Nekromanti Vad skall man inte ha missat som rollspelare ?

[MrG]

Saker man ska åtminstone pröva enligt mig (i typ någon rekomenderad ordning):

-Spela fantasy
-Röjt minst en grottgång
-Spela köpeäventyr
-Spela hemmabygge
-Ha ett långkörningstillfälle (typ en helg man spelar samma scenario)
-Regeltungt spel (Eon, Rolemaster eller nått åt det hållet)
-Lajva (och dit hör även bli kall och blöt)
-Spela sf
-Avsluta en längre kampanj
-Byta spelgrupp
-Spelleda
-Spela Call of Cthullhu
-Spela på konvent
-Friforma
-Spela med människor man knappt känner
-Spela något annorlunda (Rising musikalförslag är lockande... seriöst tror jag jag ska försöka fixa det)
-Frälsa flera personer till hobbyn

(rekmonderar även att man någon gång testar Paranoia, Toon, Amber, någon Muntantversion och Drakar och Demoner med lite hemmabyggda reglemodifikationer)

Lite feg lista då jag gjort allt (utom Toon), men ska läsa de andras listor nogrannare och försöka fullfölja dem (dubbla åldern kan bli kämpigt, mina föräldrar är tyvärr inte intresserade, och ingame sex tror jag bara kan bli bra på lajv...)

 

[Quadrante]

...Vad jag inte förstått hitentills, är vad ni gör i mitt äventyr.
Vad fyller den här webplatsen för roll i ploten, för att inte säga det här inlägget...
Punkt tio i andra listan är rätt läskig, borde kanske snacka med SL
(men eftersom jag flyttat från stockholm är det så långt till huvudkontoret- suck)






/ kollektivet Quadrante

 

[Rosen]

Creddpoäng för bildvalet

En scen ur Sholay. Da bomb. (-:

--
Åke

 

[Robert Jonsson]

Yay!

Jag känner mig som en riktig rollspelare - det enda som jag inte prickat av på listan är att ha spelat Toon och Amber.

 

[MrG]

Re: Yay!

Så när kan vi spela Toon?

 

[Robert Jonsson]

När...

...du flyttar till Örebro

 

[Ezping Orm]

Re: Rising á la Bollywood

Den sista filmen (Rising lajvar) var klart bäst!

Var inte danskillen väldigt lik Luke Skywalker?

 

[Mekanurg]

8 av 10

Uppfyllt punkterna 2, 3, 4, 5, 7, 8, 9, 10. (Jag började rollspela 1977 så jag har ju haft chans att testa det mesta i branschen.)

Jag har chans på punkt 1 när barnen blir större. (Mina föräldrar har alltid varit älskvärt oförstående inför hobbyn, men jag har en gång kört ett scenario för min lillasyster och en av hennes kompisar.)

Punkt 6 kommer däremot att förbli en vit fläck i mitt liv.

 

[Johan K]

Well, tror bestämmt att jag kalrade fränsen för en erfaren spealre.. Vore väll nästan konstigt annars..
Dock känns det som jag skulle ta & averka några av dina uppradeade punkter, bara för att testa på det hela !

 

[haltageten]

Nu blir numreringen helt skadad, men det får ni leva med.

Jag har inte:
1. Har inte spelat Svavelvinter.
2. Har inte deltagit på något riktigt lajv.
3. Har inte läst fortsättningen på Döda Skogen; Maktens Portar och öh... Ödets Plommonstop (eller vad det nu hette)
5. Har inte spelat Nobilis på riktigt (har bara friformat det helt enligt mina egna uppfattningar om spelet)
6. Har inte spellett någon dubbelt så gammal som jag själv.
8. Har inte spelat ett musikaläventyr med en karaokemaskin som hjälpmedel (har klurat på det länge, dock).
9. Har inte spelat Synnibar.
10. Har inte skrivit ett eget (större) eget rollspel. (Nej men påbörjat skriva på tre olika rollspel)
2. Skriva ett äventyr åt en annan spelledare (som denne förstått och framgångsrikt lyckats spelleda).
3. Få höra att en annan spelgrupp spelat ett rollspel jag skrivit. (=pookafiktum)
4. Spelleda ett och samma äventyr för åtminstone två olika spelgrupper (jag har gjort det med fyra grupper som mest, men två räcker)

Jag har:
4. Har dungeoncrawlat hardcore.
7. Har haft sex in-game.
1. Blivit rädd i ett skräckäventyr.(Det var mest en läskig del i en större Eonkampanj)
5. Spellett någon hälften så gammal som jag själv. (Nej men 1/3 yngre än mig)
6. Göra stora ändringar i både regler- och världsinformationen i ett spel (det här är en löst definierad punkt, det medger jag) (Moddade skymingshem en hel del, fast det spelades aldrig)
8. Spellett karaktärer med helt andra drivkrafter, läggningar, bakgrunder och övertygelser som jag själv på alla (?) plan, samt att genom dessa kunnat börja ifrågasätta mina egna åskådningar och ideologier. (På sätt och vis, jag har spelat en kvinna och det ändrade lite mitt synsätt på att rollspela)
9. Friformat och spelat helt enligt regelprotokollet, samt lärt att älska båda spelformer.
10. Passerat igenom "illusionen", som vi kallade det när vi var yngre. Att helt förlora sig i inlevelsen. Att gå ut och döda fotgängare bara för att man tror att rollspelet är på riktigt. (Jag har _nästan_ börjat grina vid ett tillfälle, fick en fet klump i halsen)


Så hälften hälften kan man säga. Fast det finns en fråga jag inte riktigt hajjar. "7. Både spelat och spellett utpräglade sessioner i vart och ett av rollspelstriangelns alla hörn, samt blivit förälskad i var och en av dem." Vilka är rollspelstriangelns tre hörn?

