Vad gör en fantasy värld positiv?

[God45]

Positiv är inte rätt ord men jag ville inte gå fullt ut och använda ”utopisk”. Vad vill du ha eller vad till och med kräver du för att tycka att en fantasy värld är motsatsen till mörk?

 

[Lemur]

Kanske hobbits... Men jag gillar mörk fantasy så hellre utan!

 

[afUttermark]

Jag kommer typ bara på en riktigt mörk värld och det är Gemeni.

Symbaroum är så sjukt glättigt ljus med sina solriddare och skogsmullefasoner.
Warhammer ska vi inte tala om med mysmonster i skogen(getter med svärd) och där den farligaste kulten leker med fingerfärg och kallar sig purple hand.
Kopparhavet har ankor och mys.
Trudvang har tomtar, troll och myskeltiska gullevikingar med tribaltaueringar och tvåhandsyxor.
D&D kan jag inte uttala mig riktigt om men det känns ju väldigt vanilj, levlar är som vaniljyoughurt.

 

[DanielSchenström]

Optimistiska, oöverutnyttjade intelligenta varelser som är sjyssta mot varandra i majoriteten av världens nationer är väl vad jag tänker på. Detta får inte heller negeras med att världen är döende, någon ohinderbar apokalyps eller liknande. Inte heller får det finnas för många hemskheter i form av otäcka monster som äter barn, sprider sjukdomar och liknande.

Jag kan tänka mig tonen, hur man beskriver saker också kan spela in. Det finns häxor och troll i världen låter inte så illa förrän man kanske går in i detalj hur de beter sig.

Sen hur positiv världen är beror på. Är det liten chans att den onda ondondingen kommer förslava, förgöra världen eller närmare 50-50?

Nånstans mellan utopisk och väldigt bra? Det kan ju vara en värld där alla har det bra men olika personer eller fraktioner är oense om hur man ska gå från väldigt bra till utopisk? Man kanske går så långt som att kalla varandra fula ord? Eller kanske, för allas bästa, ser till att folk försvinner från offentlighetens ljus?

 

[Skarpskytten]

Ingen rasism, sexism, homofobi, etc känns ju utopiskt. Gärna att intelligenta varelser lever i politisk demokrati, och därtill ekonomisk och social dito, som sossarna pratade om länge innan de sålde ut sig. Mellanmänskligt (alviskt, dvärgiskt, mutantiskt, reptiskt, etc) våld (inkl sexuellt sådant) bör ju inte förekomma. Men det här blir ju så trist att det inte går att spela i! Jag föredrar nog mörkret. Eller en utopi med riktiga människor i, som i Le Guins The Disposessed, ett spel där man kan utforska en utopi från utifrån realistiska sociala och psykologiska perspektiv; plakatpolitik tror jag blir dåligt rollspel

 

[Anchorman]

Folk gör inte bara saker för att de måste.
Vill du ge en positiv känsla till en värld så finns det folk i världen som jobbar med att bygga vackra möbler med massa lulliga dekorationer.
I staden finns det en uställning om exoktiska djur.
Varje år tävlar man vem som kan ro tvärs över kanalen snabbast.
Inne på värdshuset hänger det tavlor av en lokal konstnär och man kan köpa en ölprovning med lokala ölsorter.
Osv

 

[DeBracy]

Det är illustrerat med ljusa fina bilder och min rollperson har fint hår och kan sova över hos bönder när hen är ute och reser och de är inte förtryckta förutom när det finns en skurk vi borde tampas med!

 

[Franz]

Fantasy som är motsats till mörk är för mig när de ideal som finns i klassisk fantasy, och som är helt uppåt väggarna i verkligheten, inte problematiseras: Den enväldige kungen är en god och rättvis härskare, riddarna är godhjärtade och tappra etc. Jag tror att många unga män ser detta som em utopi och drömmer sig bort dit. Jag har sett många diskussioner på nätet där inkludering, jämställdhet mellan könen etc. bemött väldigt negativt med motiveringen att "det inte är korrekt historiskt", men då fantasy sällan är korrekt historiskt tror jag att det mer handlar om att personer är ledsna/rädda/upprörda över att någon/några ska ta ifrån dem deras utopi.

 

[Rymdhamster]

Att "the steady state world" är en trevlig och välmående plats. Alltså typ att kungen/drottningen är schyssta personer som försöker göra det bästa för folket och är beredda att offra sig själva för folkets väl. Samma sak med den huvudsakliga "ledningen" (borgmästare, etc...) i landet.

