Nekromanti Vad spelar ni för dataspel?

[Feuflux]

Här tänkte jag att alla som vill kunde skriva lite om något/några dataspel som ni spelar, och kanske som en bonus få någon annan att tänka "det där låter skoj, det vill jag prova".
[Ni får skriva om spel ni spelat tidigare också, men helst vad som gäller just nu eftersom det blir bäst forumitskvallerfaktor då.]

---

Anno 1404 (Finns nyare versioner som min laptop inte orkar med, och jag har långt från maxad grafik på det här. Amerikanarna tyckte Anno lät för konstigt eller nåt så de kallar serien för Dawn of Discovery istället.)
Trailer
Random gameplay-video

Det här är ett typiskt resurshantering/civilisationsexpanderings-spel. Det finns en gäng olika resurser som behövs till olika saker, eller kan kombineras för att i någon byggnad tillverka något annat. För varje civilisationsnivå du kommer upp i tillkommer nya resurser och byggnader. Från början har du bara peasants som bara kräver company (marketplace) och food (fish). När du får tillräckligt många så börjar de kräva drink (cider) också, och när du kommer upp i nästa antal-nivå så börjar dom kräva faith (chaper, church eller cathedral). Sedan börjar du får Citizens och de nöjer sig inte med att käka fisk utan kräver kryddor också, vilket inte finns där du börjar, utan enbart i orienten, och nu är det verkligen dags att börja segla över haven och handla med andra öar samt etablera egna kolonier. Läs mer om populationen (och annat) på wikin.

Ju längre du kommer desto mer komplext blir spelet eftersom det tillkommer nya krav från dina invånare, nya resurser och nya byggnader. Och eftersom vissa varor bara finns i orienten (och alla råvaror finns inte på alla öar etc) kommer du garanterat behöva sätta upp handelsrutter för dina skepp för att få allting på plats.

Det finns krigsskepp och även strid på land där man har läger som anfaller varandra (den mekanismen var inte så imponerande) men fokus är helt klart på tillverkning/handel.

Jag är på bana 8 (sista om jag förstått det rätt) i kampanjen. Sedan finns det 6 scenarios och framför att free play-läget där du själv kan sätta upp mål, motståndare, etc och spela.

 

[Feuflux]

Lord of the Rings Online

Ett MMORPG i klassisk stil (eller vad vet jag, förutom det här så har jag bara väldigt kort erfarenhet av WoW och StarWars). Hade spelet hetat Lord och the Necklace och inte haft för mig bekanta namn på platser/personer så hade jag nog slutat spela för länge sedan. Dvs att springa omkring i Bree, uppleva Shire och få uppdrag av Gandalf i den episka quest-serien är det som är grejen.

Annars är det gott om quest av typen "döda X antal Y på plats Z", "hämta grej X på plats Y (och döda en massa Z som råkar stå ivägen)" och "döda person X (och en massa Y som råkar stå ivägen)". Och frågan är varför jag spelat ett MMO alls eftersom jag bara håller mig för mig själv och inte letar upp fellowships (spela i grupp). Det beror huvudsakligen på min personliga tidsfaktor (det där med barn och grejer) att jag kanske har en timme att spela på och då hinner jag kanske exakt med att göra ett uppdrag. Ingen tid över för att leta folk, och ingen lust att göra folk sura för att ett barn vaknar mitt i jag måste springa iväg.
Ett annat problem är att det kan vara klest med andra spelare i min level-grupp (30 just nu). Utan att veta säkert vågar jag påstå att jag levlar extremt långsamt (jag gillar sightseeing-biten med spelet) och de flesta som börjar spelet levlar raskt förbi mig, eller tröttnar.

Det här har ställt till det i North Downs (norr om Bree där Aragorns ranger-polare hänger) där det är en massa fellowshipquests. Man kan förstås skita i dem och enbart köra epic-questen där, men jag har nån slags besatthet av att göra allting...

Så varför spelar jag då?
* Landskapet/igenkänningsfaktorn (att springa förbi weathertop t.ex. är vackert och coolt)
* Free to play (eller nja, vissa låg-level-områden är gratis, sen kan man betala för att låsa upp uppdrag i andra. Det är dock möjligt att resa överallt vad jag förstått)
* Deeds (genom att utföra deeds (döda X goblins på plats Y, använd skill X Y antal gånger, etc) så kan man få olika bonusar)
* Lagom kombo av hjärndött (jag är trött på kvällarna och orkar inte med pussel) och taktik (som Lore Master är ingen mästerkrigare men genom planering och att använda skills i rätt ordning går det att spöa 4 rätt bra fiender på en gång (förutsatt att ingen av dom får en resist för då är jag rökt))

 

[Bornmo]

Lord of the Rings Online

Det enda spel jag spelar. Jag köpte det när det kom, men upptäckte att det inte var kompatibelt med mitt grafikkort. När det väl blev gratis, då hade de också fixat till det så att jag kunde spela. Hurra!

