Vad hade du för primär hobby före rollspel?

[Oscar Silferstjerna]

En fråga som dyker upp när jag läser den här tråden är i vilken mån läsning fungerar som inkörsport – och, om så är fallet, vad innebär pojkars dramatiskt sjunkande läsintresse och läsförståelse för det? Bör vi förvänta oss att framtidens yngre rollspelsrekryter primärt är flickor?

I en podcast hörde jag Sandy Petersen nämna att en majoritet (70%?) av de japanska CoC-spelarna är kvinnor. Fantasyspelarna var dock fortfarande i högre grad män (även det i Japan?). Det tycker jag är intressant. Jag har dock ingen aning om varifrån han hämtade dessa uppgifter, men förmodligen har han viss koll på den japanska marknaden.

Men för att nu besvara din fråga, så borde andelen kvinnliga spelare öka. Och så är det väl redan? Och vad gäller läsningen, så var den en inkörsport för åtminstone mig. Men jag var SL. Spelarna i mina första spelgrupper läste inte lika mycket (alla var killar). Jag antar att det var/är ett ganska vanligt mönster.

 

[Quadrante]

En Ranger som leker med lego? Vart är hans vildmarkskunskaper?

De är Leg(i)o …

 

[aknaton]

Mitt huvudintresse var läsning. All fantastik.

 

[Dilandau]

En fråga som dyker upp när jag läser den här tråden är i vilken mån läsning fungerar som inkörsport – och, om så är fallet, vad innebär pojkars dramatiskt sjunkande läsintresse och läsförståelse för det? Bör vi förvänta oss att framtidens yngre rollspelsrekryter primärt är flickor?

För mig var det tvärt om. Jag läste inte jättemycket innan jag började rollspela. Lite serier och några narnia-böcker. Rollspelen väckte mitt läsintresse. Dels för att det ofta listades inspirationskällor i själva spelen. Dels för att det ofta nämndes olika författare i Sinkadus. Och Rubicons recensioner, och kanske i synenhet artikeln om ”en sf-fantasts bokhylla”, påverkade mig ENORMT. Det visade sig att mitt skolbibliotek hade nästan alla böcker som nämndes i den artikeln.

Jag har i andra sammanhang sagt att Äspels Drakar och demoner -serie med romaner var den mest effektiva läsfrämjande insats som gjorde under 80-90-talen och det håller jag fast vid. Tror inte det går att överskatta vad de böckerna gjorde för läsandet bland pojkar under den perioden.

 

[Henke]

Sedan upplever jag alltid lite att många diskussioner om "hur gör man för att få in grupp X mer i hobbyn" brukar mynna ut i att folk skriver att den spelstil de själva gillar nog skulle vara den bästa för att locka in nytt blod

Den här diskussionen upplevde jag aldrig, men däremot den återkommande frågan hur man skulle kunna locka fler tjejer till hobbyn, vilket lustigt (sorgligt) nog skrevs i samma fansin eller tidning där det haglade av bilder med lättklädda kvinnor.

 

[Deodanders]

Mina intressen, och min väg till rollspelen: läsa (och genom det först upptäcka fantasy och soloäventyr), leka i skogen, fantasilekar med vänner (typ vi är hemliga agenter och ska rädda/döda någon) och utforska förbjudna platser (någons ladugård eller gamla garage). Jag ritade en del, men mer sedan jag började spela. Inte så mycket annat spel (familjen hade Monopol typ), men jag fick Drakborgen året innan jag började rollspel, så det var ju också ett råmärke. Nintendo och kompisar med C64 och Amiga sammanföll rätt precis med att jag också upptäckte Drakar och Demoner. Det var 1986. Jag var 11 år.

 

[Enstoeringen]

Jag (född 73) hade ingen hobby innan rollspel. Försökte mig på sporten men ville hellre klättra i träd. En true story är att jag gick av planen under en fotbollsträning och just började klättra i träd istället.

Spelade DoD första gången när jag var tio år (våren 1984 skulle jag gissa) så mina hobbys innan det var helt enkelt ”vara ett barn”. Uppenbarligen så fixade jag inte att vuxna sa åt mig att springa efter en boll eller att slå en boll med ett pingisracket.

Ännu en true story är att jag smet iväg från just pingisträningen och började … wait for it … klättra i ribbstolarna istället. Sååå, det verkar som att min hobby innan rollspelandet var att klättra.

 

[Oldtimer]

Kan konstatera att jag hitills är den enda sanna rangern på forumet!

Nja, jag var scout och höll på med orientering och segling. Men det var aldrig mina huvudintressen. Multi-class ranger?

 

[Rangertheman]

Nja, jag var scout och höll på med orientering och segling. Men det var aldrig mina huvudintressen. Multi-class ranger?

