Archemon
Veteran
Nedan är ett bra text och förklaring till 'setting' någon skrev någonstans jag glömde var, men var tvungen att spara:Svarte faraonen said:Den här typen av idéer känns för mig som ett väldigt inkonsekvent sätt att förhålla sig till spelvärlden. Om man har ett ideal där magi inte används och inte egentligen har någon roll i samhället, varför då ha magi med i spelet? Det verkar bygga på någon form av motsägelsefulla rollspelskonventioner -- dels att man "ska ha" magiker, dels att det är finare med lågmagiska än högmagiska settings. Konsekvensen blir att det finns en massa magiker, men man sabbar känslan för världen om man låter dem bete sig på ett realistiskt vis och faktiskt använda magi.
CITAT
---------
En magiker använder magi, och detta användande skapar vågor, som en person kan uppfatta, om denne besitter förmågan magiförnimmelse.
Magiförnimmelse gör att man kan känna av de magiska vågorna som bildas av en magisk effekt eller alstring.
Dels kan man känn av att kraft har dragits ur ett område via alstring, dels kan man känna att kraft har tillförts då en effekt har vävts.
Men magiförnimmelse gör mycket mer, vilket kan förklara varför magikeryrket är något som inte alla önskar.
Magiförnimmelsen blir starkare ju högre färdighetschans man har. Ju skickligare förnimmelse du har desto mer obskyra kraftströmmningar börjar magikern känna av. Skickliga magiker med höga färdighetsvärden börjar så småningom känna av de minimalaste av magiska processer på mundana. Från den gradvisa växlingen av kryotropi på vintern till termotropi på sommaren, till det utsökta skiftet från biotropi till nekrotropi vid dödsögonblicket.
Magiförnimmelen blir ett sinne, vilket för viljesvaga magiker ibland leder till vansinne då denne ej kan filtrera bort det magiska "brus" som ständigt finns omkring denne. Tänk er själva, om eran hjärna började kunna ta emot radiovågor, och gradvis började antalet frekvenser som togs emot öka, nog skulle man bli lite koko?
Magiförnimmelsen är dock alltför användbar för att inte bruka, förutom att kunna känna av artefakter, demoner, kraftlinjer och annat är magiförnimmelse av högsta vikt om man ska kunna effektivt nyttja hög och lågmagiska områden. Om en magiker utan magiförnimmelse skulle alstra i ett högmagiskt område skulle denne magiker få fler filament än tänkt, utan att först vara medveten om detta. På samma sätt skulle en magiker utan magiförnimmelse som alstrar på ett magisvagt område få färre filament än önskat. På olika sätt är dessa två scenarion jobbiga för magikern.
Också vävning och alstring har negativa konsekvenser.
Eftersom direkt och specifik påverkan av dem magiska väven orsakar vågor i olika utsträckning, leder starka magiska besvärjelser till stora vågor, som kan kännas på långa avstånd. Men framförallt så leder ett kontinuerligt användande av magi till att magikern för en magiförnimmare tycks ocillera. En aktiv magiker omges av vågorna skapade av dennes alstringar och vävningar. Likt en lykta i natten står en mäktig och aktiv magiker ut i det magiska "bruset".
Att stå ut har olika konsekvenser. Andra magiker kommer att veta om magikern, och kunna spionera med magiförnimmelse, om så önskas. Men vad viktigare är så leder denna magiska ocillation till att magikern inte bara märks av på mundana proper, utan också på andeplanet. Vilket leder till att olika andar tar intresse för magikern.
En aktiv magikers ande omges ofta av vilsna andar som likt malar dras till denne. Andarna påverkar i olika grad, ibland genom att påverka magikerns fysiska omgivning, ibland genom att påverka magikerns drömmar. Oftast kan detta motverkas med enklare skyddscirklar och liknande, men i värsta fall kan en magiker stå ut så starkt att en demon fattar intresse för magikern.
Brukande av magi leder alltså till uppmärksamhet, vilket inte alltid är positivt.
Och förmågan att känna av magi leder till att man ibland känner av mer än man önskar.
EDIT: Alltså vill inte alla vara magiker, då det kan bli dålig stämning.
---------
SLUT CITAT