Jag har kanske lagt ner 300 kr på detta spel, ej inräknat att jag köpte själva spelet då, och det är väl spenderade pengar. Som Feuflux skrev så finns vissa områden som är gratis, men för att sedan levla ordentligt så måste man låsa upp andra områden. Jag köpte ett gäng områden när det var rea, och passade även på att köpa Rune-Keeper-klassen, och det var riktigt roligt!

Men, som Feuflux skrev, jag spelar det väl främst för miljöerna. Shire! Åhh, denna underbara miljö! Och så är det som sagt lagom hjärndött, passar mig alldeles utmärkt.

edit: oooh, och i ett uppdrag nyligen, så tvättade jag grisar! Tvättade grisar!

 

[Spider Jerusalem_UBBT]

Castle Story typ... det är nog det enda.

 

[krank]

The Secret World

I grunden ett ganska standard MMO. Man slåss mot saker, har förmågor som aktiveras via nummertangenterna, håller in högerknappen för att få mouselook.

Men, det jag gillar är:
- Modern setting. Nutida skräck känns fräscht, även om skräckelementen är mer modern horror/fantasy än skrämsel-skräck. Det är typ lite zombies och mumier och så. Och vackra ifriter och asfaltsgolems och grejer.
- Inte bara slåss. Det finns också uppdrags om handlar om att smyga sig förbi larmsystem, och dessutom rena Myst-liknande pussel som inte sällan kräver att spelaren (!) utför faktisk research om morskoder, 1600-talsmålare och så vidare.
- Klasslöst. Vem som helst kan få vilken skill som helst. Det finns färdiga "decks" som är typ som builds man kan följa om man vill.

Negativa saker är väl det vanliga; endgame content och massa annat kräver att man spelar med andra och dessutom är duktig (jag föredrar att spela med en eller ett fåtal kompisar och är rätt dålig). Men, jag tänker bestämma mig för att jag "klarat spelet" när jag når endgame content.


Secret Files 3

Jag har följt den ganska dåligt översatta och oengagerat röstskådespelade Nina genom två och ett halvt spel nu, så nu är jag snart klar. Secret Files är tyska peka-klickaäventyrsspel med plots som kretsar kring konspirationer i nutid (nån som ser ett mönster?)

Generellt är det som de gamla LucasArts-äventyren. Man pekar och klickar och kan inte dö. Bara bli frustrerad. Men de har tagit med sig de bästa funktionerna från äldre spel, t.ex att ha en knapp som synliggör alla hotspots. De har också mekaniker som snabbar upp det oundvikliga "testa allt med allt"-grejset. Man ser nämligen vilka saker som kan kombineras med varandra genom att hålla föremålet ovanför det man vill testa med; man måste inte klicka och lyssna på en lång "det där vet jag inte hur man gör"- grej.

Pusslen varierar mellan assvåra och lätta, ibland får jag använda walkthrough (fuck you, jag är över 30 och spelar för storyn).

Chrono Cross

Spelas emulerat på PSP de gånger jag reser och inte har någon att tala med eller är upptagen med att skriva rollspel eller läsa böcker. Inte speciellt ofta, mao.

Riktigt snyggt PS1-spel med tidsresarplot, en bred och cool värld och awesome estetik. Av det jag spelat hittills är det helt klart en rätt så värdig efterföljare till det klassiska Chrono Trigger.

 

[Zimith_UBBT]

Jag spelar moddat Skyrim hela tiden. Uppe i över 1k timmar sedan släpp i slutet på 2011 och jag har jobb, barn och åtaganden. Horrible!

