1. Fin färg. Stort sett alla rollspel jag har faller i en av kategorierna Fantasy, Science Fiction, Nutid/Skräck eller Historiskt. Alla kategorierna kan bli bra spel, och stort sett går det att flytta färdiga äventyr utan större hinder inom en kategori. Men hur ser världen ut och vad gör den levande och intressant, och hur ser saker ut?
2. Spännande regler. Förr var jag inte så brydd, jag har tom spelat Eon en gång i tiden. Men nuförtiden vill jag ha regler som inte bara simulerar spelvärlden, jag vill att de skall förmedla den också. Att ta en och samma spelvärld och köra med TSOY eller BRP regelmotorer ger helt olika spelupplevelser för mig.
Det är de stora sakerna, sedan har jag lite andra kontrollpunkter.
Tuttar? Mmm, de hör hemma i varje spelbok. Gärna med fina bilder på rymdskepp, ninjor och explosioner också. Färg är också bra, men...
Pris. Hu, jag kommer förmodligen aldrig att spela spelet, jag kommer (i bästa fall) att läsa det och leka med tanken att spela det. Men att vi faktiskt kommer till skott är ytterst osannolikt, i nuvarande gruppen finns det minst två spelmakare som vill testa sina egna grejjer, dessutom är majoriteten positiva till "indiespel". Så om det ändå bara skall stå och se fint ut i min hylla får det gärna vara billigt. Typ en hundring per centimeter är drägligt.
Personerna på bilderna. På sista tiden när jag läst spel så har jag haft en liten w176-liknande* ängel som suttit på min axel och kommenterat mans och kvinnoroller i illustrationerna. I stort sett alla (jag förmodar alla, men jag ids katten inte bläddra igenom dem och kolla) spel jag har så visar bilder av män personer i åldrarna 15-75, och kvinnor i åldrarna 16-25. Om man nu skall rita kvinnor i avslöjande kläder så blir ingen gladare än jag om de skulle vara sådär 16-25, absolut inget fel i det. MEN! Personerna på bilderna avspeglar hur ett spel är tänkt att spelas och bildfigurerna kommer oundvikligen att vara det jag som SL återvänder till när jag på sekundbasis måste dra fram SLPs ur min hatt. Och på samma ängels order så försöker jag avbilda kvinnor i andra roller än som trånande barflickor, och det är katten ingen barnlek. Jag behöver stanna upp, tänka noga, och vrida och vända innan jag kan fortsätta och och försöka presentera något trovärdigt, gångerna jag lyckats med det kan vi räkna på ena handens fingrar.
* Fotnot: Den riktiga w176 har inte gjort sig skyldig till något överaxelnkommenterande.