Nekromanti Vad skall man inte ha missat som rollspelare ?

[Johan K]

Sat här & funderade lite på vad mans inte bör/skall ha missat under sin rollspelskarriär ?
Finns det några vägar som man absolut inte skall ha missat ? Finns det nån gemensam nämnare för alla rollspelare ? Eller är vi lika brokiga som allt annat här i världen ?
Vad säger ni ??

För min del så tycker jag inye att man skall ha missat att t. ex ha spealt nån av de svenska klassikerna, ha spelat nån storre kampanj. Bara för att nämna något.

/ Johan K; som fortfarande är rädd för sina morrande tofflor som står i hallen..

 

[Dansson]

Jag tycker man ska ha varit med om Den Femte Konfluxen-sviten. Antingen som spelare eller spelledare... och jag har inte lyckats med något av det... *snyft* jag är misslyckad...

- Dan, gråter en skvätt.

 

[Rising]

Själv saknar jag: (utan inbördes ordning)

1. Har inte spelat Svavelvinter.
2. Har inte deltagit på något riktigt lajv.
3. Har inte läst fortsättningen på Döda Skogen; Maktens Portar och öh... Ödets Plommonstop (eller vad det nu hette)
4. Har inte dungeoncrawlat hardcore.
5. Har inte spelat Nobilis på riktigt (har bara friformat det helt enligt mina egna uppfattningar om spelet)
6. Har inte spellett någon dubbelt så gammal som jag själv.
7. Har inte haft sex in-game.
8. Har inte spelat ett musikaläventyr med en karaokemaskin som hjälpmedel (har klurat på det länge, dock).
9. Har inte spelat Synnibar.
10. Har inte skrivit ett eget (större) eget rollspel.

Själv har jag dock prickat av: (återigen, ingen inbördes ordning)

1. Blivit rädd i ett skräckäventyr.
2. Skriva ett äventyr åt en annan spelledare (som denne förstått och framgångsrikt lyckats spelleda).
3. Få höra att en annan spelgrupp spelat ett rollspel jag skrivit. (=pookafiktum)
4. Spelleda ett och samma äventyr för åtminstone två olika spelgrupper (jag har gjort det med fyra grupper som mest, men två räcker)
5. Spellett någon hälften så gammal som jag själv.
6. Göra stora ändringar i både regler- och världsinformationen i ett spel (det här är en löst definierad punkt, det medger jag)
7. Både spelat och spellett utpräglade sessioner i vart och ett av rollspelstriangelns alla hörn, samt blivit förälskad i var och en av dem.
8. Spellett karaktärer med helt andra drivkrafter, läggningar, bakgrunder och övertygelser som jag själv på alla (?) plan, samt att genom dessa kunnat börja ifrågasätta mina egna åskådningar och ideologier.
9. Friformat och spelat helt enligt regelprotokollet, samt lärt att älska båda spelformer.
10. Passerat igenom "illusionen", som vi kallade det när vi var yngre. Att helt förlora sig i inlevelsen. Att gå ut och döda fotgängare bara för att man tror att rollspelet är på riktigt.

...eller nja... Den där sista punkten var i vilket fall som helst viktigare när jag var yngre.

Kan man pricka av åtminstone fyra av ovanstående punkter (från båda listor) så är man kvalificerad som duglig, klarar man sju eller fler så är man erfaren, och klarar man av hela tretton eller fler så är man en riktig snajding. Klarar man sjutton eller fler så är man helt jabba-dabba-ding-dong-dolfo-dogg!, men det tror jag inte att någon är.

 

[Svarte Faraonen]

1. Har inte spelat Svavelvinter.

Spelat och spellett.

2. Har inte deltagit på något riktigt lajv.

Flera gånger.

3. Har inte läst fortsättningen på Döda Skogen; Maktens Portar och öh... Ödets Plommonstop (eller vad det nu hette)

Inte jag heller.

4. Har inte dungeoncrawlat hardcore.

Mes! Klart man gjort det!

5. Har inte spelat Nobilis på riktigt (har bara friformat det helt enligt mina egna uppfattningar om spelet)

Inte gjort något av det.

6. Har inte spellett någon dubbelt så gammal som jag själv.

Ingen aning. Låter inte helt otroligt att det kan ha skett på något konvent.

7. Har inte haft sex in-game.

Menar du att en rollperson haft sex (i sådana fall ja) eller att... öh... ni hade en speciell spelstil i gruppen (i sådana fall nej)?

8. Har inte spelat ett musikaläventyr med en karaokemaskin som hjälpmedel (har klurat på det länge, dock).

Nej.

