Inte vad du vet åtminstoneDet spelar ju ingen roll för rollspelande, eftersom man bara kan säga att just den här gruppen ungdomar har tillgång till det, men jag (född 1983 och uppväxt i Karlskoga) har aldrig sett en piratkopierad VHS i hela mitt liv, eller ens hört talats om att det skulle vara något som fanns. Mycket VHS tittades på, men det var antingen hyrfilm eller inspelat från TV.
Jäkligt mycket bättre än "you wouldn't steal a car, would you?"!Apropå piratkopierade VHS’er så minns jag att den här annonsen mot just piratkopiering på VHS fanns på en hel del av filmerna jag hade:
Helt klart!!Jäkligt mycket bättre än "you wouldn't steal a car, would you?"!
Min barndom var mycket normal. Somrar i Rangoon, rodellektioner. På våren gjorde vi kötthjälmar.Är det verkligen så viktigt att ens egen barndom var helt normal?
Överlag tänker jag att man måste minnas att innan internet var sverige så himla stort och splittrat. Liksom, jag växte ju upp när rikssamtal fortfarande var en grej; det var långt mellan landskapen och det fanns inget självklart sätt att få kontakt med folk bortom det omedelbara grannskapet. Typ de man hängde med i bostadsområdet och gick i skola med, that's it. Åtminstone var det så för mig, appropå det här med att inte se sin egen barndom som nödvändigtvis representativ.Tillsammans med andras anekdoter så tänker jag att det var nog inte helt ovanligt med piratade förbjudna filmer men det var nog också lätt att missa dem, typ om man inte kände ”rätt” personer. Eller bara helt enkelt att de inte nådde fram till ens grannskap.
Helt sant, samtidigt ska man inte underskatta hur snabbt och långt saker kan sprida sig helt analogt. Speciellt ”skräpkultur” och barnkultur, speciellt sånt som kanske anses vara lite sunkigt och smutsigt. Vi sjöng exakt den här visan på lågstadiet, fast tio år senare än inspelningen. Den kanske fick mer spridning pga skivan men jag blev ändå förvånad när jag hörde den, att den har spridits mun till mun över Sverige av generationer av små glin?Överlag tänker jag att man måste minnas att innan internet var sverige så himla stort och splittrat. Liksom, jag växte ju upp när rikssamtal fortfarande var en grej; det var långt mellan landskapen och det fanns inget självklart sätt att få kontakt med folk bortom det omedelbara grannskapet. Typ de man hängde med i bostadsområdet och gick i skola med, that's it. Åtminstone var det så för mig, appropå det här med att inte se sin egen barndom som nödvändigtvis representativ.