Nekromanti Vad gör rollspelandet bra?

[Mjölner]

Jag har funderat på det här lite grann. Jag och kompisar brukar spela rollspel ibland, men det brukar sluta med att alla blir oseriösa och inte orkar spel mer. Vi kanske fokuserar för mycket på reglerna och inte på själva rollspelandet. Jag har tänkt att träna ordentligt på ett bra äventyr, men vad gör ett äventyr bra egentligen?
Är det sättet man berättar äventyret på?
Är det spelarnas inlevelse?
Är det striderna?
Det är väl förmodligen en mix av allt, men hur gör man för att hålla uppe stämningen i äventyret? Ska man fokusera på berättelsen eller ska man låta spelarna så att säga få gå omkring fritt och komma på allt själv?
Personligen tror jag att det är bättre att ett äventyr är lite linjärt och styrt av SL än att spelarna bara springer omkring och säger "vi går och gör det", "vi pratar med honom" osv. Jag tycker att rollspelande är som bäst när det är på gränsen till berättande, att SL lägger ner mycket tid på att beskriva saker, att bygga upp stämningen. Givetvis ska spelarna få göra egna val, men bara när det är nödvändigt, inte "vi går fram till gubben" och såna där självklarheter.
Är jag helt ute och cyklar eller? Vad tycker ni?
Till sist, kan ni rekommendera nåt bra äventyr?

 

[Berserk]

Vad som gör rollspelandet bra.

Givetvis ska spelarna få göra egna val, men bara när det är nödvändigt, inte "vi går fram till gubben" och såna där självklarheter.
Är jag helt ute och cyklar eller? Vad tycker ni?

Svar ja, du är helt ute och cyklar, åtminstone IMHO. Som jag tolkar ovanstående citat sitter SL och berättar för spelarna exakt vad de håller på med, hur platsen de kommer till ser ut, vem de går och pratar med och (kanske) t.o.m. vad de säger. Detta är precis vad rollspel inte är för mig. Detta är mer att berätta en saga, och emellanåt fråga barnen "så, vad tycker ni att prinsen borde göra?" och kanske inte ens bry sig i svaret. Det är en rälsning som har gått till svår överdrift, och om inte spelarna är verkligt frälsta av sagor så kommer de snart att finna det hela uttråkande och lägga av.

Jag anser att tjusningen med rollspel är alla möjligheter som erbjuds. Som spelare (och även spelledare) har man i varje situation ett antal möjligheter som endast fantasin begränsar. Detta är den stora skillnaden mellan rollspel och dataspel eller böcker. Då ska man som SL inte heller ta ifrån spelarna den här möjligheten, utan så länge alla har roligt och förstår varför man spelar ska man låta dem göra som de vill. Som [color:\\"#FF00FF\\"] Krille[/color] brukar säga, att spelleda är ett serviceyrke. Det är klart att det är tråkigt om spelarna förstör ett äventyr SL har förberett, men om detta sker med goda avsikter är det inget som hindrar att man har roligt ändå. Om det sker endast med avsikten att förstöra äventyret så har principen "alla ska ha roligt" frångåtts och man bör avsluta spelet.

Men alla spelar som de vill och om någon spelar helt rälsat är det okej med mig - bara alla trivs med systemet. Denna diskussion har varit uppe på forumet i många repriser. Några länkar hittar ni här:

[color:\\"blue\\"] Hur många improviserar och hur mycket?[/color]
[color:\\"blue\\"] berättelsen om en diktatorisk sl [/color]

 

[DanielSchenström]

"Jag har tänkt att träna ordentligt på ett bra äventyr, men vad gör ett äventyr bra egentligen?"

Ett äventyr är bra om det passar spelarna. Om spelarna gillar strider ska man ha med dem, om de gillar intriger tar man med det osv. Man kan även tänka på det där med utmaning och omväxling. Omväxling är ett måste, annars tröttnar man. Jag själv blir trött på fantasy efter ett äventyr ungefär och vill då växla genre.

"Är det sättet man berättar äventyret på?"

Nja, totalupplevelse beror på äventyret och spelledaren, och spelarna. Berättelsen ändrar inte äventyret i sig, bara sättet det uppfattas på. Vilket förstås är nog så viktigt. Jag vet själv att jag är bättre på att berätta om jag har stödord nedskrivna än om jag ska beskriva från improvisation, för andra blir det tvärtom. Finn det sätt då du fungerar bäst.

Spelarnas inlevelse är också en faktor, för totalupplevelsen igen, inte för just äventyret. För att få dem mer intresserade se till att varje rollperson har något att göra och ge alla ordentligt med tid och uppmärksamhet.

Att hålla stämningen uppe handlar om att fokusera på spelandet och låta bli ovidkommande saker. När fokuset verkar försvinna tar man antingen en paus, eller om det är mer uttråkning så introducerar man nåt oväntat. Det är alltid bra att ha lite småhändelser förberett förutom äventyrets grund för sådana stunder.