9. Har inte spelat Synnibar.

Nej.

10. Har inte skrivit ett eget (större) eget rollspel.

Ja... om cirka 100 sidor räknas som större. Men det blev inte så bra.

1. Blivit rädd i ett skräckäventyr.

Ja.

2. Skriva ett äventyr åt en annan spelledare (som denne förstått och framgångsrikt lyckats spelleda).

Nej.

3. Få höra att en annan spelgrupp spelat ett rollspel jag skrivit. (=pookafiktum)

Ja.

4. Spelleda ett och samma äventyr för åtminstone två olika spelgrupper (jag har gjort det med fyra grupper som mest, men två räcker)

Ja, konventsscenarion.

5. Spellett någon hälften så gammal som jag själv.

Hälften? En tredjedel!

6. Göra stora ändringar i både regler- och världsinformationen i ett spel (det här är en löst definierad punkt, det medger jag)

Ja, gamla husregel-DoD.

7. Både spelat och spellett utpräglade sessioner i vart och ett av rollspelstriangelns alla hörn, samt blivit förälskad i var och en av dem.

Förälskad är ett svårt ord, men jag känner mig lockad av samtliga.

8. Spellett karaktärer med helt andra drivkrafter, läggningar, bakgrunder och övertygelser som jag själv på alla (?) plan, samt att genom dessa kunnat börja ifrågasätta mina egna åskådningar och ideologier.

Aldrig så seriöst.

9. Friformat och spelat helt enligt regelprotokollet, samt lärt att älska båda spelformer.

Återigen, älska... men jag gillar båda.

10. Passerat igenom "illusionen", som vi kallade det när vi var yngre. Att helt förlora sig i inlevelsen. Att gå ut och döda fotgängare bara för att man tror att rollspelet är på riktigt.

Nej.

Så... kanske tretton, om man tolkar det generöst.

 

[Rising]

7. Har inte haft sex in-game.
Menar du att en rollperson haft sex (i sådana fall ja)

Jag har också varit med om att rollpersonen haft sex (fast jag borde nog ha tagit det som en av grejerna man ska ha varit med om - det är sannerligen en nödvändig rollspelserfarenhet), men vad jag alltså inte varit med om är att själv ha sex under spelandet.

Ja, det var bara menat som ett skämt. Jag hade lite svårt att komma på tio saker som man ska ha gjort men som inte jag har varit med om. (det hade varit muppigt att göra en lista där jag själv hade framstått i bra dager, så jag ville absolut att min egen poäng skulle vara 50% av samtliga och inte högre)

10. Passerat igenom "illusionen", som vi kallade det när vi var yngre. Att helt förlora sig i inlevelsen. Att gå ut och döda fotgängare bara för att man tror att rollspelet är på riktigt.
Nej.

Jorå, jag pratar här bara om att få uppleva en så hög inlevelse att man "glömmer bort" att man spelar rollspel. Eller; eftersom det jag just skrev är rätt mycket bullshit, så är punkt tio menat som "har du spelat en riktigt häftig och inlevelsefull session?" (en sorts gratispoäng till alla någorlunda erfarna rollspelare)

Så jag tycker nog att du får tretton poäng iaf (om du nu spelat med en dubbelt så gammal spelare som du själv) och att du kan titulera dig "snajding". Grattis!

 

[ripperdoc]

Har man missat att spela på konvent kan man gå och äta sig till döds på T6:or och suddgummi, för utan konvent är rollspel inte mycket att ha.

/RipperDoc - provokativ

 

[Dansson]

*plockar fram tärningsasken och börjar tugga...*

Så är det. Aldrig fått tummen ur och vågat mig iväg.

- Dan

 

[Baldyr]

insikt

Jag tycker nog inte att det finns några specifika saker man ska ha gjort eller handlingar man ska ha utfört, innan man lägger av med rollspel helt och hållet (av en eller annan anledning). Däremot tycker jag att den som lägger av innan man kommit till vissa insikter om rollspel som spelform och som medium, så har man aldrig spelat på riktigt.

Jag tänker exempelvis på gamla spelkompisar som (förmodlingen) lagt av med rollspel för länge sedan, och som aldrig skådade ljuset. Det som de tror sig ha lagt av med är någonting helt annat än vad jag anser mig syssla med, i alla fall...

/Baldyr, "håller du fortfarande på med rollspel?"

 

[haltageten]

Eller; eftersom det jag just skrev är rätt mycket bullshit, så är punkt tio menat som "har du spelat en riktigt häftig och inlevelsefull session?"