Sen kan det mycket väl finnas "yttre hot" (och dessa kan även komma innifrån) som måste tas itui med av en bunt glada äventyrare. Men dessa yttre hot bör överlag gå att få bukt med. Dvs inte en oändlig, meningslös kamp mot kaoset.

Så typ... jag skulle beskriva Disneys Robin Hood som ett bra exempl. England under kung Rickard är en trevlig och rättvis plats (typ). Men medan han är ute och reser så har ett "yttre hot" (i form av prins john och sherrifen) dykt upp och ställer till oreda som hjältarna måste kämpa mot.

Det här gör att även Bilbo och Saga on ringen kvalar in för min del. Världen är överlag rätt okej, men det är yttrehot i form av ringen och Sauron som kommer in och ställer till det.

Alla dessa tre har dock ganska extrema former av yttre hot som har väldigt stor påverkan på världen.

 

[krank]

?

 

[Ymir]

Det som mest av allt andas gladfantasy för mig är när världen har ett orimligt högt mått av harmoni, och ett uppenbart ointresse från världsbyggarnas sida att problematisera sociala strukturer. Det ska helst vara till den grad att världsbygget har starka radikalkonservativa eller krypto-fascistiska drag.

Tex en kung som är så god och rättfärdig att alla som hatar honom måste anses vara onda, och de lägre samhällsklasserna bugar sig respektfullt för den nobla överhet som styr dem.

Tolkiens Arda hade haft starka drag av sådan här gladfantasy, om det inte vore för den förkärlek till doom och metal som konstant sipprar igenom i hans världsbygge. Så det bästa exemplet jag kan komma på då är väl typ...Lejonkungen. Fascismen är underbar.

 

[Dr_Dängrot]

View attachment 5007?

Ni min ädle hen satte mig just i kontakt med ljuv barndomsnostalgi

 

[Dr_Dängrot]

Utopisk fantasy . En värld där inga ismer existerar och där allt och alla lever i fred och harmoni med varandra, magi används endast för goda ändamål osv .

 

[Dilandau]

Jag har kallat det här för ”bright fantasy” när jag pratat om det tidigare i Läs hårt. Mest i kontexten litteratur.

Jag föreställer mig att det kommer en motreaktion på grimdark. En rörelse som gör för, säg, Terry Brooks och Robert Jordan vad grimdark gjorde för typ Michael Moorcock och Ursula LeGuin. Renodling, riff och nytolkning av gamla high fantasy-motiv. Skrivet av personer som ”fattar” genren.

”She-Ra” och ”Drakprinsen” (båda Netflix) är populärkulturella exempel från senare tid. Vissa av T Kingfishers böcker. ”Blue Rose”-rollspelet kanske?

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker det är intressant hur två olika synsätt på förtryck och världar med inspiration från äldre historia syns här i tråden, och brukar komma upp när den här sortens frågor diskuteras:
1. Att inkludera "historiskt korrekt" förtryck i fantasyvärldar som i teorin skulle kunna vara utan det är suspekt. Folk som gör det gör antagligen så för att de på något plan tycker att detta förtryck är naturligt, och egentligen på något plan gillar det.
2. Att inte inkludera "historiskt korrekt" förtryck i en spelvärld men ändå inkludera feodala troper som riddare, kungar och liknande är en ideologiskt naiv hållning som bara bidrar till att utmåla ett dåligt samhällssystem som bra. Att framställa en feodal monarki som ändå är ett trevligt ställe för vanligt folk att bo på är en romantiserande fiktion som har fascistiska drag.

 

[God45]

Jag har kallat det här för ”bright fantasy” när jag pratat om det tidigare i Läs hårt. Mest i kontexten litteratur.

Jag föreställer mig att det kommer en motreaktion på grimdark. En rörelse som gör för, säg, Terry Brooks och Robert Jordan vad grimdark gjorde för typ Michael Moorcock och Ursula LeGuin. Renodling, riff och nytolkning av gamla high fantasy-motiv. Skrivet av personer som ”fattar” genren.

”She-Ra” och ”Drakprinsen” (båda Netflix) är populärkulturella exempel från senare tid. Vissa av T Kingfishers böcker. ”Blue Rose”-rollspelet kanske?

Jag har hört den rörelsen kallad för "hopepunk" någonstans! Det är väldigt mycker de serierna som jag tänker på som ljusa och positiva.