- Jocke, half n' half.

 

[Bunny]

Den här listan var bäst...

"1. Spela (eller spelleda) med sina föräldrar eller barn."

Under en cykelsemester i min barndom spellede jag min fader genom ett minimalistiskt grottäventyr. Han undrade efteråt varför det inte fanns något annat val än att döda orcherna... mes...

"2. Spela (eller spelleda) med sin partner."

Det är många på forumet som jag kan tänka mig att ligga med (för det motsvarar ett partnerskap, va?), så ge mig bara ett PM så kan just DU (*pekar på dig*) bli den jag bockar av den här punkten med. (Nej, David... )

"3. Spela en karaktär som lurar skiten ur de andra i spelgruppen. Det vill säga som gör något som de andra spelarna aldrig hade räknat med att du som spelare var kapabel till att göra."

Trots att jag försökt många gånger har jag aldrig riktigt lyckats.

"4. Skapa omfattande krönikor eller annat artistiskt material till din karaktär."

Oja...

"5. Introducera någon till rollspelandets underbara värld"

Ja, och även folk av det kvinnliga könet. Jag har inte legat med dem däremot...

"6. Rollspela och vara aspackadade samt spela in sessionen som ljud/bildfil."

Bevis står att finna i den nedladdningsbara filen här!

"7. Både ha spellett och spelat med samma gäng"

Skojaru... klart.

"8. Spelat med åtminstone två helt skilda spelgrupper"

Fan valde jag det här testet för? Ska ju vara någonting svårt...

"9. Medverkat i en kampanj som pågått under åtminstone ett halvt decenium (fem år)."

2,5 har jag kommit upp i, men den är avbruten. Fråga igen om fyra år så har jag en chans!

"10. Snacka rollspel på ett metateoretiskt plan. Diskutera och utväärdera tidigare spelmöten, händelser etc."

Hahaha! Öh... hahaha! Ingen gör det med samma vansinniga iver som jag, tro mig.

---

Jag klarade 7 punkter - är jag inte duktig?

 

[Arfert]

Re: 8 av 10

har uppfyllt nio av tio, så jag leder so far ;-)

fast jag har också hoppat över just punkt 6.

 

[Rising]

det finns en fråga jag inte riktigt hajjar. "7. Både spelat och spellett utpräglade sessioner i vart och ett av rollspelstriangelns alla hörn, samt blivit förälskad i var och en av dem." Vilka är rollspelstriangelns tre hörn?

Först: Förlåt för att jag använde denna term i en sådan här allmän tråd, och inte samtidigt förklarade termen. (Dålig nätetikett)

Sedan: De tre hörnen i rollspelstriangeln är (i min tappning) Problemlösning, Gestaltning samt Samberättande.

Problemlösning är äventyr som handlar om att spelarna ska klara svåra uppgifter; oavsett om det handlar om strategi och powergejmande, eller att lösa olika typer av gåtor (såsom mordgåtor).

Gestaltning är att simulera skeenden; och leva ut sina rollpersoners liv och känslor, medan spelledaren på samma sätt "lever ut" hur rollpersonernas omvärld reagerar och utvecklas.

Samberättande är att tillsammans styra över berättelsen såsom författare eller regissörer. Man har ett fågelperspektiv och en sorts "gudstatus" över händelserna i rollspelet.

Så, typ; vi tar ett exempel med bluff. Problemlösare försöker på allvar lura varandra - spelledaren vilseleder sina spelare och spelarna försöker imponera på spelledaren med sina bluffningsförsök. Gestaltare vill däremot inte sätta så stor fokus på vad spelarna kan - det är ju rollpersonernas kunskaper som är det viktiga, så de slår tärningar först och lever sedan ut resultaten. Lyckas en SLP lura rollpersonerna; så skådespelar spelarna som om de vore lurade. Samberättaren, slutligen, kan självmant välja att rollpersonerna blir lurade om det gör berättelsen bättre. Han strävar inte efter att hans rollperson skall nå framgång, utan hans mål är att alla runt bordet skall få uppleva dramatik. (problemlösaren däremot ser förstås en odramatisk seger som en triumf)

Där har du triangeln: Att "spela", att "skådespela" och att "berätta". Många tycker tyvärr att Problemlösning bara är för kobolder, eller att Samberättande saknar spänning eftersom det inte har några spelmoment. Jag tycker inte att man kan kalla sig en komplett rollspelare om man inte är intresserad av att experimentera i alla trenne riktningar. (När jag först kom hit till forumet så var inte jag ett dugg intresserad av Problemlösning, exempelvis)

 

[ironman]

(apropå Ärans väg och slutet på Mörkrets hjärta, som äventyret hette): I min spelgrupp blev han som spelade rollpersonen som skulle offras så ledsen och förtvivlad att han började gråta. Så jag (SL) lät honom överleva (mesigt, jag vet). Jag var 16 och spelaren 13...