Nekromanti Vad spelar ni för karaktärer när ni spelar fantasy?

[Conan]

Jag har märkt att jag gärna spelar karaktärer som inte är alltför olika mig själv och jag spelar alltid människor.

Annars spelar jag gärna personer som inte behöver stå längst fram när det är strid men som en kan strida när det kniper. Typ en armborstskytt eller bågskytt. Dessa rollpersoner dör sällan vilket blir så mycket roligare.

Att få spela personer med en viss makt, te x riddare eller adelssprättar är något jag börjat uppskatta mycket på senare år.

 

[cogitare]

Jag försöker variera. Hoppas att jag lyckats. Har spelat allt från renodlade krigare till magiker till mer tjuvaktiga typer. Jag gillar att bli insyltad i politik och intriger i kampanjen om det finns möjlighet till det (rena dungeon crawls gör det sällan t.ex. i de grupper jag spelat i).

Cog.

 

[RasmusL]

Om det är spel som sätter mycket fokus på personlighet och rollens uttryck så spelar jag alltid något som jag aldrig har spelat tidigare. Jag försöker skapa en samlad bild av vad jag redan "gjort" och utifrån det plocka av det som blir över och därför är "ogjort".

Om det är min-max bonanza (jag gillar att min-max:a ) blir det combo hellre än en stabil grundnivå och inte sällan otroligt nischat.

 

[anth]

Jag spelar allt. Speciellt då jag brukar spela OSR då man slår fram grundegenskaperna i ordning och inte får ändra dem. Då måste man anpassa sin rollperson efter vad man slagit fram. Det är en kul utmaning. Prova så får du se.

 

[Rymdhamster]

Absolut roligast har jag när jag spelar en rollperson som inte bryr sig nämnvärt om materiella ting, och inte heller har något behov av dem. Med andra ord går tyvärr krigare bort i många rollspel eftersom de ofta är beroende av häftiga rustningar och uppgraderingar för att vara "bra". Jag spelar gärna något mer i stil med fäktmästare, som kan parera och hoppa undan istället. Eller någon roll som helst undviker strid. Men vad jag tycker är fruktansvärt rolig är att spela någon som är jättesvår att träffa, men också är rätt oduglig på strid i övrigt.

Min favorit här är en halvlängdsman i WFRP just nu. Han har 75% chans att undvika en attack, men har också typ bara 22% chans att träffa med sitt komiskt överdimensionerade svärd. Han bryr sig överhuvudtaget inte om pengar annat än i den mån att han behöver kunna införskaffa mat och vin. Han är bland annat tjuv till yrket, men egetnligen bara av nyfikenhet snarare än önskan om att få tag på pengar. Dvs han kommer att dyrka upp dina låsta lådor och kistor för att han vill veta vad som finns där, men han kommer nog inte stjäla något.

I ren OSR, och i grupper där alla pengar delas lika bara på ren automatik gillar jag dock fighter. De är enkla, går att ge rätt mycket personlighet, och eftersom pengabiten aldrig behöver diskuteras så kommer han för eller senare att få sin bättre rustning. Plus att man slipper krångliga specialregler. Slå, träffa, döda.

 

[Twooshort]

Om jag inte spelar någon sorts magiker så spelar jag killen som står längst fram på slagfältet. Ofta blir det någon variant av de båda. Oavsett så gillar jag att vara en aktiv deltagare i snack och förhandlingar.

I D&D-termer så spelar jag alltså gärna en bard (college of valor), men historiskt har det mest blivit paladiner eller sorcerer/fighters.

 

[Krille]

Mina senaste rollpersoner har varit disneyprinsessa/D&D-wizard, smed, vikingatös, strandad utomjordisk utforskare med rävsvans och femdimensionell katt, ex-sjöman till fyllo och utkastare/uppspöare på ett horhus, karriärig reklamare, samt jedi padawaan som Vet Allt™. I ungefär den ordningen.

