G
Ackerfors
Alas, your rapids!
- Joined
- 21 Jan 2001
- Messages
- 7,475
Och eftersom jag tyckte det var en bra idé...
...Förde jag den vidare. Det gick snabbt att fixa. *applådera Gardener*
Och vad det gäller frågan, det är klart att den psykotiske skurken är den bäste och ondaste. Jag faller för psykopater...
...Förde jag den vidare. Det gick snabbt att fixa. *applådera Gardener*
Och vad det gäller frågan, det är klart att den psykotiske skurken är den bäste och ondaste. Jag faller för psykopater...
DarkMystic
Swordsman
Det är blicken som räknas...
anth
Vetefan
Sagan om Handsken 
Fast å andra sida kan jag tänka mig en svart(?) superskurk med vit handske som lurar hem barn till sitt hem där han...
Tänk om Tolkien skrivit om en handske istället för en ring...
Fast å andra sida kan jag tänka mig en svart(?) superskurk med vit handske som lurar hem barn till sitt hem där han...
anth
Vetefan
Kyligt beräknande ondska
Kyligt beräknande ondska är bäst!
Se på Kejsaren i Return of the Jedi:
"Perhaps you refer to the imminent attack of your Rebel fleet.
...
Yes...I assure you we are quite safe from your friends here.
...
Everything that has transpired has done so according to my design. (indicates Endor) Your friends up there on the Sanctuary Moon..."
Dark side of the Moon (B-skräckis) är ett annat exempel.
Rymdskepp ska besöka baksidan på månen (den sida av månen som man inte kan se/kontakta från jorden).
Givetvis finns det något ondskefullt som väntar på dem där.
Men till skillnad från andra skräckisar så gör inte rollpersonerna fel (dvs de säger inte "is that you?" och går ner i en källare utan ljus när det VET att de finns en mördare).
Problemet är att ondskan RÄKNAR med att de ska göra RÄTT - och tar dem iallafall.
Sån ondska tycker jag om.
Kyligt beräknande ondska är bäst!
Se på Kejsaren i Return of the Jedi:
"Perhaps you refer to the imminent attack of your Rebel fleet.
...
Yes...I assure you we are quite safe from your friends here.
...
Everything that has transpired has done so according to my design. (indicates Endor) Your friends up there on the Sanctuary Moon..."
Dark side of the Moon (B-skräckis) är ett annat exempel.
Rymdskepp ska besöka baksidan på månen (den sida av månen som man inte kan se/kontakta från jorden).
Givetvis finns det något ondskefullt som väntar på dem där.
Men till skillnad från andra skräckisar så gör inte rollpersonerna fel (dvs de säger inte "is that you?" och går ner i en källare utan ljus när det VET att de finns en mördare).
Problemet är att ondskan RÄKNAR med att de ska göra RÄTT - och tar dem iallafall.
Sån ondska tycker jag om.
Palpatine rular!
Kyligt beräknande ondska är bäst!
Word, brother!
Everything that has transpired has done so according to my design.
I filmadaptionen (på bok) är Kejsaren ännu elakare än i filmen. Där säger han åt kommendörern på dödsstjärnan att vända dödsstrålen mot Endor där Lukes vänner är. Himla beräknande elakt asså
//erik. an entire legion of my "best" troops...
Kyligt beräknande ondska är bäst!
Word, brother!
Everything that has transpired has done so according to my design.
I filmadaptionen (på bok) är Kejsaren ännu elakare än i filmen. Där säger han åt kommendörern på dödsstjärnan att vända dödsstrålen mot Endor där Lukes vänner är. Himla beräknande elakt asså
//erik. an entire legion of my "best" troops...
The_Gorger
Hero
SL eller Skrattet
Hm, en elak sl kan vara värre en den värsta skurk.
Men utan ett skratt ingen skurk
Måste krypa in i min asketiska grotta och klura på den ...
Hm, en elak sl kan vara värre en den värsta skurk.
Men utan ett skratt ingen skurk
Måste krypa in i min asketiska grotta och klura på den ...
Well...
...Personligen tycker jag, förutom de redan uppräknade egenskaperna, att "skurken" ska vara mångfasetterad och oförutsägbar; komplex och mindre tvådimensionell så att säga. Det blir mycket intressantare om spelarna kanske rentav börjar sympatisera med "skurken".
Tillför lite mer svårigheter än bara "search and destroy"-temat.
...Personligen tycker jag, förutom de redan uppräknade egenskaperna, att "skurken" ska vara mångfasetterad och oförutsägbar; komplex och mindre tvådimensionell så att säga. Det blir mycket intressantare om spelarna kanske rentav börjar sympatisera med "skurken".
Tillför lite mer svårigheter än bara "search and destroy"-temat.
Wyldstorm
Swordsman
Den totalt sömlösa övergången från gott till ont..
Hjälten som tagit sikte på målet & gått vilse i djungeln av oskyldiga han trampat ner.
Denne episkt beryktade godhjärtade individ som tystnar i en diskussion om gamla tider & plötsligt fäller en tår i ett hjärtslitet ansikte redan fullt av ånger, samtidigt som din mage exploderar i en kylig värme när du försöker förstå "hur" eller "när" det hände..