Jag var också scout under många år men tröttnade på att det var för lite vildmark (förutom Buffalo-lägret ca 1980) och för mycket pyssel.

 

[Stareater]

Jag var också scout under många år men tröttnade på att det var för lite vildmark (förutom Buffalo-lägret ca 1980) och för mycket pyssel.

Jo scout var man väl, och jag kommer från en lång släkt av skogsarbetare/jägare så vildmarksvana har man. Det var dock mer ett släktarv snarare än ett eget intresse.

 

[DanielSchenström]

Jag hade ingen hobby innan jag började med rollspel 1986 (läste DoD 1985, spelade några soloböcker). Mitt liv bestod av att leka med kompisar, spela cykelkull, burken och utforska omvärlden. Hemma så lekte jag med Lego och actionfigurer (Big Jim, Stjärnornas krig, Masters of the Universe) med brorsan, ritade, läste böcker och serietidningar, byggde enstaka plastmodeller, lade pussel, åkte på utflykter med familjen, körde radiostyrda bilar, lade pussel, spelade brädspel, tittade på tv. Är lite osäker på när en kompis fick Commodore 64 och vi spela den och 128:an en del. Jag kände aldrig att jag hade tråkigt annat än på släktträffar eller tråkiga utflykter som stock car, bröllop och sånt.

Vi hade sommarstuga och där blev det lite sportande som badminton, dart, frisbee, moped- och minimckörande, lådbil.

 

[Mekanurg]

En Ranger som leker med lego? Vart är hans vildmarkskunskaper?

-- Vad är det för färgglatt som skräpar därborta?
-- Åh, det är bara Legolas' legolass.

 

[clarence redd]

Komiskt - och avslöjande - att så många gjorde samma saker. Jag hade lätt kunnat byta barndom med @luddwig utan att märka någon skillnad.

Jag ritade serier, byggde LEGO, gjorde egna brädspel, läste böcker och serier, lekte i skogen.

En kompis fick tidigt en ZX Spectrum som vi spelade på ibland, och hemma funkade en ABC80 som rudimentär spelkonsol. (Glipp - en monokrom pixelvariant av Pacman - var länge favoriten att ladda in från kasettbanden).

Jag hade tråkigt ibland. Precis lagom mycket för att dagdrömmarna skulle komma igång. (Forskare är idag helt överens om att det är nyttigt att ha tråkigt, både för hjärnan och kreativiteten).

 

[SpringandeKulle]

Började nog också typ runt -84 när jag började högstadiet och träffade på en annan kille som spelade redan. Innan dess hade jag ingen aning rollspel fanns men hade hackat brädspel och sånt för bli mer rollspelslika. Annars som många andra grabbar - dataspel, böcker, brottning, lego, bygga plastflygplan etc. Dvs barnsaker och inte så mycket hobby.

 

[Quadrante]

Läser man den här tråden kan man få intrycket att hobbyn behöver föryngring …

 

[Sömniga Isaac]

Läser man den här tråden kan man få intrycket att hobbyn behöver föryngring …

Ja, om vi använder data från ett forum där medelåldern är ganska hög så får vi nog ett ganska skevt resultat

 

[Quadrante]

Ja, om vi använder data från ett forum där medelåldern är ganska hög så får vi nog ett ganska skevt resultat

Ja precis

Skulle vara kul att höra vad yngre spelare har för ingång. Men är de inte här så är de inte här …

 

[Sömniga Isaac]

Ja precis

Skulle vara kul att höra vad yngre spelare har för ingång. Men är de inte här så är de inte här …

Jag kan bara svara utifrån de ungdomar jag möter som spelar rollspel (högstadieålder). De håller på med olika form av estetiskverksamhet, skateboard och sen ett antal i olika kristna ungdomsföreningar.

Edit: Och de spelar DnD 5.

 

[Stareater]

Här i Umeå gör de vartannat år en stor enkätundersökning bland alla ungdomar för att kartlägga beteenden. Unga 22-enkäten visar att endast 2% spelar rollspel ofta och att det är sport och tv-spel som håller dem borta.

Har gjort kontroller bland de ungdomar jag stöter på i hobbyn och ungefär 80% har blivit introducerade till hobbyn av sina föräldrar. Umeå var ändå ett rollspelsmecka kring millennieskiftet så jag hade trott att siffran skulle vara högre.

 

[luddwig]

Umeå var ändå ett rollspelsmecka kring millennieskiftet ...

Var det? Jag bodde där då men kan inte minnas att rollspel utmärkte sig på något särskilt sätt. Collectors Point var livligt då i och för sig. Var det något annat som pågick, som jag missade?