Re: Långt ifrån …
Oldtimer är faktiskt två-tre år äldre än vad jag är
(ego sum 44 annos).
Nåja, jag är gift sedan snart elva år, har tre döttrar i åldern fem till noll år, men är fortfarande en entusiastisk rollspelare. För några dagar sedan kom ett paket från Paulis spelantikvariat och med glädje försjönk jag in
GURPS Imperial Rome på tunnelbana, samtidigt som medpassagerarna läste Metro.
Just denna sommar har jag placerat rollspelandet i träda, eftersom lillan föddes i juni, men nästa år ska jag rulla tärningar igen två gpnger i månaden. Jag orkar inte spelleda så ofta, men en gång om året leder jag och en kompis (som är 48 år) en svit om fem-tio
Space 1889-äventyr, något vi har gjort tillsammans sedan 1990.
Jag skriver flitigt på nya
Gondica-moduler , är inhouseskribent i
Sverox-redaktionen och har sedan förra hösten lärt mig språket
interlingua. Samtidigt med detta jobbar jag heltid som vetenskapsjournalist hos
Statens strålskyddsinstitut.
Dessutom har jag blivit anime-fan på gamla dagar (tack för det, Rosen) och väntar nu på att min nyligen beställda
Wings of Honneamise ska komma.
Jag vägrar att sluta ha kul bara för att jag har blivit gråhårig och lomhörd på högra örat. (Nej, jag äger inte hus, husvagn, hund, sommarstuga eller något annat medelsvensson-attribut -- de tar för mycket tid som jag hellre satsar vid spelbordet.) När männen i vita rockar en dag kommer för att placera mig på åldersdomshemmet så skriker jag:
"Inte utan min tärningspåse och mina Miyasaki-kassetter!"
Så ynglingar, lyss till den gamla gråhårige veteran-mekanurgen: spela på hårt och muntert tills det är dags att knacka på himlens portar. Livet blir bäst så.