Nekromanti Vad kan vi enas om i rollsplsväg ??

[krank]

Re: Fiktionslek om det kuliga och befrielsen

Att påstå att det skulle vara fundamentalt annorlunda är exakt ekvivalent med att hävda att det är en fundamental skillnad mellan att ha blått och rött som favoritfärg.

Nej. Det är att säga att rött inte är samma färg som grönt. Rött och grönt är olika färger, och "givande" och "underhållande" är två skilda saker.

Men så är jag något av en kulturelitist också. Kultur som enbart skapas för att falla massorna på smaken har, enligt mig, ett lägre värde. Observera "enligt mig". I mina högst subjektiva ögon har litteratur etc som främjar kritiskt tänkande etc ett betydligt högre värde än Idol eller Sagan om Belgarion.

Jag tittar f.ö både gärna på zombieslaktarfilm, dumaction a' Armageddon, samtidigt som jag läser Ulysses och annat i den stilen. Däremot är jag ute efter helt olika saker från de båda, och det är inte "underhållning" i båda fallen.

 

[Guest]

Re: Vad kan vi enas om i rollspelsväg?

I annat fall skulle jag vilja nominera "Rollspel är en sammansättning av orden roll och spel" samt "Det som är så bra med rollspel är att det är så bra".

Isåfall vill jag nominera rollspel som substantiv och rollspela som verb... vilket jag tror iallafall de flesta kommer hålla med om om jag inte är alldeles för trött (läs dålig på att kunna vad verb och substantiv egentligen är) eller att de inte vill ge sig in i diskutionen.

/Zorbeltuss has nothing of meaning to write in this post... probably, it could have been summarized by "I agree[NT]"

 

[Eksem]

Re: Vad kan vi enas om i rollspelsväg?

"I annat fall skulle jag vilja nominera "Rollspel är en sammansättning av orden roll och spel""

Oj oj oj, det DÄR kommer du aldrig få hela forumet att gå med på. Vi måste definitivt hålla reda på vad vi menar när vi skriver "spel" i det här fallet. Diskussioner om huruvida man spelar spel eller spelar roll eller spelar roll medan man spelar spel har gått höga många gånger. Många är rentutav missnöjda med själva begreppet rollspel!

 

[Sodivra]

Räckte det inte med den här tråden?

Jag tror att alla vill ha inlevelse i rollspel. Om inte inlevelse i världen, så åtminstone inlevelse i berättelsen eller utmaningen. Man blir så engagerad att man glömmer verkligheten en stund.

Sen, oavsett om man är G eller N, så tror jag att alla gillar trovärdiga och nyanserade SLPs, elegant story enligt dramaturgins regler, en spännande värld, osv. Självklarheternas parad, även känd som.

Även om man inte aktivt strävar efter det i sitt spelande.

 

[Genesis]

Re: Vad kan vi enas om i rollspelsväg?

Oj oj oj, det DÄR kommer du aldrig få hela forumet att gå med på. Vi måste definitivt hålla reda på vad vi menar när vi skriver "spel" i det här fallet. Diskussioner om huruvida man spelar spel eller spelar roll eller spelar roll medan man spelar spel har gått höga många gånger. Många är rentutav missnöjda med själva begreppet rollspel!

Nja, nu menade jag ju rent semantiskt. Ungefär som att rödhake är en sammansättning av röd och hake. Vill du ha övertydlighet så kan du sätta "Ordet" framför "rollspel" och "orden" framför "roll":

Ordet rollspel är en sammansättning av orden roll och spel.

Men jag trodde det var underförstått.

 

[Rising]

Re: Fiktionslek om det kuliga och befrielsen

jag vet ju att du inser själv att du bara byggt upp en straw man här, så jag skiter i det.

Well, försök själv motbevisa din tes om du kan. Kan den falsifieras?

Du själv har inte gett minsta lilla indikation som tyder på detta, så det är lika bra att du vänjer dig vid halmdockekostymen eller börjar argumentera på riktigt.

Till syvende och sist är det ändå så att om något mängul påstår att två identiska saker är olika har han bara fel, oavsett hur meningslöst och ospännande det förefaller.

Well, Fiktionslek har givit ett svar där han utgått från vad ordet "kul" faktiskt betyder i verkligheten, medan du utgått från ordets urvattnade och allomfattande betydelse inom kramkalasmaffian på wrnu - du får förlåta mig om jag tycker den förstnämnda är mer gångbar, men framförallt är den någorlunda intressant att diskutera kring, medan den andra bara är substanslöst trams.

