Efter att ha besegrat rollfigurerna börjar de tala varmt om världen på den gamla goda tiden, alltså när de själva levde, samtidigt som de moraliserar över den nya tidens moraliska och kulturella förfall. Inte minst pekar de ut rollpersonernas uppenbara personliga brister (girighet, mordlystnad, egocentrism, karriärlystnad, personlig hygien, klädsmak, etc). Jag tänker mig att de går på i samma stil som Tacitus och andra antika moralister. Eller som dvärgar i gammalt GW-fluff, på den tiden GW hade humor.
Lektionen pågår 1t100 år, varefter mumien lägger sig för att sova.