 

[Theo]

"Noblebright" är den konstruktion jag hört som motsats till/reaktion på "grimdark". I somliga fall kan det ju faktiskt kännas fräschare eftersom grimdark blivit så uttjatat och ofta slentrianbetonat i nutida populärkultur.

Men det är inte riktigt samma sak som en utopisk setting. She-Ra t ex utspelar sig ju definitivt inte i en värld där allt är bra och fint.

Den här artikeln sammanfattar lite av vad jag tänker på, och som synes är ju flera av exemplen sånt som kommit upp i tråden ovan:
5 Guiding Lights to Make Any Campaign Noblebright

 

[Loffeboll]

Jag tycker det är intressant hur två olika synsätt på förtryck och världar med inspiration från äldre historia syns här i tråden, och brukar komma upp när den här sortens frågor diskuteras:
1. Att inkludera "historiskt korrekt" förtryck i fantasyvärldar som i teorin skulle kunna vara utan det är suspekt. Folk som gör det gör antagligen så för att de på något plan tycker att detta förtryck är naturligt, och egentligen på något plan gillar det.
2. Att inte inkludera "historiskt korrekt" förtryck i en spelvärld men ändå inkludera feodala troper som riddare, kungar och liknande är en ideologiskt naiv hållning som bara bidrar till att utmåla ett dåligt samhällssystem som bra. Att framställa en feodal monarki som ändå är ett trevligt ställe för vanligt folk att bo på är en romantiserande fiktion som har fascistiska drag.

Nåja, angående punkt ett så kan väl en anledning att inkludera förtryck i ett världsbygge vara att det kan skapa intressanta konfliktytor? Så länge man problematiserar det tycker jag inte att det nödvändigtvis måste vara sunkigt. Angående punkt två så håller jag med, den typen av glorifiering av feodalsamhällen har varit vanligt förekommande i media under i alla fall min barndom och blir problematisk när den riktar sig till barn...host...Dalt Wisney...host...

 

[Ymir]

Jag upplever att det finns minst två typer av hybridfantasy, som är svåra att klassificera. Dessa har element både av gladfantasy och av grimdark:

Den ena skulle jag kalla bitterljuv, och mästaren inom den genren torde vara Guy Gavriel Kay, vars hela produktion står som praktexempel på genren. Även Tolkien kvalar dock solitt in här, liksom Jack Vances trilogi "Lyonesse". Den bitterljuva fantasyn kännetecknas av en romantisk nostalgi och en extremt stark kärlek till skönhet, och språket den skrivs med är ofta mycket ödesmättat och estetiskt. Världen som beskrivs är dock fylld av illvilja och mörker, orättvisa strukturer, maktmissbruk och mer eller mindre utdragna skildringar av misär, övergrepp och tortyr.

När det kommer till rollspel har Eon starka drag av bitterljuv fantasy, och även tex Changeling - the Dreaming. "Stealth dark" som tex A Red and Pleasant Land är en väldigt nära besläktad stil.

Den andra skulle jag kalla D&D deconstruction (men är öppen för bättre termer), och ett praktexempel är väl Goblin Slayer; ovan nämnda Lyonesse är en hybrid mellan denna stil och den bitterljuva. D&D deconstruction präglas av en initialt naivistiskt skildrad värld, full av harmoni, dataspelslogik och glättiga fantasy-troper. Superlativ magi, magikergillen, rokoko-klänningar på medeltiden, elektriska lampor, kloaker under varje stad, ringbrynjebikinis, bardiskar, demoninvasioner, levelsystem; inget element är för ansträngt eller för kliché. Men eftersom denna fantasy ofta är skapad av japaner väntar den inte länge innan ridån rycks undan och tortyrporren tar vid. Vänskap, hopp och hjältemod förblir viktiga krafter i settingen, men inget olycksöde är för dystert, ingen misär för extrem. Vänta er broken birds, break the cutie, heroic BSoDs och massor av smärta, våld och död.

 

[Svarte Faraonen]

Nåja, angående punkt ett så kan väl en anledning att inkludera förtryck i ett världsbygge vara att det kan skapa intressanta konfliktytor? Så länge man problematiserar det tycker jag inte att det nödvändigtvis måste vara sunkigt. Angående punkt två så håller jag med, den typen av glorifiering av feodalsamhällen har varit vanligt förekommande i media under i alla fall min barndom och blir problematisk när den riktar sig till barn...host...Dalt Wisney...host...

Du illustrerar här rätt tydligt attityd nummer två. Tidigare i tråden har till exempel Franz visat på attityd nummer ett.