En 28-årig tönts betraktelser
Oj, vad svårt det är att formulera det här, så jag går rakt på sak.
Jag ser ingen som helst anledning att man inte kan hålla på med rollspel när man är 25, 30, 35, 40 (okej ni fattar galoppen).
Jag är 28 år och har spelat rollspel sedan jag var runt 10 år gammal. Jag har varit gift i fyra år och har en dotter som är 2 år.
Jag spelar rollspel mellan en och två kvällar i veckan, jag har heltidsjobb och min fru jobbar natt på sjukhuset.
Hur lyckas jag detta? Jo, för det första har jag en fru, som förvisso tycker rollspel verkar jättetöntigt (så hon får inte vara med), men hon har förståelse för att jag tycker rollspel är jätteroligt.
För det andra krävs det att man har ganska god framförhållning. Om man vet några dagar i förväg när man ska spela hinner man organisera sin övriga tid för puss, gos och mys. De kvällar min fru jobbar natt och min dotter sover, brukar vi spela hemma hos mig.
Det handlar faktiskt i slutändan om prioriteringar. Otroligt nog så är jag en av de som har absolut högst närvaro i gruppen, trots att jag är fem år äldre och har betydligt mycket mer vuxenpoäng än de andra har tillsammans.
Det är möjligt att man om tio år när ens barn ska börja springa på massa träningar och skjutsas på tävlingar kanske inte har lika mycket tid över till rollspel, men då kan de å andra sidan vara med och spela rollspel själva...
muahhaha
//erik. evil töntpappa