När folk börjar bli oseriösa så bryt för en stund, och fortsätt nästa spelmöte eller efter en paus.

Linjärt eller inte, vad spelarna gör måste få spela en viktig roll. Personligen tycker jag de ska vara de främst drivande, då måste man också se till att det finns nåt intressant att göra. Berättelse är separat från linjäritet eller mer öppet äventyr. Det ska ju inte vara som en solobok med lite berättelse, sedan får spelarna ett val, berättelse val etc. Utan koncentrera dig på berättelseteknik som följer med rollpersonerna. Beskriv ingången till grottan med den tvåhövdade ormen i sten, vars färg för länge sedan börjat flaga och de halvätna benresterna strödda kring den. Bekriv inte hur de noterar de och går in i grottan, undersöker den tills de blir avbrutna av en strid. Spelarna ska få välja vad de gör, inte bli ledda rätt.

Temple of Elemental Evil är ett bra äventyr med många tillfällen för spelarna att interagera med folk, välja hur de ska ta sig an templet och många tillfällen för spelledaren att beskriva intressanta miljöer och varelser, samt många tillfällen för action. Ska ej förväxlas med Return to the Temple of Elemental Evil.

 

[Mjölner]

Re: Vad som gör rollspelandet bra.

Vad jag egentligen menade var att spelande inte hela tiden ska brytas av "vad gör ni?". SL ska hela tiden bygga upp en stämning, och spelarna ska själva agera när de känner att de måste, och inte bli tvingade att agera. Nåja, skit samma, jag uttryckte mig väldigt, väldigt dåligt.

 

[Johan K]

Mina åsikter...

Tycker att det är helt klart en bra mix av Är det sättet man berättar äventyret på? & Är det spelarnas inlevelse? + hur bra förberedd man är . Striderna är därimot inte SÅ fruktansvärt viktiga. Fast de kan ju deffinitivt liva upp det hela om man säger så.
Jag för min del tror att om man har en bar & stark grundsorry så har man ett bra äventyr. Är det för strikt så tor jag att det kan bli lite väl trist. För min del så tycker jag att spelarna ska få bestämma mycket utifrån det äventyr som SL:en har förberett.
Ett bra äventyr är Den Nidlänska Reningen, en riktigt välgjord äventyrserie !

 

[Mjölner]

Jag uttryckte mig oklart igen. Naturligtvis ska spelarna tvingas till att göra saker i vissa situationer, men det ska vara av deras eget initiativ, och inte genom att SL frågar "vad gör ni?". Han ska bara fortsätta berätta om vad som händer runt omkring spelarna och så.

 

[DanielSchenström]

Men ibland, eller ofta så måste man fråga dem, om de inte tar egna initiativ får man tvinga det ur dem. Och om man märker att det blir ofta måste man fundera på hur man ska få dem att ta egna initiativ oftare. Måste ledtrådar vara tydligare, måste valen vara tydligare, eller färre? Olika spelare är olika initiativrika.

Testa också att vara tyst när du berättat klart och se om de inte gör nåt till slut.

 

[Berserk]

Ok, då förstår vi varandra.

Om det finns något värre än spelare som inte fattar att de själva kan ta i saker och ting och föra handlingen framåt med att fråga, beskriva och berätta, så är det en SL som inte heller gör det. Rollspelet ska vara en interaktion mellan spelare och spelledare där bägge parter fyller i berättelsen där den andra slutar och på så sätt bygger upp en flytande beskrivning av händelseförloppet, världen och allt annat som har med spelet att göra.

Nåja, skit samma, jag uttryckte mig väldigt, väldigt dåligt.

Kan hända, men jag var i så fall lika dålig på att tolka det du försökte säga. Jag hade ingen som helst avsikt att förolämpa någon eller göra någon ledsen. Hoppas så inte skedde.

 

[Ymir]

Grundkravet för bra rollspel är att både spelledaren och spelarna är tillräckligt bra, seriösa och har rätt attityd. Saknas det kan rollspelande aldrig bli riktigt bra, om man frågar mig.

- Ymir, som just därför har väldigt svårt att hitta spelare som duger, och håller håårt i de han har

 

[chrull]

Grundkravet för bra rollspel är att både spelledaren och spelarna är tillräckligt bra, seriösa och har rätt attityd. Saknas det kan rollspelande aldrig bli riktigt bra, om man frågar mig.

6:49 - restate your assumptions:

Grundkravet för bra rollspel är att både spelledaren och spelarna är lika bra, seriösa och har samma attityd. Saknas det kan rollspelande aldrig bli riktigt bra, om man frågar mig.

chrull

 

[Ymir]

Förvisso har du helt rätt där. Med 'tillräckligt' och 'rätt' syftade jag givetvis på mina egna referensramar.

- Ymir, förklarar läget