Jag känner mig inte hotad, bara trött, för det är precis lika fel som förra gången, och gången innan, och...
Det är som att behöva uthärda att folk konstant hävdar att 1+2=80.

Ja, när man använder sina egna förvrängda begrepp för att tolka vad andra skriver så är det inte sällsynt att man tycker att de har helt fel. Läs ordentligt nästa gång så ordnar det sig med den saken.

 

[MrG]

Själv tycker jag den här definitionen kan funka, även om det går att pilla på åt olika håll:

Rollspel
Rollspel är en av de fritidssysselsättningar som vuxit mest i popularitet under slutet av 1900-talet. I Sverige ägnar sig flera hundra tusen människor åt rollspel i sällskapssammanhang, enligt Ungdomsstyrelens uppskattningar.

Det enda som egentligen behövs för att börja spela är två personer med en gnutta fantasi. Ofta är man däremot någonstans mellan 3 och 6 personer. En person tar på sig ansvaret som spelledare, resten är spelare. Tillsammans skapar spelarna och spelledaren en berättelse.

Spelaren
Spelarens uppgift är att under spelet ta på sig en roll och spela den så trovärdigt som möjligt. En sådan roll kallas ofta rollperson och det är nästan alltid rollpersonerna som är berättelsens huvudpersoner. Rollpersonerna skapas i förväg. En rollperson ges personliga drag, en bakgrund, värderingar, drömmar, livsmål, färdigheter, styrkor, svagheter och mycket annat. Ofta används ett rollformulär där spelaren antecknar relevanta fakta om sin rollperson.

Spelledaren
En spelledare måste vara beredd att fylla en mängd funktioner under spelet. Det är oftast spelledaren som har klurat ut förutsättningarna för berättelsen, vilka miljöer spelarna kommer att röra sig genom och vilka andra personer de kommer att möta på vägen. Det är spelledaren som presenterar miljön för spelarna och det är hon som spelar alla andra roller som dyker upp i berättelsen.

Regelsystem eller friform
Precis som det finns genrer finns det även olika sorters inriktningar på hur man spelar. En stor majoritet av alla rollspel är baserade på mer eller mindre strikta system. Friform har blivit ett samlingsnamn både för spel i miljöer som saknar egna spel och för mer experimentella sätt att spela. Det kan gälla allt från att låta berättelsen styra och avskaffa alla slumpmoment i form av tärningsslag till att helt avskaffa spelledaren och låta spelarna tillsammans ta över hennes uppgifter.

EDIT: Insåg att jag glömt att berätta att citatet kom hårifrån

-Gunnar (plockar från vad som borde vara hyfsat genemsam grund)

 

[Rosen]

Det finns ju folk som trivs bra med att känna olust och sorg och annat under spelmöte efter spelmöte.

Och hur deras ögon tindrar när de pratar om det efteråt... (-:

--
Åke

 

[Eksem]

Nja, den tror jag är svår att komma överens om.

"Spelarens uppgift är att under spelet ta på sig en roll och spela den så trovärdigt som möjligt. "

Ett antal spelstilar kräver ingalunda att spelaren spelar sin roll så trovärdigt som möjligt. Vissa spelstilar kräver ju inte ens att spelaren tar på sig en roll!

"Det är spelledaren som presenterar miljön för spelarna"

Återigen, det finns spelstilar där spelarna presenterar miljön, eller åtminstone delar av den.

---

Däremot tror jag de flesta kan vara överens om det här:

"Rollspel är en av de fritidssysselsättningar som vuxit mest i popularitet under slutet av 1900-talet. I Sverige ägnar sig flera hundra tusen människor åt rollspel i sällskapssammanhang, enligt Ungdomsstyrelens uppskattningar. "

 

[MrG]

Det jag uppskattade med definitionen var att den hade en disclaimer som sa att det fanns varaitioner, men visst kunde det kanske behövts ett par till, så man inte skulle kunna sno meningar och säga att man inte håller med om just den. Längst ned kan du till och med läsa om just att det finns varianten där spelledaren tas bort (så din andra komentar var egentligen minst delvis täckt). Och att man skulle spela sin roll så trovärdigt som möjligt trodde jag alla skulle hålla med om, då den lämnar öppet vad du kan väga in i det breda ordet spela. Och annars är det täkt av samma slutbrasklapp som resten ;-)

-Gunnar (som nog tycker det är bra om folk skulle kunna sluta upp bakom riksförbundets definition)

 

[Genesis]

Det jag uppskattade med definitionen var att den hade en disclaimer som sa att det fanns varaitioner

Fast det där var väl inte egentligen en definition, utan snarare en introduktion, eller nå't. Definitioner skall nog helst inte vara så långa, och det får inte finnas "variationer", då stämmer inte definitionen. En mening som "I Sverige ägnar sig flera hundra tusen människor åt rollspel i sällskapssammanhang, enligt Ungdomsstyrelens uppskattningar," kan knappast räknas som del av en definition. Måste hundra tusen människor i Sverige ägna sig åt det, enligt Ungdomsstyrelsens uppskattningar, för att det skall räknas som rollspel?