Den utomjordiska utforskaren var roligast att spela, därefter jedin.

 

[Hans E Magnusson]

Mina senaste rollpersoner har varit disneyprinsessa/D&D-wizard, smed, vikingatös, strandad utomjordisk utforskare med rävsvans och femdimensionell katt, ex-sjöman till fyllo och utkastare/uppspöare på ett horhus, karriärig reklamare, samt jedi padawaan som Vet Allt™. I ungefär den ordningen.

Den utomjordiska utforskaren var roligast att spela, därefter jedin.

Såå även du spelar mest dig själv

 

[Dante]

Nu när jag tänker efter inser jag att jag tydligen föredrar multiklassade gubbar (i D&D/Pathfinder då, som är det vi oftast spelat de senaste åren).

Farran: Half-elf, neutral good, rogue/wizard/arcane trickster (småfifflare med ett hjärta av guld, senare kung – min-maxningsmässigt den sämsta klasskombon för att bli arcane trickster, men det vägdes mer än väl upp av mängden besvärjelser man får lära sig som wizard).

Claiborne: Half-elf, chaotic neutral, druid/barbarian (tämjare av naturen, inte nån sorts fantasy-new age-hippie – strök med i en TPK innan hon hann utvecklas speciellt mycket).

Feredir: Arctic elf, true neutral, ranger/rogue (butter, pragmatisk och tystlåten jägare/arktisk överlevare, senare retconnad till slayer som är en hybrid av klasserna ranger och rogue – halvvägs genom kampanjen just nu, så jag vet inte var det slutar).

(Uppenbarligen är även »neutral« och »alv« nånting jag gillar …)

 

[Rymdhamster]

Mina senaste rollpersoner har varit disneyprinsessa/D&D-wizard, smed, vikingatös, strandad utomjordisk utforskare med rävsvans och femdimensionell katt, ex-sjöman till fyllo och utkastare/uppspöare på ett horhus, karriärig reklamare, samt jedi padawaan som Vet Allt™. I ungefär den ordningen.

Den utomjordiska utforskaren var roligast att spela, därefter jedin.

Först läste jag "Min senaste..." och blev väldigt nyfiken på att få se den bakgrund som inkorporerade allt det där =)

 

[Krille]

Först läste jag "Min senaste..." och blev väldigt nyfiken på att få se den bakgrund som inkorporerade allt det där =)

En får la knô. Eller multiclassa.

 

[krank]

Det fåtal gånger jag spelar fantasy så brukar det bli en magiker alt. någon lättspelad krigare.

Magiker, eftersom magi är det närmaste vetenskap och teknologi som brukar finnas. Det är min livlina, då medeltidsmiljö generellt inte tilltalar mig. Jag har inget intresse i medeltidsteknik eller medeltidskläder eller medeltidskultur eller medeltidsestetik eller medeltidsvapen. Med magi får jag utforska och använda något coolt. Jag gillar här mest system där det inte bara är "FIREBALL!" utan antingen att man bygger sin magi själv (Mage, Gemini, och har inte Ars Magica nåt också?) eller att den är mer baserad på mysko ritualer och demonpakter och sådant (Götterdämmerung, Kult).

I D&D spelar jag gärna krigare/paladin. D&D har jag svårt att tänka mig spela som något annat än ett brädspel (iaf om det är AD&D eller senare) pga den groteska mängden regler, och då vill jag ha nåt med enkla regler och där jag dessutom slipper prata med folk eller låtsas leva mig in i en roll reglerna hindrar mig från att leva mig in i.

 

[Ram]

I D&D spelar jag det som behövs i gruppen. Tank, wizard, cleric, vadsom. Jag spelar ganska enkla karaktärer med pragmatisk moral och etik.

I friform spelar jag... Ehm, bitter och/eller neurotisk, medel till hög nivå och allt annat efter smak. Allt kommer ändå att rasa så det är lika bra jag har med mig en rejäl hacka och hjälper till!

