Nekromanti Vad har hänt hittills i era kampanjer?

Nigmos

Veteran
Joined
6 Sep 2009
Messages
35
Det skulle vara oerhört roligt att få höra om vad ni hittills kokat ihop i era respektive kampanjer (om ni hunnit starta)! Utan att spoila för mycket alltså; man vet aldrig vilka som lurkar på forumen...
Sen om ni vill kommentera med era egna erfarenheter eller bara kommentera någon annans kvittar enligt mig :)

För att summera mina spelarkaraktärer lite grann:

Valdir, Kamorian och jägare. Modell Gråvarg.

Lusine, Fedaki, tidigare slav, tidigare magikerdotter. Studerar på lärosäte under en viss mäster Saval.

Athena, Kamorian och hyrsvärd(sellsword). Modell Blodulv. Hittat en mystisk svart glasaktig grej på en expedition.

Ulag Rissen, Tirak och köpman. Som en lurig jäkla Cirefalier.

Grogg, Trukh och soldat/desertör. Kamplysten men också rätt snäll.

Otli, Missla som är världsvan underhållare. Spelar på sin fiddla ytterst proffsigt.


För att försöka få in allt viktigt i ett kortare stycke text, då det hänt väldigt mycket under de ca 6 st spelpass vi har spelat:

"Lusine blir påtvingad en bok av en bokhandlare på ett torg, som blir mördad dagen därpå. En del av spelarna måste slå Skräckslag då de möter en viss persons blick när de anländer till torget. Under vissa omständigheter får Lusine sitt fönster krossat och sitt rum genomsökt. Grogg, Valdir och en missla vid namn Vitnos börjar arbeta hos Ulag Rissen.

Under en fest anordnad av Ulag får han sitt arbetsrum genomsökt och han försöker febrilt hitta den skyldige. Det visar sig att Vitnos kommit till festen förklädd och försöker fly, men blir jagad av merparten av spelarna tills han svimmar av en bedövningspil. Vitnos vaknar då han blir buren och biter sin tunga, men blir räddad av Grogg som är läkare (de bränner det som är kvar av tungan). Då vakterna tagit väldigt lång tid på sig innan de dyker upp börjar Ulag ana oråd och skäller ut dem när de dyker upp. Valdir gömmer undan Vitnos så vakterna har ingenting att hämta. Vitnos blir mördad under mystiska omständigheter senare under natten.

Lusine lyckas översätta boken som visar sig beskriva Skugglandet och sätt att ta sig dit.

En missla vid namn Uggla ser sin vän Himle bli dödad av en pil i skogen närmast staden, försöker hitta Otli då de känner varandra sedan tidigare. Hela gänget samlar ihop sig, till och med Ulag som får råd av sina närmaste att temporärt lämna sitt hem och följa med de andra då vakterna kanske återvänder (även Ulags närmaste anar oråd).

Väl i skogen hittar de ett underligt spår, och platsen där Himle låg är tom, förutom lite blod. De hittar till sist en håla som tillhör ett hyggelmonster, men monstret är genomborrat av flertalet pilar. Grogg dräper monstret på ett slag (det var mycket skadat). Valdir lyckas dra ut pilarna (som underligt nog klarat sig från blodets syra-egenskaper) och hitta en mystisk båge i monstrets håla. Slutligen hittar de ett spår som slutar vid en bäck och helt försvinner. Lusine får kalla kårar och tänker på sin bok..."


Och där är spelarna nu. Ursäkta mitt något amatörmässiga skrivande, är ganska trött. Några idéer eller synpunkter? Och såklart som jag sa förut, ni får gärna skriva om era egna erfarenheter i Eon IV's Mundana :)
 
Joined
26 Mar 2014
Messages
153
Mina två spelare tar rollen som två Ädlingar på 16 och 17 år från Drunok, när kampanjen började så återvände de från Asharien och Caserion där de varit de sedan det senaste kriget mellan Jargien och Drunok för sju år sedan, anledningen att de återvände var att deras far Furste över västra delarna av Drunok hade dött, de träffade sin äldre bror som nu var furste och som nu skulle ta plats i Konungens råd i Arlon, Bröderna fick även veta att furstendömmet förfallit pågrund av att den senate borgmästaren hade tagit stadskassan och stuckit, De var nu tvungna att lösa en del problem som fanns i furstendömmet, De fixade en korrupt vaktkapten, de hjälpte till i en gruva som blivit övertagen av vättar,

De går även på skattjakt efter ett svärd som förlänge sedan tillhört släkten, de finner det i en ruin i gränsen mot Utmark och i ruinenes mörker får de strida mot en ande som vaktar svärdet, de besegrar Anden(som inte dör utan befäster sig i en av spelarna).