Och att man skulle spela sin roll så trovärdigt som möjligt trodde jag alla skulle hålla med om, då den lämnar öppet vad du kan väga in i det breda ordet spela.

Det är snarare ordet "ska" som jag vänder mig mot. Det låter som att spelarens "uppgift" är att spela sin roll så trovärdigt som möjligt. D&D vet jag inte om det faller under denna kategori.

Och sedan har vi ju Universalis, som inte ens har rollpersoner (men det finns ju de som menar att det inte är ett spel). Munchaussen är också litet svårt att trycka in i den "definitionen".

 

[Genesis]

Sen, oavsett om man är G eller N, så tror jag att alla gillar trovärdiga och nyanserade SLPs, elegant story enligt dramaturgins regler, en spännande värld, osv. Självklarheternas parad, även känd som.

Nu när vi ändå försöker att skjuta ned varandras påståenden, så vill jag minnas hur Han och andra talat sig varma om att använda klichéer i rollspel (ergo, inte alltid bra med trovärdiga nyanserade SLPs), och Rising försökte för inte så länge sedan göra spel av Hellblazer och The Invisibles, med premissen att man inte skulle följa dramaturgins regler. Och Munchaussen handlar ju knappast om trovärdiga och nyanserade personer.

 

[Zire]

Re: Fiktionslek om det kuliga och befrielsen

Det är en hel del som kommer i annat perspektiv när det plötsligt finns ett värde i det ansträngande, i sådant som gör lite motstånd och till och med kan vara plågsamt. Är det kul att uppleva ångest genom rollspelet? Kul att bli varse sina begränsningar? Kul att bli klass- eller genusmedveten? För allt detta kan hända i rollspel, eftersom spelet har potential att ge nya perspektiv på tillvaron.

Jag håller med om att "kul" är en stram ram att sätta runt rollspel. Samtidigt så tror jag inte att någon vill uppleva rollspel som befinner sig för långt borta från "kul", och jag skulle nog påstå att det har att göra med kontrollen. Så länge man har kontroll över vad som händer, så kan man uppleva t.ex. sorg och skräck (och annat som annars upplevs negativt), det kan t.o.m. bli en kick att känna att man behärskar känslorna på det viset. Men är då verkligen den typen av känslor genuina när man nu faktiskt aldrig har tappat kontrollen? (Och framför allt: är det ändå inte nöjet av att kontrollera känslorna som har betydelse, snarare än känslorna i sig.)

Eller har jag fel här? Finns det någon som känner att ni har tappat kontrollen, men ändå vill tillbaka till den känslan i rollspelandet? Och där det beror på just den känslan (och inte snarare se det som en utmaning att försöka behärska den, eller betvivlar att det kan uppstå på nytt).

Det jag menar med känsla i detta fall är någonting som verkligen uppbådar sorg/skräck/eller nått liknande. Det jag personligen kan komma på som referens är då min morbror hängde sig. Det vill jag inte uppleva igen, vare sig i verkligheten eller i rollspel.

 

[Nightowl]

Dessutom är "poängen med rollspel är att ha roligt" bara sann om man vidgar begreppet "ha roligt" tämligen in absurdum, och då blir det ett meningslöst påstående.

Om jag frågar "varför spelar du rollspel?" och svaret "därför att det är roligt" har jag inte lärt mig ett dyft. Det är kanske sant, men meningslöst. Eftersom folk lägger in olika betydelser i ordet kan informationen inte användas till något.

Erik

 

[MrG]

Ok

Jag gjorde det bästa försök som jag kunde komma på som jag hoppades på att folk skulle kunna ena sig om.

Spela sin roll så trovärdigt som möjligt i D&D kunde jag itne se som ett probelm, försök själv rusa i första ledet med din magiker så ser man snabbt hur systemet straffar den som inte spelar rollen "trovärdigt"

Och Universalis och så vidare är svårt att få med utan att (som Sverok gör) lägga till ett stycke om att det finns undantag.