Räknas det om spelledaren har gjort en så bra rollspelsprestation så att man nästan börjat grina?

- Jocke, undrar.

 

[Rising]

Räknas det om spelledaren har gjort en så bra rollspelsprestation så att man nästan börjat grina?

Yeah, sure. Det duger absolut. (Jag skrev att den tionde punkten var en gratispoäng, och jag menade väl att (nästan) alla spelgrupper själva anser sig ha nått en höjd av inlevelse, och att allt utöver det är flummighet eller trams (själv har jag nog aldrig gråtit när jag spelat rollspel, exempelvis, så om någon skrev och sade att om man inte gråtit när man spelat rollspel så är man en n00b så skulle jag bara avfärda den personen som en blödig torrmödis))

Har du upplevt något som du själv ansett vara överväldigande... så är det absolut ett "ja" som svar på den tjugonde frågan.

Hur många poäng fick du, allt som allt? Av ren nyfikenhet, alltså..

 

[Rising]

utan konvent är rollspel inte mycket att ha.

Ägig kommentar.

...ty själv hatar jag ju konvent, och tycker tvärtom att the shit i rollspelshobbyn är långa kampanjer med nära vänner som man är ordentligt samspelt med. Men det är oerhört roligt att få ett annat perspektiv på saken.

/RipperDoc - provokativ

Absolut. Jag håller med (om graden av provokativitet, alltså), och det var uppfriskande som fan att läsa. Exakt sånt som jag vill se på forumet.

(Enligt "The Game" så kallas den här tekniken; den jag använt mig av just nu; för Stylemogging, förresten: Genom att bekräfta en åsikt vars egentliga innebörd borde ligga mig till last (du dissar ju sådana som jag) så gör jag mig till alfahane; jag får det att se ut som om du bara kämpat för att få min bekräftelse. En snubbe som kallade sig Tyler Durden analyserade fenomenet hos författaren Straub (Style) och namngav tekniken efter honom för att försöka ta poäng på dennes bekostnad (=i sig en sorts stylemoggande!) Ni måste läsa The Game, grabbar... Jag lovar, det är den coolaste boken någonsin. Det jobbiga är att jag är som aliaset Tyler Durden, och han är nästan en sorts sociopat...)

 

[Lindenius]

Några oväntande förslag

Här kommer några. Jag följer Risings goda exempel med att typ inte lyckas uppfylla hälften av dem.

1. Spela (eller spelleda) med sina föräldrar eller barn.

2. Spela (eller spelleda) med sin partner.

3. Spela en karaktär som lurar skiten ur de andra i spelgruppen. Det vill säga som gör något som de andra spelarna aldrig hade räknat med att du som spelare var kapabel till att göra.

4. Skapa omfattande krönikor eller annat artistiskt material till din karaktär.

5. Introducera någon till rollspelandets underbara värld

6. Rollspela och vara aspackadade samt spela in sessionen som ljud/bildfil.

7. Både ha spellett och spelat med samma gäng

8. Spelat med åtminstone två helt skilda spelgrupper

9. Medverkat i en kampanj som pågått under åtminstone ett halvt decenium (fem år).

10. Snacka rollspel på ett metateoretiskt plan. Diskutera och utväärdera tidigare spelmöten, händelser etc.

//erik. vattkoppor in da house

 

[Saxifrage]

8. Har inte spelat ett musikaläventyr med en karaokemaskin som hjälpmedel (har klurat på det länge, dock).

Jäklar vad tok-ägigt! (sorry, snodde ditt favvouttryck där). "Once More With Feeling", liksom. Helst skulle man göra en enstaka spelkväll till musikalspel, gärna ett deläventyr i nån tok-tok-lång kampanj... tänk när man grävt sig igenom halva Mountains of Madness och ska börja det femtielvte spelmötet, och så överraskar SL med... musikal! "Here we are, looking for kah-thooooloo... and some grrrreaaatt ooold oooones!!! Badah-badah-badooh..."

