Ankor regerar
Jag har en ganska annorlunda inställning till ankor än vad många andra har. Jag älskade dem i gamla, gröna, DoD, men tyckte aldrig om Ereb Altor, så den traditionella synen på ankor har liksom jag aldrig fastnat för. Svarta, mordiska piratankor? Quack Fu? Dåliga ordvitsar?
Det har jag aldrig riktigt förstått mig på. Kanske är det därför jag aldrig förknippat ankor i DoD med Disney-fantasy. De är inte ett dugg tramsiga för mig.
Mina ankor i Trudvang påminner rätt mycket om vikingar. (Och då pratar jag inte om den populära bilden av bärsärkar med hornbeprydda hjälmar som slickar på flugsvampar, utan en mer historiskt korrekt syn) De är skickliga sjöfarare, värderar diktande och skalderkonst högt, har en utbredd berusningskultur, och precis på samma sätt som vikingarna gjorde succé bland engelska damer (för de hade den fina och sällsynta vanan att tvätta sig och hålla sig rena och fräscha, till skillnad från engelsmännen) så blir mina fåfänga ankor mycket omtyckta bland mänskliga kvinnor på de ställen där de går iland. (Well, på de orter där befolkningen är vana vid att ha att göra med ankor och är vana vid dem. På andra håll så anser man att ankor är skrämmande exotiska och är lite avvaktande gentemot dem.)
Jag tycker det har blivit mycket enklare att ta ankorna på allvar i den Trudvangska miljön. Inte minst för att ankorna passar så bra med isländska/norska namn, vilket gör att man inte förleds till att döpa dem "Kvacky Mac Flatfoot" eller liknande tramsnamn.
/Rising