De gav sig även ut på jakt efter en sket som kidnappat män från en gruvby, de dödade sekten som var i fullfärd med att väcka uppe en drake som var fast frusen i ett stort isblock och ta över dennes själv. när de dödat sekten så hörde de Draken tala med dem och bad att de skulle släppa han fri, vilket de gjorde, draken står nu i skuld till dem. de hittade även en mystik mörk bok fylld med ålderdomliga ritualer.
Här börjar en av rollpersonerna drömma sammanhängande drömmar,

Efter detta blev de kallade till huvudstaden på order av deras bror,
när de anlänt så dras de in i det politiska spelet mellan de fyra furstarna och de utför lite små uppdrag för att ställa sig in hos de fyra furstarna, detta avbryts av att en av furstarna och en Jargisk diplomat har mördats, Rollpersonerna blir ombedda att undersöka saken, och på värdshuset där morden begåtts finner de en Eryenkniv och på liken finner de lappar med texten "förlåt oss syndare" vilket leder dem till Tjuvarnas drottning Malicia som befinner sig hos Eyrentigrinnorna i Urag Ghan, Eryen vill inte avslöja vart Malicia finns, men de kan få träffa henne om de hugger ner det träd som Eryenstammen Skjoldarna börjat dyrka,

de beger sig ut i Eryenskogen och efter en lång strappats så finner de trädet och är bara sekunder ifrån att falla offer för Trädets, eller Skogsrået som det egentligen är, hägringar, nämnligen tre stycken nakna jargiska flickor som vill dela värmen i sitt tält med rollpersonerna, Men det utbryter en vild strid med skogsrået som rollpersonerna går segrande ut även om de båda får införskaffa en stor mängd guldtänder.

de återvänder till Urag ghan och får träffa Malicia som berättar att hon blivit kontaktat av en man med mustash som bad henne utföra dådet vilket hon nekade, dagen efter så blev hennes rövarband överfallet av män i mörka kåpor som alla bar på lappar med orden "förlåt oss syndare" Malicia har gjort en del forskning och har hört rykten om ett nytt tjuvgille/sekt som börjat opperera i Arlon,

Rollpersonerna beger sig tillbaka till huvudstaden och med hjälp av Konungens lärde rådgivare Pyar alven Marious så hittar de texter om en gammal kult som ska ha oppererat i de gamla katakomberna och dyrkat de Förändrade från Ramdor. och använt en bön som börjar med Förlåt oss syndare, vilket även används av mördare och tjuvar som är troende inför daak och denna bön ska då hjälpa dem att inte dömmas lika hårt av daak.

De får även veta att alla nedgångar till katakomberna är förstörda eller gömda och de måste be konungen om hjälp, han skickar med dem prins Rion som visar dem ett hemlgit akriv under slottets fängelsehålor där det ska finnas gamla dokument som visar var nedgångarna ska finnas. När de kommer in till arkivet ser de en mörk skepnad med vita lysande ögon stå och rafsar åt sig massa papper, de jagar skepnaden som försvinner genom en vägg, papprena skepnaden kom iväg med var de som rollpersonerna behvöde, med ett lämnades kvar ett som visade en nergång i en gammal brun mitt i staden,

Rollpersonen som börjat drömma sammanhängande drömmar, drömmer nu om brunnen och han ser ett rum fyllt med tända ljus som han springer igenom, han vaknar upp med brända fötter.

dagen efter gav de sig ner i brunnen och hittade en ingång till katakomberna, där hamnar de i strid med tre sekt medlemmar medan resten ca 20 stycken flyr, de försöker följa efter de som flydde genom den dörr de tagit, men dörren tar dem bara till ingången till ett värdshus och när de öppnar dörren igen som finns inte katakomberna på andra sidan dörren utan Arlon,

men inne på värdhuset hittar de en man med mystiska symboler på skjortan som de känner igen från texterna om Sekten, de griper honom men han tar en kniv och skär sin hals, när han förblöder så säger han "Förlåt mig syndare"


Detta är vad som hänt hittils, ser nu att det är ganska rörigt, men finns planer för alla lösa trådar
 

Nigmos

Veteran
Joined
6 Sep 2009
Messages
35
Jag diggar "förlåt mig syndare", det är snyggt. Jag gillar när spelarna får höra ett visst citat flera gånger; speciellt om det görs på ett snyggt sätt.

Jag blev inspirerad av min spelledare att utsätta mina spelare för en viss sorts fiende; en som de känner sig maktlösa inför, och de fick höra samma ord som DEN fienden sa till OSS.

Spelarna vaktade en viktig fånge som de skulle förhöra vid ett senare tillfälle, men jag hade egna planer.
De som vaktade var en Kamorian och en Trukh, som klättrade upp bland takbjälkarna respektive vandrade runt i den stora, massiva, mörka lokalen. När Trukhen vandrar runt och kommer till dörren inser han att den är olåst och på vid gavel. Efter en smärre diskussion mellan dem om vem det egentligen var som skulle låsa dörren så har deras fiende redan kommit in och släckt oljelampan; detta får rummet att bli helt kolmörkt.
Kamorianen avlossar en pil som missar marginellt. Trukhen försöker springa fram och förhindra det oundvikliga, men deras fiende viskar i hans öra:

"Inte... än..."

De finner deras viktige fånge med uppskuren hals och en lapp:

"Jag kommer finna den."

Vad DEN är... kanske jag berättar när kampanjen är över :)
 
Top