Men om inte alla ställer sig bakom det, så är blir mitt svar på Johan Ks ursprungsfråga; Nej

-Gunnar (insåg att jag använt ordet definition lite slarvigt i tidigare post)

 

[PAX]

Enas?

Möjligen att det finns många olika åsikter om vad rollspel verkligen är och hur det skall upplevas.

 

[Arfert]

Re: Fiktionslek om det kuliga och befrielsen

Det är möjligt att det har mindre värde... om det är skit (vilket det ofta, men inte alltid, är).

...själv tycker jag att kultur som skapas enbart för att falla kultureliten i smaken har mindre värde. För det är också skit.

Understundom är det ju så att kultur som gjorts för att passa massorna är tokbra, jämfört med det som anses finare. Som Star Wars, episod 4-5, till exempel. Eller Alien. Eller Hendrix.. the list goes on, finns ju hur mycket som helst.

 

[krank]

Eftersom ingen troligen gick in på OP för att kolla diskussionen där (som faktiskt har varit givande):

Det här är det senaste jag själv var någorlunda nöjd med:

"En form av primärt verbalt improviserande som kretsar kring det gemensamma skapandet av en interaktiv berättelse"

Det rör sig alltså om en minsta-gemensamma-nämnare-definition. Just nu sitter vi och grunnar på om alla former av rollspel har någon form av "systematiserad händelselösning" och huruvida man borde nämna något om att "deltagarna både agerar sändare och mottagare" där det förra eventuellt krävs för att skilja rollspel från att bara sitta och snacka skit, och det senare eventuellt krävs för att särskilja rollspel från ren improvisationsteater (där ju publiken är del av hela sändare-mottagare-paketet, man spelar "utåt").

 

[Rising]

"En form av primärt verbalt improviserande som kretsar kring det gemensamma skapandet av en interaktiv berättelse"

Det är faktiskt en riktigt bra definition. Alla spelstilar tycks vara inräknade i den, utan att den också ska vara så luddig att lajv och radioteatrar också inräknas.

Visserligen faller terapeutiskt "rollspel" in i den där definitionen, men det behöver ju inte vara någon nackdel. Lite olyckligare är det kanske att barnlekar såsom "vi berättar en historia tillsammans, varannan mening vardera!" också kommer in. Åtminstone trodde jag det först, men nu när jag tänker på det en gång till så tror jag det är en stor fördel med din definition att den inte kräver rollpersoner eller rollgestaltande.

Ja, den där köper jag.

---

Fast jag tycker det finns en massa andra saker som alla rollspelare kan enas om, också. Eller vad sägs om:

1. Alla magicspelare luktar illa.
2. Fantasytecknaren Boris Vallejo och hans fru Doris; de har två helroliga namn. Boris och Doris, liksom.
3. Man ska vara misstänksam mot killar som har avatarer med sig själva i bar överkropp.
4. Salta pinnar är fanimej inget bra rollspelssnacks, även om man slipper bli särskilt flottig om fingrarna av det.
5. Sverok's forum suger.
6. Snubbar som enbart deltar i forumsdiskussioner genom att säga "det där har jag skrivit om på min blogg" och posta en länk, de suger också.
7. Slår man en tärning så att den landar på högkant, då är det okej att peka och säga "åh, titta!" med gäll röst som om något viktigt hade hänt.
8. För alla spelledare gäller det att åtminstone en sorts personlighetstyper inte kan gestaltas utan att det blir skrattretande dåligt.
9. De motiv som hamnar på spelledarskärmar är alltid rätt tacky.
10. Riktigt stereotypa muskelvarelser gestaltas bara av riktigt feta/spinkiga killar.

Eller? Ni får pricka av dem som inte gäller för er, så får vi se hur många som överlever.

 

[Dewil]

"En form av primärt verbalt improviserande som kretsar kring det gemensamma skapandet av en interaktiv berättelse"

Jag funderar på om orden "primärt" och "interaktiv" inte är överflödiga. Vad betyder "primärt" i detta sammanhang? Och är inte allt gemensamt skapande interaktivt, i det att alla är delaktiga i utformning och utförande (till skillnad från det passiva i att läsa en vanlig bok eller titta på en film), och alltså gör ordet "interaktiv" överflödigt?

"En form av verbalt improviserande som kretsar kring det gemensamma skapandet av en berättelse" vill jag ha det till.

För övrigt är jag nyfiken på Herr Nils erfarenheter av rollspel utan improvisation. Är inte det vanlig teater?

Dewil