Man Mountainman
Storsvagåret
Jo, de är alla beståndsdelar i den här lilla rollspelsidén som jag drömde fram:
Rollpersonen spelar "wrestlare". Ordet är satt inom citationstecken, för dels slåss de faktiskt på riktigt, och dels så ägnar de sig förutom brottning åt alla sorters kampkonster man kan tänka sig. Rollpersonerna är nyblivna medlemmar av det så kallade "wrestlingförbundet" som samlar en heterogen och vansinnig uppsättning excentriska slagskämpar från hela kontinenten. Alla har sin egen högst personliga stil. Någon har ett stålbeklätt pannben och slåss bara med danska skallar, en annan behärskar en avancerad österländsk kampsport. Den här delen av spelet är norpad från diverse Shonen Jump-serier, speciellt One Piece, där en kavalkad av märkliga typer möter och bankar skiten ur varandra på olika fantasifulla sätt.
Spelet spelas som en road movie genom ett slags obestämbart pseudoamerika (oj, är nån förvånad?). Övernaturligheter finns inte - möjligtvis kan vissa slagskämpar ha förmågor som gränsar till superkrafter - men allt är överdrivet: karaktärer, platser och händelser. Under sina resor stöter rollpersonerna på problem som måste åtgärdas, skurkar som måste nedgöras och hot mot den interna sammanhållningen som måste tas itu med.
Det som motiverar alla medlemmar av wrestlingförbundet är den hägrande världsmästartiteln. Inga viktklasser existerar inom ligan; med en bra teknik kan även en liten joppe besegra den största bjässe, och därför finns bara en världsmästare. För att avgöra slagskämparnas inbördes skicklighetsordning så delar wrestlingförbundets styrelse ut poängvärden till alla medlemmar. Poängvärdena är en approximation av hur badass en wrestlare är (den regerande världsmästaren har sisådär 10 000) och allt eftersom rollpersonerna besegrar häftigare och häftigare motståndare och deras rykte ökar så kommer även deras poängvärden att öka (en liten kostymklädd man - wrestlingförbundets utsände - är för det mesta på plats när det händer saker och hummar och gör anteckningar i sitt block). Poängvärdet är spelets motsvarighet till de "kraftpoäng" som alla hela tiden snackar om i Dragon Ball eller den "efterlysningssumma" som alla är behäftade med i One Piece och som allmänt ses som ett mått på hur badass piraten ifråga är. Tanken är att rollpersonerna hela tiden ska träffa på motståndare med ett poängvärde något högre än deras eget och besegra dem och att spelledarpersoner frekvent ska skryta med sina egna höga poängvärden.
Trots att rollpersonerna är wrestlare så kommer de knappast att ägna all sin tid åt wrestling. Faktum är att det kommer att bli ganska ovanligt att rollpersonerna stiger upp i en ring (naturligtvis beroende på spelgruppens tycke och smak). Mycket av fajtandet sker utanför ringen, mot skurkaktiga wrestlare (wrestlingförbundet är inte så brydda om vad deras medlemmar ägnar sig åt på fritiden, så länge de kan slåss) eller icke-wrestlande skurkar. Som sagt spelas spelet som en roadmovie; rollpersonernas orsaker till att ha gett sig ut på vägen kan variera, men wrestlingförbundets generösa regler tillåter en att utmana vilken wrestlare som helst när som helst vilket gör det lätt för rollpersonerna att hålla sig på vägen och sköta sin karriär samtidigt. Eftersom rollpersonerna är såna äckliga godingar så känner de sig sedan mer eller mindre tvungna att assistera alla små problem som de stöter på under sin resa.
Funderingar
Det var konceptet. Jag har naturligtvis några frågor också. För det första vill jag förstås ha kommentarer i allmänhet. Mer specifikt tar jag gärna emot idéer om hur man skulle kunna utforma stridsreglerna. De av er som läst eller sett One Piece vet vad det är för överdrivna mangastrider jag är ute efter; andra mangor i samma genre kan nog också användas som inspiration. Lite av det jag funderar på är hur man ska simulera det faktum att varje slagskämpe har sin egen unika stil och att olika stilars styrkor och svagheter ofta kan matcha varandra på oväntade sätt. Bör man ha någon slags kraftbyggarsystem, där olika regelkomponenter förenas för att avgöra hur en viss stridsteknik ska fungera gelémässigt, eller ska man köra på en mer berättande variant där attacker fungerar ganska likartat regelmässigt och där det är spelarnas och spelledarens fantasi som lägger till specialeffekterna?