 

[Jocke]

Dark Souls

Jag har efter att laddat mina batterier gett mig på det oförlåtande - men rättvisa spelat vars tagligne var "prepare to die" igen. Det är typ ett action-rpg där även spelets lättaste fiender kan döda dig första gången du träffar på dem och man måste spela bra hela tiden.
Problemet är att jag inte så ofta är i fas att spela bra så min framgång kommer i stötar, och just nu verkar det vara en sån stöt.
Storyn gömmer sig för spelaren och finns mest i items beskrivningarna har jag märkt.
Den ganska djupa multiplayerdelen gömmer sig för spelaren och kräver i princip 10 högskolepoäng för att begripa.
Craftingsystemet gömmer sig också fast inte lika mycket.

En väldigt cool grej är att det finns ganska många typ broar och sånt där hela förra banan syns eller hela nästa bana tornar upp sig, något som griper tag i mig nästan varje gång det händer och bidrar till den episka känslan. Typ: På den lilla bron långt där borta ägnade jag tre timmar till att döda den röda draken, vilken grej.

Kort sagt att spela dark souls kräver mycket av mig men är väldigt belönande. Det är en av min bästa spelupplevelser någonsin.

SMITE

Smite är ett spel som är typ som dota och de där spelen, med förändringen att man ser i klassisk tredjeperson. Det här gjorde att jag begrep mig på hur spelet skulle spelas för första gången någonsin. Det är också så att man spelar klassiska gudar i stället för historielösa fantasygubbar.
Det finns ett gäng olika lägen förutom den klassika 3 lanes-djungel-torn-döda-motståndarnas-bas
Det negativa är såklart att spela med andra människor, efter som de inte kan bete sig som folk. Det är mer regel än undantag att nån spelare i laget börjar skälla ut den som är sämst med internetsvordommar som "fucknoob". Det är inte så kul, särskilt inte när jag ofta är den som är just sämst i laget.
Spelet är gratis att ladda hem och betalningsmodellen är att de olika gudarna går att köpa loss, samt att det går att köpa kläder till dem.


StarCraft II - single player
Jag har aldrig hajat vad som är kul i starcraft multiplayer, jag tycker bara att det är stressigt, svårt och enformigt. Men de singleplayerkampanjerna ärriktigt bra. Uppdragen är kul och varierande och storyn, ja den kanske inte är så mycket att investera sig i men den ger i alla fall lite mervärde till det hela.
Jag föll aldrig för warcraft 3, så det är första gången på väldigt många år jag spelar ett spel där små gubbar springer runt på en karta och bygger små baser. Perspektivet och blizzards design gör det hela ganska gulligt och meditativt, samtidigt som det finns virus, ond bråd död, urgamla religioner och rejäla mängder militärt skrikande.

 

[Ond bråd död]

Crusader kings 2

Det är som Europa Universalis fast med lite sims känsla i och med att man gifter bort sina barn. Det är väl inget superbra spel egentligen, men det kan vara lite småintressant att se lite alternativ historia. Tyvärr blir det lite segt när man väl blivit kung och alla losers försöker störta en hela tiden.

 

[sirfrog]

Skyrim, moddat med massor av intressanta moddar.

Planetside 2 när man har kamrater. Organized warfare is fun!

Annars är det Minecraft, Dungeons of Dredmor eller annat när man inte orkar spela "stora" spel man måste tänka med.

 

[Lupus Maximus]

Av någon konstig anledning har jag knappt haft lust att spela på datorn på sistone. Men det kanske betyder att jag egentligen är nere i mer human speltid...

Det som det blivit mest av på sistone är Empire:Total War. Sverige är spelbar som en av stormakterna, och jag har lyckats expandera så att Sverige sträcker sig från Norge/Danmark till Afghanistan. Dock är jag i ett tvåfrontskrig, med Indien på ena sidan och Holland (som kontrollerar i stort sett vad som är kvar av Europa). Jag har en mycket fredlig strategi. Fredlig i avseendet att jag inte förklarat krig mot någon. Men jag ockuperar alla som förklarar mig krig, så att de inte kan fortsätta med sådana styggheter.

Hearts of Iron III: Strategispel om andra världskriget. Varje "tick" i spelet motsvarar en timme. Välj vilken nation som helst (nåja, nästan).

Sedan har det varit lite ARMA2, vilket är en MilSim. Sammanfattas nog enklast som "dataspelsvärldens motsvarighet till Phoenix Command"

XCOM: Enemy Unknown. Originalversionen från 1994 rockar fortfarande. Bygga baser, jaga ufon, forska på alienteknologi och tillverka ny utrustning, bekämpa utomjordingar. Turn based action när den är som bäst

Skyrim: Redan omnämnd. Finns dock ett inslag av att jag spelar den för att jag vill gilla den, fast det är något som saknas för att jag faktiskt skall gilla den.