Vad jag oftast saknar är vettiga "varför" & "hur".
Dessa idiotiska anledningar man får gissa sig fram till hade varit bättre med lite mer insikt tycker jag..
Man vaknar inte upp en dag medans man äter sina cornflakes & konstaterar med ett flin att man är ond, utan man kanske på sin höjd inser vad man håller på att göra ett par sekunder innan man rättfärdigar sina handlingar med nåt ännu mera långt travande ideal..
Den allmänna tron i att det han gör är "rätt", eller att det är "tvunget", "inget annat val" eller att det "rättfärdigas" via någon alltmer blodssvärtad logik för vilken den drabbade alltid är blindast..
Logiken är för mig enkel, en ond man ser sig inte som ond, en god man ser sig sällan som så själv..
Är så totalt less på alla dessa sanslöst uppbyggda "Ondingar" som bara Är onda, markerade med kosmiskt neonljus av nån högre självklar makt..
"The road to hell is paved with good intentions."
D.v.s. En grundond spelledare.
Hjälten som tagit sikte på målet & gått vilse i djungeln av oskyldiga han trampat ner.
Denne episkt beryktade godhjärtade individ som tystnar i en diskussion om gamla tider & plötsligt fäller en tår i ett hjärtslitet ansikte redan fullt av ånger, samtidigt som din mage exploderar i en kylig värme när du försöker förstå "hur" eller "när" det hände..
Vad jag oftast saknar är vettiga "varför" & "hur".
Dessa idiotiska anledningar man får gissa sig fram till hade varit bättre med lite mer insikt tycker jag..
Man vaknar inte upp en dag medans man äter sina cornflakes & konstaterar med ett flin att man är ond, utan man kanske på sin höjd inser vad man håller på att göra ett par sekunder innan man rättfärdigar sina handlingar med nåt ännu mera långt travande ideal..
Den allmänna tron i att det han gör är "rätt", eller att det är "tvunget", "inget annat val" eller att det "rättfärdigas" via någon alltmer blodssvärtad logik för vilken den drabbade alltid är blindast..
Logiken är för mig enkel, en ond man ser sig inte som ond, en god man ser sig sällan som så själv..
Är så totalt less på alla dessa sanslöst uppbyggda "Ondingar" som bara Är onda, markerade med kosmiskt neonljus av nån högre självklar makt..
"The road to hell is paved with good intentions."
D.v.s. En grundond spelledare.
Re: Palpatine rular!
Skägget gör skurken, och en erfaren hjälte kan bedömma skurkens nästa drag utifrån skägget.
Nu har ju inte jag läst boken... men är det inte lite dumt att skjuta söder ens egen skjöldreaktor? Rebellerna åkte ju liksom dit för att ha sönder den och nu hjälper kejsaren dem på traven?
Mvh en konfunderad Vätte
Skägget gör skurken, och en erfaren hjälte kan bedömma skurkens nästa drag utifrån skägget.
Nu har ju inte jag läst boken... men är det inte lite dumt att skjuta söder ens egen skjöldreaktor? Rebellerna åkte ju liksom dit för att ha sönder den och nu hjälper kejsaren dem på traven?
Mvh en konfunderad Vätte
Re: Palpatine rular!
Nu har ju inte jag läst boken... men är det inte lite dumt att skjuta söder ens egen skjöldreaktor? Rebellerna åkte ju liksom dit för att ha sönder den och nu hjälper kejsaren dem på traven?
Är det? (Över)tro på att den egna armadan skjuter den lilla rebellflottan sönder är tillräckligt. Dessutom har ju knappast lille Skywalker inte mycket att syna om det är en bluff eller inte.
//erik. lyssnar på john williams just nu.
Nu har ju inte jag läst boken... men är det inte lite dumt att skjuta söder ens egen skjöldreaktor? Rebellerna åkte ju liksom dit för att ha sönder den och nu hjälper kejsaren dem på traven?
Är det? (Över)tro på att den egna armadan skjuter den lilla rebellflottan sönder är tillräckligt. Dessutom har ju knappast lille Skywalker inte mycket att syna om det är en bluff eller inte.
//erik. lyssnar på john williams just nu.
w176
Förlorad dotter
Oh! Bra inlägg
Oh. Underbart, underbart inlägg helt klart. Jag älskar rent allmänt och föredrar att spela den typen av karaktärer och hur glidningen eller dualitet frammanar en rysning efter ryggraden eller lätt känsla av äckel i halsen. *mys*
Någon som är Ond, med stort O gör och orsakar kanske skrämmande eller obehagliga saker men är sällan speciellt skrämmande eller obehaglig i sig själv.
Någon som bara är ren sadist och gillar att förnedra folk blir bara ett monster i stil med alla andra och känns inte som någon en person eller karaktär utan bara som en stor symbol för ”dåligt”. Att bli uppäten av ett moster må vara smärtsamt och äckligt men vill man ha något obehagligt och skrämmande måste det krypa in under skinnet för folk.