Men ok, min huvudpoäng var väl den här:

3. Har inte läst fortsättningen på Döda Skogen; Maktens Portar och öh... Ödets Plommonstop (eller vad det nu hette)

Jag lirade igenom "Ärans Väg" för rätt många år sedan. Det var på många sätt en unik och jäkla häftig kampanj. Hur som helst, sista äventyret i trilogin innehåller en rätt speciell grej: spelledaren DÖDAR helt sonika en spelares rollperson. Inga tärningar, inget KP-torsk, fumlat Första Hjälpen eller blarr: i äventyret ingår att en rollperson ska genomföra ett ospecifierat "offer", och det består helt enkelt i att han kolar vippen i slutscenen, när han krossar en magisk kristall. Det tror jag är lite speciellt och unikt för både spelledare och spelare. Ok att man pratar högt och lågt om ära, dödsförakt och höga ideal, men hur ofta händer det egentligen att en spelare rakt av får offra sin rollperson? Jag vill minnas att spelaren som drabbades blev rätt paff, samtidigt som han tyckte att det var coolt. Alltså något att lägga till "inte missa"-listan.
(Ok, ni ångestknarkare som lirar dystopispel och spelar finska psykotiska lämlar gör väl sådant hela tiden, men i det gamla trygga DoD/Mutant-paradigmet var det faktiskt rätt ovanligt)

 

[Rising]

Bra lista

Många bra punkter som ingen nämnt hittills. Får jag göra ditt test?

1. Spela (eller spelleda) med sina föräldrar eller barn.

´
Failure.

2. Spela (eller spelleda) med sin partner.

Om man ljuger för ens partner, räknas det som "rollspel"? Nähä, inte?
Okej, då: Failure.

3. Spela en karaktär som lurar skiten ur de andra i spelgruppen. Det vill säga som gör något som de andra spelarna aldrig hade räknat med att du som spelare var kapabel till att göra.

Ja! Nästan alltid! Fast min spelargrupp tycker att det är rätt dåligt. Liksom, jag gör mig själv till huvudperson på deras bekostnad. Några av mina antics har faktiskt sabbat stämningen i gruppen. Jag tycker det är mycket svårare att vara en spelare än en spelledare, delvis på grund av detta.

4. Skapa omfattande krönikor eller annat artistiskt material till din karaktär.

Nej, fuck. Jag tycker till och med att det är rätt jobbigt att vara omfattande om this shit. Men det är en bra punkt och jag erkänner att det är en stor del inom hobbyn. Jag är rätt sugen på att skriva erotiska noveller om mina roll- och spelledarpersoner. Det är ett sätt att utveckla mitt intresse för rollspelshobby, helt klart.

5. Introducera någon till rollspelandets underbara värld

Absolut. Jag var rena Ansgar på att föra rollspelshobbyn till Vasaskolan i Strängnäs. Jag var inte först (föreningen Strengnensis var äldre än oss; enligt uppgift så skall en Strengnensisare vara upphovsman bakom havsalven i Monsterboken 2 (och på den tiden var jag själv blott en liten svartnisse)) men jag tog helt klart hobbyn till låg- och mellanstadiet. Och under nittiotalet fick jag en helt ny generation av magicspelare att börja spela rollspel med friform i Kult som inkörsport.

6. Rollspela och vara aspackadade samt spela in sessionen som ljud/bildfil.

´
Failure. Vi har visserligen spelat drogpåverkade, men vi har sökt mångfald i just drogänden av den här punkten, och inte riktigt kommit någonstans i "ljud/bildfil"-änden av frågan. Det får bli ett framtida projekt.

7. Både ha spellett och spelat med samma gäng
8. Spelat med åtminstone två helt skilda spelgrupper

Dubbel-yeehaaw! Det syns att du fått dåligt samvete efter att ha skrivit en massa helt omöjliga punkter. De här kunde vem som helst svara positivt på.

9. Medverkat i en kampanj som pågått under åtminstone ett halvt decenium (fem år).

Näää... failure, faktiskt. När vi spelade mycket så spelade vi intensivt, och nu när vi spelar sällan så har jag anpassat formatet efter det. Så mer än fem år med en och samma kampanj... näpp.

10. Snacka rollspel på ett metateoretiskt plan.

Varje gång jag läser det här så ser jag ordet "meta-erotiskt" och börjar fnissa. Ty att meta är ju inte ett dugg erotiskt, om man inte tänder på krokar och hullingar, vill säga, varpå det hela istället blir väldigt kinky och obehagligt...

Tja, jag är ju extremt teoretisk, så jag tar för givet att jag inte bara är metateoretisk, utan också pseudoteoretisk. Självklart "yes" med andra ord.

---

Fem poäng. Det är en grej att vara en medelmåtta i mitt eget test, men det känns sugigt att vara det även i ditt test... Eller?

 

[Robert Jonsson]

Svar

Har inte läst fortsättningen på Döda Skogen; Maktens Portar och öh... Ödets Plommonstop (eller vad det nu hette)

Nära, men inte riktigt. Det hette Mörkrets Hjärta. Skrevs av Michael Petersen sedan det tillstod komplikationer med Roger Undhagen som skrev de två äventyren innan.