I generiska kampanjspel så har jag noterat att jag ALLTID spelar en tiokampare. Inte bäst på något, men okej i alla miljöer. Kan slåss, är inte bortkommen socialt, kan någon konst eller något hantverk lite lagom, kan klara sig i vildmarken, ... Därtill gödslat med plot hooks såsom fiender, oklar arvsstatus, udda bekanta etc. Som en kompis sa, "ytterligare en variant på din Andre son till en Jägmästare som av någon anledning fick lite riddaruppfostran? Vad känner han för suspekta individer den här gången då? Och vilket instrument kan han spela?"

 

[Vimes]

Jag spelar helst mordiska psykopater.

 

[Sapient]

Jag tycker att det är ganska roligt i OSR-spel, att se vad som slås fram, hitta en lämplig sysselsättning (ofta är det ju stat-krav som ska uppfyllas) och sen liksom se vilken personlighet som växer fram. Det kan vara uppenbart redan från början, eller det kan dröja ett par spelmöten ibland.

Tidigare började jag ofta med ett koncept som iaf implicerade vissa personlighetsdrag eller någon backstory, race/class-kombo eller liknande. Då utformade jag ofta typiska "ganska bra på att slåss, ganska bra på att understödja andra"-karaktärer (beroende på regler, men tex clerics, warlords etc). Det har jag dock börjat tycka är för hämmande.

Just nu gör jag att intressant experiment. Jag skapade medvetet en väldigt "personlighetsavskalad" Rese-krigare (ganska optad) i Symbaroum. "Personlighetsavskalad" i betydelsen att den har minimal backstory (med det lilla som vi i vår spelgrupp ännu kommit i kontakt med av den lore som finns), kallas "Slåss" (helt enkelt för att det var vad folk sa när de pekade på honom...)

Men även då börjar det dyka upp en massa personlighetsdrag som jag lämnat öppna. Han är ganska saktmodig, lite enkelspråig (mkt lågt värde på Listig) och lite godtrogen - men hjälpsam och visst rättvisepatos.

Det där tycker jag är kul, äkta "karaktärsframväxt". Inte några nödtorftigt nedtecknade rader som förberedelse, utan när det behövs så känns det att det är sån han är. Det ger sig.

Det är då det känns som just rollspelande.

 

[JJoghans]

Allt, eftersom det var längesedan jag fick spela fantasy utan att vara SL. Men generellt sett är jag skitless på fantasy.

 

[Zorbeltuss]

Jag vill säga idealist, men det spelar jag bara i allt utom fantasy, i fantasy spelar jag pragmatiker, den som vet att om det smutsiga jobbet måste bli gjort måste jag göra det för att det ska bli av, den som vet att den enda anledningen äventyrargruppen är mer pålitlig än resten av världen är för att jag observerar dem oftare.

/Luna Lovegood

 

[Arfert]

Jag brukar spela:

• En paladin
• En tjuv av nåt slag
• En klassisk dvärgkrigare
• En asketisk magiker

Fighter eller Thief är nog vanligast.

 

[Konrad Konvalj]

Jag spelar väldigt sällan, några gånger per årtionde kan man nog säga. När jag väl får vara med och leka spelar jag alltid en uber karaktär som är optad utifrån det spel vi spelar med alla gamla SL trix som jag sitter på. Gärna stark, smart, smidig och en skicklig bågskytt. En mästare med svärdet är ju så klart karaktären också. Och alltid väldigt charmerande och fantastisk.

Eller så spelar jag en degenererad lodis.

 

[Swedish Chef]

Min senaste karaktär i fantasispel var en överviktig dvärg som gillade god mat historier och ogillade andra dvärgar och framförallt gruvor.

Annars brukar jag spela tjuv/bedragare, spelar aldrig magiker nästan tror inte jag spelat en magikunnig karaktär på 15år.