Hannibal Lektor skulle inte vara speciellt upphetsade eller obehaglig om han bara åt folk utan det obehaglig när att han besitter många högt hållna egenskaper. Intelligens, ett orubbligt lugn, vältalighet och att han inte står och ser allmänt elakt och ond och skratta hysteriskt vansinnigt och ont utan ser vänlig och sympatisk ut. Att sedan ta och göra karaktären (till skillnad från Hannibal) inte speciellt hemsk på insidan heller utan någon man kan identifiera sig med och inte bara är väsen främmade ond är bara att ta det snäppet längre och fördjupa det.
Det är kort sagt mycket mer obehagligt att den vänliga, altruistiska,, vissa, ödmjuka, modiga ståndfaste riddaren våldtar en 14 åring på grund av taskig kvinnosyn än när den onda barbar frusen gör det för att vara allmänt onding.
/Elin vet att hon är sjuk
Oh. Underbart, underbart inlägg helt klart. Jag älskar rent allmänt och föredrar att spela den typen av karaktärer och hur glidningen eller dualitet frammanar en rysning efter ryggraden eller lätt känsla av äckel i halsen. *mys*
Någon som är Ond, med stort O gör och orsakar kanske skrämmande eller obehagliga saker men är sällan speciellt skrämmande eller obehaglig i sig själv.
Någon som bara är ren sadist och gillar att förnedra folk blir bara ett monster i stil med alla andra och känns inte som någon en person eller karaktär utan bara som en stor symbol för ”dåligt”. Att bli uppäten av ett moster må vara smärtsamt och äckligt men vill man ha något obehagligt och skrämmande måste det krypa in under skinnet för folk.
Hannibal Lektor skulle inte vara speciellt upphetsade eller obehaglig om han bara åt folk utan det obehaglig när att han besitter många högt hållna egenskaper. Intelligens, ett orubbligt lugn, vältalighet och att han inte står och ser allmänt elakt och ond och skratta hysteriskt vansinnigt och ont utan ser vänlig och sympatisk ut. Att sedan ta och göra karaktären (till skillnad från Hannibal) inte speciellt hemsk på insidan heller utan någon man kan identifiera sig med och inte bara är väsen främmade ond är bara att ta det snäppet längre och fördjupa det.
Det är kort sagt mycket mer obehagligt att den vänliga, altruistiska,, vissa, ödmjuka, modiga ståndfaste riddaren våldtar en 14 åring på grund av taskig kvinnosyn än när den onda barbar frusen gör det för att vara allmänt onding.
/Elin vet att hon är sjuk
Egenskaper jag eftersträvar just nu
En skurk som är både fysisk och psykiskt stark med lite vridna galna idéer är rätt trist. En skurk som däremot verkar i det fördolda, vars alias är en timid och oförarglig gestalt med tillkortakommanden som väcker omgivningens sympatier är betydligt mer intressant. Skurken vet att han måste föra sin omgivning bakom ljuset och utnyttja andra på ett ytterst manipulativt sätt för att uppnå sina sjuka agendor och mål. Ett sätt för skurken att hålla misstankar från sin egen person är att så splittring mellan andra individer och ingjuta tvivel i deras sinnen som får dem att misstänka helt fel personer som upphov till ondskefulla händelser/dåd. När sedan ondingens sanna natur uppdagas ska det vara mycket överraskande och svårt att ta till sig:
"Den enbente närsynte krymplingen ledare för den hänsynslösa demonsekten? Tillåt mig tvivla..."
En ledare för en ond organisation ska vara anonym och höljd i mystik. En huvudondings rykte ska skrämma mer än ett möte med huvudondingen i person.
Så, en bra rollspelsskurk för mig är en individ som när en myt om sig själv och manipulativt verkar i det fördolda, närvarande i ande snarare än i kropp och gäckande otillgänglig för "ljusets förkämpar".
En skurk som är både fysisk och psykiskt stark med lite vridna galna idéer är rätt trist. En skurk som däremot verkar i det fördolda, vars alias är en timid och oförarglig gestalt med tillkortakommanden som väcker omgivningens sympatier är betydligt mer intressant. Skurken vet att han måste föra sin omgivning bakom ljuset och utnyttja andra på ett ytterst manipulativt sätt för att uppnå sina sjuka agendor och mål. Ett sätt för skurken att hålla misstankar från sin egen person är att så splittring mellan andra individer och ingjuta tvivel i deras sinnen som får dem att misstänka helt fel personer som upphov till ondskefulla händelser/dåd. När sedan ondingens sanna natur uppdagas ska det vara mycket överraskande och svårt att ta till sig:
"Den enbente närsynte krymplingen ledare för den hänsynslösa demonsekten? Tillåt mig tvivla..."
En ledare för en ond organisation ska vara anonym och höljd i mystik. En huvudondings rykte ska skrämma mer än ett möte med huvudondingen i person.
Så, en bra rollspelsskurk för mig är en individ som när en myt om sig själv och manipulativt verkar i det fördolda, närvarande i ande snarare än i kropp och gäckande otillgänglig för "ljusets förkämpar".