 

[Sodivra]

Tsss

http://www.grapheine.com/bombaytv/play_uk.php?id=1219568

 

[Robert Jonsson]

Checka av Risings lista...

Okej, dags att bocka av Risings lista då.

Har inte spelat Svavelvinter.

Check. Spellett det ett par gånger.

Har inte deltagit på något riktigt lajv.

Check. Innan lajv blev överskattat grejrunkande.

Har inte läst fortsättningen på Döda Skogen; Maktens Portar och öh... Ödets Plommonstop (eller vad det nu hette)

Check.

Har inte dungeoncrawlat hardcore.

Check. Startade inte vi alla där?

Har inte spelat Nobilis på riktigt (har bara friformat det helt enligt mina egna uppfattningar om spelet)

Har inte. Vill inte.

Har inte spellett någon dubbelt så gammal som jag själv.

Check.

Har inte haft sex in-game.

Sadly, ingen check.

Har inte spelat ett musikaläventyr med en karaokemaskin som hjälpmedel (har klurat på det länge, dock).

Nix, men jag har tvingat spelare att sjunga i spelet däremot

Har inte spelat Synnibar.

Nix. Utifrån beskrivningarna så vill jag inte det heller.

Har inte skrivit ett eget (större) eget rollspel.

In the Dark är stort. Och häftigt. Check.

Blivit rädd i ett skräckäventyr.

Check. Mindre roligt då man sedan skulle cykla hem 5 km. i ödemarken mitt i natten.

Skriva ett äventyr åt en annan spelledare (som denne förstått och framgångsrikt lyckats spelleda).

Check, check, check.

Få höra att en annan spelgrupp spelat ett rollspel jag skrivit. (=pookafiktum)

Check.

Spelleda ett och samma äventyr för åtminstone två olika spelgrupper (jag har gjort det med fyra grupper som mest, men två räcker)

Check. Mitt rekord ligger också på fyra (konventsscenario + speltest). Om man inte räknar med att jag skrev om ett scenario från Drakar och Demoner och använde dess handling i ett In the Dark-scenario. I så fall blir det åtta gånger

Spellett någon hälften så gammal som jag själv.

Nix. Inte än. Men jag blir bara äldre och äldre, så snart så...

Göra stora ändringar i både regler- och världsinformationen i ett spel (det här är en löst definierad punkt, det medger jag)

Check. Moddade DoD rätt mycket under Altors Vidder-eran.

Både spelat och spellett utpräglade sessioner i vart och ett av rollspelstriangelns alla hörn, samt blivit förälskad i var och en av dem.

Vill nog säga check här, även om jag inte helt är på det gröna med de oliak hörnen.

Spellett karaktärer med helt andra drivkrafter, läggningar, bakgrunder och övertygelser som jag själv på alla (?) plan, samt att genom dessa kunnat börja ifrågasätta mina egna åskådningar och ideologier.

Check.

Friformat och spelat helt enligt regelprotokollet, samt lärt att älska båda spelformer.

Halv-check. Testade nyligen på friform genom Sockerpappan och även om jag gillade det, så ser jag det som underlägset regeldrivna scenarion.

Passerat igenom "illusionen", som vi kallade det när vi var yngre. Att helt förlora sig i inlevelsen. Att gå ut och döda fotgängare bara för att man tror att rollspelet är på riktigt.

Passerat igenom illusionen, check. Döda folk? Nej, ingen check. Ytterligare en halv check.

Summan av kardemumman blir 13 + två styck ½ check, så säg 14. Det gör mig till en... riktig snajding. Okej, det låter tufft. Nu ska jag bara leta reda på vad en snajding är

 

[walium]

Rising á la Bollywood

Rising raggar
Rising raggar igen
Rising lajvar

Tur att jag är lättroad.

 

[ripperdoc]

Tja, långa personliga kampanjer är också grejhöjt, men konvent är en ögonöppnare.

Dock, för att fortsätta på samma provokativa bana - enligt min erfarenhet är konvent är till 80% skräp, om inte mer. Man får genomlida många sessioner med kassa scenarion och usla spelledare innan man hittar guldkornen. Men de guldkornen är som sagt riktiga ögonöppnare...

/RipperDoc

 

[Lindenius]

Re: Bra lista

Fem poäng. Det är en grej att vara en medelmåtta i mitt eget test, men det känns sugigt att vara det även i ditt test... Eller?

Inte vet jag. Jag får 5,5 poäng, så jag är inte så mycket bättre.

//erik. yoggi och tekaka till frukost