöman en annan gång spelade vi ett piratäventyr och hen gör en ökenbeduin , vi spelade call of cthulhu och alla gjorde arkeologer , antikvarier , botaniker, lingvistiker osv hens karaktär ja hmm en amatör radio dj.

Vi spelade random hack n slash fantasy och hen gör en grisbonde när alla andra är magiker och krigare och helare osv , western och alla gör revolvermän/outlaws och hen skall spela en prostituerad.

Jag vet än idag inte om hen gjorde det för att jävlas eller för att hen verkligen ville spela dessa karaktärer och verkligen fick ut nått av det för hen sabbade aldrig spelmötena eller barnslade sig ingame och gjorde infantil humor av det hela.

Tilläggas skall att vi var i tonåren 16-19 när det här skedde , idag skulle jag aldrig ens tillåta sådant här om spelaren inte gav mig en väldigt bra förklaring till varför hen vill spela en karaktär som inte passar in i settingen eller äventyret/kampanjen.

 

[Rangertheman]

Jag svarade också med "Konceptet fungerar inte med settingen", mest för att det känns som att det täcker flera potentiella problem. Det mest grundläggande är att rollpersonerna faktiskt vill/kan syssla med det som spelet går ut på och att spelarna är inställda på att rollspel är en gruppaktivitet. Självklart behöver inte rollpersonerna springa runt, hålla varandra i handen och sjunga kumbaya hela tiden, men det är inget kul när spelledandet hela tiden är som att försöka valla katter.