Anarchclowns "illdvärg" är inte helt fel.
Men det hela beror förstås på vad du vill gå tillbaka på för "källa". Som redan nämnts är "duergar" en fulimport. (Fast jag tror snarare från holländska "dwerg"...)
I den bredare germanska mytologin tycks ju "alver", "svartalfer" och "dvärgar" stundtals ha refererat till ungefär samma sak. Ibland tycks en benämning ha varit vanligare vid en viss tid eller en viss plats (tex "elfs" vanligare i iaf sentidare rester av detta inom det brittiska språkområdet). I den yngre Eddan anses både alver och dvärgar höra hemma i Svartalfheim. (Ibland skiljs dock mellan "dökkalfar" - ung mörkalver - och "ljosalfar".) Vid åtminstone ett tillfälle lurar, om jag minns rätt, Thor en dvärg att prata till soluppgången - varvid dvärgen förvandlas till sten, som ett annat troll...
Drow kommer från Shetland-/Orkneyöarnas dialektala "Trow"/"Throw" - som hör och häpna är samma ord som dvärg! (Och som har karaktärsdrag av troll, men bor i hålor under jorden...)
Det är kort sagt ingen riktig ordning och systematik i klassificeringen av illväsen... Så frånsett att dvärgar från början VAR opålitliga, illvilliga och snikna - som Duergar - så vore de allra mest logiska formerna för att markera detta, dvs svartalf resp drow, redan upptagna.
I sanskrit finns ett demoniskt väsen som benämns dhvara - det kan möjligen tyda på en riktigt gammal språklig rot.
I motsats till de försök till härledning som ges av tex Wikipedia, tycker jag det finns en intressant rot att spåra i PIE *deu- som markerar brist/avsaknad och *du- som indikerar något dåligt. (Som i dys-functional...)
Alltså att dvärgar var "dåliga", vilda varelser, inte riktigt fullständiga/bristfälliga...
Både alver (i brittisk folklore) och dvärgar tycks tidvis ha varit associerade med att stjäla folks drömmar, och ge dem mardrömmar istället. (Lite likt mer sentida "maror"...)