Vad gillar du bäst med fantasy?

[JohanL]

Jag gillar på något sätt när allt som egentligen lika gärna kan vara som i den vanliga världen faktiskt är som i den vanliga världen — utbygdsjägare blir blöta i regnet och får skäggstubb, och tjuvar är fattiga och eländiga, och krigare blir cyniska och ärrade, och allt är vardagligt och grått och smått och tråkigt, liksom

I Joe Abercrombies The Age of Madness av lider en av de kvinnliga huvudpersonerna av besvärlig mensvärk. Det brukar vi inte få se ofta annars.

 

[Gurgeh]

MODERERING

Jag vill påminna @JohanL, @Tarsus, och @Klingonsylt att ämnet för tråden är vad du gillar bäst med fantasy, inte vilka fantasyförfattare som bekänner sig till vilka politiska ideologier.

Tack så mycket!

 

[Celledor]

Jag gillar främst låg fantasy, svärd, bågar rustningar, borgar och fantastiska inslag med monster, märkliga kulturer och påhittade coola länder. När det blir för hög fantasy och börjar glida in på andra kategorier så tappar jag lite intresse (såvida inte allt är väl genomtänkt och det är logiskt hur allt det fantastiska hänger ihop, vad de påverkar och att författarna tänkt på alla konsekvenser, då kan det bli intressant igen).

 

[Stämma]

Nog för att det har en rätt trist syn på verkligheten, och en antytt rätt fantasilös bild av hur himlen kan arta sig, men det här GRRM-citatet har jag alltid varit svag för:

The best fantasy is written in the language of dreams. It is alive as dreams are alive, more real than real … for a moment at least … that long magic moment before we wake.


Fantasy is silver and scarlet, indigo and azure, obsidian veined with gold and lapis lazuli. Reality is plywood and plastic, done up in mud brown and olive drab. Fantasy tastes of habaneros and honey, cinnamon and cloves, rare red meat and wines as sweet as summer. Reality is beans and tofu, and ashes at the end. Reality is the strip malls of Burbank, the smokestacks of Cleveland, a parking garage in Newark. Fantasy is the towers of Minas Tirith, the ancient stones of Gormenghast, the halls of Camelot. Fantasy flies on the wings of Icarus, reality on Southwest Airlines. Why do our dreams become so much smaller when they finally come true?


We read fantasy to find the colors again, I think. To taste strong spices and hear the songs the sirens sang. There is something old and true in fantasy that speaks to something deep within us, to the child who dreamt that one day he would hunt the forests of the night, and feast beneath the hollow hills, and find a love to last forever somewhere south of Oz and north of Shangri-La.


They can keep their heaven. When I die, I’d sooner go to middle Earth.

 

[lupmet]

man ska kunna hitta gamla fossiliserade rymdskepp i öknen

Ooh! Det här hade varit en rolig twist på det gamla uttjatade klichén med ett gammalt inte-alls-Romarriket-imperium! Den gamla högkulturen är egentligen rymdfarare! Människorna är inte alls av den här världen, de är De Senkomna för de anlände med rymdskepp! (På ett sidospår ifrån trådämnet: Hade du någon bok i åtanke när du skrev det @Sinisa_ ? Kanske värt en egen tråd?)

Det är egentligen sådant här som jag tycker kan ge lite nystart till fantasyn utan att behöva gå för långt ifrån den etablerade mittfåran. Jag har inget emot Tolkienfantasy – tvärt om, det är vad som är riktig fantasy för mig – men det är alver, dvärgar, orcher, drakar och demoner som gör det till fantasy och inte Europeisk-tidig-renässans-i-alternativ-värld. Däremot är kraften och möjligheten med fantasy att det går att komma med andra förklaringar än varianter på Tolkiens skapelseberättelse – som att vissa släkten kommer ifrån fjärran planeter.

Den här tråden - med systertråden som jag gav upphov till – har gjort att jag har börjat fundera mer på mitt projekt att någon gång börja skapa en egen värld*!

*) Som kommer vara helt nydanande, bryta med förlegade tabun men samtidigt varsamt vårda de fina traditionerna. Den kommer ta alla med storm!

 

[Genesis]

Nog för att det har en rätt trist syn på verkligheten, och en antytt rätt fantasilös bild av hur himlen kan arta sig, men det här GRRM-citatet har jag alltid varit svag för:

Man undrar om författaren själv reflerkterat över hur fantastisk vår verklighet skulle te sig för någon som bodde i Midgård?