Rollpersonen spelar "wrestlare". Ordet är satt inom citationstecken, för dels slåss de faktiskt på riktigt, och dels så ägnar de sig förutom brottning åt alla sorters kampkonster man kan tänka sig. Rollpersonerna är nyblivna medlemmar av det så kallade "wrestlingförbundet" som samlar en heterogen och vansinnig uppsättning excentriska slagskämpar från hela kontinenten. Alla har sin egen högst personliga stil. Någon har ett stålbeklätt pannben och slåss bara med danska skallar, en annan behärskar en avancerad österländsk kampsport. Den här delen av spelet är norpad från diverse Shonen Jump-serier, speciellt One Piece, där en kavalkad av märkliga typer möter och bankar skiten ur varandra på olika fantasifulla sätt.
Spelet spelas som en road movie genom ett slags obestämbart pseudoamerika (oj, är nån förvånad?). Övernaturligheter finns inte - möjligtvis kan vissa slagskämpar ha förmågor som gränsar till superkrafter - men allt är överdrivet: karaktärer, platser och händelser. Under sina resor stöter rollpersonerna på problem som måste åtgärdas, skurkar som måste nedgöras och hot mot den interna sammanhållningen som måste tas itu med.
Det som motiverar alla medlemmar av wrestlingförbundet är den hägrande världsmästartiteln. Inga viktklasser existerar inom ligan; med en bra teknik kan även en liten joppe besegra den största bjässe, och därför finns bara en världsmästare. För att avgöra slagskämparnas inbördes skicklighetsordning så delar wrestlingförbundets styrelse ut poängvärden till alla medlemmar. Poängvärdena är en approximation av hur badass en wrestlare är (den regerande världsmästaren har sisådär 10 000) och allt eftersom rollpersonerna besegrar häftigare och häftigare motståndare och deras rykte ökar så kommer även deras poängvärden att öka (en liten kostymklädd man - wrestlingförbundets utsände - är för det mesta på plats när det händer saker och hummar och gör anteckningar i sitt block). Poängvärdet är spelets motsvarighet till de "kraftpoäng" som alla hela tiden snackar om i Dragon Ball eller den "efterlysningssumma" som alla är behäftade med i One Piece och som allmänt ses som ett mått på hur badass piraten ifråga är. Tanken är att rollpersonerna hela tiden ska träffa på motståndare med ett poängvärde något högre än deras eget och besegra dem och att spelledarpersoner frekvent ska skryta med sina egna höga poängvärden.
Trots att rollpersonerna är wrestlare så kommer de knappast att ägna all sin tid åt wrestling. Faktum är att det kommer att bli ganska ovanligt att rollpersonerna stiger upp i en ring (naturligtvis beroende på spelgruppens tycke och smak). Mycket av fajtandet sker utanför ringen, mot skurkaktiga wrestlare (wrestlingförbundet är inte så brydda om vad deras medlemmar ägnar sig åt på fritiden, så länge de kan slåss) eller icke-wrestlande skurkar. Som sagt spelas spelet som en roadmovie; rollpersonernas orsaker till att ha gett sig ut på vägen kan variera, men wrestlingförbundets generösa regler tillåter en att utmana vilken wrestlare som helst när som helst vilket gör det lätt för rollpersonerna att hålla sig på vägen och sköta sin karriär samtidigt. Eftersom rollpersonerna är såna äckliga godingar så känner de sig sedan mer eller mindre tvungna att assistera alla små problem som de stöter på under sin resa.
Funderingar
Det var konceptet. Jag har naturligtvis några frågor också. För det första vill jag förstås ha kommentarer i allmänhet. Mer specifikt tar jag gärna emot idéer om hur man skulle kunna utforma stridsreglerna. De av er som läst eller sett One Piece vet vad det är för överdrivna mangastrider jag är ute efter; andra mangor i samma genre kan nog också användas som inspiration. Lite av det jag funderar på är hur man ska simulera det faktum att varje slagskämpe har sin egen unika stil och att olika stilars styrkor och svagheter ofta kan matcha varandra på oväntade sätt. Bör man ha någon slags kraftbyggarsystem, där olika regelkomponenter förenas för att avgöra hur en viss stridsteknik ska fungera gelémässigt, eller ska man köra på en mer berättande variant där attacker fungerar ganska likartat regelmässigt och där det är spelarnas och spelledarens fantasi som lägger till specialeffekterna?
