Nekromanti Vad i hela friden är Sword and Sorcery?

[Dilandau]

Ett vanligt förekommande fenomen inom skriven S&S är att det handlar om noveller, inte romaner. Samma värld och karaktärer kan återkomma i flera noveller, men de är ofta fristående.

Sen tycker jag inte man ska titta sig blind på hur olika författare etc definierar S&S, det är mer intressant att se hur begreppet används. Idag upplever jag att S&S nästan har blivit synonymt med "gritty fantasy".

 

[Cybot]

Seriöst. Det är inte svårt att identifiera Sword&Sorcery.

Ta Swashbuckling (typ Tre Musketörerna eller Hornblower). Lägg till övernaturliga element. Tada. Sword&Sorcery.
Man skulle till och med kunna säga att Pirates of the Carribean tangerar Sword&Sorcery genren.

 

[God45]

Det här är säkert med glimten i ögat, men jag stöter på den här åsikten ibland och den är så förbannat destruktiv. Ofta brukar den slås ihop med åsikten att fenomen X eller Y inte heller går att förstås genom att försöka analysera det. Tydligen ska man ha en slags medfödd känsla för det. Som om Armstrong föddes med en trumpet i handen och redan visste hur den skulle hanteras.

Det är så klart en helt tokig ståndpunkt.

Det här är mindre med glimten i ögat än du kan tro. Och det är inte en tokig ståndpunkt. Det finns en stor skillnad mellan det grundläggande hantverket i att skriva eller spela ett instrument och konstnärskapet som gör det till Jazz eller Punk eller Sword & Sorcery.

Man ska ha en känsla. Det är hela poängen. Vad är Sword & Sorcery? Det är blod och åska! Det är ljuden, dofterna och känslorna som de får oss att känna och känslorna de lyckas väcka.

Vad som är riktigt tokig är att vilja mäta och definiera allting. Det är sådant som dödar poesin i själen på människor. Och att förklara någonting som är baserat på en känsla för män utan poesi i själen är meningslöst. Så... Behöver du fråga?

 

[Mogger]

Så... Behöver du fråga?

Haha, ja. Jag är helt prestigelös när det gäller den typen av status och frågar gärna om sånt jag inte förstår och har heller inte mycket över för självutnämda experter av subkulturer.

Måns, punkrocker.

 

[PAX]

Seriöst. Det är inte svårt att identifiera Sword&Sorcery.

Ta Swashbuckling (typ Tre Musketörerna eller Hornblower). Lägg till övernaturliga element. Tada. Sword&Sorcery.
Man skulle till och med kunna säga att Pirates of the Carribean tangerar Sword&Sorcery genren.

Och jag som trodde att Swashbuckling var en egen genre...

 

[God45]

Haha, ja. Jag är helt prestigelös när det gäller den typen av status och frågar gärna om sånt jag inte förstår och har heller inte mycket över för självutnämda experter av subkulturer.

Måns, punkrocker.

Du missuppfattar. Det handlar inte om att förstå. Det handlar inte om att vara en expert. Får det dig att känna något? Är det en specifik känsla som du känner igen som Sword & Sorcery? Då är det den äkta varan.

 

[Mogger]

Du missuppfattar. Det handlar inte om att förstå. Det handlar inte om att vara en expert. Får det dig att känna något? Är det en specifik känsla som du känner igen som Sword & Sorcery? Då är det den äkta varan.

Aha, lite godtycklig gut feeling? Ok, det kan jag köpa. Jag kan också förstå och hålla med om att en "känsla" många gånger är en bättre utgångspunkt än en teoretisk analys, men kan tycka att den senare har sin plats med. Men det är olika verktyg.

Men jag förstår och håller med (till viss del). Ursäkta att jag lät sur

 

[Lupus Maximus]

Jag har två tolkningar på S&S

Första varianten:
För mig har S&S alltid varit fokus på individen, där protagonisten och antagonisten ofta tillhör samma moraliska gråzoner. Den maktgalne magikern kanske kommer att ta över en stadsstat eller två, men världen är inte hotad. Det kan springa omkring tusentals Conan-aktiga personer i Hyboria, men det påverkar inte det stora hela. I stort sett alla är människor (eller skelett, zombies och spöken).

Fantasy drar sin primära inspiration från Tolkien, så det är många andra "folkslag" än människor. Ofta är världens öde i vågskålen, om inte är det åt åtminstone en kontinent som är i fara. Kastar man in en extra Sauron i settingen påverkar det enormt mycket.

S&S kan då också ses som en subgenre till Low Fantasy. Reptilmänniskor som rider på strutsar, eller strutsmänniskor som rider på reptiler räknar jag mer som weird fantasy.

Den andra varianten:
Sword and Sorcery är ett gammalt namn för genren, Fantasy är det nya namnet för genren

 

[Vimes]

Jag tänker att man kan uppleva kultur på lite olika sätt. Jag kan förstå viljan och lockelsen i att närma sig kultur och konst naken, så att säga - kärna mot kärna - det verkar fint och så. Men jag tror att det i bästa fall är en illusion. Vi som upplever och det vi upplever är ju aldrig frikopplat från det historiska och kulturella sammanhanget. Jag tänker vidare att vi ju missar något potentiellt meningsfullt om vi aktivt väljer bort den intellektuella delen av kulturupplevelsen. Att se saker i sitt sammanhang är, upplever jag det, berikande och inte reducerande. Det gör upplevelsen större och inte mindre.