Sims3: Bygga hus, samt ställa till det med relationer och konflikter

 

[Spider Jerusalem_UBBT]

Castle Story Är bara i prototyp just nu, pre-alhpa men är sjukt roligt.

Path of Exile Vad Diablo 3 skulle varit, mer som Diablo 2 och det är gratis samt inte pay to win.

 

[Basenanji]

Starcraft 2

RTS är min gud. Det bästa av allt gud har skapat! Giraffer och bananer! Zerg! Protoss! Terran!

RTS! RTS! RTS!

Sedan så har jag börjat kolla på sk casts. Märkligt subkulturellt fenomen men jävligt kul. Mina favoritcastare är Husky och Day9.

 

[Max Raven]

Just nu är det mycket Mass Effect 3 - multiplayer. Jag har klarat singleplayer, så egentligen kan jag ju släppa multiplayer, men jag har ganska kul.

På min lista över spel jag kör lite mer sporadiskt är Shogun 2 (Fall of the Samurai), Torchlight och Dark Souls. Kommer nog återvända till Neverwinter Nights 2: Mask of the Betrayer snart också, samma sak med Dead Space.

Det går lite i omgångar. Inte allti jag har lust/tid att spela.

(Jag har undvikit SC2 - har inga större goda minnen från 1:an vad gäller att spela [där var storyn dock intressant], och storyn ska ju vara dålig så även om spelsystemet ska vara bättre är jag inte direkt intresserad av att köra det).

 

[PodcastofThrones]

Chivalry: Medieval Warfare
Jag springer runt med min Vanguard och yxar folk. Nyss börjat, men riktig roligt. Typ Counterstirke fast på medeltid.

Annars är det RPG som gäller, Fallout 3 och Fallout: New Vegas är väl de som jag föredrar på senaste tid tillsammans med Dragon Age-serien.

 

[Johan K]

Diablo 2

Japp, jag erkänner.. Är fortfarande löjligt fast i D2-träsket.
Känns som det är ett dataspel som jag får ut precis vad jag vill, är som så att jag ibland får ett sug av att ut & banka en massa monster utan anledning.. Då är just D2 spelet för mig.
Har funderingar på att kanske skaffa D3, men vette hundan om jag är pepp på att betala för det när just D2 funkar bra för mig.

/ Johan K, som för övrigt har trevliga minnen ifrån wrnu-partyt på D2

 

[Jarl]

Re: Diablo 2

Om du vill ha lite omväxling så kan jag varmt rekommendera Torchlight 2. Som Diablo2, men med lite annorlunda klasser och många sköna småförbättringar som gör spelupplevelsen mer smidig.

 

[Brynolf]

Re: Diablo 2

Starcraft 2 blir det väl emellanåt, men har insett att det är roligare att titta på casts på tuben än att spela själv.

Fallout-serien återkommer jag alltid till. Sitter nu på lediga stunder och härvar i FO:tactics. Micket kul, med skön stämning och varierade uppdrag.

Civ5 är ett annat lir som alltid funkar om man har tid att slå ihjäl. Jag har alltid varit skeptisk mot varje nytt Civ-spel, men det slutar oavkortat med att jag inser att det är det bästa Civvet hittills.

 

[RasmusL]

Heroes III: In the Wake of Gods:
Som 3:an men större, mer, svårare (kanske) och bättre.

Diablo II: Hell Unleashed
Diablo II som det var menat att spelas. Svårt som satan, långt som satan och närmast omöjligt att spela utan ett najs party.

EDIT: Ja, jag har en jättegammal dator...

 

[Ape of Wrath]

Väldigt mycket Card Shark på min iFån.

Annars blir det spel på min XBox360.

Jag har precis börjat lira L.A Noire men det var helt värdo så den stoppar vi tillbaks. Nu vet jag inte vad det ska bli riktigt...

Jag är lite sugen på nåt nytt zombielir eller vad fasiken det ska bli, det heter The Rest of Us eller nåt sånt.

EDIT: The Last of Us hette det visst

 

[Konrad Konvalj]

Jag spelar FIFA 13. När jag är full kan jag ibland spela FIFA 03 och framåt för att tycka att FIFA 13 är skitbra när jag vaknar upp dagen efter igen. Det blir lixom som ett nytt spel då, snabbare, bättre och fräsigare.

Yes! Jag sticker ut här tror jag..